Ett renare Västerhav

Motion 1992/93:Jo616 av Elving Andersson m.fl. (c)

Inledning

Skagerrak och Kattegatt har allvarliga miljöproblem.
För varje dag som går utan att kraftfulla åtgärder sätts in
förvärras situationen.

Åtgärder måste därför vidtas både nationellt och
internationellt. Ansvaret för haven är en internationell
angelägenhet som berör många länder. Överenskommelser
mellan länderna är därför nödvändiga. Detta får dock inte
vara ett alibi för att vi själva i Sverige inte påbörjar detta
arbete redan innan sådana överenskommelser finns.

Miljökostnader måste alltid betalas -- det går inte att
smita undan notan. Frågan är bara vem som skall betala och
när det skall betalas? Enligt vår uppfattning måste varje
generation ta sitt ansvar. Vi skall inte skjuta över problemet
till våra barn och barnbarn.

Lägesbeskrivning

Den aktuella miljösituationen i hela Nordsjön och
framförallt i Skagerrak och Kattegatt är mycket allvarlig.
Döda havsbottnar, giftiga algblomningar, övergödning och
syrebrist är exempel på denna situation. Under hösten 1988
drabbades viktiga delar av Kattegatt av akut syrebrist.
Förhållandena blev inte bättre under 1989, och
utvecklingen förstärktes ytterligare under 1990.

Under första halvåret 1991 var situationen
förhållandevis bra. Detta torde i första hand bero på att
friskt vatten kommit in från Nordsjön genom de kraftiga
stormar som förekommit. Det finns dock inga
förutsättningar för att dessa förbättringar skall bli
beständiga om inte utsläppen minskar.

Sedan regelbundna mätningar påbörjades i västerhavet
har syrehalterna på många mätplatser från Öresund till
norska gränsen aldrig varit så låga som under 1990. I
Bohusläns inre fjordar har bottnarna varit döda under 10
meters djup och i Laholmsbukten och Skälderviken har
syrevärdena varit mycket låga.

Under hösten 1989 förutspådde många att 1990 års
förhållanden i västerhavet skulle bli relativt bra. Varken
giftalger eller säldöd hemsökte kusten och siktdjupet var
ovanligt bra under sommaren vilket tydde på relativt liten
algproduktion.

Detta är kanske det mest oroande; trots till synes
normala förhållanden återkommer syrebrist och döda
bottnar.

Konsekvenserna för fisket har varit stora. Bottenlevande
fisk som t.ex. torsk, rödspätta och vitling har i stor
utsträckning antingen dött eller flytt, och havskräftan har
med all sannolikhet dött i de aktuella områdena.

De svåra miljöproblemen i västerhavet har alltså funnits
under många år och situationen förvärras hela tiden. Nu
måste kraftfulla åtgärder vidtas för att vända utvecklingen.

Internationellt problem

Haven har länge betraktats som gigantiska soptippar.
Inte minst gäller detta Nordsjön.

Föroreningarna i Nordsjön kommer från många olika
håll. Föroreningar från Östersjön förs norrut med
strömmarna. Andra föroreningskällor är de kraftigt
förorenade floderna Elbe och Rehn i Tyskland. Därtill
kommer oljespill och andra utsläpp från oljefälten i
Nordsjön. Tungmetaller och kemikalier släpps ut i stora
mängder från industrier i bl.a. England. Radioaktiva
utsläpp från den stora nukleära anläggningen Sellafield vid
Irländska sjön har lett till att forskare kunnat påvisa
förhöjda radioaktiva värden i både vatten och fisk utanför
den svenska västkusten. Till detta kommer urlakning av
kväve från jordbruksmark och skogsmark.

Luftföroreningarna påverkar också havet. I vissa
områden kommer så mycket som 25 % av föroreningarna
via luften. Här är det främst biltrafiken som svarar för de
största utsläppen. Dessutom förekommer dumpningar av
avfall och sopförbränning till havs.

Som dessa fakta visar är det nödvändigt med
samordnade internationella åtgärder för att kunna lösa
problemen.

