Få och ändamålsenliga regler

Motion 2001/02:N327 av Per Westerberg m.fl. (m)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 47

2 Förslag till riksdagsbeslut 48

3 Inledning 50

3.1 Den offentliga makten utövas under lagarna 50

3.2 Ändamålsenliga regler 50

3.3 Utgångspunkter för förenkling 51

4 Föreskrifter om föreskrifter 51

4.1 Myndigheters föreskriftsarbete – verksförordningen (1995:1322) 51

4.2 Kommittéers föreskriftsarbete – kommittéförordningen (1998:1474) 52

4.3 Myndigheters föreskriftsarbete – simplexförordningen (1998:1820) 53

5 EG-regler m.m. 53

5.1 Det svenska medlemskapet i Europeiska unionen (EU) 53

5.2 ”Gold-plating” 54

6 Näringslivserfarenhet – ett hot ... 54

6.1 Irrationella departementsbegränsningar 55

7 Mål för regelförenklingsarbete 56

7.1 Regeringens mål 56

7.2 En fråga om kvantitet i motsats till kvalitet? 56

7.3 Miljöbalken: ett exempel på ett kvantitativt och kvalitativt misslyckande 57

7.4 Realistiska och mätbara kvantitativa och kvalitativa mål 57

8 Goda attityder en nödvändighet 57

8.1 En medvetet skapad negativ attityd till företagande 57

8.2 Det övergripande synsättet: Vem berörs? Vad är ändamålsenligt? 58

8.3 Det övergripande målet: Vem berörs? Vad är ändamålsenligt? 58

8.4 Den politiska dimensionen: Vem berörs? Vad är ändamålsenligt? 58

9 OECD-granskning 59

10 Förslag om ny lag 59

11 Till vilken nytta? 60

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrade förutsättningar för svenskt näringsliv.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrade förutsättningar för regelgivning som sådan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de särregler som uppkommer i Sverige men saknas i andra EU-medlemsstater måste följas av tillfredsställande motiveringar från myndigheternas sida till varför de är nödvändiga.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en redovisning av vilka bestämmelser som är en direkt följd av uttryckliga krav i EG-rättsakter respektive en följd av nationella överväganden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av näringslivserfarenhet i samband med regelförenklingsarbetet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetet med regelförenklingar bör ges en hög politisk prioritet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att företagarna själva bör få påverka arbetet genom samråd.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av en översyn av miljöbalken.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av realistiska, kvalitativa och lätt mätbara kvantitativa mål gällande regler och regelförenklingsarbetet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att regering och myndigheter får en positivare attityd till regelförenklingsarbetet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anmälan till OECD angående granskning av regeringens regelförenklingsarbete.

12. Riksdagen beslutar att utreda en lag enligt vilken varje beslut avseende nya eller förändrade föreskrifter som fattas av riksdagen och dess verkställande organ, regeringen och dess myndigheter och andra verkställande organ samt av det offentliga utredningsväsendet skall föregås av en problem- och konsekvensanalys i enlighet med vad som anförs i motionen.

13. Riksdagen beslutar att utreda en lag enligt vilken varje beslut avseende föreskrifter som fattats av riksdagen, regeringen och dess verkställande organ samt av det offentliga utredningsväsendet skall följas upp fortlöpande och prövas mot den egna verksamheten och konsekvenserna av samtliga de författningsföreskrifter och särskilda beslut som rör verksamheten.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att problem- och konsekvensanalyser skall dokumenteras i skrift och följa beslutsunderlaget i fråga, bekräftas av envar beslutsfattare i fråga och vara allmän handling och sålunda tillgänglig för envar som önskar ta del därav.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de av regeringen beviljade undantagen från verksförordningen måste upphöra, i väntan på att ovan föreslagna lag utreds och antas.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att simplexförordningens s.k. checklista bör kompletteras, i väntan på att ovan föreslagna lag utreds och antas.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att simplexförordningen, och/eller delar av verksförordningen bör revideras, i väntan på att ovan föreslagna lag utreds och antas.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av ett självständigt simplex, i väntan på att ovan föreslagna lag utreds och antas.

