med anledning av prop. 1990/91:195 Aktiv flykting- och immigrationspolitik m.m.

Motion 1990/91:Sf59 av Lars Werner m.fl. (v)

Grunderna för flykting- och immigrationspolitiken

Vänsterpartiet anser att det nu är viktigare än någonsin
att Sverige för en generös flyktingpolitik. Det är de fattiga
och underutvecklade länderna i tredje världen som tar emot
den helt dominerande delen av flyktingströmmarna.
Västeuropa bygger allt högre murar omkring sig för att
hindra den rännil av flyktingar som söker sig till den
industrialiserade världen. Sverige bör framstå som ett
positivt exempel när det gäller att ge skydd och bistånd åt
människor som tvingats på flykt.

Det internationella flyktingarbetet

De tankar och förslag som framförs beträffande åtgärder
för att förebygga uppkomsten av flyktingströmmar delar
vänsterpartiet i huvudsak. Det är bra att biståndet i ökande
grad getts en särskild inriktning och utformning i syfte att
främja demokrati och mänskliga rättigheter. I
propositionen sägs att Sverige skall verka för en
internationellt överenskommen reglering av skyddet för
dem som är i behov av internationellt rättsligt skydd men
som faller utanför Genèvekonventionens flyktingdefinition.
Detta ligger i linje med krav vänsterpartiet länge har
framfört.

Det är utmärkt att riksdagen skall ges systematisk och
fördjupad information om utvecklingen och om situationen
rörande de mänskliga rättigheterna i de större
mottagarländerna av svenskt bistånd.

Det är riktigt att krig och väpnade konflikter är en
huvudorsak till flykt. Ett stort ansvar vilar på det
internationella samfundet att skärpa övervakningen av
vapenhandeln. Här finns dock fog för svensk självkritik.
Som Svenska sektionen av Amnesty International påpekar
i sitt remissvar nära nog femdubblades den svenska
exporten av vapen och ammunition huvudsakligen för
militärt bruk under åren 1983--89. De länder som Sverige
exporterade mest vapen till 1987--89 var kända av Amnesty
International för övergrepp mot de grundläggande
mänskliga rättigheterna. Vänsterpartiet anser att den enda
linje som är försvarlig när det gäller svensk
krigsmaterielexport är en successiv total avveckling av
exporten. Detta har närmare utvecklats i partimotion U427
i januari 1991.

När det på sidan 22 i propositionen sägs att brister i den
sociala och ekonomiska utvecklingen kan skapa
migrationsströmningar är detta ett riktigt påpekande.
Orsakerna till denna utveckling är komplicerade och
mångfacetterade. Utan tvekan spelar det ojämlika
handelsutbytet och u-ländernas skuldkris en viktig roll.
Bland annat för att förebygga nya flyktingströmmar bör
Sverige verka för ett omedelbart
skuldbetalningsmoratorium följt av en allmän avskrivning
av u-ländernas skulder.

Invandrarministern medger i propositionen att det finns
en viss risk för att harmoniseringen av invandrings-, asyl-
och flyktingpolitiken inom EG kommer att leda till att nya
murar reses där gamla rasat. Det är därför mycket olyckligt
att regeringen inte lämnat riksdagen en samlad redovisning
av Sveriges agerande i det västeuropeiska samarbetet på
flykting- och invandrarpolitikens område, bortsett från de
ytterst summariska uppgifter som lämnats i regeringens
skrivelse om invandrar- och flyktingpolitiken. Det är bra att
invandrarministern säger att regeringen skall motverka att
nya murar reses i Europa, men det är nödvändigt att
regeringen redovisar vilka konkreta åtgärder som vidtas i
detta syfte.

Asylpolitik och immigration

Vänsterpartiet välkomnar att regeringen nu anslutit sig
till vårt krav att möjligheterna för regeringen att utan
riksdagens hörande generellt inskränka rätten till
uppehållstillstånd för skyddsbehövande utanför
Genèvekonventionen tas bort. Det är också bra att en
lagfäst rätt till bosättning för kärnfamiljen införs och att
regeringen släpper utredningsförslaget om av riksdagen
fastställda kvoter för asylsökande med politisk-humanitära
skäl. Som många remissinstanser påpekat hade det
inneburit stora risker för starkt polariserade diskussioner
med främlingsfientliga inslag om sådana kvoter införts.

Vänsterpartiet motsätter sig inskränkningar i den
nuvarande asylrätten. Utredningsunderlaget är otillräckligt
för att utgöra underlag för förslag om förändringar av
nuvarande regler om vilka grupper som skall ha rätt till
uppehållstillstånd av asylrelaterade skäl. Det är också
nödvändigt med en utförligare praxisredovisning från
invandrarverket än vad som hittills presenterats som
underlag för ställningstaganden på detta område. För
närvarande bör endast den förändringen genomföras att
riksdagen uttalar att barnfamiljer aldrig får återsändas till
krigsområden eller områden där krigsliknande förhållanden
råder.

Vänsterpartiet motsätter sig kraftigt att utökade
möjligheter till avvisning av asylsökande med omedelbar
verkställighet införs. När den nya utlänningslagen infördes
1.7.1989 utökades möjligheterna till sådan verkställighet
väsentligt. Detta förfarande innebär betydligt sämre
rättssäkerhetsgarantier och följaktligen större risker för
misstag än det ordinära förfarandet.

Vänsterpartiet har i många år motionerat om höjning av
flyktingkvoten och välkomnar därför när regeringen
understryker vikten av en generös flyktingkvot.

