i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:136 om förskoleverksamhetens utbyggnad och organisation.

Motion 1973:2041 av herr Fälldin m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion nr 2041 är 1973

Mot. 1973:2041

Nr 2041

av herr Fälldin m. fl.

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:136 om förskoleverksamhetens
utbyggnad och organisation.

Den allmänna utvecklingen har på ett genomgripande sätt förändrat
barnens situation i samhället. Samtidigt som välståndsutvecklingen
inneburit betydande materiella framsteg har barnens miljö i vissa
avseenden försämrats, t. ex. i fråga om möjligheter till naturliga kontakter
med vuxenvärlden. Arbetslivet har förändrats och den traditionella
flergenerationsfamiljen ersatts med små kärnfamiljer. Den förändrade
situationen beror i stor utsträckning på urbaniseringen och omfattande
befolkningsomflyttningar. Barnens möjlighet att få kontakt med båda
föräldrarnas yrkesarbete har försämrats genom att arbetsprocessen
flyttats utanför hemmet och självhushållningen försvunnit. Barnens
behov av denna kontakt med arbetslivet måste numera tillgodoses på
annat sätt än genom egna upplevelser.

De förändrade familjeförhållandena och urbaniseringen försvårar
också många barns möjlighet att få kontakt med andra barn. Nya sociala
och kulturella förhållanden leder ofta till att barn inte får kontakt
utanför den egna gruppen. Nya klyftor håller på att växa fram i
samhället, innebärande att barn isoleras.

De senaste årtiondenas skolreformer har visat sig otillräckliga för att
kompensera tidigt uppkomna utbildningsmässiga och sociala handikapp
och förhindra uppkomsten av nya klasskillnader i samhället. Detta har sin
grund i att barnen när de börjar skolan är starkt präglade av sin
uppväxtmiljö. De skillnader som uppstått i barnens förutsättningar att
fungera i skola och samhälle kan inte utjämnas enbart med skolans hjälp.

I en centermotion till 1964 års riksdag angående förskolan hävdades
vikten av en förskoleverksamhet omfattande alla barn. Därigenom skulle
alla barn kunna tillgodogöra sig den stimulans som förskoleverksamheten
innebär. Särskilt viktigt är att nå barn som av olika orsaker kan bli
isolerade, t. ex. genom handikapp av olika slag och det förhållandet att
de är invandrarbarn eller glesbygdsbarn. Centerpartiet har funnit anledning
att vid en rad tillfällen återkomma med krav i den riktningen.

I anledning av denna motion begärde riksdagen 1964 att en utredning
med skyndsamhet skulle utreda frågan om förskoleverksamhetens mål
och innehåll. Fyra år därefter tillsattes den särskilda utredning vars
förslag propositionen bygger på. Först nio år efter riksdagens begäran om
utredning framläggs nu ett regeringsförslag för riksdagen att ta ställning
till. Propositionen inrymmer inte något förslag om hur kostnaderna för
förskoleverksamheten skall fördelas mellan stat och kommun. Förutsättningarna
för en fortsatt förskoleutbyggnad är därmed inte klarlagda.

1 Riksdagen 1973. 3 sami. Nr 2041

Mot. 1973:2041

2

Riksdagen bereds vidare inte möjlighet att ta ställning till väsentliga
frågor av kvalitativ art, t. ex. förskoleverksamhetens pedagogiska uppläggning,
personalens utbildning och personaltäthet. Det är otillfredsställande
att propositionen på väsentliga punkter hänvisar till pågående eller
kommande utredningsarbete.

Förskoleverksamheten har expanderat kraftigt under det senaste
årtiondet. Tillgången på förskoleplatser motsvarar emellertid inte ännu
tillnärmelsevis efterfrågan. I synnerhet om man tar i beaktande reformverksamheten
i övrigt på det socialpolitiska och det utbildningspolitiska
fältet är bristen på insatser för förskolebarnen markant.

Ambitionerna att bl. a. med förskolans hjälp skapa goda uppväxtförhållanden
för alla barn har alltför länge fått stå tillbaka för andra
önskemål. Förskoleverksamheten måste nu få en kvalitativ och kvantitativ
utbyggnad som står i överensstämmelse med den ökade medvetenheten
om att strävandena att skapa jämlika möjligheter måste ta sin böljan i
barnens uppväxtvillkor.

