med anledning av prop. 1998/99:140 Förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet

Motion 1998/99:K30 av Åsa Torstensson (c)

av Åsa Torstensson (c)
Om behovet av en granskningskommission och om
karaktären av kommissionen
De senaste årens debatt om polisiär och militär övervakning och
åsiktsregistrering av svenska medborgare under efterkrigstiden har nu
utmynnat i att regeringen ansett att det nu finns behov av att tillsätta en
granskningskommission för att kartlägga omfattningen och karaktären av
verksamheten. Centerpartiet välkomnar regeringens beslut att tilkalla en
granskningskommission.
Det finns ett stort allmänintresse  för att utreda om och i vilken utsträck-
ning Säpo och IB har ägnat sig åt olaglig åsiktsregistrering. En DN/Temo
undersökning från september 1998 visar att nästan hälften av alla svenskar
ställt sig bakom  kravet på en sanningskommission. I debatten har ofta den
norska sanningskommissionen under ledning av domaren Ketil Lund lyfts
fram som en förebild.
Det finns anledning att anta att  en granskningskommission kommer att
konfronteras med  svåra intresseavvägningar. I ena vågskålen kommer kravet
på att kommissionens arbete ska genomföras på ett sådant sätt att inte
underrättelse- och säkerhetsorganens möjligheter att tillvarata svenska
intressen och att inte heller i övrigt Sveriges relationer med andra länder
skadas. I den andra vågskålen kommer - de ofta berättigade - kraven från
allmänheten och forskningen  på insyn och öppenhet.
Regeringen har till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
anslagit 20 miljoner kr till ett särskilt forskningsprogram om den militära
underrättelse- och säkerhetstjänsten, från 1920-tal till 1980-tal. Forskar-
grupperna presenterade ett antal intressanta projekt som alla syftar till att
beskriva, förklara och förstå vad som egentligen hände i samband med IB-
affären och andra former av militär och polisiär övervakning av svenska
medborgare under efterkrigstiden.
Centerpartiet anser att forskningsuppgifterna är angelägna och att veten-
skapens bidrag är ovärderligt för att vi en gång ska kunna förstå vad som
egentligen hände. Centerpartiet delar forskarnas bedömning att endast
forskningen kan forma de insikter och den självförståelse som är nödvändig
för att IB-affären samt Säpos och andra institutioners övervakning av
svenska medborgare inte ska förbli ett oläkt sår i svensk efterkrigshistoria.
Kritiska röster från dessa forskare har emellertid höjts. Varje enskild
arkivhandling hos säkerhetspolisen (Säpo) respektive den militära under-
rättelsetjänsten (Must) måste genomgå en sekretessgranskning och i före-
kommande fall måste strykningar genomföras, innan den kan lämnas ut,
vilket lett till orimligt långa handläggningstider. Väntetider upp till tre
månader har förekommit och det är lätt att förstå forskarnas frustration över
detta förhållande eftersom kraven på vetenskaplighet innebär att forskarna
måste gå igenom stora mängder arkivmaterial. Forskningsprogrammets
projektledare har uttryckt sin oro för att Granskningskommissionen skulle
komma att tillsättas på forskningsprogrammets bekostnad.
Visst arbete har redan gjorts för att kartlägga omfattningen av de svenska
säkerhetstjänsternas, Säpo och IB, författningsskyddande verksamhet.
Försvarets underrättelsenämnd har granskat tiden från 1945 till idag, och
Registernämnden har granskat Säpos verksamhet utom tiden före 1969. Det
finns alltså anledning att komplettera arbetet med en heltäckande under-
sökning under rättssäkra former.
Centerpartiet vill i sammanhanget erinra om att forskningen och Gransk-
ningskommissionen ska fylla olika funktioner och att det ena därför inte kan
utesluta det andra. Bara då har vi möjlighet att genomlysa efterkrigstidens
svenska övervakningshistoria. För att säkra forskarnas samverkan med
kommissionen bör bestämmelser om detta tas in i lagen.
Lagrådet betonar i lagrådsremissen på den nu föreliggande propositionen
att "det är viktigt att lagen utformas på ett sätt som så gott sig göra låter
utesluter risken från rättssäkerhetssynpunkt. Det skulle vara olyckligt om
kommissionens arbete skulle efteråt föranleda förundersökningar eller
brottmål där en väsentlig fråga blir om saken hanteras av kommissionen på
ett korrekt sätt".
Inte minst mot bakgrund av den pågående diskussionen och den kritik som
träffat de tidigare Palmekommissionernas arbetsmetoder och verksamhet
finns det anledning att ta Lagrådets ord på största allvar. Erfarenheterna från
