En generation i fara

Motion 1999/2000:U221 av Ingrid Näslund m.fl. (kd)

av Ingrid Näslund m.fl. (kd)
Inledning
Vid slutet av 1989 hade Berlinmuren fallit och länder som
Tjeckoslovakien, Ungern och Polen påbörjat reformer.
Besvikelse över misslyckade ekonomiska reformer parade
med starkt missnöje över den politiska situationen i
Sovjetunionen gjorde att perestroikan, som syftade till att
stärka Sovjetunionen, i stället bidrog till dess upplösning.
Samtidigt tog frigörelserörelserna i de baltiska staterna,
Georgien och Ukraina fart. Vid slutet av 1991 hade alla 15
Sovjetrepublikerna förklarat sitt oberoende och 11 av dem
bildade något senare OSS, Oberoende Staters Samvälde, där
även Georgien gick med 1993.
I denna vidsträckta region, som utgörs av forna Sovjetunionen och
länderna i Öst- och Centraleuropa, bor en halv miljard människor. Bortåt 150
miljoner av dessa är barn. Dessa barn växer upp i en övergångsperiod
präglad av en politisk osäkerhet och framför allt av en social och ekonomisk
kris som knappast hittar relevanta jämförelser i historien. Vad är den
mänskliga kostnaden för krisen ? Hur påverkar den barnen, som är de mest
sårbara i samhället ?  Vilken framtid kan dessa barn förvänta sig?
Barn i fara
Unicef har i sina Regional Monitoring Reports fortsatt att
beskriva situationen för barnen i forna Sovjetunionen och i
Öst- och Centraleuropa. Så sent som i april 1999 utkom
Unicef med en bok om utvecklingen i dessa länder ur
barnens perspektiv: "Generation in Jeopardy" (En generation
i fara). Det är på många sätt en skakande läsning även om
uppmuntrande trender inte helt saknas.
Denna bok tillsammans med Unicefs rapporter om länderna i det aktuella
området har utgjort underlag för faktauppgifter och beskrivningar om
situationen för barnen i denna motion.
Boken beskriver hur ett mycket stort antal familjer genom en ekonomi i
fritt fall hamnat i djupaste fattigdom. Den talar om häpnadsväckande ökning-
ar av dödligheten främst när det gäller vuxna män, sönderfall av sociala
system, effekterna av radioaktiv strålning och annan miljöförstörelse och en
alarmerande ökning av brottsligheten. Boken lyfter fram barnmisshandel och
olika former av utnyttjande av barn, hemlösa barn som tillbringar sin tid på
gatan, barn på institution och barn som inte har någon ordnad skolgång eller
inte går i skolan alls.
Tidiga tecken på social kris
Boken "Generation in Jeopardy" vill inte göra
reformprocessen ansvarig för de många problem som barn
och deras familjer möter. Det måste dock medges att
omställningen från en centralstyrd till en fri
marknadsekonomi lämnade mycket övrigt att önska. Bara
några få centraleuropeiska länder lyckades ta sig någorlunda
helskinnade genom de första åren av övergång från ett
system till ett annat.
Efter andra världskriget upplevde många av länderna i forna Sovjetunionen
och i Öst- och Centraleuropa ekonomisk tillväxt och kunde satsa stora
resurser på utbildning och grundläggande hälsovård. Redan i mitten av 1970-
talet kom de första tecknen på social kris. Den förväntade livslängden
började sjunka och välfärdsutvecklingen visade tecken på att avta. I slutet av
1980-talet började hälsotillståndet att visa tecken på försämringar i form av
smittosamma sjukdomar. Stora skillnader gjorde sig märkbara mellan å ena
sidan öst- och centraleuropeiska länder och de centralasiatiska republikerna.
Barnadödligheten låg på hela 45 eller mer per 1 000 i de senare länderna mot
10-12 per 1 000 i de förra. Skillnaderna var också mycket stora beträffande
tillgång på mat och grundläggande social servcice mellan snabbt växande
stadsbefolkningar och stagnerande områden på landet.
Stödet från staten sviktar
När miljoner familjer, varav en del tidigare tillhört
medelklassen, genom arbetslöshet och stigande inflation
plötsligt blev fattiga, minskade det stöd drastiskt som staten
tidigare gett i form av hälso- och sjukvård, utbildning,
pensioner och annan grundläggande samhällsservice. Inte
några har fått bära konsekvenserna av detta i samma
utsträckning som barnen och det är också bland barnen vi
kan förvänta oss de mest långtgående skadorna på grund av
den sociala krisen.