Förskolan framhålls ofta som ett medel att stödja barnens positiva
utveckling. En utbyggd förskoleverksamhet betraktas också som väsentlig
för att motverka de negativa effekterna av bristfälliga uppväxtmiljöer.
Förskolan kan emellertid i flertalet fall inte kompensera missförhållanden
av sådant slag. Tvärtom måste det kraftigt understrykas att det som i
första hand skall angripas är de förhållanden som leder till att barn växer
upp i bristfälliga miljöer. Framför allt är det angeläget att barnens
situation uppmärksammas mer och på ett avgörande sätt får inverka på
samhällsutvecklingen, t. ex. i fråga om utformningen av boendemiljöerna
och förhållandena inom arbetslivet.

Förskolan och familjen

Det är nödvändigt att med samlade åtgärder förändra samhället i
riktning mot ett ökat hänsynstagande till mänskliga behov och förutsättningar.
Stor omsorg måste ägnas värdet av ett fungerande samspel
människor emellan, både inom och utom familjens ram. I detta
sammanhang vill vi erinra om den ökade valfrihet centerpartiet vill ge
föräldrar till små barn att ordna lämpliga uppväxtmiljöer för barnen
genom införande av ett vårdnadsbidrag.

Genom att ge barnen ökad tillgång till varaktiga kontakter med andra
barn och med vuxna blir förskolan ett stöd för den lilla kärnfamiljen.
Som stöd och komplement till föräldrarna skall förskolan vidga familjens
möjlighet att även i framtiden utgöra en trygghetsfaktor i både barns och
vuxnas liv. Barnen skall i förskolan också få möjligheter till samvaro med
den äldre vuxengenerationen och barn i lågstadieåldrar.

Föräldrarna har självfallet huvudansvaret för barnens fostran. Det är
väsentligt att ett förtroendefullt samarbete utvecklas mellan föräldrar och
förskola.

Många föräldrar uppfattar sin situation som svår. De förändrade
samhällsförhållandena gör att de kan ha dålig kontakt med barnens värld

Mot. 1973:2041

3

och de krav och förväntningar som existerar där. Det finns en risk att
osäkra föräldrar lastar över stora delar av sitt ansvar på förskola, skola
eller andra samhälleliga organ. En sådan utveckling drabbar ytterst
barnen. Samhället bör därför hjälpa föräldrarna klara sin uppgift att ge
barnen trygghet och stimulans. En brett upplagd försöksverksamhet med
föräldrautbildning bör därför snarast inledas.

Förskolans innehåll

Förskolan skall ge barnen tillgång till en utvecklande miljö och ge den
stimulans som kontakt med andra barn från olika hemmiljöer innebär.
Det gäller inte minst barn med fysiska och psykiska handikapp,
syskonlösa barn, barn från kontaktfattig tillvaro, barn med kontaktsvårigheter
och invandrarbarn med språksvårigheter. Genom förskolans verksamhet
bör barnen lära sig ta hänsyn och visa tolerans gentemot varandra.
Tendenser till kulturell och social isolering måste motverkas.

Barn behöver ro att utvecklas i sin egen takt och få umgås med andra
än jämnåriga. En förskola uppbyggd i huvudsak efter syskongruppsprincipen
kan tillgodose dessa behov samtidigt som den på ett naturligt sätt
ansluter sig till barns uppväxtförhållanden i den traditionella storfamiljen.
En förutsättning för detta är att sociala och pedagogiska aspekter
integreras.

Förskolan bör praktiskt utformas så, att åldersuppdelning eller andra
former av uppdelning undvikes. En anpassning bör ske till den lokala
barngruppens sammansättning, bl. a. för att inte etablerade kontakter
skall brytas. Deltidsförskolan bör av dessa skäl integreras med övrig
förskoleverksamhet. Det är naturligt att man i förskoleverksamheten tar
fasta på de erfarenheter barn från olika miljöer har. Barn med olika social
bakgrund måste få vara tillsammans.