3 Inledning

3.1 Den offentliga makten utövas under lagarna

I 1 kap. 1 § regeringsformen sägs att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Det sägs vidare:

Den offentliga makten utövas under lagarna.

Detta är en portalparagraf till hela regeringsformen. Den lägger fast fem grundläggande principer för vårt statsskick, nämligen principerna om demokratin, om det representativa statsskicket, om parlamentarismen, om den kommunala självstyrelsen och om maktutövningens lagbundenhet.

I 1 kap. 6 § regeringsformen sägs:

Regeringen styr riket. Den är ansvarig inför riksdagen.

I regeringens styrande funktion ingår att styra förvaltningen. Regeringskansliet, flertalet statliga myndigheter och större delen av kommittéväsendet lyder under regeringen. Regeringen förfogar därmed över betydande resurser i arbetet med att utforma de lagar under vilka den skall utöva sin makt.

Regeringens arbete med att förenkla lagar och regler utifrån främst små företags villkor är ännu – efter närmare fyra år, fem förändringar av namn, fem förändringar av organisatorisk form, fem byten av chef, sex förändringar av ansvarig statssekreterare, ett byte av ansvarigt statsråd, och minst fem s.k. ”nystarter” – utan nämnvärda resultat.

3.2 Ändamålsenliga regler

Det finns regler som inte följs. Och det finns regler som följs därför att det finns en risk för upptäckt – och för en påföljd av något slag. Det finns emellertid även regler av ett tredje slag. Det är regler som följs därför att de som berörs av reglerna känner respekt för dessa.

Denna respekt följer av att de som berörs ser, förstår och accepterar reglerna för den nytta som de medför. Detta gäller de regler som berör enskilda personer. Detta gäller även de regler som berör företag – regler som inte sällan medför administrativa och andra kostnader.

Det finns ett sätt att öka respekten för regler – och därmed även nyttan av regler. Det finns ett sätt att begränsa negativa kostnader till följd av regler, till nytta för bl.a. små företag. Detta sätt är att ta ansvar för att de regler som vi inte kan vara utan är så få, så enkla, så rättvisa och så begripliga som möjligt.

Det finns ett sätt att begränsa antalet regler och att möta det rimliga anspråket att gällande regler skall vara ändamålsenliga. Detta sätt är att väl belysa och väga de olika konsekvenser som följer av varje regel.

En första del av en sådan prövning, en problemanalys, gör det möjligt att fatta väl underbyggda beslut om huruvida en viss regel överhuvudtaget behövs. En andra del, en konsekvensanalys, gör det möjligt att fatta beslut som väger en regels fördelar mot dess nackdelar vid en bedömning av en helhet.

3.3 Utgångspunkter för förenkling

Tankar om förenkling av regler har funnits under många år – och dessa tankar har klätts i många olika dräkter. I denna motion är det emellertid fråga om något mer, och annat, än tankens nya kläder.

Det är fråga om en ny process för regelskrivande – och regelgivande. Denna process bygger på respekt för

• subsidiaritet till förmån för andra sätt än föreskrifter att nå målet i fråga,

• proportionalitet då en ny eller ändrad regel är föremål för övervägande.

Utgångspunkten för motsvarande processer i Storbritannien och andra EU-länder är mycket enkel: Think small first. Utgångspunkten i Sverige bör vara: Tänk litet först. Och tänk sedan vidare utifrån mindre företags villkor.

