med anledning av prop. 1988/89:151 om höjning av

Motion 1988/89:Fi107 av Gösta Bohman m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fil07

av Gösta Bohman m.fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:151 om höjning av

den allmänna löneavgiften intill utgången av år 1990

Det kan i hög grad ifrågasättas, om de metoder som dagens socialdemokratiska
regering numera tillgriper då det gäller att öka det offentligas skatteinkomster
står i överensstämmelse med de vedertagna allmänna principer för
skattemaktens utövning som ligger till grund för den svenska grundlagens
regelsystem. Att lika fall skall behandlas lika och att skatter och skattesatser
inte skall godtyckligt och principlöst variera från fall till fall och beroende på
statsmakternas tyckande, torde i både internationell och svensk doktrin ha
ansetts som närmast självklart.

De förslag som den socialdemokratiska regeringen framlagt i anslutning
till kompletteringspropositionen står i flagrant strid med dessa likställighetens
och enhetlighetens grundsatser och drabbar medborgarna, företagarna
och kommunerna i Stockholms län på ett upprörande och diskriminerande
sätt. Att dessutom - när denna motionen ingives - förhandlingar pågår i och
utanför riksdagens utskott mellan regeringspartiet och andra partier och att
det därför är omöjligt att nu förutse vilka nya, illa genomtänkta och
improviserade skatteeffekter som kan drabba länet, gör situationen än mer
svåröverskådlig. Med rätta betraktar idag länets medborgare det politiska
skådespel som följt kompletteringspropositionen som en allvarlig urartning
av den tidigare svenska politikens samförståndsanda.

De förslag som nu diskuteras är dessutom ingalunda ägnade att lösa de så
kallade åtstramningsproblem som utgjort motiv för regeringens förslag och
de partiöverläggningar som nu pågår. De slår blint och djupt orättvist. De är
ägnade att få rakt motsatta konsekvenser i ett läge då allas strävan borde vara
inriktade på att öka produktionen och produktiviteten på alla samhällsområden.

De drabbar inte bara huvudstadsregionen utan också - och inte minst hela
landet främst därför att Stockholmsområdet utgör ett betydelsefullt
centrum för initiativ och utveckling nödvändigt för hela Sverige. Att nya
pålagor på det stockholmska näringslivet skulle kunna leda till en utflyttning
av företag från Stockholmsområdet till andra delar av vårt land eller
förhindra nyetablering i anslutning till industriella centra eller utvecklingscentra
inom området, måste betraktas som helt orealistiskt. Följden kan bara
bli försenad eller omintetgjord satsning inom landet och betydande risk för
ökad utflyttning till andra länder utöver den som redan EG-problematiken
aktualiserat. Det är inte svårt att i dessa dagar få exempel på långtgående
utflyttningsplaner inte minst inom den högteknologiska industrisektor som
vårt land nu mer än någonsin har behov av för vårt folks framtida välstånd.

Undertecknade motionärer som företräder moderata samlingspartiet i
Stockholm och Stockholms län, vill utöver dessa grundläggande allmänna
synpunkter med konkreta siffror belysa vad kompletteringspropositionens
och därefter följande förslag kan komma att betyda för vår region.

Genom förslaget om den nya inriktningen av den s k "Robin Hood"skatten
drabbas samtliga kommuner i Stockholms län, med undantag av den
socialdemokratiskt styrda Norrtälje kommun, av kraftigt ökade utgifter.
Dessa belastas med en ny kommunal "skatt" till staten på mer än 300 milj. kr.
Den i särklass mest drabbade kommunen, Danderyd, kommer om förslaget
går igenom att tvingas betala ca 1/3 av sina totala kommunalskatteintäkter till
staten. Om något belyser detta regeringens fullständiga ringaktning av det
kommunala självstyret.

De boende i Stockholmsregionen drabbas av den föreslagna momshöjningen
med 3 procent i konsumentledet. Genom Robin Hood-skatten lägger
staten därutöver beslag på 500 milj. kr. av skattebetalarnas pengar. Den
extra löneskatten på 3 procent för de icke offentligt anställda i Stockholmsområdet
innebär en ytterligare indragning av omkring 4 miljarder kronor av
samma medborgares inkomster.

Den sammanlagda belastningen uppgår alltså till 4,5 miljarder kronor och
motsvarar mer än 5 000 kronor i köpkraftsminskning för ett genomsnittshushåll
inom länet.

För en familj med två barn motsvarar detta en och en halv månadskostnad
för matinköp eller fyra månaders normala klädinköp.

Redan nu kämpar åtskilliga grupper inom regionen med betydande
svårigheter. Levnadskostnaderna är i regel ofta högre här än i landet i övrigt.
Det gäller inte minst de barnfamiljer som strävat efter att ge sina barn en god
uppväxtmiljö i stadens och länets villaområden.

