med anledning av prop. 2007/08:110 En förnyad folkhälsopolitik

Motion 2007/08:So18 av Elina Linna m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vetenskapligt underlag, evidens och beprövad erfarenhet ska redovisas i propositionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att analysen bör kompletteras med andra bestämningsfaktorer än levnadsvanor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Nationella hjälplinjens arbete bör uppmärksammas som en del av suicidpreventionsarbetet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att barn till föräldrar som endast kan ta ett begränsat föräldraansvar ska uppmärksammas särskilt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att folkhälsopropositionen ska kompletteras med en analys av barnfattigdomens inverkan på folkhälsan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stimulera verksamheter som vill pröva modellen hälsofrämjande arbetsplats i kombination med folkhälsoinsatser för äldre.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den utredning gällande gravida kvinnor som aviseras i propositionen ska inriktas mot vårdinsatser.

2Inledning

Under åren 1996–2000 gjorde Nationella fokhälsokommittén ett stort arbete för att utveckla och förankra folkhälsostrategin och folkhälsomålen. Representanter för samtliga politiska partier, kommuner och landsting, folkrörelsen samt experter och sakkunniga arbetade i kommittén. Kommittén medverkade i och arrangerade också ett stort antal seminarier och konferenser samt publicerade skrifter, delrapporter och betänkandet Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan (SOU 2000:91). Utredningen ledde sedan till propositionen Mål för folkhälsan som presenterades för riksdagen i december 2002. Riksdagen fattade beslut i frågan våren 2003. Det övergripande nationella målet för folkhälsan, nämligen att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen, fastslogs. Detta innebär att människor oavsett kön, klasstillhörighet, etnisk eller religiös tillhörighet, sexuell läggning, funktionsnedsättning eller ålder ska ges samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor. Kristdemokraterna valde som enda parti att avslå propositionen.

Sverige har alltså av tradition ett väl genomarbetat och ett väl förankrat folkhälsoarbete som varit en fråga för många. Ute i kommuner och landsting arbetar folkhälsoplanerare och andra med att genomföra de mål som vi gemensamt kommit fram till. Detta är några av anledningarna till att svenska folhälsostrategier och folkhälsomål varit så framgångsrika.

Det har nu gått fem år sedan en stor omfattande folkhälsoproposition lämnades till riksdagen, så med stor förväntan har Vänsterpartiet sett fram emot propositionen vilken regeringen aviserade redan vid sitt tillträde. Regeringens proposition En förnyad folkhälsopolitik uppfyller dock inte våra förväntningar. Propositionen saknar koppling till det övergripande målet, nämligen att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Detta är den största bristen med förslaget.

Vänsterpartiet anser att folkhälsopolitiken aldrig ska ses som en isolerad företeelse. Medvetenheten om att t.ex. skattepolitiken, arbetsmarknadspolitiken, socialförsäkringssystemen, jordbruks-, kultur- och välfärdspolitiken påverkar vår hälsa kan vi inte låta bli att ta hänsyn till. De hälsoklyftor som finns i vårt samhälle och som fortfarande är för stora, hänger i stor utsträckning ihop med klassklyftorna. En stor del av de variationer i hälsa som finns hos barn och ungdomar beror på socioekonomiska faktorer, som är möjliga att påverka. En genomgång av dessa skillnader kan läsas i Socialstyrelsens lägesrapport för 2007, Folkhälsa och sociala förhållanden.

3Vetenskap, evidens och beprövad erfarenhet

Nationella folkhälsokommitténs förslag byggde, förutom det breda förankringsarbetet, på vetenskap, evidens och beprövad erfarenhet. Denna kunskap ledde fram till och kom till uttryck i folkhälsopropositionen. I den föreliggande propositionen En förnyad folkhälsopolitik saknas dessa viktiga inslag. Genomgående saknas hänvisningar till vedertagna källor. Propositionen bör kompletteras så att vetenskapliga underlag och evidens blir tydliga. Detta bör ges regeringen till känna.