4 Föreskrifter om föreskrifter

4.1 Myndigheters föreskriftsarbete – verksförordningen (1995:1322)

Till myndigheters maktutövning hör regelskrivning och regelgivning. Enligt 27 § verksförordningen skall en myndighets beslut om en föreskrift eller ett allmänt råd föregås av att myndigheten skall

dels noga överväga om detta är den mest ändamålsenliga åtgärden,

dels utreda föreskrifternas eller de allmänna rådens kostnadsmässiga och andra konsekvenser och dokumentera utredningen i en konsekvensutredning,

dels ge statliga myndigheter, kommuner, landsting, organisationer och andra som kostnadsmässigt eller på något annat betydande sätt berörs samt Ekonomistyrningsverket tillfälle att yttra sig i frågan och om konsekvensutredningen.

Förekomsten av lagar av mindre precis karaktär innebär att många myndigheter ges en viss, ibland betydande, normgivningsmakt. Lagstiftningstekniken, enligt regeringsformen, innebär att beslut av politisk natur förs till myndighetsnivån, eftersom det är fråga om att omforma politiska intentioner till konkreta handlingslinjer.

Dessa handlingslinjer, d.v.s. regler, kan ha mycket stor betydelse för vem som slutligen berörs av en föreskrift. Dessa synpunkter beaktades då verksförordningen utarbetades och beslutades. Det är därför av intresse att Statskontoret, för närmare ett år sedan, sökte uppmärksamma att:

[i] praktiken har regeringen beviljat undantag från verksförordningen i instruktionerna för sådana myndigheter som bedriver ett omfattande föreskriftsarbete och har medgivit att styrelserna får delegera denna uppgift. (Se Översyn av verksförordningen, s. 50 öx.)

Det är anmärkningsvärt att statsministern och hans statsråd lämnar myndigheter utrymme att underlåta att låta regelskrivning och regelgivning föregås av problem- och konsekvensanalyser. Dessa av regeringen beviljade undantag från verksförordningen måste upphöra.

4.2 Kommittéers föreskriftsarbete – kommittéförordningen (1998:1474)

Regeringen berömmer sig av att även i det statliga kommittéarbetet ha införlivat ett system för effektivare konsekvensanalyser av reglers effekter för små företags villkor. (Se t.ex. regeringens skrivelse 2000/01:143, s. 3, 5.) Detta är dock en sanning med modifikation.

Kommittéförordningen, som är i kraft sedan den 1 januari 1999, tillämpas på kommittéer som tillkallats på grund av ett regeringsbeslut och som har ett utredningsuppdrag.

Av kommittéförordningen följer

dels att [o]m förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för ... företag eller andra enskilda, skall en beräkning av dessa konsekvenser redovisas i betänkandet (se 14 §),

dels att [o]m förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, skall konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. Detsamma gäller när ett förslag har betydelse för ... små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, ... (se 15 §).

På detta sätt begränsas den konsekvensanalys som redovisas i ett kommittébetänkande till att avse ett förslags betydelse för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga och/eller villkor i övrigt ... i förhållande till större företags ....

En konsekvensanalys i enlighet med kommittéförordningen lämnar sålunda ett begränsat och därmed otillräckligt underlag för den konsekvensanalys respektive särskilda konsekvensanalys som den myndighet, som överväger nya eller förändrade regler, skall redovisa i enlighet med verksförordningen respektive simplexförordningen.

Det förhållandet att besluten om kommittéförordningen och simplexförordningen är fattade med endast en månads mellanrum ger anledning till frågan om den uppmärksammade skillnaden är avsedd.

Den ursprungliga Simplexgruppen föreslog redan under sensommaren 1999 en enkel och betydelsefull förändring av kommittéförordningen: Tag bort den begränsning av kommittéers konsekvensanalyser som orden ... i förhållande till större företags, ... i 15 § innebär. Denna förändring av kommittéförordningen måste göras.

4.3 Myndigheters föreskriftsarbete – simplexförordningen (1998:1820)

I regeringens beslut den 22 december 1998 om särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företags villkor sägs bl.a.:

Konsekvensanalyserna skall bidra till att förbättra förutsättningarna för ökad tillväxt.

