Demokratibistånd till norra Irak/irakiska Kurdistan

Motion 2001/02:U210 av Murad Artin m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att verka för uppbyggnaden av demokratiska institutioner, som ett led i att öka den politiska och religiösa toleransen, att öka respekten för mänskliga rättigheter samt stärka kvinnornas ställning i samhället.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige bör verka för att väl genomförda demokratiska val kommer till stånd i norra Irak/irakiska Kurdistan, i syfte att stärka det regionala kurdiska parlamentets och den regionala regeringens legitimitet, nationellt och internationellt.

2 Bakgrund

Folkrätten förbjuder angreppskrig. Saddam Hussein bröt mot detta förbud när han angrepp Kuwait 1990.

Eftersom det i detta fall handlade om ett folkrättsbrott begånget av Irak kunde USA få FN:s sanktion för ett ingripande till Kuwaits försvar. Svaret på Iraks angrepp mot Kuwait kom att bli operation Ökenstorm, vars huvuddel bestod av amerikansk och brittisk militär under FN-flagg. Militära anläggningar och andra viktiga mål i Bagdad bombades under föregivande att man endast attackerade militära mål. USA förklarade att man bara gjorde ”kirurgiska ingrepp” mot dessa, utan att civilbefolkningen drabbades. Detta var inget annat än ett propagandistiskt påfund.

Samtidigt med bombardemanget av Bagdad gick FN-trupper, främst bestående av amerikanska soldater, till angrepp mot de irakiska ockupationsstyrkorna i Kuwait och drev ut dessa ur landet, vilket var riktigt att göra.

Under den irakiska arméns återtåg utsattes emellertid denna för skoningslösa bombningar utförda av amerikanskt FN-flyg. Sannolikt gick mer än 100 000 människoliv – vissa källor anger det dubbla – till spillo under denna meningslösa slakt på flyende soldater.

I FN hade USA några år tidigare röstat mot en resolution som fördömde Saddam Husseins gasanfall på Halabja och andra kurdiska byar i norra Irak, då mer än 5 000 människor mördades. När USA sedan fått Irak och Saddam Hussein till fiende inskred man till kurdernas beskydd. USA beslöt att upprätta en flygförbudszon vid 36:e breddgraden för att skydda norra Irak/irakiska Kurdistan. Härmed lades grunden till inrättandet av en administration som omfattar ca 3,5 miljoner människor av blandad etnisk sammansättning – kurder, assyrier/syrianer, kaldéer och turkmener.

Den kurdiska befolkningen i norra Irak har länge kämpat för sina nationella och kulturella rättigheter och för att deras land skall få status som en del i en federation med Irak. Denna kurdiska kamp för nationellt självstyre har varit lång och svår, och inte heller dagens situation är lätt att hantera för människor och politiska ledningar i norra Irak/irakiska Kurdistan. Sedan många år präglas inte bara situationen i norra Irak/irakiska Kurdistan av strider med Saddam Husseins regim i Bagdad utan också av interna strider mellan de två rivaliserande kurdiska rörelserna Kurdistans Demokratiska Parti (KDP) och Kurdistans Patriotiska Union (PUK) – en splittring som Saddam Hussein i Bagdad och grannländernas regeringar utnyttjat för egna syften.

I norra Irak/irakiska Kurdistan finns även minoriteter, som assyrier/syrianer och kaldéer samt turkmener, som har sina egna politiska och religiösa organisationer. Samtidigt bär det kurdiska samhället på drag från det gamla klansamhället.

3 Från krig och ofred till modernisering, demokrati och mänskliga rättigheter

Skyddet av norra Irak/irakiska Kurdistan har gjort en modernisering av landet möjlig. Man har inte utan framgång inlett en svår vandring på den knaggliga vägen från splitting till enighet, fred och demokrati.

De hinder och svårigheter som skall övervinnas på vägen är dock många. ”Det är inte lätt att vara kurd” har genom decennierna blivit ett talesätt. Det kommer inte att vara lätt i framtiden heller, men förhoppningsvis av andra orsaker än tidigare. Tidigare har det handlat om att försvara liv och lem, men ju längre den relativa fred som i dag råder består, desto starkare blir kraven på uppbyggnaden av demokratiska institutioner, och desto mer rigorösa blir krav på respekten för mänskliga rättigheter.

Det förflutna innehåller flera exempel på brott mot mänskliga rättigheter. 1993 mördades Frances Shabo, assyrier, KDP-medlem och ledamot av det kurdiska parlamentet utanför sitt hem. Den 10 februari 1997 mördades mycket brutalt två assyrier, Lazar Matti och dennes son Habil, i staden Shaqlawa utanför Arbil. De lokala myndigheterna som bevittnade händelserna avstod från att ingripa. Fyra år tidigare hade familjen Mattis 16-åriga dotter kidnappats och tvingats ingå giftermål. Hon hittades sedermera mördad.

Assyriska Demokratiska Rörelsen (ADR) är representerade med fem mandat i det kurdiska parlamentet. Man har eftersträvat samarbete med KDP. KDP:s ledare Massoud Barzani har varit öppen för samarbete. Han var själv närvarande när Lazar och Habel Matti begravdes och fastslog i ett tal vikten av samverkan mellan de kurdiska och assyriska folken och lovade att de ansvariga för dessa förföljelser och mord skulle gripas och bestraffas, något som senare också skett.

