En ny konsumentpolitik

Motion 1992/93:L706 av Inga Berggren m.fl. (m)

Statens uppgift på den fria marknaden är att sätta upp de
ramar och spelregler som behövs för att mötet såväl mellan
konsumenter och producenter som mellan näringsidkare
skall ske på lika villkor. Inte genom att detaljreglera utan
främst genom att stimulera och stödja. Under årens lopp
har den svenska staten påtagit sig allt större ansvar och
uppgifter, i synnerhet inom konsumentpolitiken, ett
område som rätteligen hör hemma hos den enskilde.

Kunniga konsumenter

I en marknadsekonomi finns det inte behov av ett
konsumentskydd som är uppbyggt på pekpinneprincipen. I
en fri ekonomi är producenterna beroende av
konsumenterna. En vara som konsumenterna inte vill ha
försvinner snart ur handeln. Det är alltså konsumenternas
efterfrågan som styr utbudet av varor.

Förhållandet konsument--producent är inte alldeles
okomplicerat. Det är många gånger svårt för konsumenten
att välja rätt inom marknadens stora utbud. Det är inte
heller lätt att snabbt ta reda på var man får det bästa och det
mesta för pengarna.

För att människor skall vara kunniga konsumenter,
kunna bedöma och välja rätt vara efter sina egna
preferenser, behövs information från producentens sida.
Som konsumenter behöver vi också goda kunskaper om
marknaden och hur den fungerar.

Vi anser att det är den enskilda människan som måste
stärkas i detta avseende. Det är inte olika organisationer
som skall gå in i människornas ställe. Det är till slut ändå
alltid den enskilde som får ta konsekvenserna av ett
felaktigt val.

Därför är det oerhört viktigt att den unge konsumenten
i tid blir en medveten konsument. Att kunna planera
ekonomi och inköp sparar tid och pengar både åt hushållen
och samhället.

Inträdet på Europamarknaden kommer att innebära ett
utökat varuutbud. Ju kunnigare konsumenter desto bättre
ekonomi för individerna och desto bättre varor.
Utbildningen i konsumentekonomi bör därför förekomma i
grundskolan i första hand inom hemkunskapens ram och i
gymnasieskolan inom något eller några lämpliga program.

Frivilliga konsumentorganisationer

Som konsumenter kan vi göra mycket själva. Vi ställer
kraven och vi påverkar utbudet av varor och tjänster genom
vår efterfrågan respektive icke-efterfrågan.

Det egna ansvarstagandet och engagemanget är en viktig
del av konsumentens möjlighet att undvika en undermålig
produkt eller tjänst. Vi har som konsumenter olika behov
och ideal och skilda värderingar som avgör våra
ställningstaganden i skilda valsituationer och därför kan
inte staten välja åt oss.

Ett av de viktigaste konsumentkraven är att kunna välja
produkter och tjänster från sinsemellan oberoende
producenter. De som erbjuder varor och tjänster till
marknaden skall ha möjligheten att göra detta i konkurrens.
Detta gynnar konsumenterna både prismässigt och
kvalitetsmässigt.

Förutom genom utbildning kan konsumenterna finna
stöd i konsumentorganisationer, frivilliga
sammanslutningar som har sina rötter på det lokala och
direkta planet, en slags subsidaritetsprincip! Startskottet för
ett sådant arbetssätt bör vara den enskildes engagemang
och ansvarstagande.

Frivillighet och ansvar

I vissa fall är lagstiftning en nödvändighet för att skapa
ett klimat som gynnar såväl näringsidkare som konsument.
Fler lagar är dock ingen självklar garanti för konsumenten
att marknaden kommer att fungera bättre.

Ett fritt val på en fri marknad med effektiv konkurrens
ger konsumenten ett bättre skydd än en politikerstyrd
utveckling. Fria överenskommelser har större chanser att
slå igenom än de som tillkommit under tvång. Ett sådant
synsätt ger bättre förutsättningar för ett förtroendefullt
förhållande mellan konsumenter och producenter/säljare.

Stärk konsumenternas situation genom att stimulera
branscher och företag att arbeta med egenåtgärder.
Branschernas egna granskningsnämnder kan förebygga
exempelvis vilseledande och oetisk reklam. Ett
profylaktiskt arbetssätt ''lönar sig'' för både den enskilde
och företagaren.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny konsumentpolitik.

Stockholm den 25 januari 1993

Inga Berggren (m)

Inger René (m)

Anders G Högmark (m)

Ulf Melin (m)