med anledning av prop. 1998/99:115 På ungdomars villkor - ungdomspolitik för demokrati, rättvisa och framtidstro

Motion 1998/99:Kr30 av Inger Davidson (kd)

Propositionens innehåll

I propositionen föreslår regeringen att de tidigare riktlinjerna
för ungdomspolitiken ersätts med tre övergripande mål.
Dessa mål skall kompletteras med delmål samt goda
exempel och ingå i ett system för styrning, uppföljning och
analys av ungdomspolitiken. Utöver de tre övergripande
målen för ungdomspolitiken presenterar regeringen också
förslag till insatser på några prioriterade områden med behov
av omedelbara insatser. Därtill behandlas ungdomspolitiken i
kommunerna och det internationella samarbetet.

Ungdomspolitik

Att vara ung är att genomgå en speciell livsfas. Många
vägval skall göras som får betydelse för resten av livet.
Ungdomstiden har också förlängts i vårt moderna samhälle.
Även om varje ung människa är unik och har sina speciella
förutsättningar har ändå ungdomar som grupp vissa
gemensamma problem och utmaningar. Inom vissa områden
är problemen särskilt tydliga. Arbetslöshet och bostadsbrist
är två exempel. Många ungdomar släpar också efter andra
åldersgrupper i materiellt hänseende. Denna utveckling har
pågått i 20 år. Ungdomar börjar tjäna pengar senare i livet,
vilket både beror på den höga arbetslösheten i åldersgruppen
och på att utbildningstiden förlängts. Hur de vuxna som står
ungdomarna närmast hanterar situationen har stor betydelse
men också vilka villkor som samhället skapar.

Det är mot denna bakgrund motiverat med en statlig ungdomspolitik som
bidrar till att skapa en helhetsbild av ungdomars situation. Därtill kan den
bidra till en samordning av de statliga insatserna för ungdomarna själva samt
stödja föräldrar, kommuner, ideella organisationer och andra krafter i sam-
hället att medverka till positiva levnadsvillkor för dagens och morgondagens
ungdomar. Att förneka behovet av en samlad ungdomspolitik är att blunda
inför de särskilda problem som möter ungdomar på deras väg in i vuxenlivet.
Inte minst måste politiken, samtidigt som den medger att ungdomar själva
formar sin framtid, befästa att grundvärderingar som människolivets okränk-
barhet och varje människas unika värde och rätt till integritet förmedlas till
varje ny generation.

När en nationell ungdomspolitik utformas är det viktigt att inte bara se
ungdomstiden som en livsfas där intresset inriktas mot individens framtida
livsförlopp, utan också se ungdomar som en social kategori med särskilda
livsvillkor. De särskilda livsvillkor som gäller för denna grupp utgör en
mångfasetterad helhet där det är viktigt att alla delar uppmärksammas.
Ungdomspolitiken måste ta sin utgångspunkt i och ta till vara det engage-
mang och de åldersspecifika erfarenheter som ungdomar har i olika sam-
hällsfrågor.

I den ungdomsproposition som nu föreligger behandlas frågor om själv-
ständighet och inflytande på ett utförligt sätt, medan frågor som rör allmänt
välbefinnande knappast omnämns alls. Vi vet att många ungdomar mår
psykiskt dåligt. Självmorden bland 13-17-åringar ökar. Det är skrämmande
att barn och ungdomar, som borde få uppleva framtidstro och hopp, väljer att
försöka ta sina liv. Därför måste vi vuxna göra allt för att stödja barn och
ungdomar, hjälpa dem att se mening i tillvaron.

Rädda Barnens undersökningar visar att vad barn saknar mest är trygga
relationer med vuxna, inte materiell välfärd. Många känner sig övergivna och
ensamma, upplever att de inte behövs eller har tappat sin identitet och
förlorat framtidstron. Tonåren upplevs också av många som omvälvande. De
första stegen mot att bli en självständig vuxen individ tas, samtidigt som
bakslagen och ensamheten ibland känns mycket tunga. Att ha någon att tala
med, någon som vill förstå och lyssna betyder oerhört mycket. Under tonåren
är därför den psykiska omvårdnaden mycket viktig och propositionen borde
ha uppmärksammat detta. Det är oacceptabelt att en självmordsbenägen
tonåring kan få vänta i tre månader på att få tid på en barn- och ungdoms-
psykiatrisk mottagning.

Det är bland annat för att förbättra kommunernas möjlighet att hjälpa dessa
ungdomar som Kristdemokraterna avsatt 4,2 miljarder mer än regeringen i
generella statsbidrag till kommunsektorn de tre kommande åren.

Kristdemokraternas
utgångspunkter

Bakgrund

Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet
utvecklades ungdomspolitiken. En tydlig milstolpe i
utvecklingen av en samlad ungdomspolitik skedde under
fyrpartiregeringen åren 1991-1994 när Ungdomsstyrelsen
skapades, bidragsreglerna till ungdomsorganisationerna blev
mer målstyrda, nationella riktlinjer antogs, en utredning om
ungdomars levnadsvillkor tillsattes, en återkommande studie
av ungdomars värderingar påbörjades och en samlad
ungdomspolitisk proposition (prop. 1993/94:135) förelades
riksdagen. För Kristdemokraterna var detta ett viktigt och
prioriterat arbete under vår tid i regeringen.

Flera av initiativen som togs under perioden utgick från att ungdoms-
frågorna skulle få en återkommande och seriös behandling i riksdagen. Det
enda positiva som hänt under den gångna mandatperioden är att den nya
myndigheten har kunnat etablera sig och att en uppföljande studie av
ungdomars värderingar gjorts. Däremot togs inga nya politiska initiativ, om
man undantar tillsättandet av den ungdomspolitiska kommittén som delvis
fick i uppdrag att utreda det som redan var utrett. Under de fyra år som gått
sedan hösten 1994 har Sverige haft fyra olika ungdomsministrar. Dessutom
har ungdomsenheten på det tidigare Inrikesdepartementet fått byta
departement ett antal gånger. Effekten har blivit en passiv ungdomspolitik av
passiva statsråd. Mot bakgrund av detta är det därför glädjande att regeringen
nu äntligen presenterar en proposition på området. Det är än mer glädjande
att stora delar av propositionen bygger på grunder som Kristdemokraterna
varit med och lagt. I flera avseenden är vi därför positiva till regeringens
förslag.

Helhet, värdegrund och närhet

Den kristdemokratiska ungdomspolitiken bygger på en
bredare helhetssyn än den som presenteras i propositionen.
Denna helhetssyn handlar självfallet om vikten av att skapa
en överblick för alla som arbetar med insatser riktade till
ungdomar. Den handlar emellertid än mer om den enskildes
överblick över sitt eget liv och sin person.

Ungdomsåren är i hög grad den tid då individens identitet formas.
Identiteten utvecklas i samspel med föräldrar och familj, andra små naturliga
gemenskaper och det omgivande samhället. I dag saknar tyvärr många
ungdomar vuxna i sin närhet som orkar, har tid och vilja att vara den
trygghetsfaktor som är en förutsättning för frigörelseprocessen och identitets-
skapandet. Det är en av förklaringarna till den rotlöshet och det utanförskap
som många ungdomar ger uttryck för. Samtidigt som ungdomar tydligt
uttrycker att de vill ha mer kontakt med vuxna sitter äldre människor ofta
isolerade utan kontakt ens med sina närmaste. Större gemenskap mellan
generationerna, mellan föräldrar och barn och i alla olika miljöer i samhället
är en viktig förutsättning för att öka ungdomarnas möjligheter att utveckla
självkänsla och stark identitet. När identiteten formas behövs nära och varma
relationer med vuxna människor som är mogna att tåla konflikter och
frigörelseprocesser utan att svika. För att kunna bryta sig loss och bli en
självständig individ måste man ha något att bryta sig loss ifrån.