Demografiska förändringar
En rad demografiska faktorer som dödlighet, födelsetal,
äktenskap och skilsmässa gör barn mer sårbara i en redan
utsatt situation. Kurvan för förväntad livslängd har sjunkit
drastiskt i en del länder. Förändringen gäller främst män i bl
a Estland, Lettland, Litauen och Ryssland. Förutom i
Lettland märks en avmattning 1995. I Lettland och Ryssland
ligger den förväntade livslängden för män nu under 60 år
(58,3 år i Ryssland), vilket är lägre än i Indien. Från
Manegorsk i Murmanskområdet talar en färsk uppgift om en
medellivslängd på 42 år och att praktiskt taget alla barn föds
med någon form av handikapp.
Våldsam död bland tonåringar som olyckshändelser, mord och självmord
ökar stort. Drog och alkoholmissbruk bland tonåringar blir allt vanligare med
för tidig död som följd.
Barns hälsa
Barns hälsa har drastiskt försämrats i de flesta länder i
regionen med undantag för  Centraleuropa. Bristande
näringstillförsel, ohälsosam livsstil, våld inom familjen,
miljöföroreningar och smittosamma sjukdomar har
medverkat till detta. Brist på grundläggande hälsovård,
vaccinationsprogram och rent vatten har också haft mycket
negativa effekter.
I flera länder ökar spädbarnsdödligheten och allt fler barn föds för tidigt
med låg födelsevikt. I Centralasien har barnsjukdomar i luftvägarna, som
vanligen går lätt att behandla, åter blivit en ledande dödsorsak bland
spädbarn.
Polio, difteri och tuberkulos, som nästan var utrotade, har kommit tillbaka.
Difteri dök upp igen i slutet av 1980-talet. I mitten av 90-talet steg
difterifallen kraftigt i forna Sovjetunionen, där 200 000 fall rapporterades
och 5 000 dog, innan en vaccinationskampanj fick epidemin att långsamt
avta. Barn har varit de som drabbats i störst utsträckning i flera av länderna.
Bara i Ryssland var det 48 000 fall av difteri bland barn, varav 1 700 med
dödlig utgång.
Att gamla smittosamma sjukdomar återuppstår är en stor fara både för de
berörda länderna och för omvärlden. Risken för spridning med flykting-
strömmar är stor.
Vaccinationsprogrammen har börjat fungera igen men är inte heltäckande.
Sverige bör via WHO och Unicef och i samarbete med de berörda länderna
verka för att barnen får den rätt till grundläggande hälso- och sjukvård som
barnkonventionen förutsätter.
Sverige bör via WHO och Unicef verka för att heltäckande vaccinations-
program genomförs och följs upp.
Enligt WHO är rökning den främsta orsaken till sjukdom och död, som
skulle gå att förhindra. I Ungern visar studier att var fjärde pojke på 15 år
röker och i Polen var femte. Enligt WHO ökade antalet unga rökare bland
pojkar i Tjeckien från 37 % till 51% och bland flickor från 24 % till 34 %
mellan 1985 och 1994.
Alkoholmissbruket är på uppgående i hela regionen. I Ryssland är
alkoholproblemen oerhört stora. Bland ryska män räknar man med en 600-
procentig ökning sedan Sovjetunionens upplösning. Detta har med all
säkerhet haft stor påverkan på den låga förväntade livslängden på drygt 58
år. Dödsfallen genom alkoholförgiftning har stigit med 300 % och genom
skrumplever med 250 %. Alkoholism hos föräldrarna är en svår börda för
barnen och många föräldrar fråntas vårdnaden om sina barn. Många barn
föds med obotliga skador på grund av mödrarnas alkoholmissbruk. Det
ökande alkohol- och drogmissbruket hos barn och unga är ett direkt hot mot
deras hälsa.
Informationen om de skador som följer inte minst ett i tidiga år inlett
tobaks-, alkohol- och narkotikabruk är otillräcklig. Reklamen för tobak och
alkohol är ofta ohejdad.
Sverige bör i EU och WHO stimulera till breda informationsinsatser
riktade till barn och ungdom i forna Sovjetunionen samt i övriga Öst- och
Centraleuropa i samarbete med de berörda länderna.