Av 2 § simplexförordningen (d.v.s. förordningen om särskild konsekvensanalys av reglers effekter på små företags villkor; 1998:1820) följer:

När en myndighet under regeringen överväger nya eller förändrade regler som kan ha effekter av betydelse för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt skall myndigheterna så tidigt som möjligt göra en särskild konsekvensanalys i dessa avseenden och dokumentera denna. Analysen skall ske i den omfattning som är påkallad i det enskilda fallet.

Simplexförordningen gäller utöver de allmänna föreskrifterna i verksförordningen, myndigheters skyldigheter i samband med beslut om föreskrifter m.m.

Ett betydande antal myndigheter har kritiserat det förhållandet att ett följande av såväl simplexförordningen som verksförordningen innebär en meningslös dubblering av arbetet med problem- och konsekvensanalyser.

Simplexförordningen är i kraft sedan den 1 februari 1999. Den tillämpas ännu inte av berörda myndigheter under regeringen (i den omfattning som är påbjuden).

En anmärkningsvärd brist finns i simplexförordningens s.k. checklista, tolv frågeställningar som tillsammans skall utgöra ett stöd vid analysen. Denna checklista saknar frågor som är av betydelse för att ändra redan gällande regler, d.v.s. frågor om samordning av nya/förändrade regler med redan gällande regler. Detta är egendomligt med tanke på att regeringen vid upprepade tillfällen uttalat förståelse för att förenklingar av befintliga regler är den stora utmaningen.

Den ursprungliga Simplexgruppen föreslog redan under hösten 1999 att simplex-förordningen, och/eller delar av verksförordningen skulle revideras. En sådan revidering bör göras.

5 EG-regler m.m.

5.1 Det svenska medlemskapet i Europeiska unionen (EU)

The competitiveness and dynamism of businesses are directly dependent on a regulatory climate conducive to investment, innovation, and entrepreneurship. Further efforts are required to lower the costs of doing business and remove unnecessary red tape, both of which are particularly burdensome for SMEs. ...

(Presidency Conclusions – Lisbon European Council, 23–24 mars 2000)

Det svenska medlemskapet i Europeiska unionen (EU) medför en skyldighet att införa, tillämpa och följa EG:s regelverk. I Sverige införs ett flertal EG-regler inom områden där myndigheter svarar för den nationella regelgivningen. Detta kan ske på två sätt. EG-direktiv genomförs utan förändringar. EG-förordningar kompletteras med myndighetsföreskrifter.

Även då en myndighet avser att besluta en föreskrift för att uppfylla Sveriges internationella förpliktelser skall regelskrivare och regelgivare göra en problem- och konsekvensanalys.

5.2 ”Gold-plating”

Det är en betydande del av det svenska regelverket inom olika områden som har sin utgångspunkt i EG-regler. Detta har medfört att det behövs en stor mängd statliga regleringar för att tillgodose de krav som anges i de överordnade rättsakterna från EG. Dessa krav är ibland mycket långtgående och detaljerade.

Det är i många fall nödvändigt för myndigheter att komplettera och fylla ut EG-regler med nationella regler. Det finns emellertid här ett behov av att förbättra myndigheters arbete med EG-relaterade föreskrifter.

Det förhållandet att EG-relaterade föreskrifter är mer långtgående än vad EG-rätten kräver är en följd av att regelskrivare och regelgivare

• infört nya regler i anledning av en EG-regel och/eller

• behåller eller för över befintliga bestämmelser till den nya förekriften.

Det är detta tillvägagångssätt som kallas för ”gold-plating”. De särregler som på detta sätt uppkommer i Sverige saknas i andra medlemsstater. Dessa särregler följs heller inte alltid av tillfredsställande motiveringar från myndigheterna sida till varför de är nödvändiga. Detta måste förändras.

