Förbättring av kulturskaparnas villkor

Motion 2004/05:Kr239 av Kent Olsson m.fl. (m)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Kulturutskottet

Händelser

Inlämning
2004-10-05
Hänvisning
2004-10-14
Bordläggning
2004-10-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

1 Innehållsförteckning

1Innehållsförteckning1

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Moderata utgångspunkter3

4Inledning3

5Arbetsmarknaden4

6Kulturskaparna och skatterna5

7Kulturskaparna som småföretagare6

8Behövs bidragen?7

9Socialförsäkringar7

10Sjukpenning8

11Pensionssystemet9

12Socialbidrag9

13Arbetsmarknadsstöd10

14Utveckla nya försäkringsalternativ10

15Inkomster - inte bidrag10

2Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsmarknaden för kulturskapare.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärer och skatterna.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om momssatser på kulturområdet.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärer som småföretagare.2

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om upphovsrätten.3

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärerna och socialförsäkringssystemet. 4

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sjukpenningen.4

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärerna och pensionssystemet.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärerna och socialbidragen. 5

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärerna och arbetsmarknadsstödet.6

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att utveckla försäkringsalternativ.4

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om pensioner för kulturskapare.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av AF-kultur.6

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inkomst i stället för bidrag.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett basår för all konstnärlig utbildning.7

1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till SkU.

2 Yrkande 4 hänvisat till NU.

3 Yrkande 5 hänvisat till LU.

4 Yrkandena 6, 7 och 11 hänvisade till SfU.

5 Yrkande 9 hänvisat till SoU.

6 Yrkandena 10 och 13 hänvisade till AU.

7Yrkande 15 hänvisat till UbU.

3 Moderata utgångspunkter

Kultur handlar om kreativitet, om upplevelser, om tankeutbyte, om bildning, om engagemang. Kultur handlar alltid om människor och deras liv. Det handlar om att uppleva, om att bli berörd, om att värna och om att skapa.

Kulturen betonar andra värden än vad vi vanligen betraktar som strikt materiella och har därför stor betydelse för ett humanistiskt och demokratiskt samhälle. Ett rikt kulturliv har också en vitaliserande effekt på samhället som helhet; på vetenskap och forskning, på näringsliv, hälsa och ekonomi. Nya idéer och associationer väcks av litteratur, musik, konst, dans, arkitektur och design.

Kulturens betydelse kräver dock att vi bevakar att kulturen får gynn­samma betingelser. Den uppgiften åligger det allmänna om inte kulturen kan göras tillgänglig på annat sätt. Möjligheter till kulturupplevelser skall finnas i hela landet.

4 Inledning

Kulturen skall vara en fri och obunden kraft i samhället och ge förutsättningar för ett kulturellt växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt samhälle kan såväl människor som företag växa. Kulturpolitiken handlar oftast alltför mycket om institutionen eller själva huset i stället för konstnären och verksamheten. Kulturpolitiken måste garantera mångfald, konstnärlig frihet och kvalitet och tillåta det experimentella och udda. Alltför många sätter likhetstecken mellan institutioner och kulturpolitik när det i själva verket handlar om den enskilde konstnären.

För att uppnå detta krävs en politik som minskar skatter, byråkrati och regler som i dag missgynnar kulturskapare. Det är centralt att det skapas sådana villkor för de professionella konstnärerna att de skall kunna basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete. Detta förutsätter satsningar som syftar till att öka efterfrågan på konstnärliga tjänster, både inom det offentliga livet och inom det privata näringslivet. Utveckling av befintliga ersättningssystem som individuell visningsersättning, utställningsersätt­ning och olika upphovsrättsersättningar bör fortgå, men för att konstnärer skall kunna ersättas genom sådana system, måste det också finnas en efterfrågan som leder till inköp, utställningar och nyttjande inom olika medier.

Några av de förslag vi har för att ge landets kulturskapare goda och trygga förhållanden är dessa:

  • utveckla konstnärernas möjligheter att leva på sitt konstnärskap och därmed minska beroendet av bidrag.

  • Kulturskapare gynnas av sänkta skatter.

  • En översyn av de olika momssatserna inom kulturområdet måste snarast genomföras.

  • Företagens inköp av konst måste bli avdragsgilla.

  • Frågan om sponsring måste klargöras.