Om regeringens förslag i propositionerna 150 och 151 skulle vinna
riksdagens bifall skulle de årliga kostnaderna för kommunerna i länet öka
med mer än en miljard kronor, dvs. med 625 kr. per invånare. Om enbart den
s.k. Robin Hood-skatten skulle slås ut på länets invånare betyder detta en
årlig utgiftsökning av drygt 300 kr. per invånare.

De hårdast drabbade kommunernas situation framgår av Tabell 1.

Tabell 1. Årlig totalkostnad av Robin Hood-skatten

Kommun	Robin Hood-skatt	Kostnad per invånare
Danderyd	104,8 milj. kr.	3 600:
Lidingö	68,0 "	1 740:
Solna	30,0 "	590:
Stockholm	243,0 "	360:

Om man till dessa belopp lägger kostnaden för den allmänna kommunala
skatteutjämningen, ökar beloppen per invånare betydligt.

Resursminskningen för kommunerna får betydande och allvarliga följder
som självfallet främst drabbar de enskilda medborgarna och barnfamiljerna.
De förutsedda kostnadsökningarna kan jämföras med de nuvarande kostnaderna
för den kommunala servicen. Några exempel härpå återges i Tabell 2.

Mot.
Fi 107

Tabell 2. Kostnadsökningarnas motsvarighet i resurshänseende Mot. 1988/89

fyra miljoner hemtjänsttimmar eller 6 000 daghemsplatser eller ^ ^

tredubbla kostnaden för nuvarande biblioteksverksamheten
halva totala driftkostnaden för barnomsorgen eller mer än hela
äldreomsorgsverksamheten eller all undervisning i grund- och
gymnasieskola

hela den planerade barnomsorgsutbyggnaden inkl. driftkostnaderna
eller hela den planerade utbyggnaden av äldreomsorgen
inkl. driftkostnader

i det närmaste dubbla kostnaden för fastighetsunderhåll eller
300 platser på daghem eller 45 hemtjänstbiträden inom äldreomsorgen

Den av regeringen samtidigt föreslagna höjningen av statsbidragen till
barnomsorgen motsvarar beloppsmässigt blott en mindre del av de ökade
pålagorna. Statsbidragens utformning är dessvärre sådan att kommunerna
styrs att använda sig av den i särklass dyraste formen av barnomsorg,
kommunala daghem. De ökade statsbidragen kommer därigenom medföra
ökade kommunala kostnader.

Landstinget påverkas av regeringens förslag enligt Tabell 3.

Tabell 3. Årlig totalkostnad för landstinget (milj. kr.)

Skatteutj. Löneskatt Moms Totalt Kostnad per

invånare

Ts5 295 120 570 350^

De minskade ekonomiska resurserna för landstinget motsvarar i pengar
räknat 5 700 livsviktiga hjärtoperationer, 11 400 höftledsoperationer respektive
950 000 mammografiundersökningar.

Enbart färdtjänstens kostnader ökar med 30 milj. kr., vilket motsvarar ca
300 000 färdtjänstresor.

Utöver dessa kostnadsökningar kommer länets invånare framöver även att
drabbas av de kostnader som blir följden av att de kommunala och
landstingskommunala bolagen också påverkas.

De föreslagna åtgärderna skulle bl.a. medföra att priset för SL:s månadskort
måste höjas med 50 kr. dvs. med 25 procent.

Kompletteringspropositionen och därtill knutna förslag kommer att
särskilt hårt drabba regionens små- och medelstora företag. För många kan
förslagen leda till att verksamheten upphör, att personal måste friställas eller
att betydande prishöjningar måste vidtagas. Konkurrensen mellan regionens
företag och därutanför befintliga snedvrides.

Stockholmsregionen kan inte anses vara speciellt överhettad. Den konjunkturbarometer
som bl.a. Föreningsbanken nyligen presenterade visar att
inom Stockholms län finns 35 000 företag, varav huvuddelen, 31 000, har
mindre än 20 anställda. Endast 69 procent anger att lönsamheten är
tillfredsställande. För landet som helhet är motsvarande siffra 76 procent.

I Stockholm anger 56 procent av företagen att de arbetar vid kapacitetstaket,
medan motsvarande siffra i Malmö- och Göteborgsregionerna är 56
respektive 63 procent. För endast 53 procent av Stockholmsföretagen har
lönekostnaderna ökat mer än inflationen mot 64 procent i Göteborg och 71
procent i Malmö.

Stockholm

Sundbyberg

Södertälje

Vallentuna

Omsättningstillväxten i Stockholmsområdet avviker inte heller från resten
av landet. Under senare år har dessutom utflyttningar från regionen varit
större ån inflyttningar.

Till bilden hör att småföretagen är långt mer känsliga för höjda arbetsgivaravgifter
än större företag eftersom de ofta lever med mycket små
marginaler.