För att vi skall utvecklas till människor med värdighet och självkänsla
behöver vi en minsta gemensam nämnare för handlandet människor emellan.
En etik som betonar alla människors lika värde och ansvaret för varandra är
en nödvändig grund när en ung människa söker fast förankring i en värld av
snabb förändring. I upplevelsen av förändring behöver man en referensram,
en trygghet i att man kan lita på både medmänniskors och det offentligas
handlande. Samtidigt som etiken och normsystemet syftar till fasthet och
skydd av varje individ måste det inspirera till utveckling av personligheten,
till egna initiativ och nytänkande, till vilja att ta ansvar för allt större
både
personliga och gemensamma uppgifter.

Den statliga ungdomspolitiken måste därför, samtidigt som den medger att
ungdomar själva formar sin framtid, medverka till att grundvärderingar som
demokrati, solidaritet och människovärde överförs till kommande genera-
tioner. Därtill måste den markera att det i första hand är de unga som skall
ges möjligheter att själva utforma sina liv. Helt naturligt blir föräldrarna
involverade, liksom de nätverk av kamrater, lärare, släktingar, ungdoms-
ledare m.fl. som varje ung människa är delaktig i. De offentliga insatserna får
inte utformas eller genomföras så att de leder till att de unga, deras föräldrar
och andra vuxna i deras närhet inte känner sitt ansvar. I stället skall det
offentliga ha ett aktivt ansvar att stödja de frivilliga positiva krafterna i
den
unges omgivning och ta ett särskilt ansvar för de mest utsatta grupperna i
samhället. Kristdemokraterna anser att ungdomspolitiken skall vara
stödjande och bygga på ungdomars, föräldrars och andra närståendes
engagemang.

Målstyrning av
ungdomspolitiken

I den proposition som Kristdemokraterna var med och
utformade 1994 angavs sex riktlinjer för ungdomspolitiken. I
regeringens förslag ersätts dessa av tre mål som beslutas av
riksdagen och som anger ungdomspolitikens inriktning. För
att möjliggöra uppföljning och analys föreslås att de
övergripande målen kompletteras med delmål, som bestäms
av regeringen. Slutligen vill regeringen ta fram goda
exempel på verksamheter som uppfyller ungdomspolitikens
mål. Kristdemokraterna anser att det finns anledning att
utveckla de gamla riktlinjerna till mål och att det kan finnas
en poäng i att koncentrera antalet mål för ungdomspolitiken.
Däremot anser vi att det måste betonas att statens roll när det
gäller ungdomspolitiken bör vara stödjande, inte styrande. Vi
vänder oss också emot att regeringen skall få frihet att själv
utforma delmålen. För att bättre kunna bedöma den politiska
inriktningen på ungdomspolitiken anser vi därför att
regeringen bör återkomma till riksdagen med konkreta
delmål.

Målen för den nationella
ungdomspolitiken

Allmänna utgångspunkter

Regeringens nya mål för ungdomspolitiken bygger delvis på
tidigare riktlinjer. Det finns dock vissa nyansskillnader som
förtjänar att påpekas. Det första målet, att ungdomar skall ha
goda förutsättningar att leva ett självständigt liv, löd tidigare:
Ungdomar skall ha goda förutsättningar att etablera sig som
vuxna och göra egna val. För Kristdemokraterna är det
viktigt att markera att den unge ingår i ett socialt
sammanhang och att detta också innebär ett socialt ansvar.
Självständigheten måste diskuteras i relation till detta, vilket
vi återkommer till i avsnitt 5.3. Alla unga har inte samma
förutsättningar. I propositionen tar man t.ex. genomgående
upp flickors och pojkars olika situation liksom
funktionshindrades och ungdomars med annan kulturell och
etnisk bakgrund. Med tanke på detta vill vi komplettera det
första målet så att det får följande lydelse: Ungdomar skall
ha goda förutsättningar att leva ett självständigt liv och att
utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Regeringens andra mål för ungdomspolitiken är att ungdomar skall ha
verklig möjlighet till inflytande och delaktighet. Det tredje handlar om att
ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande skall tas
till vara som en resurs. För Kristdemokraterna är dessa båda mål delar av en
och samma helhet. Tidigare formulerades detta: Ungdomars personliga
ansvarstagande, medmänsklighet, delaktighet och inflytande skall främjas. I
den kompletterande texten betonades att ungdomar i kraft av att vara just
unga utgör en viktig resurs i samhället och att deras engagemang, kreativitet,
nytänkande och ifrågasättande bidrar till dynamiken i det moderna sam-
hället. Om regeringen analyserat ungdomsfrågorna ur ett helhetsperspektiv
hade den också sett att frågorna hänger ihop. Avsaknaden av helhets-
perspektiv är över huvud taget en stor brist i propositionen. Ytterligare en
brist är att regeringen väljer att tona ned formuleringarna om ungdomarnas
rätt till goda uppväxtvilkor, som tillgodoser både behovet av trygghet och
personlig utveckling. För Kristdemokraterna är detta kärnan i det ungdoms-
politiska arbetet som bör ligga till grund för alla diskussioner om såväl
identitet som självständighet och inflytande.

Självständighet

Ungdomar skall, menar regeringen, ha goda förutsättningar
att leva ett självständigt liv. Prioriterade områden i detta
avseende är utbildning, arbete, bostad och ekonomisk
självständighet. Intentionerna med detta är goda, men målet
präglas av ofullständighet. Ingen diskussion förs om den
unges helhetssituation, om behovet av stöd, hjälp och
uppmuntran från den närmaste omgivningen.

Självständighet, i positiv mening, är när en ung människa får och kan ta
ansvar för sig själv och skapa sitt eget liv. Att flytta hemifrån och skaffa sig
en egen bostad samt kunna försörja sig själv är exempel på en sådan själv-
ständighet som det offentliga har en viktig uppgift att skapa goda förutsätt-
ningar för. Men självständighet får aldrig förväxlas med känslomässigt och
socialt oberoende. Familj, vänner och andra människor i de gemenskaper
som omsluter en ung människa är viktiga och får aldrig ses som ett problem,
utan som en tillgång. Den politik som förts i Sverige har ibland medverkat
till en materiell och social självständighet som snarare skapat otrygghet och
vilsenhet än känslomässig mognad, ansvarstagande och personlig utveckling.
Beroendet från nära och kära har alltför många gånger ansetts negativt
medan beroende från offentliga myndigheter och tjänstemän i form av
försäkringskassa, socialkontor och arbetsförmedlare ansetts vara positivt.

Stat och kommun skall självfallet stödja den unge och medverka till att
denne kan etablera sig som vuxen. Samtidigt innebär vuxenlivet ökade krav
på ett ömsesidigt socialt ansvarstagande. Den nära gemenskapen ställer andra
krav men den fyller också andra behov än de som samhället kan ge. Detta
gäller inte minst arbetslösa ungdomar. En brist är att regeringen samtidigt
som den presenterar vilka områden som skall prioriteras endast anger
exempel på delmål när det gäller utbildning och arbete. En mer utvecklad
diskussion om självständigheten vore på sin plats och därför blir
preciseringen i form av delmål viktig för att bedöma politikens innehåll.