Sverige bör i internationella fora verka för att länder och företag i Väst
uppmanas att ålägga sig samma restriktivitet beträffande reklam i samarbets-
länderna som enligt lag gäller för reklam i det egna landet.
När det gäller närområdet bör den svenska regeringen ge frivilligorganisa-
tioner med kompetens på området möjligheter till förebyggande och rehabili-
terande insatser när det gäller det ökade bruket av tobak, alkohol och narko-
tika.
Ett ökande drogmissbruk, bristande blodkontroll och få förebyggande pro-
gram gör att hiv/aids snabbt sprider sig. I en rapport från Världsbanken 1997
talas om en explosion. I Rumänien har osteriliserade sprutor bidragit till en
dramatisk smittospridning. Enligt New York Times var 90% av de smittade
barn. För år 1995 rapporterades i Ryssland  277 hivsmittade barn. Redan i
september följande år hade 3 000 nya hivfall bland barn registrerats. I
Ryssland beräknas så många som 1,5 miljoner vara smittade. I Ukraina
talades det om 2 % smittade drogmissbrukare 1995. Ett knappt år senare
hade siffran stigit till 57 %. I Kaliningrad ökade andelen hivsmittade bland
prostituerade från 5 % till 85 % mellan 1996 och 1997. Många av de
smittade i Kaliningrad är tonåringar.
I flera länder som Vitryssland och Tjeckien är dock hiv/aidssiffrorna
fortfarande låga.
Den svenska regeringen bör i EU och WHO verka för en handlingsplan för
att hejda den explosionsartade hiv/aidsspridningen i en del länder i området.
Miljöförstöring och barns
hälsa
Miljöförstöringen i Öst- och Centraleuropa, för att inte tala
om hela forna Sovjetunionen, är skrämmande. Den för med
sig allvarliga konsekvenser för hälsan. Eftersom barn håller
på att utvecklas är de känsligare för denna påverkan än
vuxna. Under den kommunistiska perioden siktade man på
snabb tillväxt utan hänsyn till de miljö- och hälsorisker detta
innebar. Även nu anser många av länderna det för dyrt att
med sina knappa ekonomiska resurser göra något åt miljön.
Det problem som mest låtit tala om sig är det radioaktiva nedfallet från de
kärnvapentester först ovan och sedan under jord, som pågick i fyra årtionden
i Semipalatinsk, Kazakstan och Tjernobylolyckan 1986 i Ukraina. Ett TV-
program klargjorde nyligen de fruktansvärda konsekvenserna av kärnvapen-
proven för både vuxnas och barns hälsa. Det finns exempel på hur drabbade
barn nu lämnas nästan helt utan medicinsk vård på sjukhus i Kazakstan.
Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har varit mest fördärvbringande i Ukraina,
Vitryssland och delar av Ryssland. Här lider barn i mycket högre grad än
vanligt av infektioner, blodsjukdomar, luftvägs- och cirkulationssjukdomar. I
Vitryssland har födselskadorna ökat med 70 % och förekomsten av tumörer
har tre- till fyrdubblats sedan olyckan.
Sverige bör via Unicef och WHO verka för att de barn som drabbats av
radioaktivt nedfall som följd av kärnvapenproven i Kazakstan och Tjernobyl-
olyckan får adekvat sjukvård och hjälp till ett så drägligt liv som möjligt.
Ett direkt samband kan konstateras mellan förekomsten av barns sjuk-
domar och närheten till stora industrier med utsläpp av allehanda oreglerade
gifter. Miljökrisen bottnar i den snabba industralisering och urbanisering,
som tog verklig fart på 1960-talet. Eftersom staten kontrollerade produk-
tionsmedlen fanns det ingen som vakade över miljön.
Tjeckoslovakien ansågs på 1980-talet vara världens mest förorenade land i
förhållande till invånarantalet. Ukraina förklarades av Sovjet år 1990 för en
ekologisk katastrofzon med 55 städer som nådde en kritisk nivå för luft-
föroreningar.
I Ryssland lever mer än 55 miljoner människor, av vilka 12 miljoner är
barn i städer där föroreningarna är fem gånger högre än vad som är tillåtet
enligt officiella normer. Den ryska regeringen drar slutsatsen att förorening-
arna är direkt ansvariga för mer än en tredjedel av alla sjukdomar, inklusive
hälften av alla luftvägssjukdomar. Från 1980 till 1995 tredubblades före-
komsten av astmatisk bronkit. I svårt förorenade områden fyr- eller fem-
dubblades den.