Arbetet med Nordsjöns miljö förekommer i ett antal
olika internationella forum. De viktigaste är Paris- och
Olsokommissionerna samt Helsingsforskommissionen
liksom Nordsjökonferensen. Därutöver arbetar både FN-
och EG-organ med miljöövervakning. För att effektivisera
arbetet behövs bättre samordning av de insatser som görs
liksom av de ytterligare insatser som behöver göras. Därför
bör en Nordsjökommission inrättas som tar ett samlat grepp
över miljösituationen i Nordsjön, inklusive Skagerrak och
Kattegatt och där samtliga berörda nationer deltar. Genom
en sådan Nordsjökommission kan nödvändiga helhetsgrepp
tas för att förbättra miljösituationen i västerhavet.

Beträffande de radioaktiva utsläppen från Sellafield är
dessa av så allvarlig art att Sverige bör kräva av England att
anläggningen omedelbart stängs och att ett saneringsarbete
inleds.

Oljeutvinning i Skagerrak

Under hösten 1989 framkom att det finns norska planer
på provborrning efter olja i Skagerrak.

Visserligen ligger en eventuell oljeutvinning i detta
område ganska långt fram i tiden, men det finns all
anledning att redan nu avvisa alla sådana planer.

Om planerna realiseras innebär det stora hot mot ett av
de viktigaste fiskeområdena för de svenska
västkustfiskarna.

Förutom att trålfisket försvåras rent fysiskt kommer en
sådan verksamhet att störa den marina miljön. Även vid
s.k. normal drift sker utsläpp av mindre mängder olja,
dessutom finns naturligtvis risk för ett stort utsläpp genom
olyckshändelse. Ett större utsläpp av olja i detta känsliga
område skulle få oöverskådliga konsekvenser för den
ekologiska balansen. Fisket skulle för lång tid framöver
vara helt utslaget.

Sverige bör därför i dels direkta överläggningar med
Norge och dels i andra internationella forum verka för att
oljeutvinning i Skagerrak inte kommer till stånd.

De svensk-norska gränsvattnen

Vattenkvaliteten i norra Bohusläns kustområde är
fortsatt dålig. Detta är till stor del beroende på utsläpp från
norska sidan.

Även om betydande förbättringar har kunnat
konstateras i Idefjorden genom det åtgärdsprogram som
sattes in i mitten av l970-talet, är situationen nu återigen
alarmerande. Fortsatta åtgärder är därför nödvändiga.
Beslutet om att stänga cellulosafabriken i Halden är därför,
ur miljösynpunkt, ett mycket glädjande besked.

Den största föroreningskällan är dock Glomma, som är
Norges längsta och mest vattenförande älv. Glomma kan
liknas vid en jättelik kloak. Träförädlingsindustri, kemisk
industri, livsmedelsindustri och andra verksamheter svarar
för stora utsläpp av tungmetaller, syror, oljor, organiskt
material och närsalter. Till detta kommer kloakutsläpp från
tiotusentals människor som går i stort sett orenat ut i älven.
Undersökningar av ''Norsk Institutt for vannforskning'' har
klarlagt att ett ca 30 kvadratkilometer stort område i och
utanför Glommas mynning är starkt förorenat, och ett ännu
större område är klart påverkat.

Nordisk handlingsplan

Den handlingsplan som de nordiska miljöministrarna
tidigare kunnat enas om är klart otillräcklig. Sverige bör
därför ta initiativ till en utvecklad och mer långtgående
nordisk handlingsplan för att begränsa utsläppen av
miljöskadliga ämnen.

I samband med den s.k. Nordiska handlingsplanen för
ekonomisk utveckling och full sysselsättning, inrättades en
särskild låneordning i Nordiska Investeringsbanken, främst
avsedd för investeringar i vägar och järnvägar. Vi anser att
en liknande låneordning borde införas för
miljöinvesteringar. Visserligen har NIB:s möjligheter att ge
lån för miljöinvesteringar utökats under senare år, men en
särskild låneordning för detta ändamål skulle bl.a. ge större
prioritet för viktiga miljöinvesteringar. Ett lämpligt område
är i så fall, i första hand, det för Sverige, Norge och
Danmark gemensamma vattenområdet
Skagerrak/Kattegatt.