Utbildning

På utbildningsområdet nämns elevers möjlighet till godkända
studieresultat, valmöjligheter när det gäller
utbildningsplatser samt möjligheter till arbetsplatsförlagd
praktik. Vi har redan påpekat att riksdagen borde få vara
med i diskussionerna om delmålen. Behovet blir än mer
tydligt när vi ser de begränsade insatser som regeringen
anger. En viktig utgångspunkt för Kristdemokraterna är
vikten av att se varje elev som den unika individ hon eller
han är. Varje elev skall i skolan få möjlighet att utveckla sin
särskilda begåvning och sina särskilda intressen. Att alla är
olika innebär att skolan bör vara flexibel nog att möta elevers
olika förutsättningar. Det kräver att lärarna särskilt
uppmärksammar både elever med speciella
inlärningsproblem och elever med snabb
uppfattningsförmåga, både elever med teoretisk och med
praktisk begåvning, så att var och en får uppgifter som
stimulerar deras utveckling både kunskapsmässigt och
socialt.

Grundskolan har här ett ansvar gentemot gymnasiet. Målsättningen är att
alla elever som går ut grundskolan ska kunna klara av gymnasiets inträdes-
krav. Kunskaper i skolan omfattar såväl fakta och färdigheter som förståelse
och förmåga att inhämta de kunskaper som behövs i olika situationer. I dag
lämnar alltför många elever grundskolan med icke godkända studieresultat.
Detta har bl.a. inneburit att det individuella gymnasieprogrammet i dag är det
tredje största. För att klara målsättningen att alla elever skall uppnå de mål
som fastställts i läroplaner och kursplaner krävs en bred satsning på
kvalitetshöjning i grundskolan.

Samtidigt är det viktigt att gymnasieskolan görs till en skola för alla. Det
är orimligt att alla skall läsa i samma takt och med samma ambitionsnivå.
För att skapa ett flexiblare system som på ett bättre sätt tillgodoser elevers
olika behov har Kristdemokraterna bland annat drivit frågan om lärlings-
utbildning. Vi har också eftersträvat en möjlighet att kunna läsa kärnämnen
etappvis. Framför allt gäller detta kärnämnena svenska, engelska och
matematik. Det hade i propositionen varit värdefullt om regeringen preciserat
vilka åtgärder man prioriterar.

Även i skolan måste de unga ses i sitt sociala sammanhang. Hur utformar
vi t.ex. gymnasieskolan så att den blir meningsfull för alla ungdomar? Hur
uppfyller vi läroplanens intentioner om att låta varje enskild elev finna sin
unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt
bästa i ansvarig frihet? Hur främjar vi förståelse för andra människor och
förmåga till inlevelse samt motverkar främlingsfientlighet och skapar
tolerans? Frågorna är många och även om inte alla frågor kan ges enkla svar
hade helheten behövt lyftas fram. Här bedömer vi att flexibla lösningar
avseende såväl tid som arbetsformer behöver skapas. För Kristdemokraterna
är det också en självklarhet att i detta sammanhang återigen påpeka behovet
av ett nytt studiefinansieringssystem.

Arbete

Bland ungdomar är arbetslösheten nästan dubbelt så hög som
den genomsnittliga arbetslösheten (SCB:s AKU-
undersökning april 1999). Enligt AMS statistik för vecka 19,
1999 var 3 666 ungdomar under 25 år långtidsarbetslösa, det
vill säga mer än fyra månaders öppen arbetslöshet. Dessutom
var 38 000 ungdomar i olika former av
arbetsmarknadspolitiska program. Socialdemokraterna
lovade redan under valrörelsen 1994 att inga ungdomar
skulle behöva gå arbetslösa mer än 100 dagar. Trots det är i
dag, fem år senare, över 3 600 ungdomar långtidsarbetslösa.
Att regeringen nu bara upprepar detta mål i sin
ungdomsproposition är ett hån mot de ungdomar som
drabbas av löftessveket. Dessutom är detta ett tydligt
exempel på hur storstilade löften riskerar att leda till
politikerförakt. Särskilt anmärkningsvärt är att regeringen
inte ens erkänner sitt misslyckande och föreslår en ny politik
för att nå målet.

Den utvecklingsgaranti som regeringen infört bör ses som komplement till
andra åtgärder. Istället verkar det som om utvecklingsgarantin har blivit en
huvudsaklig åtgärd för att minska den öppna långtidsarbetslösheten bland
ungdomar. Kristdemokraterna vill se en betydligt bredare och mer offensiv
politik för att skapa riktiga jobb för ungdomar. Vi vill t.ex. se en satsning på
lärlingsutbildning, skattelättnader inom tjänstesektorn, flexiblare lönesättning
och modernare och flexiblare arbetsrättslagstiftning. Sådana åtgärder skulle
ha underlättat för ungdomar att få fotfäste på arbetsmarknaden och skapat
mängder av ordinarie arbetstillfällen.

Ett anmärkningsvärt förhållande är att de ungdomar som ingår i
utvecklingsgarantin kan erhålla tre olika ersättningsnivåer. Den lägsta ersätt-
ningen som utbetalas är 1 967 kronor per månad, vilket innebär en timlön på
ca 12 kronor.

Vi anser också att den lokala samverkan för att minska arbetslösheten bör
öka och för att minska rundgången i åtgärder. Kommunerna, arbetsförmed-
lingarna och försäkringskassorna bör samverka för att hjälpa de arbets-
sökande. Det finns också mycket att lära av enskilda fall, som t.ex. när det
gäller företagsförlagd arbetsmarknadsutbildning. En framgångsrik modell
som prövats bygger på att arbetsgivarna som tillhandahåller utbildningen
erhåller en ersättning som utgår med en fast summa per elevplats och
utbildning. Efter genomförd utbildning erhåller eleven ett slutbetyg från
kursen där varje genomfört delmoment ingår. Vidare innehåller intyget också
en beskrivning av de praktiska delarna som varje person har genomgått hos
respektive arbetsgivare. Det blir alltså både ett studieintyg och ett "arbets-
livserfarenhetsbetyg". Vi anser att goda exempel som detta bör spridas och
självfallet ingå i politiska dokument med målsättningen att sänka ungdoms-
arbetslösheten.

Bostäder

Regeringen påstår att man vill medverka till att unga kan
skaffa en egen bostad. Samtidigt vet vi att ungdomar,
framför allt i storstadsområden och på högskoleorter, får allt
svårare att få tag på egen bostad till ett pris de har råd med.
En viktig orsak är att de tidigare subventionerna till
renovering och ombyggnad var så utformade att de bidrog
till att många små och billiga lägenheter byggdes bort. Bara
under 1980-talet försvann cirka 80 000 smålägenheter.
Skattereformen, som belastade boendet med höga skatter och
minskade räntebidrag samt den höga arbetslösheten bland
ungdomar, har minskat ungdomars möjligheter att etablera
sig på bostadsmarknaden.

