i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:166 med förslag till ändringar i naturvårdslagen (1964:822) och skogsvårdslagen (1948:237), m. m.

Motion 1974:2009 av herr Karlsson i Huskvarna in. fl.

av herr Karlsson i Huskvarna in. fl.
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1974:2009

7

Nr 2009

av herr Karlsson i Huskvarna in. fl.

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:166 med förslag till
ändringar i naturvårdslagen (1964:822) och skogsvårdslagen
(1948:237), m. m.

Nödvändigheten av att skydda naturen och slå vakt om miljövärdena
har under senare år blivit alltmera uppenbar. Insikten härom har på olika
sätt kommit till uttryck i lagstiftningen, och riksdagen har i anslutning
till denna fastlagt principer av stor räckvidd för samhällsutvecklingen och
vårt handlande med naturresurserna. Ett led i denna utveckling är den
pågående översynen av naturvårdslagen och de i anslutning härtill i propositionen
1974:166 föreslagna ändringarna. Dessa bygger i huvudsak på
ett av naturvårdskommittén avgivet förslag (Ds Jo 1974:1) och bör kunna
bli verksamma hjälpmedel i kampen för en bättre miljö. Enligt vår mening
är emellertid förslagen i propositionen i vissa avseenden inte tillräckliga
utan bör förstärkas. I det följande anges de fall där det är av särskild betydelse
att riksdagen hävdar miljökraven i enlighet med naturvårdskommitténs förslag.

Strandskydd

Sedan 1950-talets början har funnits en särskild lagstiftning till skydd
för allemansrätten i strandområdena. Lagstiftningen har i huvudsak givit
möjligheter till kontroll över uppförandet av helt ny byggnad, som hindrat
allmänhetens tillträde till för bad och friluftsliv väsentliga strandområden.
Av material som naturvårdskommittén redovisat framgår att skyddet inte
varit tillräckligt. Värdefulla strandområden har exploaterats - främst genom
fritidsbebyggelse men också på många andra sätt - i en utsträckning som
allvarligt hotar allmänhetens tillträde till strandområdet som vår förnämsta
resurs för friluftslivet.

Naturvårdskommittén slår fast att om stränderna i tillräcklig utsträckning
skall kunna bevaras för friluftslivet fordras ett generallt skydd med erforderliga
möjligheter till kontroll över åtgärder och ingrepp som hotar allmänhetens
tillträdesmöjligheter och strandområdets naturvärden. Skyddet
skall enligt förslaget gälla intill 100 meter på ömse sidor om vattenlinjen,
med möjlighet att utvidga det intill 300 meter på land och intill gräns mot
allmänt vattenområde i vattnet. Det skall ge möjligheter till kontroll över
förfarande som innebär angrepp på allemansrätten och över väsentliga ingrepp
i strandmiljön av betydelse för friluftslivet. Möjligheter att utfärda

Mot. 1974:2009

8

föreskrifter för allmänheten till skydd för nyttjande och naturvärden skall
också föreligga.

15 §

Strandskyddsområdet bör ges den av naturvårdskommittén föreslagna
omfattningen, med möjlighet att utvidga skyddet intill gränsen mot allmänt
vatten. Härigenom kan från strandskyddssynpunkt erforderlig kontroll erhållas
över t. ex. svävare, speedbåtar eller vattenskidåkare inom känsliga
miljöer eller livligt frekventerade områden. Det är sakligt otillfredsställande
och medför administrativ omgång att behöva tillgripa annan lagstiftning
för att tillgodose detta strandskyddsintresse.

16 §

I överensstämmelse med naturvårdskommitténs förslag bör i paragrafen
slås fast att strandskyddet - även om dess primära uppgift är att skydda
allmänhetens tillträdesmöjligheter - också syftar till att skydda strandområdets
naturvärden.

Skyddet bör ges det av naturvårdskommittén föreslagna innehållet. Möjlighet
måste föreligga till kontroll inte bara över uppförandet av helt ny
byggnad utan även över sådan om- eller tillbyggnad som på grund av
sin omfattning eller karaktär är av betydelse för skyddet av strandområdet
och allmänhetens tillträde till detta. Utvecklingen genom om- och tillbyggnad
av tidigare bebyggelse inom strandområdena har på ett avgörande sätt
bidragit till den konsumtion av värdefulla strandresurser som ägt rum under
senare år. Härvid bör även uppmärksammas den omfattande förvandlingen
av fritidshus till permanentbostäder, som medför ett ytterligare ökat ianspråktagande
av värdefulla strandresurser. Enbart inom Göteborgsregionen
kan enligt en av planverket utförd undersökning inemot 500 fritidshus årligen
beräknas övergå till permanentbostäder.

Genom bestämmelsen i 43 § andra stycket föreligger möjlighet till önskvärd
samordning med byggnadslovsprövningen i här avsedda fall. Den omfattning
i vilken strandområde numera tas i anspråk av bryggor, hamnanläggningar,
trädgårdsarrangemang, lek- och badplatser m. m. för privat bruk
gör det angeläget att det i lagen kommer till klart uttryck att skyddet också
avser sådana anläggningar. Som förhållandena nu är förekommer det ofta
i skärgårds-och andra fritidsområden att markägare markerar platsen utanför
sin tomt genom uppsättande av flaggstänger, trädgårdsmöbler och liknande
för att hindra människor från tillträde till området. Det är nödvändigt att
ett sådant förfaringssätt förhindras i fortsättningen.