Ansvaret för föroreningarna är olika fördelat mellan de
berörda länderna. När det gäller de direkta utsläppen i
havet kan dessa lätt hänföras till respektive nation.
Däremot är effekterna av förbränning av fossila bränslen,
urlakning av näringsämnen och tungmetaller samt utsläpp
från trafiken många gånger sådana att de inte direkt kan
härledas till företag eller nation.

Kostnaderna för reningsanläggningar skall naturligtvis
bekostas av respektive förorenare. Men det finns även
motiv för gemensamma ekonomiska åtaganden. Dit hör
tillräckliga resurser för att kunna genomföra ett effektivt
forskningsprogram, upprättande av målsättning för
miljöåtgärderna, program för reningsanläggningar och
restriktioner för näringsverksamhet.

Vi föreslår därför att Sverige tar initiativ till ett utökat
och långtgående gemensamt program för förbättring av
vattenkvaliteten i Skagerrak-Kattegatt. Det är viktigt att ett
sådant program får erforderliga resurser så att underlag för
beslut kan tas fram på kort tid samt att det därefter finns
finansieringsmöjligheter för nödvändiga investeringar och
andra åtgärder. Vi föreslår därför att en speciell
låneordning i Nordiska Investeringsbanken inrättas för
detta ändamål.

Tidsinställda miljöbomber

Utanför den svenska västkusten och den norska
sydkusten finns mängder av gamla vrak, i första hand från
andra världskriget, som innehåller stora mängder olja,
stridgas och andra kemikalier.

I Oslofjorden och områdena utanför ligger minst 28
rostande fartygsvrak från andra världskriget. Bl.a.
kryssaren Blücher som tros innehålla minst 1.500 ton olja.
Efterhand som vraken rostar sönder kommer olja att läcka
ut i vattnet. Dessa oljeutsläpp kommer att ställa till mycket
stor skada för bl.a. fisket.

Dumpning var ett sätt att göra sig av med olika typer av
kemiska stridsmedel efter krigsslutet. Utanför Arendal i
Oslofjordens mynning ligger 10 sänkta fartyg lastade med
senapsgas. Rakt väster om Gullholmen utanför
Bohuskusten ligger nio rostande fartyg lastade med minst
18.000 ton gasbomber. Dessa fartyg sänktes efter andra
världskriget, av de allierade, sedan de fyllts med granater
innehållande senapsgas, tabun, fosgen och sarin.

Stridsgasen har således legat i havet i 45 år.
Fartygsplåten rostar och skroven kan brytas sönder av
strömmar. Inte minst för yrkesfiskarna innebär detta ett
allvarligt hot.

Dessa omkring femtio år gamla vrak utgör tidsinställda
miljöbomber som kan hota hela det ekologiska systemet i
Skagerrak och ställa till stor skada på den svenska
västkusten och den norska sydkusten.

Det brådskar med insatser för att inte katastrofen skall
bli ett faktum. Sverige måste därför omgående ta
internationella initiativ för att få till stånd en
beredskapsplan i syfte att motverka risken för att dessa
giftgaser kommer i kontakt med det känsliga ekologiska
systemet i området. Bunkerolja som finns i vraken måste
också bärgas innan den läcker ut i vattnet.

Minska kvävetillförseln

Kvävetillförseln till havet är den största orsaken till
övergödning. En stor del av kvävet kommer via luften från
bl.a. bilavgaser. Jordbruks- och skogsmark läcker också
kväve, liksom kommunala reningsverk.

Utsläppen av kväve till luften måste minska. Det gäller
dels från stationära industri- och förbränningsanläggningar,
dels från vägtrafiken. Genom att ställa långtgående krav på
bättre reningsutrustning och miljövänliga bränslen samt
genom en kraftfull satsning på järnvägstrafiken kan
trafikens kväveutsläpp minskas. En upprustning av de
västsvenska järnvägsförbindelserna till Norge är
nödvändiga för att bl.a. kunna minska den omfattande
godstrafiken på landsvägen.