Det krävs ett brett program för att möjliggöra för ungdomar att skaffa sig
den egna lya som de drömmer om och som är viktig för att kunna utvecklas
som ansvarstagande och självständig individ. Bostadsbristen är som störst i
storstadsområden och på högskoleorter. Där måste nyproduktionen öka
rejält. Även om det blir mest dyrare hyresbostäder och bostadsrätter som
byggs så bidrar det till att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Ungdomar
kan då komma över bostäder som andra lämnar för ett dyrare boende.

Ett allvarligt problem för ungdomar är svårigheten att komma över
hyreslägenheter. Rörligheten bland hyreslägenheterna är i exempelvis
Stockholmsområdet mycket låg. Hyreskontrakten används ofta vid svarta
lägenhetsaffärer. Detta gör att ungdomar med små ekonomiska marginaler
sällan har chans att få en hyresrätt. Ytterst få lägenheter lämnas tillbaka till
hyresvärden i Stockholms innerstad, utan används till byten av mer eller
mindre laglig karaktär.

Hyressättningen, hyresnämndernas arbetssätt, lagstiftningens utformning,
fastighetsägarnas kontroll och polisens arbete måste ses över i syfte att
motverka svarta lägenhetsaffärer och därigenom öka rörligheten på
bostadsmarknaden, Regeringen bör skyndsamt ta ett sådant initiativ.

Men det krävs också ett nytillskott av bostäder som i första hand riktar sig
till ungdomar. De goda erfarenheterna av och nya idéer som finns kring
billiga och bra ungdomsbostäder bör aktivt spridas.

Bostadsmarknaden måste präglas av flexibilitet och mångfald. Dagens
byggregler måste ändras så att rumsstorlek och standard bättre kan motsvara
temporära behov för ungdomar. Detta gäller såväl studentbostäder som
bostäder för de ungdomar som inte bestämt var de vill bli bofasta.
Byggnadslagstiftningen och förordningen om bostadsbyggnadssubvention
för studentbostäder bör ses över. Med en mera långsiktig kommunal
planering skulle också en del äldrebostäder kunna anpassas till ungdoms-
bostäder.

Kristdemokraterna vill sänka och på längre sikt avveckla fastighetsskatten.
Detta för att hyrorna skall kunna sänkas. En annan möjlighet är att öka
självförvaltningen. Om ungdomar själva har möjlighet att delta i skötsel och
underhåll kan hyrorna hållas lägre. Bostadsbidragen är en stödform som bör
bevaras, och de ska gälla också för ungdom. Det är också viktigt att öka
incitamenten för sparande. Kristdemokraterna förespråkar ett ökat
bosparande. Förslaget är att staten genom en bosparpremie främjar ett
individuellt sparande som underlättar för hushållen att bygga upp dels en
egen kapitalinsats, dels en toppfinansiering till lägre ränta än rådande
marknadsränta.

Eftersom ungdomar är nybörjare på bostadsmarknaden finns det också
anledning att stärka ungdomars kunskaper om denna liksom om hushålls-
ekonomi.

Det krävs nu en bred översyn av bostadspolitiken ur ett ungdoms-
perspektiv. Regeringen bör skyndsamt tillsätta en utredning med detta syfte.

Ungdomsstyrelsen

Kristdemokraterna var i fyrpartiregeringen i början av 1990-
talet ansvarigt för att både skapa och utforma riktlinjerna för
Ungdomsstyrelsen. Den bedömning som då gjordes var att
det fanns ett behov av en professionell myndighet med
sektorsövergripande ansvar och som utifrån en helhetssyn
kunde följa utvecklingen av ungdomars villkor och anlägga
ett ungdomsperspektiv på frågor inom olika
samhällsområden. Ambitionen var också att
Ungdomsstyrelsen skulle kunna fungera som en
kunskapsbank i ungdomsfrågor gentemot andra myndigheter,
kommuner, föreningsliv, ungdomsarbetare och enskilda.
Ungdomsstyrelsen skulle också följa utvecklingen i
kommunerna.

När en första utvärdering nu kan göras är det glädjande att konstatera att
den nya myndigheten i stor utsträckning utvecklats som tanken var i den
ungdomspolitiska propositionen 1994. Ungdomsstyrelsen har successivt
stärkt sin ställning som en expertmyndighet med bred kunskap om
ungdomsfrågor och som en resurs för andra statliga myndigheter, kommuner
och ideella organisationer. Det är viktigt att Ungdomsstyrelsen fortsätter att
utvecklas i denna riktning. När myndigheten nu avses få ett tydligare
uppdrag att följa upp målen med den nationella ungdomspolitiken är det
viktigt att Ungdomsstyrelsens roll som en kompetent myndighet och
stödjande resurs för kommuner, ideella organisationer och andra som
engagerar sig i ungdomsfrågor betonas. Ungdomsstyrelsen får aldrig agera så
att de ideella ungdomsorganisationerna eller enskilda initiativ hämmas.

Vi kristdemokrater har inte några avvikande synpunkter på den revidering
av myndighetens verksamhetsmål som regeringen nu vill göra, men anser att
ovanstående markering är viktig. Vidare kan det noteras att den nya
uppgiften att följa upp och utvärdera de mål och delmål som riksdag och
regering bestämmer kan bli ett problem eftersom målen, som de nu är formu-
lerade, är mycket vida och delmålen ännu inte preciserade.

Ungdomspolitik för
demokrati, rättvisa och
framtidstro

Allmänna utgångspunkter

En av den vuxna generationens viktigaste uppgifter är att
skapa förutsättningar för ungdomar att känna framtidstro
som bygger på tilltro till den egna förmågan att påverka både
sin egen och samhällets utveckling. Det är därför en
nödvändig utmaning att ge ungdomar möjlighet att engagera
sig i samhällsarbetet. Det är viktigt att bygga de offentliga
insatserna på lyhördhet och delaktighet när det gäller de
frågor och verksamhetsformer som engagerar unga
människor. Den vuxna delen av befolkningen kan inte
förvänta sig ansvar från ungdomar om inte de unga känner
att deras uppfattningar och åsikter tas på allvar.

Demokratikommission

I propositionen föreslås att Landsrådet för Sveriges
Ungdomsorganisationer (LSU) får ekonomiskt stöd för att
göra en fristående utredning om ungdomars möjligheter att
påverka såväl i sina egna miljöer som i större politiska
sammanhang. Kristdemokraterna är positiva till detta och
menar att en sådan undersökning kan bidra till att vi får en
bild av det faktiska inflytandet för ungdomar i olika
avseenden.

I sammanhanget är det viktigt att beakta det utredningsarbete som nu pågår
inom den statliga Demokratiutredningens ram (SB 1997:01), där ungdomars
inflytande i den demokratiska processen analyseras. Samarbete bör etableras
mellan dessa utredningar så att LSU:s demokratikommission blir ett kom-
plement till Demokratiutredningen och andra utredningar som berör detta
område.

Demokrati i skolan

Det är bra att regeringen inleder avsnittet om skoldemokrati
med att tala om behovet av en gemensam värdegrund och att
man avser att vidta åtgärder i syfte att stödja det lokala
arbetet med att tillämpa värdegrunden i praktiken.
Kristdemokraterna ser dock en farhåga i att regeringen inte
nämner hur man vill utveckla den värdegrund som skolan,
enligt läroplanen, skall bygga på.

