Bidrag till statliga tolkcentraler

Motion 2004/05:So257 av Sofia Larsen (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förändring av den statliga fördelningen av bidraget till landstingens tolkcentraler.

Motivering

Idag fattas flera hundra dövtolkar i landet. Behovet är stort, men resurserna är knappa. Många döva hamnar i kläm på grund av ett orättvist och snedvridet system i den statliga fördelningen av resurser.

I tio år har staten delat ut pengar till landstingens tolkcentraler. De statliga bidragen delas lustigt nog inte ut efter behov, alltså efter antalet brukare i länen, utan efter antalet invånare ett län har. Detta gör att länen får olika mycket pengar per brukare. Den statliga fördelningen av bidragen är därför mycket snedvriden och orättvis och ger ett system som utgår från felaktiga grunder istället för faktiskt behov.

Det finns många utbildningar för döva och hörselskadade i Örebro, vilket har lett till att det bor många döva i länet. Det bor lika många döva i Örebro län som i Stockholm, ungefär 1 500 personer. Stockholm får ett statligt bidrag för tolkar på 15 miljoner kronor om året medan Örebro endast får 4 miljoner. Stockholm får nästan fyra gånger mer resurser än Örebro trots att det finns samma behov i båda länen. Detta är en enorm snedfördelning som gör att verksamheterna lever i helt olika verkligheter och förutsättningar. Brukarna i de olika länen får därmed helt olika villkor trots att de har samma rättigheter.

Snedfördelningen i bidragsfördelningen har lett till att många med behov av tolkhjälp i Örebro län inte har fått det på grund av för lite resurser. De med behov har rätt till hjälp men kan alltså inte få det på grund av statens orimliga beräkningsgrund. Detta kan inte få fortsätta. Bidraget måste ges efter behov och inte efter antalet invånare.

För en tid sedan gjordes en utredning för att belysa dagens snedfördelning. Det blev en mindre diskussion kring problematiken men den tystnade snabbt och det blev ingen förändring. Det går inte att skjuta problemen framför sig och ideligen lägga över dem i nya utredningar. För att komma tillrätta med denna felaktiga och orättvisa snedfördelning måste systemet ändras omgående så att döva kan få den hjälp och det stöd de behöver i sin dagliga verksamhet. Bidraget till landets tolkcentraler skall fördelas efter behov och inte efter antalet invånare. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 22 september 2004

Sofia Larsen (c)