Palmekommissionerna är tämligen dystra, i den meningen att de varken
lycktas undanröja spekulationer eller misstro eller skapat klarhet och stärkt
tilltron till myndigheterna. Granskningskommissionen kommer, till skillnad
från tidigare svenska kommissioner, att bli en unik myndighet eftersom den
är den första av extraordinärt slag: utrustad med särskilda befogenheter.
Kommissionen kommer också ur en annan aspekt att vara unik eftersom det
blir, som också regeringen påpekar i propositionen (a prop. s. 10), den första
heltäckande och uttömmande kartläggningen av den inhemska säkerhets-
politiska underrättelseverksamheten i vårt land.
Centerpartiet anser att kommissionen har goda chanser att skapa en tilltro
hos allmänheten att en korrekt beskrivning av omfattningen och karaktären
på den författningsskyddande verksamheten gjorts. En förutsättning för detta
är att en öppen och förutsättningslös granskning kommer till stånd.
Med hänvisning till det anförda anser Centerpartiet att det är motiverat att
resa höga krav på rättssäkerhetsgarantier när det gäller kommissionens
verksamhet. Centerpartiet är i detta avseende inte helt tillfreds med
regeringens bedömning såsom denna kommer till uttryck i propositionen och
föreslår därför nedan några förbättringar.
Förslag till åtgärder
Allmänhetens stora och berättigade intresse av insyn måste beaktas och
föranleda förändringar i den konstruktion för
Granskningskommissionens arbete regeringen nu föreslår. Centerpartiet
ifrågasätter regeringens bedömning att huvudregeln ska vara sekretess
och att ingen förhandlings- eller sammanträdesoffentlighet ska råda, och
vi menar för vår del att det omvända borde vara fallet. Centerpartiet
förordar därför att kommissionen i sitt arbete ska tillämpa det raka
skaderekvisitet  istället för det omvända.
Vidare anser Centerpartiet att det råder tvivel om innebörden av
kommissionens möjlighet att hålla förhör. Att förhör under straffansvar inte
kommer att vara den exklusiva formen för kommissionen att inhämta
upplysningar, som kan antas vara av betydelse för dess verksamhet, menar
Centerpartiet är anmärkningsvärt och riskerar att få märkliga konsekvenser.
Vid sidan av förhör under straffansvar menar regeringen att kommissionen
skall kunna "föra samtal med olika personer på motsvarande sätt som gällt
för tidigare kommissioner". Innebörden av detta blir att sådana samtal inte
kommer att omfattas av lagens bestämmelser om förhör, och därigenom
bortfaller reglerna om straffansvar för uppgifters riktighet och fullständighet.
Detta förhållande är otillfredsställande och riskerar att leda till
inkonsekventa
effekter och i viss mån osäkra uppgifter, eftersom vissa förhörspersoner
kommer att vara underkastade sanningsplikt medan andra inte kommer att
vara det. Riksdagen  bör ge regeringen till känna att den exklusiva formen
för inhämtande av upplysningar bör vara förhör under straffansvar.
Inte heller kan Centerpartiet acceptera de inskränkningar i den
grundlagsskyddade rätten att fritt meddela uppgifter och underrättelser för
publicering (meddelarfriheten) som regeringen är beredd att sanktionera.
Rent principiellt bör man iaktta den största försiktighet i att inskränka
grundlagsfästa fri- och rättigheter, även om det måste vägas mot andra
intressen t ex sekretesshänsyn. Centerpartiet anser dock i detta fall att
sekretesshänsynen inte ska tillåtas överväga. Därför bör riksdagen avslå
regeringens förslag i denna del.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till att i lagen införs
en bestämmelse om samverkan mellan forskare och
kommission,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
sekretessbestämmelserna att offentlighet blir huvudregeln i
kommissionens verksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förhör under straffansvar skall vara den
exklusiva formen för inhämtande av upplysningar,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om inskränkningar i den
grundlagsfästa rätten att fritt meddela uppgifter och
underrättelser för publicering (meddelarfriheten).

Stockholm den 13 augusti 1999
Åsa Torstensson (c)
Marianne Andersson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)
Agne Hansson (c)
Rigmor Ahlstedt (c)
Lena Ek (c)
Sven Bergström (c)
Motionen bereds i utskott Motionskategori: - Tilldelat: Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning: 1999-08-13 Hänvisning: 1999-08-17 Bordläggning: 1999-08-17
Yrkanden (8)