Elektronisk kommunikation för patienter inom rättspsykiatrin

Motion 2008/09:So245 av Katarina Brännström (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utöka rätten att inskränka elektronisk kommunikation för patienter inom rättspsykiatrin.

Motivering

Inom både kriminalvården och rättspsykiatrin har det varit upprepade problem med användandet av mobiltelefoner bland de intagna. Inom kriminalvården finns totalförbud. Inom rättspsykiatrin är det annorlunda, där finns inget generellt förbud. Idag finns en begränsad möjlighet för chefsläkaren att förbjuda vissa patienter på rättspsykiatrisk klinik att ha mobiltelefon. Detta kan dock överklagas och det finns exempel på att dömda som fått tillbaka sin utrustning fortsatt sin kriminella verksamhet.

Tyvärr finns många exempel på att patienter både planerar och begår brott och hotar personalen med sin elektroniska utrustning. Rymningar senaste tiden har visat att man lyckats genomföra detta tack vare mobiltelefonen. En dömd sexförbrytare har kunnat fortsätta sin brottslighet inifrån avdelningen med hjälp av mobilen och Internet. Många brottsoffer lider i onödan då patienten kan ringa och trakassera, ibland många gånger varje dag. Dagens mobiltelefoner innehåller kameror som kan användas till att ta bilder och filma inne på avdelningen. Detta kan sedan användas i syfte att hota personal eller medpatienter.

En viss kontakt med världen utanför kan vara positivt för den dömde. Men de som bedöms använda den elektroniska utrustningen på ett felaktigt sätt har betydligt mindre möjligheter att bryta sitt brottsbeteende. Därför kan det inte vara rimligt att man ska få ha ett verktyg som gör fortsatt kriminalitet möjlig.

Det är inte tänkt att förbjuda alla patienter inom rättspsykiatrin att ringa eller använda Internet. De som inte visar ett brottsligt beteende bör få ha kontrollerad tillgång till elektronisk utrustning. Därför bör beslut göras i varje enskilt fall.

En hot- och riskbedömning bör göras av läkare så att förbud för enskilda kan utfärdas. Förbudet bör kunna tidsbestämmas eller vara generellt för patienten under vårdtiden. Större befogenheter bör ges till dem som känner till patienternas beteenden att kunna begränsa rättigheten att använda mobiltelefoner och datorer. Detta innebär också att de patienter som får ha tillgång till elektronisk utrustning måste skyddas eller säkras så att de inte överlåter sin utrustning eller blir hotade att göra detta.

Stockholm den 30 september 2008

Katarina Brännström (m)