med anledning av prop. 1995/96:207 En ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000

Motion 1995/96:Fi112 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

Sammanfattning

I motionen framförs Miljöpartiet de grönas förslag till
riktlinjer för den ekonomiska politiken för att stärka
sysselsättningen och minska arbetslösheten. Den föreslagna
gröna ekonomiska politiken beräknas nedbringa den totala
arbetslösheten till ca 6,5 % och den öppna arbetslösheten till
ca 3,5 % vid sekelskiftet.

I motionen kritiseras regeringens förslag till riktlinjer eftersom de
uppenbart är helt otillräckliga för att klara det egna målet att halvera
arbetslösheten. Regeringens förslag medför dessutom ökad social orättvisa
och fortsatt ökning av miljöskulden. Regeringens förslag avvisas.

Vi föreslår mer långtgående målsättningar för minskad arbetslöshet och
ökad sysselsättning än regeringen. Den öppna arbetslösheten ska vara högst
4 % och den totala arbetslösheten ska vara högst 7 % år 2000. Regeringen
saknar målsättning vad gäller den totala arbetslösheten, vilket är en allvarlig
brist.

En mer utförlig redovisning och argumentering för Miljöpartiets politik för
minskad arbetslöshet framförs i partimotionen med anledning av prop.
1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade
anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. som behandlas parallellt
med denna.

Riktlinjer för den
ekonomiska politiken

Miljöpartiets förslag till riktlinjer för den ekonomiska
politiken för att minska arbetslösheten kan i huvudsak
sammanfattas i följande punkter:

Förkortad arbetstid. Normalarbetstiden sänks till 35 timmar per vecka från
1998. För att underlätta genomslaget på arbetsmarknaden sänks egen-
avgifterna. För statens del finansieras denna inkomstminskning genom lägre
kostnader för a-kassa och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Lägre skatt på arbete. Den relativa arbetskraftskostnaden sänks genom
successiv neddragning av främst arbetsgivaravgifter. Sänkningen finansieras
genom höjda energi- och miljöskatter. Fram t.o.m. 1999 bör ca 25 miljarder
växlas från skattebasen arbete till skattebasen energi och miljö. Detta gynnar
bl.a. tjänstesektorn (både privat och offentlig) och miljö- och återvinnings-
sektorn. Inom dessa sektorer finns såväl en rad expansiva branscher
internationellt sett, som potentiellt intressanta verksamheter som idag inte är
lönsamma nog för att bära lönekostnaderna. Sammantaget kan därför
åtskilliga nya jobb tillskapas.

Bättre möjligheter för små och medelstora företag. Översyn och förenkling
av regelverk, en mer flexibel arbetsrätt, ökad tillgänglighet av riskvilligt
kapital, ändrade skatteregler som underlättar för både nyföretagande och
tillväxt i små och medelstora företag m.m.

Utbyggnad av miljöanpassad infrastruktur och satsning på gröna jobb.
Utbyggnad av miljöanpassade trafik- och energisystem med såväl statliga
direktinvesteringar som investeringsbidrag, samt arbetsmarknadsåtgärder
inriktade på miljö- och hälsoområdet i vid mening. Sådana insatser har visat
sig ge bra utdelning också i form av arbetstillfällen och ryms inom befintlig
statsbudget. Högre energi- och miljöskatter (i en skatteväxling) samt en
väsentligt förbättrad miljölagstiftning i en miljöbalk bidrar verksamt till att
öka förändringstrycket i näringslivet. Förnyelsen betyder ökad konkurrens-
kraft på expansiva marknader, vilket i sin tur betyder fler jobb på sikt.

Utveckling av offentliga verksamheter inom välfärdens kärnområden.
Satsningar på bättre vård, omsorg och utbildning ger jobb i sig, men
förbättrar också möjligheterna för näringsliv och samhälle att fungera bättre
ekonomiskt sett. Högre utbildningsnivå, smidigare arbetsmarknad och friska,
kreativa samhällsmedborgare är självklart avgörande förutsättningar för att
kunna möta en ökad internationell konkurrens. En väl fungerande offentlig
sektor är också viktig för att vidmakthålla och utveckla en stark hemma-
marknad. Satsningarna finansieras främst genom minskade transfereringar till
medel- och höginkomsttagare och till företag.

Ökad social rättvisa. Den ekonomiska politiken ska utformas solidariskt så
att alla medborgare ges rimliga ekonomiska möjligheter att delta i både den
demokratiska processen och i produktionen. Nödvändiga besparingar för att
klara statens finanser ska inte riktas mot dem som har de lägsta inkomsterna
eller minsta ekonomiska marginalerna - av såväl sociala som ekonomiska
skäl. Dessa grupper är mest konsumtionsbenägna och därigenom viktiga för
att upprätthålla tillräckligt starka inhemska marknader och därigenom bidra
till utvecklingen i näringslivet. Ökade sociala klyftor leder däremot till både
ekonomiska förluster och en mer svårbekämpad arbetslöshet.

Ökad jämlikhet mellan könen. Kvinnor måste ges bättre möjligheter att
starta och driva företag och därmed också utveckla potentiella marknader
som idag saknas eller är små. Kvinnors möjligheter att delta i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som leder till jobb måste förbättras.
Regeringens uppföljning av arbetsmarknadens utveckling och arbets-
marknadspolitiska åtgärder ska alltid innehålla könsuppdelad statistik och
analys.

Sanering av statens finanser. Saneringen av statens finanser måste
fullföljas så att statens räntekostnader kan minskas och det internationella
förtroendet för svensk ekonomi förstärks ytterligare. Därigenom sänks nivån
på realräntorna, vilket gynnar investeringar och minskar kostnadstrycket i
ekonomin. Lägre räntekostnader ger större ekonomiskt utrymme i såväl
offentlig som privat sektor.

I partimotionen om den ekonomiska politiken med anledning av
regeringens ekonomiska vårproposition 1996 presenteras vår politik på ett
mer ingående sätt.

Politiska målsättningar för
att minska arbetslösheten

Politiken ska, enligt vår mening, inriktas på att få ner den
öppna arbetslösheten till högst 4 % och den totala
arbetslösheten till högst 7 % år 2000.

Regeringens förslag till målsättning, att arbetslösheten ska halveras till
4 % år 2000, är inte tillräckligt. Målsättningen säger inget om hur stor den
totala arbetslösheten, dvs. den öppna arbetslösheten plus de som sysselsätts i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ska vara. Någon mer tydlig långsiktig
målsättning anges inte heller. Bristerna i själva målsättningen gör att
regeringens avsikter kan ifrågasättas. Det finns en uppenbar risk att
regeringens politik leder till att en orimligt stor andel av arbetskraften
kommer att vara sysselsatt i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte leder
till nya jobb som på ett verksamt sätt bidrar till den ekonomiska utvecklingen.

Den öppna arbetslösheten bedöms bli ca 3,5 % år 2000 med våra förslag.
Den totala arbetslösheten bedöms hamna kring 6,5 %, vilket innebär att vi
räknar med att 3 % av arbetskraften kommer att vara sysselsatta i arbets-
marknadspolitiska åtgärder.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att anta de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som föreslås i motionen,
2. att riksdagen beslutar att anta de mål för minskad arbetslöshet
som föreslås i motionen.

Stockholm den 19 juni 1996

Marianne Samuelsson (mp)

Birger Schlaug (mp)

Roy Ottosson (mp)

Barbro Johansson (mp)

Ronny Korsberg (mp)

Eva Goës (mp)