Enligt samstämmiga undersökningar ska s.k. bestämningsfaktorer användas vid arbete med folkhälsa. I den föreliggande propositionen analyseras levnadsvanor medan övriga bestämningsfaktorer endast omnämns. Detta innebär att folkhälsa blir en fråga om enskilda sjukdomar och diagnoser vars förklaringar och orsaker går att finna hos den enskilde. Detta är en stor brist som riskerar att försämra folkhälsoarbetet. Propositionen bör kompletteras med en analys av bestämningsfaktorer som trafik- och bostadplanering, utbildningsmöjligheter, boendemiljöer, tillgång till förskola, tillgång till arbete, det sociala stödet och hur dessa faktorer påverkar folkhälsan. Detta bör ges regeringen till känna.

I stället för att minska hälsoklyftorna i vårt samhälle riskerar regeringens politik att vidga klyftorna. De klassiska folkhälsoaspekterna har i regeringens proposition ersatts av tyckanden. Den framgångsrika modellen med fokus på samhällets möjligheter och skyldigheter på folkhälsoområdet har ersatts av fokus på individuella lösningar. Det finns i propositionen också ett tydligt fokus på sjukdomar i stället för folkhälsa; detta är ett brott mot tidigare folkhälsopolitik.

4Folkhälsa och klass

I Sverige är medellivslängden lång. Detta gäller likväl för arbetare som för tjänstemän. Detta beror till stor del på ett gott folkhälsoarbete och relativt sett goda arbetsvillkor. Under många år har de fackliga organisationerna drivit på för att stärka arbetet med goda arbetsvillkor, och de regelverk och kontrollmekanismer som samhället ställt upp har självklart stärkt förutsättningarna för goda arbetsvillkor.

Detta till trots vet vi att det finns skador och sjukdomar som är klassbundna. Det gäller i stor utsträckning sjukdomar i rygg, armar och ben som ledvärk, rygg- och muskelsmärtor. Samma sak gäller dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar där riskerna är mycket högre för arbetare än för tjänstemän.

Målområde fyra i folkhälsostrategin som handlar om hälsa i arbetslivet innehåller inte någon egentlig analys av huruvida hälsan i arbetslivet har förbättrats eller försämrats. I propositionen presenteras heller inga förslag till förändringar i arbetet med hälsa på arbetsplatserna. Att ett så stort och viktigt område lämnas utan närmare analys kan inte ses som annat än en stor brist.

I stället för att stärka folkhälsoarbetet på arbetsplatserna har regeringen vidtagit flera åtgärder i motsatt riktning. Arbetsmiljöarbetet har tagit många och stora kliv tillbaka. Arbetsgivarna har heller inte tagit sitt ansvar för att motverka detta. Trots de krav som finns i arbetsmiljölagstiftningen saknas på många arbetsplatser ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Rehabiliteringsåtgärder för att hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbetslivet genomförs inte på det sätt som föreskrivs enligt lag. Företagshälsovårdens kärnuppgifter underordnas regeringens privatiseringseufori.

Under förra mandatperioden inledde Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet stora satsningar i arbetet mot ohälsan. Bland annat genomfördes olika åtgärder för att öka precisionen i sjukskrivningsprocessen. Arbetsmiljöverket fick ökade resurser och den regionala skyddsombudsverksamheten byggdes ut. Nu ska 30 % av verkets resurser försvinna. De obligatoriska arbetsuppgifterna finns kvar. Det planerade förebyggande arbetet drabbas hårdast. Det systematiska arbetsmiljöarbetet och ansvars- och samordningsfrågorna i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen stärktes under förra mandatperioden. Nu har utbildningsmedlen för skyddsombud tagits bort. Vi har tidigare konstaterat att den borgerliga regeringen inte avser att prioritera ohälso- och arbetsmiljöfrågorna, vilket nu bekräftas i folkhälsopropositionen. I stället ser vi nu att den långsiktigt negativa utvecklingen av arbetsmiljöarbetet tar ny fart. Förutom att de faktiska resurserna till förebyggande arbete åter minskar är detta en signal från regeringen till alla arbetsgivare att man inte behöver prioritera arbetsmiljöarbetet. Arbetslivsinstitutet har lags ned. Arbetslivsforskningen har kraftigt minskat och den samlade kunskapen splittras. Kontakten mellan arbetslivets aktörer och forskare tunnas ut.