Som framgår av propositionen skall den allmänna målsättningen för
förskolan ses i förening med bl. a. förslag från barnstugeutredningen och
innehållet i utredningsbilagor som skall tjäna som provisoriskt ämnesinnehåll
tills vidare. Den allmänna målsättningen sägs utgöra en ram inom
vilken konkret verksamhet med bestämd viljeinriktning skall utformas. I
propositionen föreslås att en arbetsplan för verksamheten skall upprättas,
som anger lämpliga ämnen och hur de skall behandlas och som skall
vägleda förskolans personal och dessutom verka utvecklande på lågstadiets
arbetsformer. Som framgår av propositionens redogörelse är dessa
frågor som berör verksamhetens innehåll av stor vikt. Inte minst
väsentlig är frågan om förskoleverksamhetens anknytning till och
inverkan på lågstadiets arbetsformer och på vilket sätt detta skall
förverkligas. Det måste dessutom vara angeläget att låta lågstadiet
anpassas till förskolan. Riksdagen bör beredas tillfälle att snarast möjligt
ta ställning till förslag om allmänna målsättningar för den fortsatta
verksamheten med avseende på de frågor som här berörts.

1* Riksdagen 1973. 3 sami. Nr 2041

Mot. 1973:2041

4

Förskolans omfattning

En för barnen frivillig förskola kan genom olika stimulansåtgärder bli
en förskola med högt deltagande. En del barn kommer emellertid inte att
nås av förskoleverksamheten. Även ett procentuellt ringa bortfall måste
ses som en allvarlig brist i en förskoleutbyggnad som syftar till att gagna
alla barn och inte minst dem som har de förhållandevis sämsta
förutsättningarna. Ett bortfall kan förväntas bli störst just bland barn
som på olika sätt har det största behovet. En förskola som inte når alla
barn innebär därför en risk för konserverande eller förstärkande av
olikheter i barnens utvecklingsbetingelser.

Kravet på att förskoleverksamheten skall få en sådan omfattning att
den når alla barn före skolstarten bygger framför allt på en strävan att
skapa jämlika möjligheter för barnen i skolan och samhällslivet. Förskoleverksamheten
bör därför få en sådan omfattning och utformning att varje
barns rätt till förskola tryggas oavsett sociala, ekonomiska, geografiska,
språkliga eller andra hinder.

Propositionens förslag om en allmän förskola för sexåringarna bygger
på frivillig medverkan från barnens sida. För att främja ett högt
deltagande föreslås det ankomma på kommunerna att bedriva uppsökande
verksamhet om barnen uteblir. Föräldrarna skall därvid informeras,
eventuellt påvisas andra möjligheter som främjar barnens utveckling. Om
så är nödvändigt med tanke på uppväxtförhållandena kan åtgärder med
stöd av barnavårdslagen tillgripas. Uppsökande verksamhet av detta slag
kan utan tvivel komma att uppfattas negativt och förstärka eventuell
tveksamhet och skepsis på föräldrahåll gentemot förskoleverksamheten.
Föräldrar uppfattar sig lätt utpekade som försumliga, om de blir föremål
för uppsökande verksamhet till följd av att barnen inte deltar i
förskoleverksamheten. Den avgörande invändningen är emellertid att barn
som är i stort behov av förskola, t. ex. glesbygdsbarn, invandrarbarn och
barn från stimulansfattiga miljöer, riskerar att i praktiken inte få del av
förskoleverksamheten. Det är denna grupp som förskolereformen i första
hand bör ta sikte på.

Grunden i utbildningssystemet skall utgöras av en obligatorisk
deltidsförskola för alla sexåringar. Vi förutsätter att förskolans utveckling
kommer att leda fram till detta förhållande. Det nu föreliggande förslaget
att kommunerna åläggs att ställa förskoleplats till alla sexåringars
förfogande är ett värdefullt steg på vägen mot detta mål.

Barn som har särskilda behov av ett socialt och pedagogiskt stöd skall
prioriteras när det gäller utbyggnaden av förskola för barn under sex år,
vilket måste ske genom en kartläggning av det reella behovet av
förskoleverksamhet. På olika sätt bör intresset stimuleras för att barn
som är i behov av förskoleverksamhet skall komma till förskolan.
Invandrarbarnen bör t. ex. kunna erbjudas tillsyn och språkträning i
förskolan samtidigt som föräldrarna får undervisning på sitt håll.

