Kampen mot de kriminella mc-gängen

Motion 1997/98:Ju911 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

1 Inledning

Under de senaste åren har minst tio personer dödats i mc-krigen i Norden. Oskyldiga människor har därutöver skadats. Familjer bosatta i närheten av kriminella mc-gäng har sänt bort sina barn av rädsla för vad som kan hända dem.

Företrädare för Hells Angels och Bandidos har framträtt i TV och redovisat sin ingångna vapenvila i hopp om att invagga myndigheter och allmänhet i tron att deras klubbmedlemmar inte längre utgör ett hot. Förhoppningsvis slipper vi nu uppleva det direkta våldet, men vi har all anledning räkna med att vapenvilan inte är till för några andra än de kriminella klubbmedlemmarna själva. Genom vapenvilan slipper de ödsla sina krafter på att bekriga varandra och kan i stället koncentrera sig på annan förödande kriminell verksamhet. Vi kan se framför oss bl.a. en ökning av narkotikahandeln och hotfull inkassoverksamhet som inte tål dagens ljus. Vi har att göra med personer, som betecknar sig själva som ”outlaws”.

2 Resurser till polisen

Vid en debatt om det mc-anknutna våldet den 28 mars 1996 uttalade justitieministern: ”Det som i första hand krävs är polisiära resurser.” Sex månader senare kunde konstateras att polisen i Helsingborg, som är det polisområde som är hårdast belastat på grund av mc-våldet, sedan det socialdemokratiska regeringstillträdet förlorat ungefär 50 procent av sina poliser och 45 procent av den civilanställda personalen. Justitieministerns kommentar till detta vid en frågestund den 3 oktober 1996 var: ”Skulle de inte ha resurser att bekämpa den allvarligaste typen av brottslighet?” Tydligen hade justitieministern under de passerade sex månaderna kommit fram till att kampen mot de kriminella mc-gängen inte längre var en resursfråga. Efter denna frågestund har vi kunnat notera att polisen i dag inte har resurser för att klara av vare sig den allvarligaste typen av brottslighet eller annan brottslighet som utgör ett hot mot människors trygghet.

Moderata samlingspartiet anser att resurserna till den polisiära verksamheten måste ökas kraftigt om vi skall ha en chans att stävja det växande hot som de kriminella mc-gängen utgör.

3 Polisiära metoder

Länspolismästarna och Rikspolisstyrelsen arbetade hösten 1995 fram en handlingsplan enligt vilken polisens åtgärder borde inriktas på bl.a.:

• förstärkta polisiära insatser på regional nivå,

• samordnad och förstärkt kriminalunderrättelseverksamhet,

• utveckling av arbetsmetoder avseende bekämpning av mc-kriminalitet.

Den första punkten är redan kasserad av regeringen eftersom resurserna på regional nivå i stället för att förstärkas kraftigt begränsats. Vad gäller de övriga punkterna har inte mycket hänt. Moderata samlingspartiet anser att det är hög tid att få fram ett lagförslag för att möjliggöra hemlig teknisk avlyssning, s.k. ”buggning”. Ett sådant förslag har länge aviserats från justitieministern men ännu har inget presenterats.

Den hänsynslöshet som de kriminella medlemmarna i mc-klubbar visat och den organisation som vi vet finns gör att det i kampen mot dem kan krävas specialtränade poliser. Sverige har en nationell beredskapsstyrka, som är tränad för mycket svåra aktioner. Reglerna för denna styrka är emellertid sådana att den inte med sin fulla kompetens kan användas vid exempelvis ett ingripande mot de kriminella mc-gängen. De organisatoriska förändringar som genomförts är inte tillräckliga utan reglerna bör ändras så att specialstyrkan kan användas i sin helhet även vid ingripanden av annat slag än mot terrorister.

4 Internationell samverkan

De kriminella mc-gängen är inget isolerat svenskt fenomen. De sprider sig över världen och styrs av krafter utanför Sveriges gränser. Om Sverige skall ha någon möjlighet att vinna kriget mot denna grupp kriminella är ett ökat internationellt samarbete nödvändigt. Sverige bör intensifiera sitt samarbete med bl.a. Kanada, men också inom EU. Sverige bör verka för en utveckling av Europol och dess kompetens i syfte att utnyttja denna i det svenska polisiära arbetet mot bl.a. mc-relaterad brottslighet.