Kristdemokraterna har konsekvent arbetat för ett verkligt elevinflytande.
Den elev som har inflytande över sin egen studiesituation är motiverad att
lära sig och att fortsätta söka kunskap. Det handlar om att visa respekt för
elevens integritet och människovärde. Det är en rättighet för varje elev att i
takt med stigande ålder vara delaktig i det som berör honom eller henne
själv. Att eleverna ges reella möjligheter till inflytande över det egna
lärandet, genom att tillsammans med läraren planera undervisningens
uppläggning, är därför av yttersta betydelse. Bara på så sätt kan skolan vara
ett mönster för ett demokratiskt arbetssätt. Elevernas formella inflytande
gäller också skolan som organisation, där elevråden och elevskyddsombuden
spelar en mycket viktig roll. Att ge eleverna inflytande och ansvar är det
bästa sättet att utveckla deras känsla för demokratiska beslutsformer och
förmåga till ansvarstagande för gemensamma samhällsangelägenheter.
Skolledare, lärare och övrig personal måste mer än hittills ge eleverna
möjlighet att utöva sina rättigheter och att öva sig i demokratiskt besluts-
fattande.

När det gäller demokratiinsatser inom skolan föreslår regeringen fem
områden inom vilka man särskilt vill uppmuntra ungdomars demokratiska
engagemang. Ett av dem gäller att sprida den försöksverksamhet som bedrivs
med lokala styrelser med elevmajoritet på gymnasieskolor. Kristdemokra-
terna har tidigare avvisat förslaget om att eleverna ska utgöra majoritet i
gymnasieskolans styrelse. Även om ungdomarna på gymnasiet är betydligt
mer mogna än högstadieelever, och i vissa fall hinner bli myndiga innan de
lämnar skolan, bör fortfarande vuxna ha det övergripande ansvaret för
skolans styrning. Det är inte rimligt att kräva av eleverna att de ska ha ett
helhetsgrepp över utbildningen medan de är mitt uppe i den. Däremot kan de
och ska de ingå som en viktig del i den beslutande processen. Vi vill mot
bakgrund av detta inte se någon spridning av den försöksverksamhet som
bedrivits med elevmajoritet i skolstyrelserna innan en ordentlig utvärdering
gjorts.

Det är också viktigt att utformningen av elevinflytandet sker lokalt och att
detta sedan preciseras i kommunens skolplan och i arbetsplanen för
respektive skola. I regeringens proposition finns tendenser till att frångå
denna princip. Detsamma gäller principen att läraren tillsammans med sina
elever är den som bestämmer utformningen av det praktiska skolarbetet. Det
är viktigt att lärarna känner samhällets stöd och uppmuntran, inte upplever
att statsmakterna fördömer deras arbete som odemokratiskt.

Av de övriga förslag som framförs vill Kristdemokraterna särskilt markera
hur viktigt det är att de politiska ungdomsförbunden ges bättre möjligheter
att medverka i skolan och att anordnande av skolval uppmuntras. Många
ungdomar är i dag engagerade i enskilda samhällsfrågor, t. ex. miljöfrågor,
och det är självfallet viktigt att deras kunskaper och entusiasm inom dessa
områden tas till vara. Samtidigt är det viktigt att vi uppmuntrar till
engagemang också när det gäller de bredare perspektiven som partipolitiken
oftast handlar om. Ungdomsförbunden kan här fungera som brobyggare.

Såsom regeringen har valt att formulera sig i propositionen kan det tolkas
som att pengar till finansieringen av ett särskilt stöd till de politiska
ungdomsförbundens verksamhet i skolorna ska tas inom ramen för den
pågående satsningen på föreningsutveckling inom ungdomsorganisationerna.
Kristdemokraterna vänder sig emot en sådan finansiering. Satsningen på
föreningsutveckling får inte användas till att finansiera reguljär verksamhet
inom de politiska ungdomsförbunden. Dessa pengar bör gå till att stödja
projektverksamhet som syftar till att utveckla ungdomars egen organisering.
Regeringen bör därför återkomma med förslag till annan finansiering då
verksamheten som de politiska ungdomsförbunden bedriver är viktig för den
demokratiska utvecklingen och också bör stödjas ekonomiskt.

Kristdemokraterna vill i detta sammanhang också uppmärksamma språkets
betydelse för demokratin. Det är viktigt att vi ger alla barn och ungdomar
oavsett förutsättningar goda kunskaper i det svenska språket. Samtidigt som
vi får ord för tankar och känslor berikas vår kommunikativa förmåga, vi
erövrar ett språk. Brist på ord kan på detta sätt leda till missnöje och
frustration. Ett språk är grunden för att kunna ta aktiv del i det samhälle vi
lever i och möjliggör också påverkan av dess utformning. På detta sätt är
språket i sig nyckeln till det demokratiska samhällets fortbestånd. Det för
också vidare de värden, traditioner och normer som utgör en del av det
kulturarv som vi alla delar.

Slutligen finner vi det anmärkningsvärt att regeringen i nuläget inte är
beredd att presentera några konkreta förslag när det gäller studenters
inflytande i högskolan.

Ungdomsdelegation

Regeringen avser att ersätta den nuvarande Barn- och
ungdomsdelegationen med en ungdomsdelegation. Den nya
delegationen skall fungera som ett rådgivande organ till
regeringen och samtidigt vara ett forum för ungdomars
inflytande och delaktighet i rikspolitiken. Kristdemokraterna
delar regeringens uppfattning att det finns ett behov av
direktkommunikation med ungdomar och stödjer därför att
det inrättas någon form av ungdomsforum. Däremot anser vi
det olyckligt om Barn- och ungdomsdelegationen läggs ned
eftersom den fyller en viktig funktion genom sin breda
kompetens.

Fler ungdomar i olika offentliga organ

Regeringen anser att insatser bör göras för att förbättra
åldersspridningen i centrala myndigheters styrelser. Statistik
över åldersfördelningen inom statliga kommittéer och
utredningar skall redovisas och en kartläggning över
ålderssammansättningen i kommunala beslutsorgan initieras.
Kristdemokraterna anser att det är positivt att
representativiteten diskuteras och att ungdomsperspektiven
synliggörs. Det är viktigt att alla grupper i samhället oavsett
ålder, kön, etnisk bakgrund etc upplever att den politik som
förs tar hänsyn till och visar förståelse för deras perspektiv.
Det finns därför anledning att se till att sammansättningen av
styrelser görs utifrån sådana perspektiv. Det viktigaste är
dock inte den absoluta representativiteten utan att besluten är
förankrade hos de grupper som berörs.

Åldersgränser

Regeringen tar i propositionen upp några för ungdomar
viktiga åldersgränser. Den första gäller rätten att få rösta.
Sedan 1974 får alla som senast valdagen fyllt 18 år rösta.
Förlängningen av mandatperioden från tre till fyra år har
inneburit att vissa ungdomar inte får rösta förrän de är 22 år.
Den ungdomspolitiska kommittén, SOU 1997:71, föreslog
därför att rösträtten skall följa kalenderår och inte
födelsedatum. Den utgångspunkten är förståelig. Det finns
dock starka skäl som talar för att rösträtt bör kopplas till
myndighetsålder. Frågan är därför komplex och det är viktigt
att alla valtekniska frågor ses över i ett sammanhang.

En annan åldersfråga där regeringen också avser att återkomma handlar
om åldersgränser kopplade till kalenderår i de fall bestämmelserna tar sikte
på s.k. kollektivt handlande. Kristdemokraterna anser, i likhet med några
remissinstanser, att begreppet kollektivt handlande inte är ett entydigt
begrepp och därför måste preciseras.