Våtmarker är utmärkta reningsanläggningar som
förhindrar kvävet att nå havet. Befintliga våtmarker måste
därför bibehållas och nya, konstgjorda våtmarker
tillskapas. Statsbidrag för skapande av våtmarker bör
införas. Jordbrukets avgifter på handelsgödsel och kemiska
bekämpningsmedel kan användas för detta ändamål.

Sopor

Nedskräpningen av stränderna på västkusten ökar på ett
oroväckande sätt. Kustområdet i Göteborgs och Bohus län
och i Halland har mycket stora natur- och friluftsvärden och
är mycket viktiga för bl a turism och rörligt friluftsliv.

Genom strömmar och stormar samlas skräp från hela
Nordsjön på västkusten.

Genom den strömsättning som finns i Skagerrak och
Kattegatt är problemet mest akut i norra och mellersta
Bohuslän, men övriga delar av västkusten drabbas hårt.
Den absoluta merparten av skräpet kommer från andra
länder, från fartyg och från oljeutvinningsverksamheten i
Nordsjön. Detta framgår tydligt av undersökningar som
gjorts på flera platser.

Vid varje storm fylls vikarna med plast, avfall från
sjöfarten, oljefat och vrakved.

Ett stort arbete läggs ned från kommunerna och frivilliga
för att hålla stränderna rena. Även om en stor del av arbetet
utförs på idéell basis, av t.ex. skolklasser, drabbas berörda
kommuner av stora kostnader. Totalt rör det sig om många
miljoner kronor som skattebetalarna i kustkommunerna får
skjuta till för att hålla stränder och vikar nödtorftigt rena
från skräp så att turisterna skall kunna njuta av västkustens
stora rekreationstillgångar -- sol och bad.

Under 1992 har genomförts en stor
strandstädningsaktion i Bohuslän med hjälp av
arbetsmarknadsresurser. Denna aktion har varit mycket bra
och stora mängder skräp har samlats in. Tyvärr är dock en
sådan aktivitet inte av bestående värde. Vikarna fylls snart
med skräp igen. Strandstädning måste därför vara en
kontinuerligt pågående verksamhet.

De drabbade områdena är i stor utsträckning klassade
som riksintressanta för naturvård och friluftsliv. Därför bör
det vara självklart att staten tar sin del av kostnaderna för
att hålla dessa områden rena, så att de kan utnyttjas för just
turism och friluftsliv.

Ett särskilt statsbidrag för strandstädning i Bohuslän och
Halland bör därför införas. Stödets administration bör
handläggas av de berörda länsstyrelserna.

Musselodlingar -- reningsverk

För att minska övergödningen i kustvattnen kan
musselodlingar i stor skala utnyttjas. När musslorna
filtrerar vatten tar de upp olika slag av närsalter.

Genom att odla musslor från flottar får man ett sorts
tredimensionellt reningsverk som sträcker sig från ytan ned
till 8--10 meters djup.

När musslorna filtrerar vatten tar de upp mikroskopiska
alger och då även de näringsämnen som finns i algerna d v s
kväve och fosfor, utan att musslorna på något sätt tar skada.
Under musslorna samlas avfall som också innehåller kväve
och fosfor. Genom att pumpa upp detta slam finns
ytterligare en möjlighet att komma åt övergödningen.

Försöksverksamhet i stor skala bör omgående inledas,
tillsammans med näringens intressenter, i ett par lämpliga
fjordar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt initiativ för att bilda en
Nordsjökommission,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om radioaktiva utsläpp från
Sellafield,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om oljeutvinning i Skagerrak,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en nordisk handlingsplan för
västerhavets miljö,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en särskild låneordning i
Nordiska investeringsbanken,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra
miljöförstöring från vrak,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statsbidrag till strandstädning i
Göteborgs och Bohus län och i Hallands län,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskad kvävetillförsel till
västerhavet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om musselodlingar för att minska
övergödningen i kustvattnen.

Stockholm i januari 1993

Elving Andersson (c)

Marianne Andersson (c)

Lennart Brunander (c)

Ivar Franzén (c)

Rune Thorén (c)