I Krakow, Polen, lider 10% av barnen som bor i närheten av det stora
Nowa Huta-stålverket av kroniska luftvägssjukdomar. I Ungern har ett direkt
samband dokumenterats mellan luftföroreningarna och barnens sjukdomar i
luftvägarna.
Industrin är inte den enda syndabocken. I och med att allt fler har egen bil
och att många bilar är gamla, bidrar bilavgaserna på sina håll mycket kraftigt
till luftföroreningarna. För industrin gäller också att utsläppen kraftigt
minskat på många håll, eftersom många industrier inte förmått att fortsätta
med sin produktion, när de utsatts för konkurrens.
Den svenska regeringen bör i EU och i internationella fora verka för att
miljösamarbetet med berörda länder intensifieras i syfte att bl a förbättra
barnens hälsa.
Utbildningssystemet vacklar
Även om utbildningssystemet under sovjettiden var ensidigt
och läroböckerna med tiden blev omoderna, omfattade det i
princip alla barn, som på så sätt fick en grundläggande
skolgång. Utbildningen har farit mycket illa under
övergångsperioden. I många områden har skolorna stängts.
Det gäller inte minst i krigshärjade områden. I Kroatien,
Georgien, Kazakstan och Kirgistan har
budgetnedskärningarna, när det gäller skolan, varit rent för-
ödande. Lärarnas löner har blivit så låga att många tvingats
sluta, vilket medfört brist på kvalificerade lärare.
Många skolor har fått stängas av ekonomiska skäl. Andra hålls stängda
under vintern, eftersom man inte klarar uppvärmningen. Föräldrar kan inte
längre lita på att skolsystemet ger deras barn den utveckling de behöver.
Familjer måste nu i många fall betala för den undervisning som tidigare var
gratis. Fattiga familjer har svårt att skicka sina barn till förskola.
Det finns tecken på att allt fler barn av olika skäl inte går i skolan på grund
av problem i familjen. En del är så fattiga att de inte klarar transporten till
skolan, där avstånden är stora. En del barn arbetar och fullbordar därför inte
sin skolgång eller får en mycket oregelbunden skolgång. Andra är
föräldralösa eller lever utan tillsyn från föräldrarna och går då inte heller i
skolan.
Från både Lettland och Litauen har så skrämmande siffror som 5-10 %
barn som inte har någon regelbunden och ordnad skolgång nämnts. I
Ryssland uppges att ungefär 5 % av barnen inte finns i grundskolan. Det rör
sig om 100 000 barn i varje årskurs. Detta betyder, förutom de stora problem
en missad skolgång innebär för framtiden, både för det enskilda barnet och
för samhället, en ökad risk för att barnet far mycket illa. Skolan ger inte bara
kunskapsutveckling och fostran men är i sig ett socialt skyddsnät, som
kompletterar familjen.
En grupp barn som lätt hamnar utanför skolsystemet, även om deras
föräldrar och de själva gör allt de kan för att de ska få gå i skolan, är
handikappade barn. Som exempel kan nämnas en kvinna i Lettland, som på
eget initiativ och med insamlade medel, startade en privat skola för att
hennes handikappade son skulle få gå i skolan.
Den svenska regeringen måste i grannlandssamarbetet och i EU och
Unicef föra en dialog om barnens rätt till gratis grundskoleutbildning enligt
barnkonventionen och framhäva riskerna för demokratins långsiktiga
utveckling, när många barn får en mycket bristfällig skolgång eller inte alls
går i skolan.
Sverige måste också i samma fora verka för att barn med fysiskt eller
psykiskt handikapp inte diskrimineras.
Barn på institution
Läget på barnhem i Rumänien som förmedlades i en rad TV-
program för några år sedan, var en chock för hela
västvärlden. Det var inte det enda land där barn på
institutioner for mycket illa. Situationen är fortfarande långt
ifrån tillfredsställande även om framsteg har gjorts på en del
håll genom att man försökt sprida goda exempel och genom
insatser från olika enskilda organisationer och vänorter.