I förslag till EG-relaterade föreskrifter saknas även alltför ofta en redovisning av vilka bestämmelser som är en direkt följd av uttryckliga krav i EG-rättsakter respektive en följd av nationella överväganden. Sådan redovisning bör göras.

Dessa särregler medför, i likhet med andra regler, kostnader för de svenska företag som berörs. Eftersom det är fråga om ”extra” regler är det fråga om kostnader som kan försämra dessa företags konkurrenskraft, såväl i Sverige som internationellt.

6 Näringslivserfarenhet – ett hot ...

Statsrådet Mona Sahlin berättar i en intervju i SAF-tidningen under hösten 2000 att hon, vid bemanning av den ursprungliga Simplexgruppen

... trodde att det viktigaste var näringslivserfarenhet och underskattade behovet av kunskaper om hur det går till i departementet. När en person utifrån ledde regelförenklingsarbetet uppfattades det på en del håll som ett hot.

Statsrådet Sahlin konstaterar sammanfattningsvis att följden av att ett antal tjänstemän inom Regeringskansliet har upplevt extern kunskap om och erfarenhet av företagande och dess villkor som ett ”hot” är den att regelförenklingsarbetet har försenats med mer än ett år.

Således har statsministern och hans statsråd lämnat tjänstemän utrymme att genom ett odemokratiskt agerande försvåra genomförandet av en av regeringen beslutad förordning avseende enklare och ändamålsenligare regler.

Näringslivsenheten är den sakenhet inom Regeringskansliet som handlägger flertalet av de förslag till nya eller ändrade regler som berör mindre företag. Och som därför, i en betydligt större omfattning än andra sakenheter, har möjlighet att beakta – eller underlåta att beakta – mindre företags villkor. Det är anmärkningsvärt att statsministern och hans statsråd lämnar tjänstemän utrymme att skapa och underhålla en negativ attityd inom främst Regeringskansliet mot enklare och ändamålsenliga regler.

6.1 Irrationella departementsbegränsningar

Det förhållande att Simplexenhetens möjlighet att agera som en självständig enhet uppfattades som ett ”hot” är en bekräftelse på nödvändigheten av att agera som en självständig enhet.

Det är just den begränsning som följer av de ”accepterade” arbetssätt som statsrådet Sahlin beskriver med orden ”hur det går till i departementet” som, alltsedan regeringens beslut i december 1998, har inneburit ”blockering” av Simplexarbetet med regelförenkling.

Statsministerns beslut att förlägga Simplexarbetet i Näringsdepartementet har inneburit att denna fråga ses som en av de frågor som ”ägs” av Näringsdepartementet. Och, sålunda, som en av alla de frågor som kan förhandlas – och förhandlas bort – mellan departementen.

En kort tid efter statsrådet Sahlins instämmande i den kritik som, från flera håll, riktats mot dessa irrationella begränsningar av möjligheterna att bedriva Simplexarbetet övergår ”ägandet” av frågan om regelförenkling till näringsminister Björn Rosengren.

Rosengren upplöser den självständiga Simplexenheten. Simplexarbetet är sedan den 1 juni 2001 på nytt en del i den större Näringslivsenheten, nu kallad Näringslivs- och Simplexenheten.

Det är anmärkningsvärt att statsministern på detta sätt visar sitt ointresse för Simplexarbete, samtidigt som denna förs fram som regeringens sinnebild för regelförenkling. Och samtidigt som motsvarande arbete i ett antal EU-länder av betydelse för det svenska näringslivsklimatet ges ökade resurser.

Erfarenheter från länder som tar regelförenklingsarbetet på allvar, såsom Storbritannien och Holland, visar att det krävs politiskt stöd från allra högsta nivå om arbetet skall bli framgångsrikt. Arbetet med regelförenklingar bör därför ges en hög politisk prioritet och företagarna själva bör få påverka arbetet genom samråd.

