med anledning av prop. 1989/90:154 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

Motion 1989/90:Ju49 av Birger Andersson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ju49

av Birger Andersson (c)

med anledning av prop. 1989/90:154 Ändringar i
kriminalvårdslagstiftningen

Propositionen innehåller förslag till vissa smärre ändringar i kriminalvårdslagstiftningen.
Ändringarna torde vara angelägna att genomföra. Utvidgningen
av möjligheterna att delegera beslutsbefogenheter enligt kriminalvårdslagstiftningen
innebär en önskvärd ökad decentralisering av beslutsprocessen.

Beträffande sjukvårdssekretessen vid utlämnande av uppgift om den som
är intagen i häkte har en allmänfarlig smittsam sjukdom, föreslås en regel
med innebörd att personalen vid häktena skall kunna lämna ut uppgifter om
den intagnes tillstånd till chefen för häktet. Detta skall kunna ske utan hinder
av den sekretess som annars gäller inom hälso- och sjukvården.

Det är viktigt att tillgodose personalens behov av trygghet och säkerhet i
sitt arbete. Det är vidare mycket angeläget att med olika medel komma till
rätta med samhällsfarliga sjukdomar såsom aids. För att uppnå denna säkerhet
är det därför riktigt att man lättar på sekretessen när det gäller häktespersonal.
Samma argument som gäller för att bryta sekretessen för häktespersonal
bör man även använda sig av med avseende på polisarrestpersonal.

Formellt sett kommer den förordade bestämmelsen att omfatta även polisarrester.
I praktiken kommer den dock inte att få någon funktion med hänvisning
till att det för denna personalgrupp föreligger ett annat anställningsförhållande.

Det som enligt min mening måste vara vägledande är farlighetsaspekten
och inte anställningsformen. Personal vid polisarrester måste oavsett anställningsform
omfattas av samma skyddsintresse som häktespersonalen. Det
kan inte vara rimligt att personal vid polisarrester skall tillåtas bli utsatta för
större risker än annan personal. Smittriskerna torde vara lika stora för dessa
båda personalgrupper.

Det finns således klart vägande skäl som talar för att uppgiftsskyldigheten
skall bli tillämplig även i fråga om polisarrester.

Jag anser att riksdagen bör fatta beslut härom och förutsätter att vederbörande
utskott utarbetar erforderlig lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att personal vid polisarrester skall omfattas

av uppgiftsskyldighet om en intagen lider av en som samhällsfarlig be- Mot. 1989/90

tecknad sjukdom, enligt motsvarande regler som föreslås gälla för Ju49
häktespersonal.

Stockholm den 6 juni 1990

Birger Andersson (c)

5