Unicef beräknar att det finns en miljon barn på institution i Öst- och
Centraleuropa och i forna Sovjetunionen. I Ryssland lär det finnas 120 000
barn på statliga institutioner, i Ukraina 43 000 och i Vitryssland 7 500. För
barn på institutioner i dessa länder är livet hårdare än någonsin i och med en
allt knappare budget. Fysiskt och mentalt handikappade barn har ofta haft det
mycket svårt i dessa länder. Deras förhållanden har inte förbättrats utan de
diskrimineras även fortsättningsvis. Även om en del föräldrar ibland försöker
ta initiativ till omsorg och utbildning för sina barn, når dessa insatser ett
litet
fåtal. För närvarande uppgår de handikappade barnen till 400 000 i Ryssland,
bortåt 140 000 i Ukraina och 18 000 i Vitryssland.
Det är enligt Unicef fler barn på institutionerna än tidigare. I mitten av 90-
talet hade särskilt antalet barn på institutioner mellan 0 och 3 år ökat
kraftigt,
med 35-45 % i Rumänien, Ryssland och Lettland och med otroliga 75 % i
Estland. Antalet barn på institutioner har fortsatt att öka i den åldersgruppen
enligt de senaste siffrorna från Unicef. Bulgarien visar de högsta siffrorna
följt av Rumänien och Lettland. I många länder lever båda eller en av
föräldrarna. Det rör sig i vissa länder om 90% av de omhändertagna barnen. I
en del fall  kan eller anser sig inte föräldrarna  kunna ta hand om barnen. I
andra fall anser myndigheterna dem olämpliga. Ett av problemen förutom
den undermåliga vård de får är att de ofta förlorar all kontakt med sina
föräldrar och får stora svårigheter att anpassas till ett liv ute i samhället.
Svenska regeringen bör via Unicef  verka för att barnens rätt till sina
föräldrar respekteras i barnkonventionens anda.
Brottslighet
Brottsligheten var relativt låg eller hölls åtminstone under
kontroll under Sovjettiden. När den politiska och sociala
kontrollen släppte, ökade brottsligheten. Ungdoms- och
barnbrottsligheten har också ökat kraftigt. Övergången från
skola till arbetsliv är inte längre lika självklar. Tvånget för
dem som tidigare kom ut från en uppfostringsanstalt var
starkt att direkt fortsätta på en kontrollerad arbetsplats.
Bristen på utbildningsplatser och den stora arbetslösheten
gör det naturligt nog mycket svårt för många ungdomar att få
arbete, inte minst de som har en ofullständig skolgång.
I Bulgarien, Tjeckien och Slovakien är den rapporterade brottsligheten tre
gånger så hög som före övergångsfasen. I Vitryssland, Ungern, Lettland,
Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina har brottsligheten ökat med 60 % till
95 %. Ändå räknar man med att många brott aldrig anmäls.
Brott där barn och ungdom är inblandade är bland de som växer snabbast,
och det gäller våldsbrott som kidnapping, våldtäkt, misshandel och mord.
Den mest dramatiska ökningen av ungdomsbrotten har västra delen av OSS
och de baltiska staterna stått för. I Lettland står ungdomar för 17-24% av all
brottslighet. I Litauen har ungdomsbrottsligheten stigit med 62 % sedan
oberoendet. Ungdomar mellan 14 och 29 år utgör en tredjedel av Litauens
befolkning, ändå begår de hälften av de rapporterade brotten och 75 % av
alla våldsbrott. I Estland har ungdomar dömda för brott tredubblats mellan
1989 och 97.
Barn som inte tas om hand av föräldrarna, inte går i skolan och lever på
gatan, löper naturligtvis stor risk att utnyttjas på olika sätt och att hamna i
brottslighet. I Moskva och i S:t Petersburg sägs 60 000 barn leva på gatan, på
järnvägsstationer och andra allmänna platser i respektive stad. Siffran 10 000
nämndes för Vilnius för något år sedan och även Riga har stora problem.
Rumänien är sedan länge känt för sina gatubarn. Dessa barn har ofta inga
andra möjligheter att försörja sig än med brottslighet av olika slag.
I rapporter från EU-kommissionen 1995 visades att ungdomsbrotten i
Europa oftast utförs av gäng. I Ungern begicks över 80 % av ungdomsbrotten
av gäng och i Lettland och Ukraina nästan lika stor andel.