  • Regelförenkling för småföretagare enligt Småföretagsdelegationen måste genomföras fullt ut.

  • En översyn av reglerna kring sjukpenningen för kulturskaparna måste genomföras.

  • Kompletterande pensioner liknande den som Författarförbundet har för vissa av sina medlemmar måste utvecklas även för andra kulturskapare.

5 Arbetsmarknaden

Arbetsmarknaden för kulturskapare är problematisk. Ett viktigt skäl är att många människor inte har råd att "konsumera" kultur; skatterna är helt enkelt för höga och nettot i plånboken för litet. Ett annat skäl är att antalet utbildningsplatser har ökat och därmed också konkurrensen om de få uppdragen. Samstämmigheten mellan de konstnärliga högskolorna och arbetsmarknaden måste därför öka, liksom samarbetet mellan övriga högskolor och universitet. Dagens regler på arbetsmarknaden är ofta ett hinder i utvecklingen, eftersom de inte i tillräckligt hög grad tar hänsyn till kulturskaparnas speciella villkor.

Konstnärernas Riksorganisation, Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare och Konstnärscentrum beskriver i sitt gemensamma svar på SOU 2003:21 Konstnärerna och trygghetssystemen några av proble­men:

Tillväxthämmande faktorer på konstmarknaden

  • Företagen saknar avdragsrätt vid köp av konst, vilket försvårar för konstnärerna att finna avsättning för produkter och tjänster inom det privata näringslivet.

  • Komplicerad momssituation som medför att konstnärer och beställare/kunder tvingas hantera upp till fyra olika momssatser.

  • Hög moms (i regel 25 procent) på galleriförsäljning och uppdrag, vilket leder till höga priser som försvårar försäljning till privatkonsumenter.

  • Den statliga rekommendationen om att avsätta 1 procent för konstnärlig gestaltning vid ny- och tillbyggnader efterlevs i mycket begränsad omfattning (endast ca 40 procent av kommunerna tillämpar regeln i någon form och endast i undantagsfall når man 1 procent).

  • Tullbestämmelser försvårar och fördyrar utbyte med länder utanför EG-området.

  • Möjligheter till sponsring av konstnärliga projekt är begränsade.

  • Stor brist på resurser till forskning och utveckling som befrämjar ett bättre tillvaratagande av konstnärlig kompetens i samhället som helhet.

Vi delar i många avseenden dessa synpunkter och ger nedan förslag på hur vi vill förbättra kulturskaparnas villkor.

6 Kulturskaparna och skatterna

Konstnärer har svårt att leva på intäkterna från den konstnärliga verksamheten. Även om konstnärerna inte vill se sig som småföretagare är ändå de regler som styr företagare och konstnärer desamma. Det är därför angeläget att förbättra förutsättningarna för konstnärer, liksom för alla företagare, beträffande bland annat skatter, byråkrati och krångliga regler, exempelvis momsinbetalningar och egenavgifter.

Konstnärer har generellt, trots att de både kan vara väletablerade och väl­utbildade, låga inkomster av sitt konstnärliga arbete. I genomsnitt kommer endast omkring en femtedel av inkomsten från detta arbete. Konstnärerna utgör ca 0,6 procent av arbetskraften eller ca 25.000 personer. Bildkonstnärer är den konstnärskategori som har de lägsta bruttoinkomsterna, ca 115.000 kronor i genomsnitt, vilket motsvarar ca 60 procent av genomsnittsinkomsten för befolkningen i övrigt. Även mycket låga inkomster beskattas med kommunal inkomstskatt. Därutöver skall egenavgifter betalas. Konstnärernas låga inkomster medför att den höga beskattningen utgör ett hinder för flertalet att försörja sig på inkomsten från den konstnärliga verksamheten. Ofta behövs kompletterande inkomster från ytterligare arbete. Sverige är ett av de länder som beskattar låginkomsttagare allra högst. För att komma ifrån detta bör ett arbetsavdrag införas. Ett arbetsavdrag som medför inkomstskatt i vanliga inkomstlägen.

Alla får på så sätt rejält sänkt inkomstskatt. Förslaget innebär också att den statliga inkomstskatten reduceras, vilket innebär ökade möjligheter att sprida ojämna inkomster över åren utan att en tillfällig topp straffbeskattas. Det underlättar tillvaron för t.ex. bildkonstnärer som oregelbundet säljer t.ex. en tavla till högt pris.