5 Vittnesskydd

Gång på gång får vi uppleva att målsäganden och vittnen, som initialt lämnat information om för brott misstänkta mc-klubbmedlemmar, på kort tid fullständigt glömt vad de tidigare sagt. Det finns all anledning anta att denna glömska eller tystnad beror på att de utsatts för hot. Det är positivt att regeringen till följd av den av den borgerliga regeringen initierade utredningen rörande åtgärder för att förbättra situationen för vittnen och målsägande i domstol (Ds 1995:1) lade fram förslag om straffskärpning för brottet övergrepp i rättssak. Moderata samlingspartiet anser emellertid att straffskärpningen inte är tillräcklig. Straffvärdet för övergrepp i rättssak bör vara lika högt som straffvärdet för mened. Båda brotten utgör allvarliga angrepp på såväl rättssamhället som enskilda. Vid övergrepp i rättssak utsätts den enskilde för repressalier eller hot om sådana i syfte att förmå honom eller henne att tiga om t.ex. ett begånget brott. Mened kan i värsta fall innebära att en medborgare blir oskyldigt dömd för ett allvarligt brott eller att ett brottsoffer går miste om skadestånd då gärningsmannen felaktigt frias från ansvar för brott. I båda fallen hotas rättssäkerheten och förutsättningarna för att skipa rätt.

6 Fängelser av hög säkerhetsklass

Med tiden har trots allt ett antal av de kriminella mc-klubbmedlemmarna dömts till fängelse. Med tanke på att de vid åtskilliga tillfällen visat stor hänsynslöshet är det väsentligt att Sverige kan tillgodose behovet av fängelseplatser med hög säkerhet. Om kampen mot de kriminella blir framgångsrik kommer alltfler att dömas till fängelse, varför det är väsentligt att kriminalvårdens resurser inte utarmas, utan att den påbörjade nedrustningen ersätts av en upprustning av kriminalvården. Med tanke på andra fängelsedömdas säkerhet kan det finnas skäl att även studera erfarenheterna från andra länder, där dömda ”outlaws” placeras i särskilda anstalter.

7 ”Outlaws” affärsverksamhet

Medlemmar i de kriminella mc-gängen driver i viss utsträckning inkassoverksamhet. Det finns skäl att anta att denna verksamhet bedrivs med kriminella metoder, även om de som drabbas respektive de som får sin fordran indriven med hjälp av outlaws inte vågar vittna. Det har också förekommit att mc-gängen avlönat personer inom den egna verksamheten med hjälp av arbetsmarknadsstöd. I många fall uppkommer frågan hur dessa ”outlaws” över huvud försörjer sig. Det är hög tid att en kartläggning görs för att utröna hur vi på ett bättre sätt än i dag skall kunna hindra medlemmarna i de kriminella mc-gängen från att missbruka det svenska välfärdssystemet.

8 Presumtiva klubbmedlemmar

Det långsiktigt allvarligaste problemet är de unga män som dras till de kriminella mc-gängen. Många unga män saknar en egen identitet och känsla av samhörighet. De har ett behov av att vara någon – att synas. Nästan dagligen får de bevis för att om man tillhör något av de kriminella mc-gängen är man någon, får t.ex. sitta i TV som en statsman, får en begravning som en kung med reportage i TV och tidningar. Det är därför väsentligt att både påverkan av attityder och mera formaliserat brottsförebyggande arbete präglas av ett medvetet mål att fånga upp dessa unga män.

9 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser till Polisen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring som möjliggör hemlig teknisk avlyssning i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring som möjliggör användning av den nationella beredskapsstyrkan i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt samarbete och Europol,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring om skydd för vittnen i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fängelser med hög säkerhetsklass och resurser till kriminalvården,

7. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av kriminella mc-klubbmedlemmars missbruk av det svenska välfärdssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen,1

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot presumtiva mc-klubbmedlemmar.

Stockholm den 3 oktober 1997
Gun Hellsvik (m)
Göthe Knutson (m)	Anders G Högmark (m)
Maud Ekendahl (m)	Jeppe Johnsson (m)
Åke Sundqvist (m)	Christel Anderberg (m)
Liselotte Wågö (m)	Lars Björkman (m)

1 Yrkande 7 hänvisat till SfU.