Rättssystemet är inte anpassat till unga brottslingar. Även för mindre
allvarliga brott blir fängelsedomarna ofta långa. Omhändertagandet av unga
brottslingar ger dem mycket små möjligheter till rehabilitering. Ofta utnyttjas
de och förhållandena i fängelserna är vådliga för både deras fysiska och
psykiska hälsa.
Den lavinartade utvecklingen av ungdomsbrottsligheten i flera av länderna
utgör en stor fara för den långsiktiga säkerheten i vårt närområde.
Den svenska regeringen måste i grannlandssamarbetet och inom EU verka
för ett förebyggande arbete mot ungdomskriminaliteten och för ett
rättssystem som ger större möjlighet till rehabilitering av unga brottslingar.
En handlingsplan mot ungdomskriminalitet bör utarbetas.
Den ekonomiska
utvecklingen 1989-98
En jämförelse av BNP visar enligt Unicefs förhandssiffror
från den rapport som kom i september 1999, att bara Polen
och Slovenien har överträffat 1989 års siffror och Slovakien
kom precis upp till dem. Tjeckien och Ungern är bara något
under den nivån. De flesta länderna i Centraleuropa nådde
botten 1992-93, de baltiska staterna och de flesta länderna i
forna Sovjet 1994-95 och har sedan långsamt återhämtat sig.
En del drabbades av nya svårigheter 1995 och andra 1998.
Ryssland fick en svår ekonomisk kris förra året, som också
påverkat andra länder. 15 av 26 länder kämpar fortfarande
med en BNP på mellan 34 och 66% av 1989 års nivå.
En genomgående trend är att klyftorna ökar och bara något land kan visa
upp lönenivåer som är jämförbara med 1989. Fattigdomen är fortfarande
mycket stor för många människor i flera av länderna och i många fall kan
man tala om rent armod. För många har situationen inte blivit bättre utan
snarare förvärrats.
Enorma behov kvarstår
Det finns inget som tyder på att läget för utsatta barn i våra
närmaste samarbetsländer skulle ha förändrats till det bättre i
någon större utsträckning. Det finns naturligtvis små öar som
utgör undantag, där hjälpinsatser har satts in och man börjar
se förändringar. Det mesta är dock ogjort. De enorma
behoven kvarstår.
När det gäller Ryssland leder de uppgifter vi fått om den senaste katastro-
fala ekonomiska utvecklingen snarast till farhågor om att situationen där
försämrats betydligt för många barn.
Utvecklingen i det krigshärjade Bosnien-Hercegovina går mycket långsamt
framåt. Hjälpbehoven är skriande bland barn, som i många år farit mycket
illa både fysiskt och psykiskt. En del har aldrig upplevt en normal tillvaro.
De mest akuta hjälpbehoven finns naturligtvis nu i Kosovo, där många av
insatserna försenats, vilket väcker stora farhågor inför vintern.
Blygsamma insatser
Enligt uppgift från Sida-Öst för ett år sedan har 12 insatser
helt eller delvis med inriktning på barn och ungdom beslutats
sedan 1994 och beviljats stöd på 14 miljoner. Genom Sidas
avdelning för stöd till enskilda organisationer har bidrag på
cirka 15 miljoner beviljats för projekt för barn och ungdom i
Öst- och Centraleuropa och det ryska närområdet.
Med tanke på vidden av problemen bland barn och ungdom i vårt närområ-
de, måste insatserna från svensk sida anses mycket blygsamma. Krisdemo-
kraterna menar att inte tillräcklig uppmärksamhet hittills ägnats åt den
sociala misären i våra samarbetsländer i Öst- och Centraleuropa. Detta är
särskilt allvarligt när det gäller de utsatta barnen.
Regeringen bör snarast framlägga en redogörelse för vilka olika bistånds-
insatser som gjorts med inriktning mot barn i vårt närområde, både bilaterala
och multilaterala, såväl som de insatser som gjorts via svenska frivilliga
organisationer, kommuner och vänorter.
Dagens försummade barn
kan lätt bli morgondagens
förlorade
Många av dagens försummade barn kan lätt bli
morgondagens förlorade, om de inte får hjälp i tid.
Försummelserna har nu pågått så länge att det inte känns fel
att som Unicef gör tala om "Generation in Jeopardy" - en
generation i fara.