Som redan sagts befinner sig emellertid dagens stora industriföretag som
avsätter större delen av sin produktion utanför landets gränser i ett så hårt
kostnads- och konkurrensläge att de kan tvingas lämna Stockholmsregionen
och söka sig utomlands eftersom andra platser i Sverige inte erbjuder något

alternativ.

Den föreslagna höga löneskatten föreslås bara gälla de privatanställda.
Detta utgör ett allvarligt diskriminerande slag mot olika enskilda alternativ
inom både de sociala och tekniska områdena i regionen. En väl fungerande
form av barnomsorg, sjukvård m.m., riskerar att slås ut i det illa dolda syftet
att bakvägen strypa alternativ och förhindra ökad valfrihet för medborgare
och anställda. Offentliga egenregiverksamheten gynnas pä bekostnad av
privata entreprenörer. Därmed sänks effektiviteten och tillväxtbetingelserna
försämras ytterligare.

Ännu en effekt av dagens olika förslag blir att konkurrensen mellan olika
inom- och utomregionala svenska företag sätts ur spel. Scania exempelvis får
högre kostnader för att tillverka en lastbil i Södertälje än vad Volvo får i
Göteborg. Astra i Södertälje drabbas av samma nackdelar jämfört med
Pharmacia i Uppsala.

Förslag om höjd moms med 3 procent i konsumentledet och höjd
arbetsgivaravgift med 5 procent leder till ökade byggkostnader och därigenom
högre boendekostnader. Statens kostnader för räntesubventioner och
bostadsbidrag blir högre och den nuvarande byråkratiska rundgången ökar.

Den ryckighet och bristande konsekvens som kännetecknat regeringens
bostadspolitik förstärks genom de nu aktuella förslagen. Alla löften om
begränsade nybyggnadskostnader klingar allt falskare. Just när byggarna
träffat en överenskommelse med regeringen om att gemensamt arbeta för att
pressa ned byggkostnaderna, föreslår samma regering åtgärder som leder till
ökade kostnader.

Förslaget om höjda arbetsgivaravgifter med totalt 5 procent i Stockholmsområdet
slår igenom i alla led i bostadsproduktionen och ger på så vis en
multiplikatoreffekt. Tillsammans med en föreslagen momshöjning på 2
procent leder detta till omkring 250 kronor högre produktionskostnad per
kvadratmeter bostad i Stockholmsregionen.

Kompletteringspropositionens förslag och de som av debatten att döma
kan komma att knytas därtill är - sammanfattningsvis - inte ägnade att lösa
de problem som Sveriges samhällsekonomi idag brottas med. De kan
tvärtom befaras leda till rakt motsatta konsekvenser. De drabbar dessutom
principiellt förkastligt och rättsvidrigt just det område som utvecklingsmässigt
måste anses ha störst betydelse för Sveriges framtida välstånd och
internationella konkurrenskraft.

Som redan sagts föreligger ingalunda de överhettningsproblem inom
denna region som socialdemokraterna åberopat som motiv för sina förslag

Mot.
Fil 07

och som-av dagens debatt att döma-även vissa andra partier funnit för gott Mot.

att ansluta sig till. Sveriges balansproblem är av långsiktig strukturell natur Fi 107

och sammanhänger med att både produktion och produktivitetsutveckling är
otillräcklig för att svara mot dagens konstlat uppdrivna inflationsstyrda
konsumtion. Dess bakgrund utgör de balansstörningar som den socialdemokratiska
regeringen förstärkt genom sin politik sedan 1982. Det låga
hushållssparande!, de offentliga monopolen, det höga skattetrycket, bristen
på klara spelregler, alltför stora offentliga utgiftsåtaganden utgör ingredienser
i en politik som har skapat dagens och morgondagens svårigheter.

Målet för den ekonomiska politiken måste vara att öka den enskildes frihet
och välfärd. Att åstadkomma förutsättningar för initiativ och skapande
arbetsinsatser och en ekonomisk tillväxt samt en prisutveckling som möjliggör
trygghet och arbete åt alla som vill arbeta.

De målen kan endast uppnås med en utbuds- och stimulanspolitik sorn
stärker marknadshushållningen och avlägsnar de tillväxthinder som under
lång tid byggts in i den svenska ekonomin.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1988/89:151 om höjningen av den
allmänna löneavgiften,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen i övrigt anförts om åtgärder riktade enbart mot Stockholmsregionen.

Stockholm den 18 maj 1989

Gösta Bohman (m)

Filip Fridolfsson (m) Margaretha af Ugglas (m)

Elisabeth Fleetwood fm) Göran Åstrand (m)

Charlotte Cederschiöld (m) Göran Ericsson (m)

Alf Wennerfors (m) Allan Ekström (m)

Görel Bohlin (m) Lars Tobisson (m)

Knut Billing (m) Gunnar Hökmark (m)

Inger Koch (m) Jerry Martinger (m)

Jan Sandberg (m)

1988/89

22

Im 1989