I förskolelagen skall klart anges att barn som har särskilda behov och
barn som vistas på sjukhus, barnhem eller annan anstalt skall beredas

Mot. 1973:2041

5

förskoleplats eller få tillfälle att delta i verksamhet motsvarande förskola.

För att förskoleverksamheten skall bli meningsfull för barnen och bli
en fast punkt i vardagsrutinen måste den ha en viss omfattning och
återkomma regelbundet. För deltidsförskolans del har erfarenheten visat
att en rimlig avvägning bör vara en verksamhet på i princip ca 15 timmar
per vecka. Med hänsyn till de lokala förhållandena, och framför allt i
fråga om utpräglade glesbygder, måste deltidsförskolan även kunna
omfatta ett lägre timtal per vecka. Blir det fråga om en nedskärning med
flera timmar i deltidsförskoian för sexåringarna bör barnen kompenseras
genom att erbjudas förskoleplats ett år tidigare.

Där reseavstånden för barnen är långa bör deltidsförskolan organiseras
så, att verksamheten koncentreras till ett färre antal veckodagar. I den
praktiska utformningen är närheten till förskolan av avgörande betydelse.
Förskolebuss är en lösning som kan utnyttjas då avstånden annars kan
bedömas bli alltför påfrestande för barnen. Glesbygdsbarnen måste
garanteras likvärdig tillgång till en för barnen meningsfull förskoleverksamhet.

Då kommunerna släpar långt efter i utbyggnadstakten i förhållande till
behovet, måste heltids- eller deltidsförskolan byggas ut samtidigt.
Kommunerna måste i en helt annan utsträckning än hittills prioritera
förskoleutbyggnaden och upprätta stabila utbyggnadsplaner. Behovet av
heltidsplatser i förskola är mycket stort och en snabb utbyggnad är
angelägen. Barnets och föräldrarnas bästa måste också i vad gäller
behovet av en kraftigt utbyggd heltidsverksamhet ställas i förgrunden för
utbyggnadsplaneringen.

Resurser

En snabb utbyggnad av förskolan är angelägen. En sådan utbyggnad
får emellertid inte enbart vara av kvantitativ natur. Om förskolan skall
kunna fylla den viktiga funktion som är avsedd, måste det kvalitativa
innehållet i förskolan skjutas i förgrunden. Den kvantitativa utbyggnaden
av förskolan måste konsekvent följas upp på resurssidan för att trygga
förskolans pedagogiska och sociala funktioner.

Syskongrupperna föreslogs av barnstugeutredningen omfatta högst 20
barn utan överinskrivning. Stark kritik har på denna punkt riktats mot
utredningen av en lång rad remissorgan. För att förskoleverksamheten
skall vara meningsfylld för barnen och inte enbart fylla förvaringsbehov
kan grupperna givetvis inte få vara alltför stora. För närvarande är skolan
föremål för en intensiv debatt där en central punkt är de alltmer
utbredda kraven på mindre grupper. För förskolans del måste därutöver
med än större tyngd gälla behovet av närhet till barnens hem och en
förankring i ett socialt sammanhang i boendemiljön. Propositionen
innebär att t. o. m. större grupper än barnstugeutredningen angivit som
maximum skall tillåtas genom överinskrivning. 1 vissa fall kan gruppsammansättning,
lokalutformning och personaltillgång motivera överinskrivning.

För att en pedagogisk verksamhet skall kunna bedrivas är det

Mot. 1973:2041

6

nödvändigt att syskongrupperna omfattar högst 15 barn. Därutöver bör
överinskrivning kunna förekomma. En förutsättning för denna gruppnorm
måste vara att syskongruppen omfattar färre barn då integrationen
av barn med särskilda behov påkallar detta eller personalförstärkning
sker. Även i vad gäller deltidsverksamhet är det angeläget att personaltätheten
anpassas till barngruppens behov.