För anhöriginvandring utöver kärnfamiljen föreslås en
treårig planeringsram som fastställs av regeringen. För
närvarande tillämpas en mycket restriktiv praxis när det
gäller familjeåterförening utom kärnfamiljen. Det har varit
utomordentligt sällsynt att invandrarverket tagit hänsyn till
så kallade udda och ömmande omständigheter. 1984 års
riktlinjer om besöksviseringar har åsidosatts av
invandrarverket i betydande omfattning. Vänsterpartiet
kräver att dessa riktlinjer tillämpas. Också när det gäller
familjeåterförening inom kärnfamiljen har det från svensk
sida skapats administrativa hinder som orsakat orimliga
tisdutdräkter. Förhållandena vid Sveriges ambassad i
Teheran där det länge rått oacceptabla förhållanden vad
gäller möjligheten att få inge ansökan och genomgå
utredning är ett exempel på detta.

Vänsterpartiet är positivt till att en kvot fastställs för
anhöriginvandring utöver kärnfamiljen om den blir så väl
tilltagen att de som behöver få komma till Sverige ges
möjlighet till det inom rimlig tid. Däremot kan det inte
godtas att ordnat arbete och bostad skall utgöra skäl för
förtur i kön.

Vänsterpartiet motsätter sig en ökning av renodlad
arbetskraftsinvandring vid sidan av den fria nordiska
arbetsmarknaden. Invandringen av människor med
skyddsbehov måste prioriteras.

Invandringspolitiska frågor

Vänsterpartiet beklagar att den mycket angelägna
lagstiftningen mot etnisk diskriminering på
arbetsmarknaden förhalats ytterligare. Förekomsten av
sådan diskriminering och behovet av lagstiftning är
odiskutabelt. Ett väl genomarbetat förslag till lagstiftning
överlämnades av diskrimineringsombudsmannen redan
1989. Nu sägs i propositionen att utredaren särskilt skall
undersöka möjligheterna att avtalsvägen nå en förbättring.
Detta anser vänsterpartiet inte godtagbart. Dels är det så att
viktiga delar av arbetsmarknaden inte täcks av avtal, dels
har arbetsmarknadens parter hittills inte visat något
nämnvärt intresse för denna fråga.

Flyktingbarnens situation

Socialstyrelsen har efter uppdrag från regeringen
kartlagt och redovisat mottagandet av flyktingbarn i
Sverige. Där konstateras att det trots goda insatser på
många håll också finns många allvarliga brister i
mottagandet. Det gäller exempelvis så centrala områden
som barnmiljö, sjuk-, hälsooch tandvård, mottagndet av
barn i större kommuner och särskilda stödåtgärder för barn.
Det är nu av yttersta vikt att denna förtjänstfulla
kartläggning leder till snabba åtgärder från regeringen för
att undanröja de konstaterade och delvis mycket allvarliga
bristerna.

Instansordningen i utlänningsärenden

Vänsterpartiet ger sitt stöd åt förslaget att utlänningsoch
medborgarskapsärenden skall överprövas av en
utlänningsnämnd i stället för regeringen. Det är viktigt att
denna nämnd, som föreslås av regeringen i motsats till
utredningen, organisatoriskt blir helt fristående från
arbetsmarknadsdepartementet.

Det är nödvändigt att utlänningsnämnden blir
överprövningsinstans i samtliga ärenden. Om vissa ärenden
skall överlämnas till regeringen eller regeringen kan
förbehålla sig rätt att besluta i vissa ärenden leder detta till
oklarhet om var det slutgiltiga ansvaret ligger för
tillämpningen av utlännings- och
medborgarskapslagstiftningen.

Vänsterpartiet anser att det bör uppställas obligatoriskt
krav på att ordföranden är eller har varit ordinarie domare.
För de övriga ledamöterna är det väsentligare med insikter
i och intresse för mänskliga rättigheter och
samhällsförhållanden i främmande länder än att den
geografiska representativiteten är fullständig.

Det är oroväckande när det i propositionen föreslås att
föredragningen vid sammanträdet med nämnden bör kunna
rationaliseras och inriktas på de i ärendet betydelsefulla
eller tveksamma frågorna. Det är nödvändigt att
förfarandet inför nämnden blir tillräckligt grundligt och
rättssäkert. Flertalet ärenden bör avgöras efter muntlig
handläggning, vilket sker exempelvis i den danska
flyktingnämnden. På sikt bör ett kontradiktoriskt
förfarande eftersträvas vilket ger de bästa
rättssäkerhetsgarantierna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redovisning av regeringens
åtgärder mot att nya murar reses i Europa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inga inskränkningar bör
genomföras i den nu gällande rätten till asyl i Sverige,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring i utlänningslagen att barnfamiljer aldrig får
återsändas till krigsområden eller områden där
krigsliknande förhållanden råder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökade möjligheter till
avvisning av asylsökande med omedelbar verkställighet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om praxis i
familjeåterföreningsärenden som ej avser kärnfamiljen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillämpningen av 1984 års
riktlinjer för besöksviseringar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om administrativa hinder mot
återförening av kärnfamiljer,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad arbetskraftsinvandring vid
sidan om den fria nordiska och europeiska marknaden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning mot etnisk
diskriminering på arbetsmarknaden,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av snabba åtgärder för att
undanröja bristerna i mottagandet av flyktingbarn,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring i utlänningslagen och lagen om svenskt
medborgarskap att regeringen inte får några
överprövningsuppgifter i ärenden enligt utlännings- och
medborgarskapslagstiftningen,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring av utlänningslagen att krav uppställs att
ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om muntlig handläggning i
utlänningsnämnden,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kontradiktoriskt förfarande i
utlänningsärenden.

Stockholm den 12 juni 1991

Lars Werner (v)

Bertil Måbrink (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Berith Eriksson (v)

Annika Åhnberg (v)

Jan-Olof Ragnarsson (v)