med anledning av prop. 1989/90:154 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

Motion 1989/90:Ju48 av Britta Bjelle m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ju48

av Britta Bjelle m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1989/90:154 Ändringar i
kriminalvårdslagstiftningen

I propositionen föreslås vissa ändringar i kriminalvårdslagstiftningen som vi
i huvudsak kan acceptera. Vad gäller besvärsordningen i samband med decentraliseringen
av beslutsbefogenheter har vi dock en annan uppfattning än
regeringen. Vidare vill vi i detta sammanhang peka på det missnöje som förekommer
i fråga om hur permissionsbestämmelserna tillämpas. Slutligen
återupprepar vi vårt tidigare krav att den som dömts till fängelse i lägst två
år skall kunna särbehandlas.

Överklagande av beslut

Vi delar regeringens uppfattning att det är värdefullt att besluten fattas på
lokal nivå. Ju närmare den operativa verksamheten som besluten fattas,
desto större möjlighet borde beslutsfattaren ha att sätta sig in i den intagnes
situation. I konsekvens härmed bör överprövning av lokala beslut ske på regional
nivå och inte direkt i kriminalvårdsstyrelsen.

Vi delar därför den bedömning som gjorts av vissa remissinstanser att
överprövning av klientärenden skall ske på regional nivå om det ursprungliga
beslutet fattats på lokal nivå. Propositionens argument att det skulle bli
för många beslutsinstanser och att de regionala myndigheterna inte kan vara
både stödjande och överprövande samtidigt är inte övertygande.

Permissioner

Permissioner är ett bra sätt att försöka återanpassa den dömde. Vi tror att
möjligheterna ökar att den dömde inte återfaller i brottslighet om hans första
kontakter med livet utanför anstalten sker under kriminalvårdens överinseende
och hot om tvångsmedel.

Vi delar dock den oro som många känt på senare tid då det rapporterats
om misskötta permisioner på anstalterna. Enligt färsk statistik från kriminalvårdsverket
så missköts i genomsnitt 24 % av permissionerna från slutna lokalanstalter.
Även om misskötsamhet inte är detsamma som rymningar utan
inkluderar sen ankomst, alkoholpåverkan etc. så är även dessa företeelser
oacceptabla. För allmänhetens tilltro till straffsystemet och rättsväsendet är
det angeläget att permissioner sköts och inte betraktas som en självklarhet

för de intagna. Permissionsreglerna bör därför utformas så att de ger ut- Mot. 1989/90

rymme för individuell prövning av behovet och lämpligheten och är flexibla Ju48

att använda.

Särbehandling av långtidsdömda

Senast under allmänna motionstiden i januari i år framförde vi kravet att de
som dömts till fängelse i lägst två år skall kunna särbehandlas. Idag finns
möjlighet att särbehandla dem som dömts till fängelse i lägst fyra år eller om
det rör sig om narkotikabrott två år. Enligt folkpartiet har en person som
erhållit ett så långt straff som två år normalt sett gjort sig skyldig till mycket
svår brottslighet. I sådana lägen måste allmänheten skyddsintresse sättas i
första rummet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar att
klientärenden beslutade på lokal nivå först skall prövas av regional
myndighet innan de når kriminalvårdsstyrelsen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om permissionsreglerna och deras tillämpning,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i tillämpliga lagar att förutsättningarna
ökar att särbehandla intagna dömda till fängelse i lägst
två år.

Stockholm den 6 juni 1990
Britta Bjelle (fp)

Lars Sundin (fp) Kjell-Arne Welin (fp)

Bengt Harding Olson (fp)

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr JU47-52

3