I propositionen understryks personalresursernas avgörande betydelse
för förskoleverksamhetens innehåll och kvalitet och att resurser ställs till
förfogande för lokal pedagogisk rådgivning. Det är anmärkningsvärt att
propositionen inte innebär några förslag till förbättringar i dessa
avseenden. Förbättringar skall enbart ske i den takt som medges av att de
knappa ekonomiska resurserna ökar och tillgången på personal växer.
Medhjälpare till deltidsgrupperna får förverkligas allteftersom detta
befinns möjligt. Först på relativt lång sikt förutsätts kommunerna
komma att anställa pedagogkonsulenter. Behovet av medhjälpare i
deltidsgrupperna och pedagogkonsulenter är påtagligt. Vidare är det
nödvändigt att bygga ut utbildningskapaciteten i fråga om såväl grundutbildning
som fortbildning. Vilka personalresurser som skall prioriteras
och hur utbildningsbehoven skall tillgodoses kan inte preciseras utan
närmare överväganden. Det är angeläget att riksdagen snarast bereds
tillfälle att ta ställning till en samlad plan för hur tillgången på
personalresurser snabbt skall förbättras. Tankegångarna om att en
förskolereform skall genomföras som samtidigt ger utrymme för pedagogisk
verksamhet och en kraftig kvantitativ expansion utan några påtagliga
resursförstärkningar låter sig knappast förenas med varandra.

Stora krav kommer att ställas på förskolans personal. Förskollärarnas
utbildning måste självfallet ta fasta på de nya krav som ställs på förskolan,
och i fortbildningen måste förskolans utveckling följas upp. Den etiska
fostran av barnen i förskolan är viktig. Den skall ske enligt de principer
för religionsundervisningen som finns fastlagda för grundskolan. Läroplanen
för förskollärarutbildning måste självfallet innehålla en motsvarande
religionsundervisning. I utbildningen av all personal måste ingå
moment som syftar till att öka förutsättningarna för samarbete.
Förskolans personal måste aktivt söka ge barnen kontakt med samhället
utanför förskolan och genom kontakt med föräldrarna ge dessa stöd.

Det är nödvändigt att förskolan har tillgång till specialisthjälp av olika
slag. Ett nära samarbete med barnavårdscentralerna är naturligt, och
dessa bör ges resurser att bistå förskolan med hälso- och sjukvårdsinsatser.
Specialisthjälp behövs även inom förskolan för att stimulera
personalen att lära sig hjälpa det enskilda barnet. Sådant stöd till
personalen kan omfatta såväl pedagogiska som sociala frågor.

Samarbetsformer och huvudmannaskap

Förskolan måste i sig förena både sociala och pedagogiska funktioner.
För att dessa dubbla funktioner skall kunna sammanvägas i den praktiska
verksamheten är det nödvändigt att utnyttja de erfarenheter och resurser

Mot. 1973:2041

7

sorn finns tillgängliga inom den sociala och pedagogiska sektorn. För
framtiden måste garantier skapas för att det pågående utvecklingsarbetet
på det socialpolitiska och det utbildningspolitiska fältet kommer förskolan
till godo. Ett utvidgat samarbete mellan de sociala och pedagogiska
sektorerna är viktigt också för äldre elever. Inte minst på det primärkommunala
planet är en sådan samverkan synnerligen värdefull för att
åtgärder för barnen skall kunna sättas in utifrån en helhetssyn på deras
situation. Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen bör i samarbete med
Kommunförbundet utarbeta anvisningar för denna samverkan.

1 många fall står uppenbara fördelar att vinna i en integration av
förskola och lågstadium. Särskilt i utpräglade glesbygder kan en
integration möjliggöra en behövlig decentralisering, så att reseavstånden
för barnen kan nedbringas. En integration kan också ge värdefulla
erfarenheter om möjligheten att införa ett mindre strikt åldersuppdelat
lågstadium.

Inte minst för sexåringar har förskolan en viktig skolförberedande
funktion. En utveckling av förskolan för sexåringar mot en ökad
betoning av olika pedagogiska moment är naturlig. En integration mellan
förskola och lågstadium finner vi därför vara särskilt naturlig för detta år.

En utveckling av förskolan i enlighet med den ovan skisserade, i
kombination med de motiv som talar för en obligatorisk deltidsförskola
på sikt, gör det nödvändigt att på sikt också ändra det centrala
huvudmannaskapet för förskola för sexåringar från socialstyrelsen till
skolöverstyrelsen. Härigenom kan man få den samplanering av verksamheten
som är nödvändig för att åstadkomma ett smidigt inträde i den
reguljära skolan.

