Implementering av FN:s kvinnokonvention

Motion 2016/17:1622 av Monica Green (S)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utbildningsinsatser för att göra kvinnokonventionen känd i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla nyanlända män och kvinnor ska upplysas om FN:s kvinnokonvention och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

År 1979 antog FN kvinnokonventionen – en konvention med målet att eliminera alla former av diskriminering av kvinnor; The Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women (Cedaw). Enligt Cedaw ska alla stater garantera att kvinnor har samma rättigheter som män, inklusive rätten att inte bli misshandlad, våldtagen eller trakasserad på andra sätt.

Kvinnokonventionen är ett grunddokument med 16 huvudartiklar som bland annat lyfter fram kvinnors rätt till utbildning, medborgarskap, sin egen kropp, och hälsa.

Trots att Sverige var en av de första staterna att ratificera konventionen är det många som inte känner till den. Kvinnor känner inte till sina rättigheter. Företag, kommuner och myndigheter lever inte upp till det som krävs för att förhindra diskriminering av kvinnor, och utbildningsinsatser om kvinnokonventionen saknas.

Som exempel kan nämnas artikel nr 11 om arbetsmarknad.

Konventionsstaterna ska se till att kvinnor inte diskrimineras på arbetsmarknaden särskilt när det gäller anställning, lönesättning, tjänstevillkor, förmåner och arbetarskydd. Diskriminering av kvinnor på grund av äktenskap, graviditet eller moderskap ska förbjudas. Staterna ska även främja barnomsorg för att möjliggöra för föräldrar att förena familjeliv med yrkesansvar.

Denna artikel har Sverige långt kvar tills den är uppfylld.

Sverige har tagit emot många nyanlända som givetvis behöver kunskap om rättigheter och skyldigheter, däri bör kunskapen om FN:s kvinnokonvention ingå.

Monica Green (S)