Hiv/aids som ett globalt utvecklingshot

Motion 2001/02:U276 av Göran Lennmarker m.fl. (m)

av Göran Lennmarker m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det svenska utvecklingssamarbetet bör ha en tydlig inriktning på hiv/aids-problematiken.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vilka insatser Sverige kan göra inom utvecklingssamarbetet för att bekämpa hivspridning och lindra effekterna av aids.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige bör medverka till att ställa ekonomiska garantier för läkemedel och vacciner som utvecklas speciellt för utvecklingsländer.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att svenskt utvecklingssamarbete inriktat på hiv/aids-bekämpning med fördel kan kanaliseras genom frivilligorganisationerna.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att stärka kvinnans ställning för att bekämpa spridningen av hiv.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Sverige bör verka för att samarbetsländer arbetar fram och genomför strategier för att bekämpa hiv/aids.

Motivering

Mer än 36 miljoner människor är hivpositiva eller sjuka i aids. 7 000 människor avlider och 16 000 smittas av sjukdomen varje dag. Inget land och ingen befolkningsgrupp har sluppit undan sjukdomen som hittills har kostat över 22 miljoner människor livet.

Allra värst drabbar sjukdomen den fattigaste delen av världens befolkning. Hela 90 procent av de smittade bor i ett utvecklingsland. Mest oroande är situationen söder om Sahara. Trots att området endast hyser 10 procent av världens befolkning återfinns här 70 procent av de smittade. I många av länderna är hiv/aids-situationen katastrofal. I de värst drabbade länderna kommer inte en tredjedel av dagens 16-åringar att nå 30 års ålder. I södra Afrika kommer länderna att erfara befolkningsminskningar inom de närmaste fem åren.

Även i Asien och Sydamerika pågår en dramatisk smittspridning. Indien befinner sig nära randen till en okontrollerad spridning. Kina har officiellt angett att man endast haft strax över 20.000 fall men har nyligen fått erkänna en våldsam smittspridning, kanske till 1 miljon människor, på grund av infekterade nålar vid blodgivning. Även om uppskattningen av antalet smittade i Kina varierar från den mycket låga officiella siffran till så mycket som 10 miljoner, så är läget uppenbarligen alarmerande.

Hiv/aids – inte bara ett hälsoproblem

Aids betraktas av många experter som det stora globala hälsohotet under det nya århundradet. Över hela världen är aids redan den fjärde största dödsorsaken efter hjärtsjukdomar, slaganfall och sjukdomar i andningsorganen. Särskilt allvarligt är att hivinfektionen har förmåga att förstärka effekterna av den tuberkulosepidemi som nu tar fart. Man räknar med att 50 procent av de med hiv som lever söder om Sahara också får tuberkulos och att en av tre dör av detta.

Hivepidemin är ett enormt hälsoproblem, men effekterna präglar hela samhällen. Spridningen är så genomgripande att den redan har börjat lamslå mycket av den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen. Hiv/aids är ett globalt utvecklingshot.

Det sociala pris en infekterad får betala är ofta högt. Inte sällan blir hivsmittade och deras familjer utstötta från gemenskapen likt forna tiders spetälska. Särskilt utsatta är u-världens kvinnor, vilket är paradoxalt då de ofta smittats av sina egna män. Det förekommer också att kvinnan stöts bort från gemenskapen när maken går bort.

Mer än 14 miljoner barn har förlorat antingen sin mamma eller båda föräldrarna i aids. I byar i de värst drabbade delarna av Afrika finns bara barn och gamla kvar. Utan medelålders vuxna finns det ingen som kan axla försörjningsbördan, vilket leder till att barn och gamla tvingas klara sig själva, vilket de ofta är dåligt utrustade för. Familjestrukturerna slås i spillror och förutsättningarna för människors grundtrygghet försvinner. Hiv/aids slår hårt och brett mot de sociala strukturerna.