7 Mål för regelförenklingsarbete

7.1 Regeringens mål

Regeringen beskriver sitt mål med regelförenklingsarbetet med särskild inriktning på små företag med följande ord:

... inom en treårsperiod tydligt minska regelverkens administrativa börda på företagen. (Se t.ex. skr. 2000/01:143, s. 13)

Detta mål är generande meningslöst och speglar, såväl språkligt som i sak, den ringa betydelse som regeringen tillmäter detta arbete – och de som berörs av det. Vad menas exempelvis med ”tydligt”? På vilket sätt skall uppfyllelsen av detta mål mätas? Är det givet att regler medför en börda till följd av att de medför administrativt arbete?

Målet ställdes upp i en skrivelse till riksdagen under våren 2000. Det är sålunda under våren 2003 som tiden löper ut.

7.2 En fråga om kvantitet i motsats till kvalitet?

Det ovan angivna målet upprepas i budgetpropositionen för 2001, trots att företrädare för näringslivet sökt göra klart för regeringen att det är önskvärt med ett mätbart och mer konkret mål för verksamheten.

Regeringens svar på denna kritik är följande:

Problemet är att det som är lättast att kvantitativt mäta sällan är annat än relativt trubbiga indikatorer. Exempelvis kan antalet regler, volymen av regelförändringar eller regelverkens storlek lätt mätas. Sådana indikatorer ger en bra bild av hur svårt det kan vara att överblicka alla regler, men räcker inte för att belysa de praktiska konsekvenserna för små företag. Effekterna för företagen kan bara mätas i de berörda företagen. (skr. 2000/01:143, s. 13.)

Detta synsätt är förskräckande begränsat. Det är även förskräckande begränsande.

Vad avser då regeringen göra för att finna ”indikatorer på regelverkens effekter på små företag”? Jo, regeringen skall räkna ... :

Näringsdepartementet för, med början 2001, statistik på alla förslag på nya och ändrade regler med konsekvenser för små företag. Uppföljningen kommer att ge en bra bild över omfattningen av de nya [och ändrade?] regler som beslutas av regeringen och riksdagen varje år. (skr. 2000/01:143, s. 13 n.)

Detta är inte annat än ett meningslöst bruk av ord: ”regler med konsekvenser” innefattar, per definition och utan åtskillnad, såväl regler som är till gagn för mindre företag som regler som kan vara en börda för dessa. Vilka konkreta förbättringar för mindre företag kommer regeringens kunskap om detta sammanlagda antal regler att leda till? Denna statistik kommer inte att spegla regler med negativa konsekvenser för mindre företag.

7.3 Miljöbalken: ett exempel på ett kvantitativt och kvalitativt misslyckande

Miljöbalken (1998) är ett resultat av att ett drygt trettiotal olika föreskrifter, med vissa redaktionella och andra förändringar, läggs samman till en enda föreskrift.

Miljöbalken är, till synes och enligt regeringens mening, en kvantitativ framgång: den har medfört en minskning av antalet föreskrifter med ett drygt trettiotal. Resultatet är emellertid en omfattande balk som, fortfarande flera år efter ikraftträdandet, fordrar mycket betydande informationsinsatser. Och som erbjuder ”tolkningsutrymme” som kan vara svårt för enskilda tjänstemän att hantera.

Ett flertal kommuner har under åren 2000 och 2001 återbetalat de inspektionsavgifter som företag erlagt enligt miljöbalken. Detta har gjorts till följd av att dessa kommuners tillsynsmyndigheter inte har förmått – eller inte funnit det vara meningsfullt – att utöva den tillsyn enligt miljöbalken som dessa avgifter skall täcka. Detta tyder på att det bör ske en översyn av miljöbalken.

