med anledning av prop. 1998/99:78 Beräkning av återbetalningsskyldighet för underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar m.m.

Motion 1998/99:Sf12 av Ulf Kristersson m.fl. (m)

Propositionen

I föreliggande proposition görs en analys av underhållsstödet som
infördes 1997. Analyserna visar klart att underlagen till reformen var
bristfälliga. Analysen ger en beskrivning av att underhållsstödet inte
ligger i linje med hur dagens människor lever. Den visar klart att det är
en omöjlighet för politiska ingenjörer att skapa ett fungerande system
som inte bygger på människors eget ansvarstagande. Den ger också bevis
på att människor inte har starkare band med sina barn än vad man har
med staten.

De förslag som regeringen lägger fram i propositionen, med syfte att
komma tillrätta med de brister som dagens system har, är både otillräckliga
och orättfärdiga mot alla inblandade parter. För det första beräknar man att
förslagen skall spara 160 miljoner kronor år 2001 och 2002. Det når inte ens
upp till det redan existerande kravet på besparing på 170 miljoner kronor de
aktuella åren. De förslag som läggs är minst lika bristfälligt underbyggda
som förslagen i den ursprungliga propositionen från 1996. Regeringen har
inte gjort någon konsekvensanalys av sina förslag och för inte fram några
välgrundade argument för de förändringar man nu föreslår. Det finns inget
samband mellan den analys regeringen gjort och de förslag den nu presen-
terar för riksdagen.

Uppenbarligen har regeringen inte kraft nog att komma med ett genom-
gripande förslag som reellt löser dagens problem. I stället väljer den att lappa
och laga i en reform som så uppenbarligen har kommit till vägs ände. Vi
anser att det enda rätta vore att utarbeta ett förslag till ett helt nytt system
grundat på helt andra utgångspunkter än det nuvarande. Mot den bakgrunden
bör riksdagen avslå propositionen.

Moderata utgångspunkter

Vår utgångspunkt är tilltron till föräldrars förmåga att ta ansvar för de
egna barnens försörjning, vare sig föräldrarna lever tillsammans eller ej.
Vi anser att statens uppgift skall vara att stödja, försvara och upprätthålla
föräldrarnas skyldighet till ansvarstagande. Detta skall ske i många olika
former. Ett skattesystem som tar hänsyn till försörjningsbördan för de
enskilda individerna är en av hörnpelarna i vår politik. Vi har också
presenterat förslag på skattesänkningar som riktar sig till låg- och
medelinkomsttagare och barnfamiljer.

Staten skall ställa samma krav på föräldrar som lever tillsammans som på
dem som har separerat. Så sker inte i dag. I stället ställer staten helt olika
krav på sammanboende och separerade föräldrar vad gäller ansvarstagande
om de egna barnens försörjning. Trots att det i lagen om underhållsstöd finns
formuleringar om föräldrars ansvar för de egna barnen ser verkligheten
annorlunda ut. I dag tar staten ifrån föräldrarna försörjningsansvaret för sina
barn vid separation och i stället blir man betalningsansvarig mot staten. Den
ordningen anser vi vara felaktig. Den statistik som säger att endast 74 % av
föräldrarna betalar sina underhållsskulder visar att man inte upplever samma
starka skyldighet mot staten som man skulle göra om betalningen skedde
direkt till de egna barnen.

Dessutom lever få efter de mallar som finns uppställda i reglerna. Detta har
inneburit att staten många gånger har förorsakat mer skada än nytta och att
skattebetalarna fått gå emellan.

Statens uppgift skall vara att ställa krav, stötta och följa upp. Syftet är att
separerande föräldrar själva - utan statens inblandning - kommer överens
om hur de skall dela på de ekonomiska skyldigheterna gällande de egna
barnen. Först när detta har misslyckats skall staten gå in. Statens uppgift
skall även fortsättningsvis vara att bevaka att separerande föräldrar uppfyller
sina skyldigheter och kräva in eventuella underhållsskulder.

Vår grundläggande uppfattning är att särlevande föräldrar med barn skall
vara gemensamt skyldiga att ekonomiskt sörja för dessa. I dag tas endast
hänsyn till den ekonomiska situationen hos den förälder som barnet inte lever
stadigvarande hos.

Staten kan aldrig friskriva någon förälder från sitt försörjningsansvar för
de egna barnen. Vare sig man har stor eller liten ekonomisk förmåga skall
man alltid ha kvar denna skyldighet. Kan man, av en eller annan anledning,
inte uppfylla detta ansvar skulle en modell kunna vara att staten kan gå in
och ge lån till försörjning av barnen. Skulder för sina barns försörjning borde
väl vara minst lika prioriterade som skatteskulder till staten.

Föräldrar måste alltid ta ansvar för sina handlingar. Att som staten gör i
dag, ge lättnader för särlevande föräldrar med flera barn i olika förhållanden,
är enligt vår mening tveksamt. Grundprincipen bör vara att försörjnings-
ansvaret är det samma för varje barn.

Nytt förslag

Med anledning av vad vi framfört ovan anser vi att regeringen bör
återkomma med ett förslag som bygger på principen att föräldrar alltid
har det ekonomiska ansvaret för de egna barnen. Målet måste vara att
statens ekonomiska ansvar skall begränsas till att gälla barn vars
föräldrar saknar egna medel och de fall där fadern är okänd. Enligt vår
mening måste ett reformerat underhållsstöd innebära att det ekonomiska
ansvaret för de egna barnen inte får upphävas. En annan viktig princip
skall vara att underhållsstödet betalas direkt till barnets vårdnadshavare
och inte som i dag till försäkringskassan. Utgångspunkten för ett nytt
förslag skall vara de riktlinjer som vi presenterat ovan. Regeringen bör
skyndsamt återkomma med ett förslag.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1998/99:78 i enlighet
med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett reformerat
underhållsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 29 mars 1999

Ulf Kristersson (m)

Chris Heister (m)

Berit Adolfsson (m)

Gunnar Axén (m)

Leif Carlson (m)

Maud Ekendahl (m)

Lars Elinderson (m)

Gustaf von Essen (m)

Margit Gennser (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Cristina Husmark Pehrsson (m)

Göte Jonsson (m)

Björn Leivik (m)

Göran Lindblad (m)

Cecilia Magnusson (m)

Carl G Nilsson (m)

Bertil Persson (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Henrik Westman (m)

Liselotte Wågö (m)