Gemensam svensk-norsk arbetsmarknad

Motion 2002/03:A292 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en gemensam svensk-norsk arbetsmarknad.

Motivering

Gränsen mellan Sverige och Norge är en av de mest öppna gränserna i världen, och det är få länder som ligger så nära varandra. Vi flyttar mellan länderna för studier, arbete och familjebildning, och företagsfusioner är vanliga.

Sverige och Norge har mycket gemensamt, utöver den geografiska och språkliga närheten har vi dessutom liknande värderingar, lagstiftning och kynne.

Naturligtvis finns det skillnader mellan länderna vad gäller strukturer,
system och regler. En del av skillnaderna i regelverken ger ibland klart oönskade effekter. Det gäller t.ex. trögheter som försvårar att skapa en väl fungerande och smidig gemensam arbetsmarknad över gränsen. Samtidigt har länderna en hel del att erbjuda varandra. En stor del av svensk export går till Norge, samtidigt som svenskar idag utgör den största ”icke inhemska” arbetskraften i Norge.

Under de senaste åren har norska företag sökt svensk arbetskraft, och det är många svenskar som idag arbetar inom framför allt vårdsektorn och byggsektorn i Norge. Genom de nordiska trygghetsavtalen borde den geografiska gränsen mellan våra båda länder inte ha någon egentlig betydelse.

Men fortfarande finns det inslag i regelverket och andra förhållanden som av enskilda medborgare kan upplevas som hinder då de rör sig över den svensk-norska gränsen. Hindren är ofta konsekvenser av nationella bestämmelser, och i de flesta fall måste båda ländernas nationella bestämmelser uppfyllas för att inte orsaka problem för de enskilda individerna.

Allt från skattelagstiftningsfrågor (deklarationen, skattekort, personnummer m m), och socialförsäkringsfrågor (sjukersättning, föräldraförsäkring, pension m m) till tullbestämmelser (användande av bil i det andra landet) och arbetslöshetsförsäkring (ersättningsvillkor, intyg E301, arbetslöshetsersättning efter avslutad anställning m m).

Vi som bor i gränstrakterna är naturligtvis angelägna att vi underlättar integrationen mellan Sverige och Norge på ett så effektivt sätt som möjligt eftersom vi upplever att det är för ömsesidig nytta och glädje.

I olika utredningar, bl.a. ”Hinder för arbetskraftens rörelse över den svensk-norska gränsen” som tillsattes i september 1998 av Länsarbetsnämnden i Värmland samt Fylkeskontoret i Hedmark för att utreda gränsproblematiken, synliggjordes och sammanställdes några av de existerande gränshindren och det presenterades ett antal förslag till lösningar.

Bland annat visar utredningen på att en stor del av gränsproblematiken orsakas av osäkerhet avseende vad som specifikt gäller vid arbete i det andra landet samt vid hemkomst till det egna landet. Det är svårt att få entydig information.

Den svensk-norska arbetsgrupp som tillsattes av respektive regeringar 1999 presenterade en rapport, ”Handlingsplan för en fördjupad integration mellan Norge och Sverige”, och la ett antal förslag för att förbättra integrationen. Men inte mycket har hänt av dessa utredningars förslag.

Vi motionärer anser att beroende på gränsproblematikens komplexitet och spännvidd över två länders olika lagstiftning och regelverk behövs ett gemensamt arbete och krafttag mellan länderna för att finna lösningar för att förenkla de lagar och regelverk som hindrar arbetskraftens rörlighet mellan länderna.

En del av lösningen kan vara denna unika arbetsförmedlingsverksamhet som har byggts upp i Morokulien, som ligger precis på gränsen mellan Sverige och Norge. Där finns svensk och norsk personal i samma kontor med uppgift att ge information, service och underlätta för rekrytering, arbetspendling m.m. över gränsen. Den resurs som AF Inre Skandinavia utvecklats till har alltmer värdesatts av enskilda och arbetsförmedlingskontor och andra institutioner i hela Sverige och Norge.

AF Inre Skandinavia betraktas i Sverige som en lokal resurs men i Norge som en nationell angelägenhet. Vi motionärer anser att behovet av en utökad informationscentral vid den redan befintliga svensk-norska arbetsförmedlingen är en viktig nationell angelägenhet.

Stockholm den 21 oktober 2002
Ann-Kristine Johansson (s)
Jarl Lander (s)	Marina Pettersson (s)
Tommy Ternemar (s)