Vi moderater eftersträvar ett tydligt skattesystem, med en enhetlig momssats. Konsekvensen av det blir att vi vill undvika riktade och speciella momssatser på olika saker. Det tydligaste exemplet på inkonsekvensen i dagens momssystem är den som gäller skillnaden mellan om en konstnär själv säljer sitt verk eller väljer att låta en gallerist göra det. I dag inträder 12 procent moms för bildkonstnärer vid egen försäljning över 300.000 kronor. Om hon/han väljer att låta en gallerist sälja tavlan blir momssatsen 25 pro­cent.

Vad gäller gallerimomsen kan man å ena sidan se en orättvisa i att konstnärer blir momsbelagda i galleriet, å andra sidan kan man jämföra gallerier med andra butiker och museer och eftersträva likhet mellan olika "butiker" i beskattningshänseende. Vi föreslår att det tillsätts en utredning om en gemensam momssats för kultursektorn. I denna utredning måste också gallerimomsfrågan belysas.

I dag är inte inköp av konstföremål avdragsgilla för företag. Vi vill ändra på detta. Företag bör få full avdragsrätt för inköp av konst och för konstnärliga utsmyckningar. Föremålen skall få direktavskrivas, men vid försäljning skall de tas upp till reavinstbeskattning.

En förutsättning för att kunna försörja sig på sin konst är att man når ut till de konstintresserade. I utredningen En konst att leva konstaterar man att drygt 4 procent av konstnärerna i åldern 45-64 år inte haft någon utställning under de senaste åren trots att man anser sig vara yrkesverksam.

I samma utredning visar man på att de offentliga kulturinstitutionerna är viktigast. Närmare 80 procent av de yrkesaktiva konstnärerna har deltagit i ut­ställningar på någon offentlig institution. I en enkät som KRO gjort kan vi se hur lite av konstinstitutionernas budget som går till konstnärerna: Moderna museet 0,27 procent, Södertälje Konsthall 6,5 procent, Konstfrämjandet 13,5 pro­cent, Västerås Konstmuseum 1,4 procent, Riksutställningar 4 procent m.fl. Det visar att de offentliga institutionerna i högre grad måste ta sitt ansvar och omfördela i budget.

En stor grupp konstnärer har sin ateljé förlagd till bostaden. Med dagens inkomstskattelag är möjligheterna till avdrag för arbetsrum mycket små. Därför bör man utveckla rätten till avdrag för arbetsrum, inte bara för konstnärer utan för alla yrkesgrupper som har användning av arbetsrum i bostaden.

7 Kulturskaparna som småföretagare

Som nämnts ovan är många konstnärer, inte minst bildkonstnärer, egenföretagare. Det är därför viktigt att regler som kringgärdar småföretagandet förenklas och avskaffas. Nedan vill vi peka på några förslag som skulle förenkla situationen för konstnärer.

Samhällets kostnader för tillväxthämmande regler är betydande. Priset betalar medborgarna, främst i form av sämre levnadsstandard och begränsad valfrihet. Bättre och enklare regler måste snarast införas.

Den av regeringen tillsatta Småföretagsdelegationen har i sin rapport en lång rad förslag som är av sådan art att de dramatiskt skulle underlätta för småföretagen utan att ge upphov till statsfinansiella kostnader. Många av de förslag till regelförändringar, som delegationen presenterade, skulle genast kunna genomföras.

Arbetet med regelförenklingar bör ges en hög politisk prioritet och före­tagarna själva bör få påverka arbetet genom samråd. Vi vill att alla nya förslag från regeringen som påverkar företagens villkor skall föregås av en noggrann analys av effekterna. Även myndigheter som ger ut föreskrifter skall omfattas av kravet att göra en konsekvensanalys.

F-skattsedeln har blivit företagandets skattemässiga grund. Utan F-skattsedel är det svårt eller omöjligt att bedriva näringsverksamhet. Därför måste utgångspunkten vara att alla som begär F-skattsedel skall tilldelas sådan, om det inte framstår som uppenbart att det angivna företagssyftet är oseriöst.

De förändringar vi pekat på ovan skulle, om de genomfördes, i allra högsta grad också underlätta för konstnärer som i dag är småföretagare. Ytterligare en fråga som vi vill nämna här handlar om upphovsrätten.