På det lokala planet bör kommunerna ges stor frihet att anordna
förskola i de former som, inom ramen för den allmänna uppläggningen
och inriktningen, bäst passar de lokala förhållandena.

Samhället bör också i ökad utsträckning erbjuda verksamhet bland
barn i något högre åldrar. Låg- och mellanstadiebarnen har ofta stora
svårigheter att finna meningsfull sysselsättning efter skolans slut. Samhället
bör stimulera olika former av fritidsverksamhet på ett kraftfullt
sätt, inte minst inom ideella och religiösa organisationer.

Decentraliserad förskola

Med en integrerad organisation bör möjligheterna vara stora, i
jämförelse med andra tänkbara alternativ, att ute i kommunerna inom
relativt begränsade geografiska områden finna tillräckligt barnantal för en
förskola. De fördelar som den integrerade förskolemodellen inrymmer
måste målmedvetet utnyttjas i decentraliserande syfte.

Med hänsyn till de negativa effekterna av den starka koncentration
som under senare år ägt rum inom skolväsendet måste med kraft
förhindras att förskolan får en ytterligare koncentrationspåspädande
utformning.

Möjligheterna till samarbete med lågstadiet bör utnyttjas med avseende
på lokaler, personal och andra resurser, i synnerhet i glesbyggda

Mot. 1973:2041

8

områden, i syfte att lägga förskola och lågstadium så nära barnens hem
som möjligt. Skolskjutsorganisationen bör utvidgas till att omfatta även
förskolan. Upprättande av kommunala förskoleplaner måste inbegripa
grundliga inventeringar och analyser av bl. a. de alternativa möjligheter
till samordning med övrig samhällelig service som kan finnas.

De organisationsformer som utvecklats bl. a. i den pågående försöksverksamheten
med olika förskoleformer har inriktats på förhållandena i
dels tätorter med stort barnunderlag inom ett begränsat geografiskt
område, dels utpräglade glesbygdsområden. I det förra fallet kan
pedagogiskt innehåll och föräldrasamarbete sägas ha fått stort spelrum, i
det senare fallet ansträngningarna att bevara nedläggningshotade lågstadieskolor.
För förskolans utbyggnad måste emellertid i många kommuner
andra förhållanden och andra aspekter prägla synen på hur förskoleverksamheten
praktiskt bör utformas. Det är angeläget att stora förskoleenheter
undviks. Kraven när det gäller lokaler och utrustning måste läggas på
en nivå anpassad till förmån för mindre förskoleenheter.

Familjedaghemmen

Familjedaghemmen kommer också fortsättningsvis att ha stor betydelse,
framför allt i glesbygder och på orter med ett otillräckligt permanent
underlag för heldagsplatser, framhålls det i propositionen. Det måste
understrykas att familjedaghemmen också i fortsättningen har en viktig
funktion att fylla som komplement till förskolan, även med tanke på
barnens skilda behov. Målsättningen för förskolan måste så långt möjligt
gälla också för familjedaghemmen och behovet av kvalitetshöjning
tillgodoses.

Annan barnverksamhet

Som redovisas i propositionen bedriver en rad organisationer en
betydande verksamhet bland sexåringar. Det gäller olika barnorganisationer
knutna till studieförbunden, det gäller idrottsrörelsen och friluftsfrämjandet
och det gäller inte minst kyrkans och frikyrkornas barnverksamhet.
Denna verksamhet är av mycket stort värde som ett stöd för
föräldrarna och komplement till de borgerliga kommunernas barnverksamhet.

Vikten av dessa organisationers barnverksamhet minskar inte när
förskolan nu byggs ut. De utgör även nu ett värdefullt komplement till
annan bamverksamhet och ett stöd för föräldrarna i deras fostran av
barnen.

I de orter där kyrkan, fria samfund eller annan ideell organisation
bedriver en särskilt intensiv verksamhet under dagtid bland sexåringar
kommer förslagen i den nu föreliggande propositionen att bli starkt
hämmande. Särskilt allvarligt är det om verksamheten etablerats som en
del av bygdens kulturmönster. Det saknas motiv att hindra en sådan
verksamhet, vilken hittills uppfattats positivt såväl av föräldrar och barn

Mot. 1973:2041

9

som av samhällsorganen.