Att hiv/aids framförallt drabbar folk i produktiv ålder får allvarliga ekonomiska konsekvenser. I krasst mikroekonomiska termer leder sjukdomstillståndet till att produktiviteten minskar. En minskande befolkning i arbetsför ålder innebär att arbetskraften reduceras. Detta leder till produktionsbortfall. I södra Afrikas gruvindustri är en tredjedel av arbetarna i vissa gruvor nu drabbade av viruset.

Med krav på dramatiskt ökade sjukvårdsinsatser ökar trycket på statsfinanserna. De länder som är i störst behov av tillväxt möter än svårare påfrestningar. Utvecklingsansträngningar och förutsättningar för ekonomisk utveckling raderas ut. Svenskt utvecklingssamarbete måste därför ha en kraftfull inriktning på hiv/aids-problematiken och fattigdomsbekämpningen.

Problemet måste upp till ytan

Trots att kostnaderna för samhället i form av ökade sjukvårdsutgifter och produktionsbortfall blir enorma i många länder finns det en oroande tystnad från många politiska ledare. Man vägrar att uppmärksamma och erkänna hiv/aids som ett problem.

En förklaring till varför hivepedemin inte fick större spridning i väst är att man där konfronterade problemen och genomförde omfattande informationssatsningar i syfte att upplysa befolkningen om riskerna. Tyvärr har många afrikanska länder inte tagit till sig denna erfarenhet. Ibland är orsaken rädsla för ökade krav på dyra bromsmediciner. Ofta beror det på att samhällsnormerna inte medger att man dryftar sex och samlevnadsfrågor. Oavsett skäl finns det ingen ursäkt för strutsbeteenden.

Särskilt allvarliga är uttalanden som gjorts av Sydafrikas president Thabo Mbeki. Sydafrika är det land som kan ikläda sig rollen som politisk, ekonomisk och moralisk förebild för Afrika. Att företrädaren för landet undandrar sig sitt ansvar och ifrågasätter hiv som orsak till aids är därför allvarligt.

Efter starka protester har Mbeki slutligen tvingats till reträtt. Men han har också givit sin hälsominister i uppdrag att se över aidsvården i landet, som han befarar är för omfattande. Detta visar vikten av att omvärlden reagerar när regeringar i hiv/aids-drabbade länder inte tar itu med problemet.

Ingen medicinsk lösning i sikte – än ...

Trots intensiva insatser har forskningen ännu inte nått fram till en definitiv bot mot hivinfektionen eller ett fungerande vaccin. Virusets variabilitet visar på de vetenskapliga hindren. Lika betydelsefulla är de ekonomiska hindren. Av de cirka 200 miljarder dollar som varje år spenderas på aidsforskning, vård och förebyggande arbete går bara drygt en promille till vaccinforskningen.

I väntan på ett vaccin har bromsmedicinerna efter hand blivit fler och effektivare. Men dagens bromsmediciner är ofta för dyra för människor och stater i den fattiga delen av världen. Läkemedelsföretagen har dock här visat ett betydande socialt ansvarstagande genom att tillhandahålla utvecklingsländerna bromsmediciner till låga priser. Det är i sammanhanget angeläget att just detta ansvarstagande inte utnyttjas för parallellimport av dessa billiga läkemedel till de rika länderna. I så fall skulle industrins utveckling av nya läkemedel tvingas upphöra.

Det räcker inte med att enbart ställa medel till förfogande för inköp av befintliga terapeutika. Nya och bättre medel måste tas fram. Möjligheten finns. Modern genteknik kan sannolikt ge oss fungerande lösningar inom en överblickbar framtid.

Då universitetens resurser för grundforskning är alltför begränsade i detta sammanhang, har huvuddelen av den aktuella forskningen kommit att bedrivas av läkemedelsföretagen. För de sjukdomar som främst drabbar fattiga utvecklingsländer (malaria, tbc, hiv m.fl.) gäller dock att marknadens betalningsförmåga ofta är alltför begränsad för att kunna motivera industrin till stora budgetsatsningar på just behandling av dessa sjukdomar.