Utöver dessa åldersgränsfrågor vill regeringen ta initiativ till överlägg-
ningar med restaurangbranschen i syfte att de differentierade åldersgränserna
för män och kvinnor på sikt avskaffas. Kristdemokraterna delar regeringens
uppfattning att det är diskriminerande med olika åldersgränser för kvinnor
och män när det gäller tillträde till restauranger och andra kommersiella
nöjeslokaler. Problemen bör dock lösas på annat sätt än genom statlig
reglering.

Ungdomskanalen

Regeringen föreslår att en särskild arena, Ungdomskanalen,
inrättas på Internet hösten 1999. Denna är tänkt att fungera
som en samhällstjänst och allmän nyttighet med neutral,
kvalitetssäkrad och målgruppsanpassad information
samtidigt som den stimulerar ungdomars IT-användning.
Även om syftet är vällovligt vänder vi oss mot initiativet.
Det är viktigt att regering och myndigheter inser vilket
kompetensområde de har. Rimligen är det inte
Ungdomsstyrelsens uppgift att inrätta och driva en
ungdomsportal där allt från samhällsinformation till chattar
och spel finns, vilket är projektets innehåll idag. Det är
viktigt att Ungdomsstyrelsen på sin egen hemsida
tillhandahåller samhällsinformation och fakta om ungdomar
och deras livssituation. Myndigheten ska dock inte gå in och
konkurrera med sajter som idag drivs av ideella
organisationer och företag, vilket skulle kunna bli resultatet
om projektet fullföljs enligt planerna.

Insatser mot drogmissbruk

I propositionen konstateras att attityderna till användning av
droger blivit allt mer liberala och att insatser som leder till
metodutveckling inom behandling och rehabilitering av unga
missbrukare bör uppmärksammas. Kristdemokraterna saknar
i detta tydliga formuleringar om det förebyggande arbetet.
De överläggningar som föreslås med Kommunförbundet,
Socialstyrelsen och ideella föreningar med avsikt att hitta
metoder för behandling och rehabilitering borde också
innehålla samtal om hur man kan arbeta för att förebygga
drogmissbruk bland unga. De unga har själva på sitt
ungdomsting uttryckt önskemål om att f.d. missbrukare och
föräldrar till missbrukare bör föreläsa ute på skolorna.
Sådana initiativ bör uppmuntras exempelvis genom att
Ungdomsstyrelsen ges i uppdrag att organisera en sådan
aktion. Det är också viktigt att arbetet ges kontinuitet. Det
förebyggande ANT-arbetet var tidigare ett viktigt
instrument. Undersökningar från senare år visar dock att
många tonåringar är missnöjda med den information de fått
om ANT.

Kristdemokraterna vill i detta sammanhang särskilt uppmärksamma
problemet att barn och ungdomar i allt större utsträckning brukar alkohol
regelbundet och i stora mängder. Regeringen pekar på hur viktigt det är att
stärka unga människors vilja och förmåga att avstå från droger. Vi saknar
dock tydliga formuleringar kring vuxenansvaret. En åtgärd skulle kunna vara
att ungdomar tillsammans med vuxna själva skapar platser och tillfällen för
nöje och umgänge utan alkohol. Något som borde vara självklart är också att
respektera förbudet mot langning. Kanske är det så att föräldrar, äldre
kamrater och syskon behöver stöd för att säga nej? Om vi låter bli att
engagera oss kan konsekvenserna bli förödande.

Regeringen agerar med all rätt på den internationella arenan när det gäller
anti-dopningsarbetet. I den senaste idrottspropositionen, 1998/99:107,
markerades att idrott och motion är en folkhälsofråga och att dopning bör
betraktas ur ett folkhälsoperspektiv. Kristdemokraterna konstaterade därför
med förvåning att regeringen inte gav dopningslaboratoriet och
Dopningsjouren större uppmärksamhet. Dopningslaboratoriet vid Huddinge
sjukhus är ackrediterat av Internationella Olympiska kommittén och av hög
klass. Regeringen konstaterade visserligen att den verksamhet som bedrivs
vid laboratoriet är viktig, men ville inte att ansvaret för verksamheten skulle
omprövas. I stället utgick man från att polisen i framtiden kommer att behöva
köpa expertis för att analysera prover. På detta sätt räknar regeringen med att
laboratoriet kommer att finansieras. Kristdemokraterna menar att detta är en
allt för osäker lösning och vill inte riskera att laboratoriet tvingas stänga.
Om
regeringen menar allvar med sitt tal om en förstärkning av kampen mot
dopning borde den också verka aktivt för att hitta en permanent lösning för
dopningslaboratoriet och Dopningsjouren. De formuleringar som finns i
föreliggande proposition tyder på visst uppvaknande, men det råder
fortfarande stor osäkerhet inför regeringens slutgiltiga ställningstagande,
vilket vi anser är oacceptabelt.

Kompetens och entreprenörskap

I propositionen föreslås att Ungdomsstyrelsen bör få i
uppdrag att, i samråd med NUTEK och Sveriges exportråd,
analysera utvecklingen av den s.k. upplevelseindustrin.
Syftet är att komma med förslag till insatser som kan
uppmuntra ungdomars initiativ på detta område. Ansatsen är
viktig och riktig, särskilt när man beaktar det stora
exportvärde som svensk musikindustri skapar.

Men samtidigt är det symptomatiskt att regeringen saknar den nödvändiga
helhetssynen. Vad som behövs är en samlad arbetsmarknads- och närings-
livspolitik där ungdomars intresse och engagemang sträcker sig längre än till
att endast omfatta upplevelseindustrin. När det gäller entreprenörskap är det
också viktigt att vi medverkar till att ungdomar uppmuntras att starta egna
företag. Det är viktigt att vi förmedlar en bredare syn på arbetet till våra
ungdomar än att arbete alltid innebär anställning hos någon annan.
Ungdomar kan och skall uppmuntras att utnyttja sitt engagemang och sin
kreativitet till att starta eget, oavsett inriktning.

Skolan kan spela en viktig roll för att ge eleverna förståelse för företa-
gandets roll och betydelse i samhället. Kristdemokraterna har föreslagit att
ytterligare ett nationellt program med speciell inriktning på företagande och
entreprenörskap bör införas i gymnasieskolan. Folkhögskolor skulle kunna
satsa på kurser om företagande och om hur man startar eget företag.
Folkhögskoleformen, som bland annat innebär stor frihet vid uppläggning av
kurser, passar väl för denna typ av utbildning. Arbetsmarknadspolitiken bör i
ökad utsträckning uppmuntra till eget företagande. Även på universitets- och
högskolenivå är det viktigt med kurser och utbildningar inriktade mot
företagande och entreprenörskap.

Förstärkt stöd till lokal
ungdomsverksamhet

Regeringen nämner i tredje propositionen i rad att det
framtida överskottet från spel på värdeautomater skall
tillfalla det lokala föreningslivets barn- och
ungdomsverksamhet. När 7 000 automater har placerats ut
beräknas detta ge 250 miljoner kronor årligen. Av den
summan bör enligt regeringen 20 procent tillfalla
ungdomsorganisationerna. Resterande 80 procent bör tillfalla
idrottsrörelsens lokala barn- och ungdomsverksamhet.
Kristdemokraterna vill i detta sammanhang påpeka att
grunden för de medel som nu frigörs för barn- och
ungdomsverksamhet lades med det beslut som
fyrpartiregeringen fattade i början av 1990-talet.