På samma sätt som småföretagare i andra branscher kan trygga sin för­sörjning med hjälp av t.ex. patent eller mönsterskydd, måste konstnärer kunna känna sig säkra på att lagar och regler om upphovsrätt ger dem en fullgod säkerhet för att deras verk skall vara skyddade.

Ett problem för småföretagarna är att deras intressen är dåligt tillvaratagna i det sociala försäkringssystemet, trots att de kan vara lika eller t.o.m. mer sårbara än de som är anställda. Det finns också skäl att se över möjligheterna för företagare att vara deltidsarbetslösa. Riksdagen beslöt våren 2004, mot Socialdemokraternas vilja, att en utredning skyndsamt skulle tillsättas för att se över företagares ekonomiska situation vid arbetslöshet. Det är angeläget att denna utredning snarast tillsätts.

8 Behövs bidragen?

Olika stöd och ersättningsformer såsom exempelvis visningsersättning, utställningsersättning, konstnärsbidrag, projektbidrag och långtidsstipendier bör förändras. Med alltför omfattande stödformer är risken stor att ersättningarna snarare går till kulturadministratörer än till kulturskapare. Projektmedel är i hög grad knutna till institutionerna i stället för den eller de konstnärer som skall utföra arbetet. Inkomstgarantin är ett bidrag som är inkomstrelaterat och garanterar konstnären en lägsta inkomstnivå. Inkomstgarantin kan gälla under mottagarens återstående livstid.

Antalet inkomstgarantier fastställs av Sveriges författarförbund tillsam­mans med Konstnärsnämnden. Dessa kan beviljas till aktiva konstnärer som står för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet. Stödet kan maximalt uppgå till fem basbelopp per år. Antalet personer som erhåller inkomstgaranti är för närvarande 157 stycken.

Konstnärsstipendier är ett samlingsbegrepp och innefattar olika typer av tidsbegränsade stipendier och bidrag såsom arbetsstipendier, pensionsbidrag, tillfälliga stipendier samt internationellt inriktade bidrag.

Medlemskap i någon organisation har blivit ett kriterium för kvalitet och den enskilde konstnären som inte vill delta ställs utanför.

Vi förordar i likhet med konstnärerna att statens stöd inriktas på att öka de yrkesverksamma konstnärernas möjligheter att få ersättning för det arbete de utför och möjliggöra att verken visas och framförs inför publik. Vi ser fram emot regeringens löfte om att se över bidragen.

9 Socialförsäkringar

Villkoren för att de professionella konstnärerna skall kunna basera sin försörjning och inbetalning till socialförsäkringssystemet på ersättning för utfört arbete måste som sagt förbättras och underlättas.

En ökad efterfrågan av konstnärernas alster och kompetens leder till ökade arbetsmöjligheter och därmed till ökade inkomster. I stället för selektiva stöd och bidrag skall statens åtgärder inriktas på att förbättra konstnärernas arbetsmarknad och deras möjligheter att försörja sig.

Två typer av ekonomiska förhållanden är karaktäristiska för konstnärsyrket. Den ena är etableringen; det tar lång tid att etablera sig som konstnär. Den andra är att inkomsterna är ojämna över tiden. Detta visar med tydlighet behovet av ändrade, mer individanpassade system. Vi presenterar nedan ett antal förslag vars syfte är att uppnå just detta.

10 Sjukpenning

Enligt lagen om allmän försäkring har den som är inskriven hos allmän försäkringskassa rätt till sjukpenning om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till minst 24 procent av basbeloppet. För arbetstagare svarar arbetsgivaren för sjuklön under de första tre veckorna och först därefter träder sjukförsäkringen in.

Egenföretagare betalar själva sina sjukförsäkringsavgifter. Dessa ingår som en delpost i egenavgifterna och beräknas på den inkomst man haft i nä­rings­verksamheten. Avgiftens storlek beräknas efter vilket antal karensdagar den enskilde företagen väljer att ha, varvid avgiften sjunker med stigande dagar. Avgörande för sjukpenningens storlek är den sjukpenninggrundande inkomsten. Den motsvarar det årliga arbete som individen antas få för sitt arbete. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från inkomster överstigande sju och ett halvt basbelopp.