Mot. 1974:2009

9

Landskapsvård

De nuvarande bestämmelserna i naturvårdslagen är av begränsad räckvidd
och avser närmast att ge visst skydd mot särskilt framträdande skador i
landskapets utseende. Detta skydd är inte tillräckligt.

Den förvandling av landskapet som pågår innebär på sikt att det gamla
kulturlandskapet genom människornas ingripande mer och mer försvinner
och att landskapet i stället får ett urbaniserat och industrialiserat utseende.
Det är därför en angelägen uppgift för landskapsvården att så långt möjligt
söka bevara och värna naturmiljön i sin helhet. Härför behövs resurser och
skydd av en modern och framåtsiktande lagstiftning.

Naturvårdskommittén drog för sin del konsekvenserna av den pågående
utvecklingen och formulerade, i anslutning till av riksdagen tidigare gjort
uttalande om en ekologisk grundsyn och om samhällets ansvar för miljöutvecklingen,
regler som innebär ett grundläggande miljöskydd och miljöansvar.

Reglerna omfattar bestämmelser till skydd för allemansrätten och friluftslivet
och om kontroll dels av täkt av ej förnyelsebara eller endast mycket
långsamt förnyelsebara naturreserser (18 §), dels av andra företag med väsentlig
miljöpåverkan (20 §). För fall med ett vidare skyddsbehov - särskilda
åtgärder behövs för vård av naturen inom visst område - kompletteras grundskyddet
enligt förslaget med bestämmelser om naturvårdsområden (19 §).
För ingripande fall - avsevärt intrång i pågående markanvändning eller ianspråktagande
av mark - är, liksom hittills, naturreservatet avsett att komma
till användning, om inte överenskommelse nås med vederbörande rättsägare
om naturvårdsområde.

18$

Kontrollen av täkt bör ges den av naturvårdskommittén föreslagna omfattningen
och inte begränsas till endast vissa uppräknade material. Härigenom
kan bl. a. erforderligt skydd vinnas för renlavstillgångarna - jfr lantbruksstyrelsen
yttrande, som redovisas i propositionen (s. 52) - och andra
jämförliga nyttigheter, där täkten får mycket ingripande och långvariga återverkningar.
Det bör också slås fast att naturvårdslagens bestämmelser skall
iakttas, om prövningen på grund av undantagsstadgande sker i annan ordning.

19$

Utformningen av paragrafen bör ske i överensstämmelse med naturvårdskommitténs
förslag. Institutet naturvårdsområde är - i väsentlig överensstämmelse
med den utveckling som skett under senare år - främst avsett
som ett instrument för samverkan inom landsskapsvården mellan den enskilde
och det allmänna. De åtgärder som härvid behövs är i allmänhet

Mot. 1974:2009

10

av begränsad omfattning, och olägenheterna kompenseras många gånger
genom insatser av det allmänna. Eventuellt intrång blir därför att betrakta
som en restpost mellan inskränkning och kompensation. I överensstämmelse
med naturvårdskommitténs förslag måste därför begränsningar och föreskrifter
läggas fast i förordnandet om naturvårdsområdet - i vart fall som
rambestämmelser - och värderingen av intrånget ske med hänsyn till förhållandena
vid förordnandetillfället. Något hinder mot att använda institutet
även i fall med mera väsentliga återverkningar på markanvändningen bör
ej föreligga, när parterna är ense därom.

20 §

Denna bestämmelse ger tillsammans med 18 § det grundläggande skyddet
inom landskapsvården. Båda paragraferna vilar på samma principiella uppfattning
om kontroll över väsentliga miljöingrepp till skada för andra och
för samhället. Riksdagen bör klart slå fast detta vid behandlingen av propositionen.
Den i propositionen föreslagna lagtexten behöver inte ändras.

Övergångsbestämmelser

Tidigare strandskyddsförordnanden skall enligt förslaget upphöra att gälla
då lagen i denna del träder i kraft den 1 juli 1975. Denna bestämmelse
kommer enligt vår mening att vålla ett betungande merarbete för berörda
myndigheter. Nuvarande förordnanden har meddelats efter särskild prövning
på grund av ett aktuellt behov. Enligt vår mening saknas skäl att
upphäva dessa förordnanden och ersätta dem med nya, eftersom erforderliga
möjligheter i sådant hänseende ändå föreligger. Bestämmelsen bör därför
formuleras så att tidigare förordnanden fortsätter att gälla men med innehåll
enligt den nya lagen.

Det utskott, till vilket propositionen hänvisas, bör utarbeta erforderlig
lagtext.

Under hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen antager det vid propositionen 1974:166 fogade förslaget
till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) med
den ändring av 15, 16, 18 och 19 §§ samt av övergångsbestämmelserna
som anges i motionen.

Stockholm den 28 november 1974

GÖRAN KARLSSON (s)
i Huskvarna

ROLF WIRTÉN (fp)

NILS-ERIC GUSTAFSSON (fp)
i Byske

NILS HJORTH (s)

INGRID LUDVIGSSON (s)