En assyrisk-kaldéisk flicka, Helena Sawa, 21 år och dotter till en medlem av KDP som stupat i kampen, beviljades tillsammans med andra efterlevande en pension från KDP. Sedermera krävdes av henne att hon skulle arbeta hos en ledande KDP-medlem. Hon berättade för sin familj att hon blev sexuellt utnyttjad av denne. En tid senare återfanns hon mördad.

Likartade brott har begåtts i de områden av norra Irak som administreras av PUK. År 2000 angrep man och upplöste ett hus som blivit en fristad för misshandlade och våldtagna kurdiska kvinnor. (Se Vänsterpartiets motion 2000/01:U622 av Lars Ohly m.fl.)

Detta är exempel på övergrepp som begåtts i norra Irak/irakiska Kurdistan. De är uttryck för stora brister i det kurdiska samhället när det gäller demokratisk tolerans för andras politiska uppfattningar, för mänskliga rättigheter och alldeles särskilt för kvinnornas rättigheter.

Levnadsförhållandena i norra Irak/irakiska Kurdistan är svåra för många. Många flyr därifrån på grund av att de inte kan se någon säker framtid. Den dag då det inte längre ligger i USA:s intresse att skydda området kan man knappast förvänta sig annat än att Saddam Hussein, eller en likasinnad efterträdare på den irakiska presidentposten, sänder sina trupper mot norra Irak/irakiska Kurdistan.

Vissa uppgifter uppvisar att den assyrisk/syrianska och kaldéiska minoriteten minskat så kraftig att man kan misstänka att det inte enbart föreligger ekonomiska svårigheter bakom flykten.

I augusti rapporterades att assyriern Youkhana Yalda Khaie från Chilke Nisar hade arresterats och torterats. ADR förklarade att Youkhana arresterats och torterats. KDP-adminstrationen har förklarat att Youkhana är medlem av den i norra Irak/irakiska Kurdistan förbjudna organisationen PKK. Oavsett vad som var orsak till arresteringen är denna tortyr ett brott mot mänskliga rättigheter. Youkana har sedermera frigivits utan att rättegång inletts.

4 Bistånd för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

En bidragande orsak till bristande respekten för demokratiska och mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter, är den verksamhet som bedrivs av islamistiska grupper i norra Irak/irakiska Kurdistan. Dessa grupper får stöd av grannländer som Iran, som gärna vill öka sitt religiösa och politiska inflytande i regionen. Detta inflytande utövas bland annat genom radioutsändningar där man driver kampanj mot demokratiska principer och värderingar. De som främst drabbas av detta är de kristna grupperna såsom landets assyrier.

Förutom att människor lämnar norra Irak/irakiska Kurdistan på grund av de svåra materiella levnadsförhållandena finns alltså hotet av ett ökat islamistiskt inflytande som ytterligare en bidragande orsak till flykten ur landet.

Det ligger inte i den kurdiska regeringens intresse att människor lämnar norra Irak/irakiska Kurdistan, utan området behöver sin befolkning oavsett religion eller etnisk tillhörighet.

När det gäller demokrati och mänskliga rättigheter ställer västvärlden och Sverige höga krav på länder som genomlever svåra kriser och brottas med allvarliga sociala och politiska problem. Det är riktigt att göra så, men man kan inte göra det utan att samtidigt underlätta genomförandet av dessa krav genom ekonomiskt och politiskt stöd.

Norra Irak/irakiska Kurdistan har under lång tid erhållit ekonomiskt bistånd i olika former från FN och bilateralt bistånd från flera länder, bland annat visst bistånd från Sverige. När det gäller ett land som är så starkt traditionsbundet och har en så komplex historia och dessutom blivit så förhärjat som norra Irak/irakiska Kurdistan torde det vara uppenbart att landet inte bara behöver ekonomiskt bistånd utan även stöd av annat slag. Man behöver stöd och hjälp med att skapa demokratiska institutioner som ett led i att öka den politiska och religiösa toleransen och respekten för mänskliga rättigheter samt stärka kvinnornas ställning i samhället.

Detta vill vi att riksdagen ger regeringen till känna.

Det är av stor betydelse att respekten för demokrati och mänskliga rättigheter stärks i norra Irak/irakiska Kurdistan. Det kurdiska parlamentet måste, för att uppnå den kurdiska regionalregeringens och det kurdiska folkets mål om ett självstyrande autonomt Kurdistan i federation med Irak, stärka sin demokratiska legitimitet. Det krävs ett väl genomfört demokratiskt val där styrkeförhållandena mellan politiska partier och riktningar tydligt avspeglar sig i parlamentets sammansättning. Detta torde också vara ett bra sätt att förbereda förverkligandet av målet – en framtida federation med Irak och ytterst även ett framtida demokratiskt Irak. Av dessa orsaker bör Sverige medverka till att det regionala parlamentet och regeringen i norra Irak/irakiska Kurdistan kan stärka sin legitimitet nationellt och internationellt.

Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

Stockholm den 24 september 2001
Murad Artin (v)
Berit Jóhannesson (v)	Maggi Mikaelsson (v)
Lars Ohly (v)	Stig Sandström (v)
Willy Söderdahl (v)	Eva Zetterberg (v)