7.4 Realistiska och mätbara kvantitativa och kvalitativa mål

Det är möjligt och till och med enkelt att ställa upp realistiska, kvalitativa och lätt mätbara kvantitativa mål. Dessa mål kan exempelvis avse att samtliga de nya och förändrade föreskrifter som skall beslutas i Regeringskansliet skall föregås av en väl genomförd problem- och konsekvensanalys som skall läggas till grund för regeringens beslut på ett sätt som tydligt framgår av motiven till regeln i fråga.

Dessa realistiska, kvalitativa och lätt mätbara kvantitativa mål följer av ett annat fokus än det som regeringen har. Det är inte per definition på det sättet att regler är något negativt. Särskilt mindre företag finner att regler ger förutsägbarhet. Problemen med regelgivning uppkommer när föreskrifter skrivs och beslutas utan att dessa föreskrifters ändamålsenlighet belyses genom väl utförda – och eftertänksamt beaktade – problem- och konsekvensanalyser.

8 Goda attityder en nödvändighet

8.1 En medvetet skapad negativ attityd till företagande

Socialdemokraterna har under många år vid utformandet av lagar, förordningar och i andra sammanhang visat en misstänksamhet mot företagande i allmänhet och mindre företag i synnerhet. Denna förödande negativa attityd, i förening med oro och opportunism bland tjänstemän inom såväl regeringskansli som myndigheter, skapar problem för bl.a. mindre företag. Dessa problem är särskilt allvarliga i en tid då samtliga EU-länder och omvärlden i övrigt agerar utifrån en insikt om även de mindre företagens positiva betydelse för tillväxt och välfärd.

8.2 Det övergripande synsättet: Vem berörs? Vad är ändamålsenligt?

Ett seriöst arbete med en ändamålsenlig regelgivning (regelförenkling) är målstyrt – inte regelstyrt. Regelskrivare och regelgivare skall, med beaktande av den politiska dimensionen i fråga, utföra sitt arbete under eget ansvar och utifrån ett övergripande synsätt: Vem berörs? Vad är ändamålsenligt?

Ett svar på den första frågan är ”mindre företag”. Det behövs inte någon särskild Simplexförordning för att förstå detta. Svaret på den andra frågan sammanfattar innehållet i en problem- och konsekvensanalys.

Statsministern och hans statsråd har, mot ovan given bakgrund, visat sig sakna såväl vilja som förmåga att skapa och legitimera detta synsätt.

8.3 Det övergripande målet: Vem berörs? Vad är ändamålsenligt?

Ett seriöst arbete med en ändamålsenlig regelgivning (regelförenkling) är, med beaktande av det nära sambandet mellan regelgivning inom EU resp. på nationell nivå, målstyrt. Regelskrivare och regelgivare skall, med beaktande av den politiska dimensionen i fråga, utföra sitt arbete under eget ansvar och utifrån ett övergripande synsätt: Vem berörs? Vad är ändamålsenligt?

Ett svar på den första frågan är ”mindre företag”. Det behövs inte någon särskild simplexförordning för att förstå detta. Svaret på den andra frågan är enklare, mer rättvisa och begripliga regler.

Statsministern och hans statsråd har, mot ovan given bakgrund, visat sig sakna såväl vilja som förmåga att skapa och legitimera detta mål.

8.4 Den politiska dimensionen: Vem berörs? Vad är ändamålsenligt?

Ett seriöst arbete med en ändamålsenlig regelgivning (regelförenkling) är, i betydande omfattning, en fråga om att ge verktyg i arbetet med att förbättra ett beslutsunderlags kvalité. Regelskrivare och regelgivare skall erinra sig att frågorna ”Vem berörs?” och ”Vad är ändamålsenligt?” inte i sig är verktyg för att styra, eller försöka styra, regelgivningsbeslut i någon viss riktning.

Oavsett vilka fakta och omständigheter som en problem- eller konsekvensanalys kommer att innehålla är det

(a) beträffande förslag till ny eller förändrad lag eller förordning fråga om ett underlag för beslut av politiskt ansvariga regelgivare;

(b) beträffande förslag till ny eller förändrad föreskrift eller allmänt råd fråga om ett underlag för att möjliggöra ett kostnadseffektivt verkställande av ett tidigare fattat politiskt beslut (i form av lag eller förordning).