Detta skulle kunna lösas genom att den rika världen ställde ekonomiska garantier för en tillräcklig framtida marknad för sådana läkemedel och vacciner som utvecklas speciellt för utvecklingsländer. Sverige bör medverka till detta.

Det går att göra skillnad

Hivsmittan drabbar särskilt världens fattigaste länder. Den är ett hot mot ekonomisk, social och kulturell utveckling. Trots att inget vaccin eller botemedel mot hiv/aids är framtaget, finns det ändå mycket som kan göras. Svenskt utvecklingssamarbete skall därför ha en tydlig inriktning på bekämpningen av hiv/aids. Sverige kan göra mycket beträffande hivspridning och för att lindra effekterna av aids.

Att aidsepidemin nått sådana enorma dimensioner i Afrika söder om Sahara kan till en betydande del tillskrivas okunskap. Endast utbildning kan ändra detta. Genom utbildning lär man sig också bättre hur man skall ta hand om och vårda sina sjuka. Att utbildningsinsatser kan ha stor effekt visas inte bara av utvecklingen i väst, utan också av de u-länder som vågat och velat.

I de länder där regeringarna vågat göra öppna offensiver, med t. ex. informationskampanjer, utdelning av gratis kondomer och frivillig hivtestning, har den negativa utvecklingen avstannat eller t.o.m. vänts. I t.ex. Uganda har andelen hivsmittade de facto minskat med fem procentenheter från 15 till, fortfarande alarmerande höga men ändock lägre, 10 procent.

De framgångsrikaste insatserna görs ofta av frivilligorganisationer som kyrkor, Röda Korset och Läkare utan gränser. Sannolikt skulle uteffekten av det svenska biståndet öka ytterligare om en större del av resurserna ställdes till dessas och liknande organisationers förfogande för informationsinsatser med god lokal förankring. Sverige skall därför i sitt utvecklinssamarbete än tydligare stödja de ideella och frivilliga organisationernas insatser.

Kvinnans ställning är i många länder en central fråga i hiv/aids-bekämp­ningen. Ofta befinner sig kvinnan i en situation där hon inte kan neka sex med sin make – oavsett om han är smittad eller inte. Föreställningen att aids kan botas genom samlag med en oskuld leder till att många flickor drabbas. Det är därför viktigt att stärka kvinnans ställning och möjlighet till självbestämmande.

Om kampen mot hiv/aids skall lyckas krävs det att landet i fråga har en medveten och sammanhållen politik på området. Sverige skall därför verka för att samarbetsländer arbetar fram och genomför strategier för att bekämpa spridningen av hiv/aids. Sverige kan också stödja samarbetsländerna genom att föra en dialog, t.ex. genom att utbyta forskningsresultat och forskare samt genom att anordna seminarier.

Sverige kan göra betydelsefulla insatser för att hindra hivspridning och lindra effekterna för dem som drabbats av aids. Det handlar om att stödja lokalt anpassade informationskampanjer, stödja sjukvårdens beredskap och möjligheter att utföra hivtester och hjälpa aidspatienter, finansiera tester och mediciner, stödja forskning, stödja barnhem för barn som förlorat föräldrar i aids, stödja projekt som stärker kvinnans ställning, samt att politiskt söka påverka blundande politiker att öppna sina ögon och erkänna problemen.

Den som blundar kan aldrig se en lösning.

Stockholm den 3 oktober 2001

Göran Lennmarker (m)

Bertil Persson (m)

Liselotte Wågö (m)

Sten Tolgfors (m)

Karin Enström (m)

Roy Hansson (m)

Birgitta Wistrand (m)

Gustaf von Essen (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Lars Tobisson (m)

Henrik S Järrel (m)

Lennart Fridén (m)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

Hänvisningsförslag: 2001-10-05 Utskottsförslag: 2001-10-05 Granskning: 2001-10-05 Inlämning: 2001-10-05 Hänvisning: 2001-10-11 Bordläggning: 2001-10-11
Yrkanden (6)