Våren 1996 beslutade riksdagen att ett system för vinstdelning mellan
staten och föreningslivet skulle införas. Denna vinstdelning skulle baseras på
överskottet från värdeautomaterna. Fortfarande har denna vinstdelning inte
kommit till stånd. I flera propositioner på senare tid har regeringen menat att
det är angeläget att stärka föreningslivets lotteriverksamhet i förhållande till
de statliga intressena på spelmarknaden. Regeringen vill att en särskild
utredning ska presentera förslag på hur föreningslivets ställning på
spelmarknaden ska stärkas. Detta är onödigt. Förslagen finns redan
presenterade i flera utredningar. Istället bör omedelbart en dialog inledas
mellan regeringen och folkrörelserna om vinstdelningssystemet. Målet ska
vara att folkrörelsernas andel av spel- och lotterimarknaden stärks. Det är
också viktigt i en sådan dialog att fördelningen mellan idrottsrörelsen och
övriga ungdomsorganisationer diskuteras. Den nu gällande regeln om 80/20-
fördelningen är en rimlig utgångspunkt, men den skall inte betraktas som en
gång för alla given. Det kan finnas behov att ompröva den i framtiden.

Ungdomspolitik i
kommunerna m.m.

Kristdemokraternas utgångspunkter

För Kristdemokraterna är det glädjande att man i många
kommuner upplever sig ha goda erfarenheter av att bryta det
traditionella sektorstänkandet och arbeta med ungdomsfrågor
utifrån en helhetssyn på ungdomars situation. Vår politik
bygger på att beslut fattas så nära dem som berörs som
möjligt, och varje insats som kan göras för att göra
ungdomar mer direkt delaktiga i närmiljön är positiv. Vi
måste emellertid arbeta vidare får att skapa ännu bättre
möjligheter till engagemang och inflytande.

Ungdomarnas situation i kommunerna handlar inte enbart om inflytande
utan också om hur mycket faktiska resurser som satsas på denna åldersgrupp.
Många kommuners ekonomi har under senare år ställts inför stora
utmaningar. För att undersöka om det är barn och ungdomar som i första
hand får stå tillbaka när prioriteringar gjorts vill vi att en studie görs av
kommunernas ekonomiska situation utifrån ungdomsperspektiv. I en sådan
studie bör även positiva exempel lyftas fram.

I detta sammanhang vill vi också markera hur viktigt det är att regeringen
följer upp och noggrant beaktar det som framkommit i olika värderings-
undersökningar. Det är viktigt att ungdomar känner att de synpunkter som de
ger uttryck för i sådana sammanhang inte bara blir pappersprodukter utan
också bidrar till faktisk politik.

Generationsperspektiv

I propositionen redovisar regeringen ett intressant initiativ
som tagits av "Arbetsgruppen Kultur i hela landet" till en
förstudie om generationsbokslut på kultur- och
fritidsområdena. Syftet är att utveckla en metod för att
granska hur resurserna till lokal kultur- och
fritidsverksamhet fördelas mellan olika generationer.

Regeringen nämner emellertid inget om de slutsatser och förslag som
Generationsutredningen presenterade i sitt betänkande "Tillvarons trösklar -
Ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter" (SOU 1994:77). I den
framgår att de olika generationerna följer liknande etableringsmönster.
Skillnaderna står framförallt att finna i att etableringsprocessen för dagens
ungdomar tenderar att bli alltmer utdragen. Det framstår tydligt att ökade
utbildningskrav och en svårare arbetsmarknadssituation för många leder till
låga inkomster under en relativt lång tid. Det är viktigt att se till de
särskilda
villkor som gäller för den ungdomsgeneration som upplevt omställningen
från den utvecklingsoptimism som gällde under deras uppväxt till de
betydligt kärvare förutsättningar som nu råder.

Det är angeläget att finna instrument för att i alla beslut beakta genera-
tionsaspekterna. För att riksdagen bättre ska kunna beakta generations-
aspekterna vid viktiga beslut är det nödvändigt att effekterna av de olika
besluten så långt det är möjligt redovisas vad avser fördelningen mellan olika
generationer. Detta är särskilt viktigt när regeringen lämnar förslag rörande
investeringar, skatter eller transfereringar. Konkreta förslag till åtgärder i
denna riktning bör regeringen utarbeta och återkomma till riksdagen med.

Studieförbunden och föreningslivets
behov av lokaler

Studieförbunden spelar en viktig roll för ungdomars
kulturverksamhet lokalt. Ofta handlar det om olika typer av
musik- och teaterverksamhet där ungdomar kan få stöd till
projekt. Eftersom studieförbunden kan erbjuda en flexibel
och fri verksamhetsform passar den både för organiserade
ungdomar och ungdomar utan föreningsvana. Genom
studieförbundens verksamhet blir det möjligt för ungdomar
att kunna påverka sin livssituation och att skapa ett
engagemang för att delta i samhällsutvecklingen. Tyvärr har
det kommunala stödet till studieförbunden generellt sett
minskat. Kristdemokraterna menar att det är angeläget att
betona betydelsen av fortsatta kommunala satsningar på
studieförbunden.

Tillgången till lokaler är enligt regeringens bedömning av mycket stor
betydelse för ungdomars möjlighet till fritids- och kulturaktiviteter. I
propositionen föreslår därför regeringen att Ungdomsstyrelsen ska kartlägga
föreningslivets tillgång till lokaler. Detta är märkligt av flera skäl. Så sent
som hösten 1998 gjorde Boverket en utvärdering av ungdomsverksamhet i
allmänna samlingslokaler. I den konstateras att ett stort antal ungdomar
engageras i olika verksamheter i de allmänna samlingslokalerna i landet.
Hösten 1998 föreslog regeringen trots detta i sitt budgetförslag för 1999 att
bidraget till allmänna samlingslokaler skulle upphöra. Genom kritik från en
majoritet i utskottet tvingades regeringen göra en omfördelning och en
mindre summa anslogs till lokaler. Regeringen talar alltså med kluven tunga.
Kristdemokraterna anser det viktigt att stöd ges till allmänna samlingslokaler
inte minst på mindre orter och i glesbygd.

Statens bidrag till barn- och
ungdomsorganisationerna

De statliga bidragen till ungdomsorganisationernas
verksamhet utgör en viktig del av ungdomspolitiken.
Ungdomsstyrelsen fördelar det statliga bidraget till
ungdoms-organisationerna. Alldeles nyligen har ett förslag
om ett ändrat system för det statliga bidraget till
ungdomsorganisationerna överlämnats från
Ungdomsstyrelsen till regeringen. Målet med ett nytt
bidragssystem är att underlätta förnyelsen och utvecklingen
av organisationernas verksamhet och att öppna för att mindre
och nya organisationer ska kunna kvalificera sig för bidrag.
Endast självständiga ungdomsorganisationer kommer att få
bidrag. Detta innebär bland annat att
generationsövergripande organisationer går miste om fortsatt
stöd.