För företagare i uppbyggnadsskedet, dvs. vanligtvis de tre första åren av verksamheten - för kulturskapare kan tiden vara ännu längre - grundas ersätt­ningen på en jämförelse med den inkomst som utgår för motsvarande arbete i ett anställningsförhållande. För redan etablerade konstnärer utgör taxerad inkomst året innan beräkningsgrund. Försäkringsinkomsten skall ersätta arbetsinkomster vid sjukdom.

För egenföretagare är sjukpenningen komplicerad eftersom den grundar sig på nettoinkomsten, dvs. det som blir över i verksamheten efter att utgifter dragits av. Det kan vara svårt att skilja på företaget och företagaren inte minst när det gäller konstnärer, eftersom hans eller hennes arbete utgörs av den egna arbetsinsatsen. Intäkterna kan upphöra helt vid sjukdom. Kvar finns att betala t.ex. ateljéhyra, räntekostnader och abonnemang. Dessa kostnader in­ryms ej i sjukpenningen. Den ekonomiska effekten av bortfallet av den egna arbetsinsatsen kan därför vara betydligt större än vad som framgår av den skattemässiga nettoinkomstnivån, d.v.s. den sjukpenninggrundande inkomsten.

Skall konstnärer vara berättigade till sjukpenning måste de betala sjukförsäkringsavgift. Men det bör vara möjligt för konstnären att komplettera sjukpenningen med en tilläggsförsäkring. Tilläggsförsäkringen bör utformas så att den täcker inkomstförlust även vid föräldraförsäkring, havandeskapspenning och arbetsskadeförsäkring.

11 Pensionssystemet

Vi har under fler år kritiserat regeringen för dess passivitet när det gäller åtgärder för att förbättra pensionsvillkoren för kulturskapare. Vi välkomnade därför beskedet i förra årets bugetproposition att regeringen skulle ta upp frågan om hur pensionsvillkoren för kulturskapare vid kulturinstitutioner och fria grupper skall finna en snabb lösning. Så blev det dock inte. Det har gått ytterligare ett år utan att något gjorts.

När det nu äntligen kommer besked innebär det att regeringen sviker både de samhällsägda sceninstitutionerna och de fria teater- och dansgrupperna i pensionsfrågorna i budgetförslaget för 2005. Konsekvenserna kan bli dramatiska. För många teatrar hotar konkurs.

De samhällsägda scenkonstinstitutionerna drabbas av kraftigt höjda pensionspremier både för framtiden och retroaktivt för år 2004. Ofinansierade kostnadsökningar på 70 miljoner kronor per år som institutionerna vare sig kunnat påverka eller förutse. I budgeten anvisas nu en närmast symbolisk kompensation med fem miljoner kronor per år, förutom ett engångsbelopp om 20 miljoner kronor. Pensionsfrågorna bidrar till de höga kostnadsökningarna för sceninstitutionerna och måste snarast lösas. Här har regeringen ett stort ansvar.

Vi tycker att det är bra att man öronmärker 15 miljoner kronor för att de som arbetar vid scenkonstinstitutionerna ska få en kompletterande tjänste­pension, som motsvarar vad som gäller för andra anställda. Anslaget utgör endast halva kostnaden för att få bort denna orättvisa men det ett viktigt steg framåt. Detsamma gäller löftet om att äntligen ta tag i och lösa de särskilda pensionsproblemen för dansare och sångare.

De fria teatergrupperna och de fria dansgrupperna/koreograferna har under de senaste åren tagit på sig ansvaret för att också de anställda i den fria scenkonsten ska få del av de kompletterande avtalspensioner som är gängse på arbetsmarknaden. Detta har skett med uppbackning av regering och riksdag men utan några nya pengar. För tredje året i rad är anslaget oförändrat och dessa och andra kostnadsökningar ska finansieras med anslagsom redan tidigare ligger på en oförsvarligt låg nivå.

12 Socialbidrag

Enligt socialtjänstlagen utgår socialbidrag efter ansökan till den som inte kan tillgodose sin försörjning på annat sätt. Socialbidraget prövas individuellt. För konstnärliga utövare, inklusive författare, görs vissa särskilda bedömningar. Alla stipendier räknas som inkomst. Det finns inga generella regler huruvida stipendier som skall finansiera kostnader för material, ateljé, resor med mera skall bedömas. Praxisen varierar från kommun till kommun. Kravet på konstnärer bör vara samma som för alla andra. Vidare bör reglerna var enhetliga, samma regelverk skall gälla för hela landet.