Statsministern och hans statsråd har, mot ovan given bakgrund, visat sig sakna såväl vilja som förmåga att skapa och legitimera denna politiska dimension av regelskrivning och regelgivning.

Vad det hela handlar om är, med andra ord, att varje regelgivare söker kunskap om, tar ställning till och tar ansvar för möjliga konsekvenser av de beslut som de fattar. Det behövs inte någon särskild simplexförordning för att förstå detta. Inte heller för att göra detta. Statsministern och hans statsråd har, även efter det att statsrådet Mona Sahlin nogsamt informerade medierna om Simplex, visat sig sakna såväl vilja som förmåga.

9 OECD-granskning

Inom OECD bedrivs sedan en följd av år ett omfattande arbete för regelförenkling och därmed sammanhängande frågor. Det handlar bland annat om metoder för regelanalys, prövning av andra styrformer än förbuds- och kontrollregler, utveckling av checklistor och erfarenhetsutbyte för att förbättra kvaliteten på medlemsstaternas regelstyrningsbeslut.

Ett av de projekt som ingår i OECD:s regelförenklingsarbete är en årlig djupgranskning av några medlemsstaters program för regelreformering. Trots att regeringen vid upprepade tillfällen sagt sig vara intresserade av att en sådan granskning av Sverige sker, och trots upprepade påminnelser från moderat håll, har ingen ansökan om granskning gjorts. Vi anser att en sådan ansökan nu omedelbart måste göras.

10 Förslag om ny lag

Riksdagen måste besluta utreda en lag enligt vilken

dels varje beslut avseende nya eller förändrade föreskrifter som fattas av

(a) riksdagen och dess verkställande organ;

(b) regeringen och dess myndigheter och andra verkställande organ;

(c) det offentliga utredningsväsendet;

skall föregås av en problem- och konsekvensanalys, innefattande

(i) ett övervägande av om föreskriften i fråga är den mest ändamålsenliga åtgärden;

( ii) en utredning av föreskriftens kostnadsmässiga och andra konsekvenser;

(iii) redogörelser för yttranden m.m.;

dels varje beslut avseende föreskrifter som fattats av

(a) riksdagen;

(b) regeringen och dess verkställande organ;

(c) det offentliga utredningsväsendet

skall följas upp fortlöpande och prövas mot den egna verksamheten och konsekvenserna av samtliga de författningsföreskrifter och särskilda beslut som rör verksamheten;

dels att dessa problem- och konsekvensanalyser skall

(a)  dokumenteras i skrift och följa beslutsunderlaget i fråga;

(b) bekräftas av envar beslutsfattare i fråga;

(c)  vara allmän handling och sålunda tillgänglig för envar som önskar ta del därav.

11 Till vilken nytta ?

Antalet företag är närmare 815 000 stycken (år 2000). Av dessa saknar 74 procent anställda (utöver ägaren) och ytterligare 24 procent har färre än 19 anställda. Samtliga företag berörs direkt av undermåliga regler avseende företagande.

Denna motion är skriven med anledning av att det finns ett stort behov att förbättra näringsklimatet för entreprenörer och företagare. Vi vill att företag i Sverige skall kunna verka i en miljö där enkelhet, rättvisa och begriplighet utgör utgångspunkter vid regelgivning. Få och ändamålsenliga regler är målet.

Stockholm den 3 oktober 2001
Per Westerberg (m)
Karin Falkmer (m)	Ola Karlsson (m)
Ola Sundell (m)	Stefan Hagfeldt (m)
Jan-Evert Rådhström (m)	Sten Tolgfors (m)
Jan Backman (m)	Mikael Odenberg (m)
Olle Lindström (m)