En allmän förskola som inte är obligatorisk för barnen får inte
innebära att annan barnverksamhet hindras. En allmän förskola bör ge
utrymme för barnverksamhet av den typ som t. ex. kyrkan och
samfunden bedriver.

En för alla parter bra lösning på detta problem måste vara att finna
positiva samarbetsformer mellan kyrkan, frikyrkorna, ideella organisationer
och den borgerliga kommunen när det gäller förskoleverksamheten.
På det lokala planet bör stor frihet finnas att diskutera fram lämpliga
lösningar, innebärande t. ex. att kyrkan bereds möjlighet att aktivt delta i
den förskoleverksamhet som når alla barn.

Statsbidrag

Det är märkligt att Kungl. Maj:ts planering av förslag till riksdagen är
så kortsiktig att riksdagen inte hinner ta ställning till ett förslag innan
förändring sker. Förslagen till statsbidrag, som finns refererade i
propositionen 1973:136, förändras i väsentliga avseenden genom propositionen
1973:165.

Det är beklagligt att riksdagen inte i detta sammanhang får tillfälle att
ta ställning till kostnadsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om
förskoleverksamheten. Vi förutsätter att staten måste ta på sig ett
dominerande ansvar för förskolekostnaderna. Riksdagen bör nu fatta
principbeslut om att skjutsverksamheten för förskolebarnen skall vara
statsbidragsberättigad. På sikt bör förskolan få statsbidrag i samma
utsträckning som grundskolan.

Med hänvisning till ovanstående hemställes

att riksdagen beslutar

1. att hos Kungl. Maj:t begära initiativ till en brett upplagd
försöksverksamhet med föräldrautbildning,

2. att uttala att riksdagen snarast möjligt skall beredas tillfälle
att ta ställning till förslag om allmänna målsättningar för den
fortsatta förskoleverksamheten,

3. att ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts
beträffande förskoleverksamhetens framtida utveckling i innehållsmässigt
och organisatoriskt avseende,

4. att i förskolelagen klart skall anges att barn som har särskilda
behov och barn som vistas på sjukhus, barnhem eller annan
anstalt skall beredas förskoleplats respektive skall få tillfälle
att delta i verksamhet motsvarande förskola,

5. att syskongrupp skall omfatta högst 15 barn och att
överinskrivning därutöver om särskilda skäl finns må kunna
medges,

6. att uttala att då integration av barn med särskilda behov
påkallar detta antalet barn i förskolegrupp skall sättas ner
eller personalförstärkningar ske på annat sätt,

7. att hos Kungl. Maj:t begära att förslag skyndsamt utarbetas

Mot. 1973:2041

10

till samlad plan för hur tillgången på personalresurser snabbt
skall förbättras,

8. att hos Kungl. Maj:t begära att socialstyrelsen och skolöverstyrelsen
ges i uppdrag att i sambarbete med Kommunförbundet
utarbeta anvisningar för samverkansformer mellan de
sociala och pedagogiska sektorerna på det lokala planet i
enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att hos Kungl. Maj:t begära initiativ till att barn på låg- och
mellanstadiet skall kunna erbjudas en meningsfull fritidsaktivitet,

10. att uttala att familjedaghemmen också i fortsättningen har en
viktig funktion från barnets synpunkt och bör bli föremål för
kvalitetshöjande åtgärder,

11. att ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts
beträffande kyrkans, samfundens och de ideella organisationernas
möjlighet att bedriva barnverksamhet,

12. att fatta principbeslut om att skjutsverksamheten för förskolan
skall vara statsbidragsberättigad.

Stockholm den 30 oktober 1973

THORBJÖRN FÄLLDIN (c)

JOHANNES ANTONSSON (c)

BERTIL JONASSON (c)

ELVY OLSSON (c)
i Hölö

ROBERT DOCKERED (c)

RUNE GUSTAVSSON (c)
i Alvesta

KARIN SÖDER (c)

FRITZ BÖRJESSON (c)
i Glömminge

TORSTEN BENGTSON (c)
i Jönköping

LENNART MATTSSON (c)
i Lane-Herrestad

ANNA-LISA NILSSON (c)
i Kristianstad

JAN-IVAN NILSSON (c)
i Tvärålund