13 Arbetsmarknadsstöd

Arbetslöshetsförsäkringen omfattar såväl arbetstagare som företagare. Ersättning betalas ut under förutsättning att den försäkrade är oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivare minst tre timmar per arbetsdag och i genomsnitt 17 timmar per vecka. Den försäkrade skall vara beredd att anta ett erbjudet lämpligt arbete.

Under den tid konstnären uppbär arbetslöshetsersättning skall konstnären stå till arbetsmarknadens förfogande. Konstnären skall vara anmäld på arbetsförmedlingen och det skall upprättats en individuell handlingsplan för framtiden.

En utvärdering av AF-kultur måste göras för att se vilka effekter som uppnåtts.

14 Utveckla nya försäkringsalternativ

Eftersom konstnärliga yrkesutövare med låga och ojämna inkomster har svårt att få del av det sociala trygghetssystemet under dess nuvarande utformning bör det vara möjligt för konstnärerna att i stället välja privata försäkringslösningar för att tillgodose sina behov inom socialförsäkringsområdet. Inbetalda egenavgifter bör i så fall ej tillfalla staten utan den försäkringslösning den enskilde konstnären valt.

Som försäkringsgrundande inkomst bör även de skattefria stipendierna inkluderas.

Ett utmärkt komplement till det allmänna socialförsäkringssystemet ut­görs av försäkringar som administreras av de olika konstnärsförbunden, t.ex. Författarförbundet.

Konstnärer bör i möjligaste mån omfattas av samma regler som rör andra företagare och inkomsttagare.

15 Inkomster - inte bidrag

Vi har ovan visat att en förändring av politiken på en rad områden skulle innebära väsentligt bättre arbetsförhållanden för landets konstnärer. Avslutningsvis vill vi ändå betona att det är självklart att konstnärer bör kunna basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete och inte på bidrag.

Nya ekonomiska stödinsatser är inte den enda och inte heller den viktigaste lösningen. En bra väg för att stimulera köp av etablerade konstnärer är att tillåta företag och institutioner att göra avdrag i bokföringen för konst- och konsthantverk som inköps till deras lokaler. Kultursponsringen gynnar såväl näringsliv som konstnärer. Detta gäller naturligtvis också sponsring av t.ex. teatrar och konserter. Efter de domar som kom våren 2000 vad gäller kultursponsring och rätten att få avdrag för kostnader är det väsentligt att statsmakten ger klara och tydliga regler för vad som skall gälla. För oss moderater blir det då självklart att den klargörande lagstiftningen innebär att det blir lättare för företag att ge ekonomiskt stöd till olika former av kulturyttringar.

I stället för att öka mängden arbetsmarknadsåtgärder måste de konstnär­liga utövarna ges bra villkor som gör det möjligt att leva på sitt arbete i stället för att vara bidragsberoende. Det offentliga samhällets satsningar på konst skall ske genom direkt arbete till konstnärerna och inte genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Projektet Konstentreprenörerna har utvecklat nya metoder för att finna nya yrkesroller för konstnärer.

Högskoleverket bör se över utbildningarna vid våra konsthögskolor. Det råder i dag en brist på samstämmighet mellan de konstnärliga utbildningarna och arbetsmarknaden. Under de senaste årtiondena har det tillkommit ett antal nya yrken. Det gäller också de konstnärliga yrkesinriktningarna. Med de "nya företag" som finns i dag kan en konstnärlig utbildning också användas på sätt som inte direkt sätts i samband med ett konstnärligt skapande. Vi anser att ett gemensamt basår för alla våra konstnärliga utbildningar bör införas.

Stockholm den 24 september 2004

Kent Olsson (m)

Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Anna Lindgren (m)

Tobias Billström (m)

Margareta Pålsson (m)

Henrik S Järrel (m)

Henrik Westman (m)

Anne Marie Brodén (m)

Yrkanden (15)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsmarknaden för kulturskapare.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärer och skatterna.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag, Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om momssatser på kulturområdet.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärer som småföretagare.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om upphovsrätten.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärerna och socialförsäkringssystemet.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sjukpenningen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärerna och pensionssystemet.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärerna och socialbidragen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag, Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konstnärerna och arbetsmarknadsstödet.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att utveckla försäkringsalternativ.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om pensioner för kulturskapare.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av AF-kultur.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inkomst i stället för bidrag.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett basår för all konstnärlig utbildning.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.