Visserligen är barnens rätt till trygg omvårdnad, grundläggande hälsovård,
ordnad skolgång och en positiv utveckling i första hand ländernas ansvar
men enligt barnkonventionens artikel 4 är det också vårt ansvar i och med att
vi hör till undertecknarna av konventionen. I artikel 4 läser vi:
Konventionsstaterna ska sträva efter att till det yttersta av sina tillgängliga
resurser söka förverkliga barnets sociala, ekonomiska och kulturella
rättigheter. När resurserna inte räcker till bör man söka lösningar genom
internationellt samarbete.
Frågan är om Sverige gjort sitt yttersta för att bidra till att
förändra dessa barns livsvillkor ?
En bättre utveckling är i första hand av avgörande betydelse för varje
enskilt barn men den spelar också en stor roll för hela samhället. Barnen är
ett samhälles framtid. När så många barn far illa under så lång tid som fallet
är i vårt närområde, finns en risk för själva demokratins långsiktiga
utveckling, den demokrati som är vårt mål att stödja i samarbetet med våra
grannländer.
Vilken inverkan på samhällsutvecklingen i sina länder kommer de barn
och ungdomar att ha, som fått sina rättigheter så grovt kränkta ? Hur kommer
de barn och ungdomar som försummats och utnyttjats och tidigt hamnat i
kriminalitet att kunna bidra till ett rättsamhälles framväxt ?
Ökade insatser och
internationellt samarbete är
nödvändigt
Det Nordiska Ministerrådet har på Nordiska Rådets
rekommendation upprättat en handlingsplan 1999 med
inriktning på initiativ inom det nordiska samarbetet som
inriktas på barn i vårt närområde. För år 1999 finns 2
miljoner danska kronor avsatta för utarbetande och
uppföljning av handlingsplanen. Medlen ska också delvis
föras över till konkreta projekt nästa år. Det rör sig alltså inte
om några stora summor med tanke på de stora behoven.
Några speciella medel är inte avsatta för barnområdet för år
2000.
Kristdemokraterna föreslår att den svenska regeringen intensifierar sina
biståndsinsatser med inriktning på barn i vårt närområde.
Kristdemokraterna föreslår vidare att regeringen med utgångspunkt från
barnkonventionen, som undertecknats av länderna, för en dialog om
ländernas ansvar att verka för barnets rättigheter enligt konventionen men
också om vår och det internationella samfundets skyldighet och vilja att bistå
dem för att på alla sätt söka förverkliga barnets rättigheter.
Kristdemokraterna föreslår att den svenska regeringen i EU:s ministerråd
tar initiativ till att en handlingsplan utarbetas med barnens behov i fokus.
Olika länder bör ta ansvar för ett bilateralt samarbete med de länder som
ligger naturligast till för respektive land. Andra initiativ kan vara av så
övergripande karaktär och ha en sådan omfattning att EU gemensamt bör
driva dessa frågors lösning i internationella fora som Unicef och WHO.
Planen  bör vara utarbetad på ett sådant sätt och vara så konkret att den inte
stannar vid vackra ord utan leder till snar handling.
Kristdemokraterna föreslår att regeringen tillsammans med de grannländer,
som utpekas som våra samarbetsländer, utarbetar en handlingsplan för hur
barnens rättigheter enligt barnkonventionen systematiskt kan tillgodoses och
hur vi kan bistå dem i detta arbete.
Mer information krävs
Många av de initiativ som behöver genomföras lämpar sig
utomordentligt väl  för vänortsprojekt, för projekt via
kommuner, regioner och frivilliga organisationer, där
enskilda människors engagemang och kunskap kan vara av
stor betydelse.
Kommunförbundet uppger att de kommuner som redan varit engagerade i
vänortsprojekt har en tendens att komma igen med ansökan om medel till
nya projekt, medan inte så många nya kommuner hör av sig. Information om
de stora behoven och om vad som kan göras för att fylla dem behövs
följaktligen för att fler människor, enskilda organisationer, kommuner,
vänorter och regioner ska kunna bli aktiva i olika projekt och vänortsinitiativ
med inriktning på barn och ungdom i vårt närområde.
I syfte att medvetandegöra en större allmänhet i vårt land om de svåra
sociala förhållanden som råder i vårt närområde och som inte minst drabbar
barnen föreslår Kristdemokraterna att medel från Sidas informationsanslag
används. Dessa bör också användas till att stimulera svenska kommuner att
starta vänortsprojekt och enskilda organisationer att öka sina sociala insatser
med fokusering på barn och ungdom.