På flera punkter måste också bidragssystemet tydliggöras. Ett område som
kräver ett skyndsamt agerande gäller en del religiösa ungdomsorganisationer
som hamnat i en sämre situation än vad som avsågs i regeringens proposition
1993/94:135. De organisationer som avses har av ideologiska skäl inget
individuellt medlemskap. Tidigare fick dessa organisationer bidrag även för
den faktor som utgår från antalet medlemmar, beräknat på antalet aktiva
medlemmar eller på antalet döpta ungdomsmedlemmar. När regeringen
föreslog en övergång till ett nytt bidragssystem betonades i propositionen att
de religiösa ungdomsorganisationerna skulle få undantag från vissa regler på
grund av sina speciella medlemsvillkor. Men så blev i praktiken inte fallet.
Eftersom den tolkning som Ungdomsstyrelsen gör inte står i överens-
stämmelse med riksdagsbeslutet, anser vi att reglerna för bidragssystemet på
denna punkt måste tydliggöras.

Precis som inom andra områden anser Kristdemokraterna att statens roll
ska vara stödjande och inte styrande. När nu regeringen påstår sig vilja ta ett
helhetsgrepp när det gäller ungdomspolitiken är det obegripligt att inte
bidragsfrågan berörs mer i propositionen. Regeringen bör därför skyndsamt
återkomma till riksdagen med förslag till reviderade regler som tar hänsyn
till olika organisationers arbetsformer.

Internationellt arbete

Många av regeringens resonemang när det gäller de
internationella frågorna handlar om EU. Inom EU
bestämmer varje land själv om ungdomsfrågorna. Däremot
finns inom EU möjligheter att främja utvecklingen av
ungdoms- och ungdomsledarutbyte. Detta arbete sker
framför allt genom Ungdom för Europa. Kommissionen har
också drivit en försöksverksamhet för att utveckla en
europeisk volontärstjänst. Dessa båda verksamheter skall i
framtiden ersättas av ett samlat ungdomsprogram med start
den 1 januari 2000. Programmet föreslås få en budget om
600 miljoner euro och innebär en årlig fördubbling från ca
54,5 miljoner ecu år 1999 till 120 miljoner euro för vart och
ett av de fem följande åren. Detta förslag antogs av
kommissionen, men Europaparlamentet har föreslagit att
programmets totala budget skall öka från den föreslagna
nivån på 120 miljoner euro till 800 miljoner. Den svenska
regeringen sade nej till detta och bidrog därmed till att i
rådet skapa en blockerande minoritet. Kristdemokraterna
anser att det hade varit mer rakryggat av regeringen att
erkänna detta när man skriver att ungdomar skall ses som en
resurs i det internationella arbetet. För oss är det självklart att
ungdomsfrågorna måste prioriteras i det internationella
arbetet, och vi är också beredda att göra ekonomiska
satsningar. Vi vill i detta sammanhang också tillägga att
internationellt arbete självfallet måste sträcka sig utanför
Europas gränser, något vi anser att regeringen glömmer bort
i propositionen.

Ungdomar är en viktig resurs i det internationella utvecklingssamarbetet.
Ofta består största delen av befolkningen i tredje världen av ungdomar och
svenska ungdomar kan medverka till att tillgodose också den unga
befolkningens behov. Perspektiven blir annorlunda och behoven tolkas
troligen inte heller på samma sätt som när enbart äldre personer planerar och
analyserar biståndsinsatser. Det finns dessutom ett klart mervärde i om man
kan öka kunskaperna om och förståelsen för internationellt solidaritetsarbete
hos morgondagens beslutsfattare. Kristdemokraterna anser därför att Sida ska
få i uppdrag att anlägga ett ungdomsperspektiv på allt utvecklingssamarbete i
syfte att tillvarata svenska ungdomars engagemang för internationell rättvisa
och säkerställa att biståndet också når den unga befolkningen i
mottagarländerna på ett tillfredsställande sätt. Sida bör i detta sammanhang
också se över ungdomsorganisationernas möjlighet att bedriva utvecklings-
samarbete, utbytesprogram och demokratibistånd.

I takt med att världen internationaliseras allt mer ökar också behoven av
direkta kontakter mellan människor i olika länder. Behovet för det civila
samhället att kunna bevaka och påverka det som händer i internationella fora
som får allt mer att säga till om ökar. Det är därför Kristdemokraternas
uppfattning att staten genom Ungdomsstyrelsen bör stödja ungdomsorganisa-
tionernas reguljära internationella verksamhet, det vill säga deras möjligheter
att ha kontakt med sina systerorganisationer i andra länder och bedriva arbete
inom sina internationaler. Finansiering för att träffas och utbyta tankar och
idéer med systerorganisationer får idag till stor del bekostas av
organisationerna själva, i synnerhet om kontakterna inkluderar länder utanför
EU. Detta begränsar av naturliga skäl ungdomsorganisationernas möjligheter
att skaffa sig inflytande också internationellt vilket får anses vara
otillfreds-
ställande.

Regeringen föreslår också i propositionen att Ungdomsstyrelsen tillsam-
mans med svenska EU-programkontoret och Sida ska initiera ett samarbets-
projekt i syfte att bättre sprida information om såväl ungdomsutbytet och
dess effekter som de praktiska erfarenheterna från utbytet. Kristdemokraterna
menar att det behövs en bättre information på detta området. Det är dock
viktigt att regeringen inte förbiser de ideella initiativ som finns på området
eller tar över uppgifter som idag sköts eller skulle kunna skötas av den
ideella sektorn.

Från ord till handling

Det är viktigt att ungdomspropositionen inte bara blir en
dokumentation av regeringens "allmänt goda vilja".
Propositionen måste också visa konkreta resultat i
ungdomars vardag. Vi anser därför att det är viktigt att
regeringen upprättar en plan för hur man skall gå från ord till
handling. Här tror vi att det är viktigt att man via kommun-
och landstingsförbund förmedlar propositionens intentioner
till de olika myndigheter och institutioner som berörs av
dem. Det är också ytterst viktigt att riksdag och regering går
före med gott exempel och att de olika departementen får
information om och stöd i sitt agerande för att genomföra
propositionens intentioner. Genom att se till att förslagen
också blir verklighet kan vi ge ungdomar en tilltro till det
politiska systemet och till vuxenvärldens engagemang i
ungdomsfrågor.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ungdomspolitiken skall vara stödjande och bygga på
ungdomars, föräldrars och andra närståendes engagemang,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till
reviderade mål och konkreta delmål för ungdomspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en bred översyn av bostadspolitiken ur ett
ungdomsperspektiv,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målen för Ungdomsstyrelsens arbete,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med elevmajoritet i skolstyrelserna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödet till de politiska ungdomsförbundens information i
skolorna bör finansieras utanför satsningen på föreningsutveckling för
ungdomsorganisationerna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avbryta projektet Ungdomskanalen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av förebyggande insatser mot drogmissbruk,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomars entreprenörskap,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att beakta generationsaspekterna vid alla viktiga
beslut,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidragsregler för ungdomsorganisationer,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anlägga ett ungdomsperspektiv på allt utvecklingssamarbete
och ungdomsorganisationernas möjlighet att bedriva utvecklingssamarbete,
utbytesprogram och demokratibistånd,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur ungdomsorganisationernas internationella verksamhet skall
kunna inkluderas i statens ekonomiska organisationsstöd,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kompetens som finns inom den ideella sektorn i utformandet
av samarbetsprojekt mellan Ungdomsstyrelsen, svenska EU-programkontoret
och Sida.

Stockholm den 21 maj 1999

Inger Davidson (kd)

Dan Kihlström (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Stefan Attefall (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Desirée Pethrus Engström (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Maj-Britt Wallhorn (kd)

Erling Wälivaara (kd)