Ökade anslag för
samarbetet med Central-
och Östeuropa
I Kristdemokraternas budgetalternativ till regeringen läggs
ytterligare 150 miljoner till samarbetet med Öst- och
Centraleuropa. En stor del av denna föreslagna ökning bör
öronmärkas just till barnens behov i dessa länder.
Kristdemokraterna ser med oro på hur regeringen drar ner på
anslagen inom detta område.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i WHO och Unicef och i samarbete
med berörda länder verkar för att barnen får den rätt till grund-
läggande hälso- och sjukvård som barnkonventionen förutsätter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i WHO och Unicef verkar för att
heltäckande vaccinationsprogram genomförs och följs upp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i EU och WHO bör driva frågan om
breda informationsinsatser riktade till barn och ungdomar i forna
Sovjetunionen, Öst- och Centraleuropa i samarbete med de berörda
länderna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i internationella forum bör verka för
att länder och företag i väst bör uppmanas att ålägga sig samma
restriktivitet beträffande reklam i samarbetsländerna som enligt lag
gäller för reklam i det egna landet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör ge frivilligorganisationer med
kompetens på området möjligheter till förebyggande och rehabilite-
rande insatser mot bruket av tobak, alkohol och narkotika bland barn
och ungdom,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen i EU, WHO och UNAIDS skall
verka för en handlingsplan för att hejda den explosionsartade hiv/aids-
spridningen i en del länder i området,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i Unicef och WHO bör verka för att
de barn som drabbats av skador och sjukdom till följd av kärn-
vapenproven i Kazakstan och kärnkraftsolyckan i Tjernobyl får
adekvat sjukvård och hjälp till ett så drägligt liv som möjligt,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i EU och i andra internationella
forum bör verka för att miljösamarbetet med berörda länder intensifie-
ras i syfte att förbättra barnens hälsa,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen i grannlandssamarbetet, i EU och i
Unicef verkar för barnens rätt till grundskoleutbildning enligt barn-
konventionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i grannlandssamarbetet, i EU och i
Unicef verkar för att barn med fysiskt eller psykiskt handikapp inte
diskrimineras,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen i samarbetsländerna och  i Unicef
bör verka för att barnens rätt till sina föräldrar respekteras i
barnkonventionens anda,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen i grannlandssamarbetet och inom
EU verkar för ett förebyggande arbete mot ungdomskriminaliteten, för
ett rättssystem som ger större möjlighet till rehabilitering av unga
brottslingar och för att en handlingsplan antas i detta syfte,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen snarast bör lägga fram en
redogörelse för vilka olika biståndsinsatser som gjorts med inriktning
mot barn i vårt närområde, både bilaterala och multilaterala och de
insatser som gjorts via svenska frivilligorganisationer, kommuner och
vänorter,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige måste intensifiera sina bistånds-
insatser med inriktning på barn i vårt närområde,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige, med utgångspunkt i barnkonven-
tionen, för en dialog om ländernas ansvar för att verka för barnets
rättigheter men också om Sveriges och det internationella samfundets
skyldighet och vilja att bistå dem för att på alla sätt söka förverkliga
barnets rättigheter,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen i EU:s ministerråd tar med barnens
behov i fokus, initiativ till en så konkret handlingsplan, att den leder
till handling,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att  regeringen tillsammans med de länder som vi
skall samarbeta med utarbetar en handlingsplan för hur barnens
rättigheter enligt barnkonventionen systematiskt kan tillgodoses och
hur vi kan bistå dem i detta arbete,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att medel från Sidas informationsanslag används
till att informera om de stora behoven bland barnen i vårt närområde
och till att stimulera kommuner, vänorter, regioner och frivilliga
organisationer att bli aktiva i olika projekt med inriktning på barn och
ungdom i vårt närområde.

Stockholm den 2 oktober 1999
Ingrid Näslund (kd)
Jan Erik Ågren (kd)
Åke Carnerö (kd)
Margareta Viklund (kd)
Amanda Agestav (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Mats Odell (kd)
Dan Ericsson (kd)
Erling Wälivaara (kd)
Fanny Rizell (kd)
Ingvar Svensson (kd)
1 Yrkande 12 hänvisat till JuU.
Motionen bereds i utskott Motionskategori: - Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

Inlämning: 1999-10-05 Hänvisning: 1999-10-12 Bordläggning: 1999-10-12
Yrkanden (35)