Insatser måste göras i hela kedjan, från förebyggande åtgärder via sjukskrivningsprocessen till rehabilitering. Vänsterpartiet menar att en arbetsplatsförankrad strategi för minskad ohälsa och ett uthålligt arbetsliv måste vila på ett antal huvudpunkter. I syfte att få bättre underlag för arbetsmiljöarbetet anser vi att en årlig trendrapport om utvecklingen i arbetslivet bör utarbetas. Rapporten bör ge en helhetsbild av den kunskap som olika forskare bidragit med och ska kunna fungera som underlag för arbetsmarknadens parter, beslutsfattare och andra intressenter i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Dessa och fler förslag för förbättrad hälsa i arbetslivet utvecklas i motion 2007/08:A381.

5Folkhälsa utan genus-, etnicitets- och HBT-analys

Kvinnor lever längre än män, men kvinnor är mer sjuka. Olikheterna i livslängd håller på att utjämnas, men inte olikheterna när det gäller sjukdomsbilden. Andelen unga kvinnor med sömnbesvär, migrän eller känsla av ängslan, oro eller ångest har tredubblats de senaste femton åren. Alltfler kvinnor känner också stress och upplever sitt arbete som psykiskt påfrestande med små möjligheter att själva bestämma arbetstakten.

Kvinnor röker mer än vad män gör medan män dricker mer alkohol. Skillnaderna i drickande mellan könen minskar bland skolelever eftersom pojkars konsumtion minskat medan flickors konsumtion varit oförändrat hög. Hälso- och sjukvården har naturligtvis möjligheter att påverka både rökning och alkoholkonsumtion hos den enskilde genom tidiga insatser. Men den kan inte ersätta samhällets reglering av tillgängligheten på tobak och alkohol. Därför är det livsviktigt att hålla fast vid den restriktiva alkohol- och tobakspolitiken.

I propositionen beskrivs frågan om ökande fetma som ett stort folkhälsoproblem. Vänsterpartiet håller med om denna analys och om att trenden och utvecklingen på detta område är oroande. När det gäller unga kvinnor i åldern 15–24 år ser det dock annorlunda ut. För dessa kvinnor är nämligen undervikt ett större problem än fetma. Många av dem som är underviktiga mår också psykiskt dåligt. Att vara underviktig ökar risken för att man ska känna oro, ängslan eller ångest. Socialstyrelsens folkhälsorapport visar tydligt att antalet unga kvinnor med psykiska besvär har ökat, och det är bl.a. fler kvinnor än män som försöker begå självmord. Många unga tjejer upplever tillvaron som väldigt kravfylld med stora krav på att vara smal, lyckad och vacker.

Mäns våld mot kvinnor är så vanligt att det bör ses som ett folkhälsoproblem. Våldet kan bestå av olika former av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Också hot om våld och rädsla för våld påverkar kvinnors fysiska och psykiska hälsa, liksom deras livsinnehåll, genom att deras möjligheter till social delaktighet och att forma sin tillvaro allvarligt inskränks. Folkhälsoinstitutet har föreslagit att frihet från könsrelaterat våld bör bli ett nytt delmål inom folkhälsopolitiken. Det är ett bra förslag eftersom det framhäver vidden av problematiken. Frihet från könsrelaterat våld bör bli ett nytt delmål inom folkhälsopolitiken.

Ohälsan bland HBT-personer är oroande. Fördomar och stigmatisering som den här gruppen utsätts för bidrar säkerligen till att försämra hälsan. Det handlar särskilt om den psykiska ohälsan bland HBT-personer. Vi menar att Folkhälsoinstitutet i höge grad borde uppmärksamma HBT-perspektivet. Även i föreliggande proposition visar sig denna brist. För att förbättra kunskapen och insikterna om vikten av arbetet med HBT-personers hälsa bör regeringen lämna förslag på hur HBT-perspektivet kan stärkas i folkhälsomålen.

Det finns stora skillnader i hälsa mellan utrikes och inrikes födda, vilket i någon mån nämns i folkhälsoproppen. Utrikes födda har i genomsnitt sämre hälsa, men behovet av hälso- och sjukvård varierar mellan olika etniska grupper. Allmänt är det samhälleliga faktorer såsom invandrades svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, bostadssegregation, diskriminering och rasism som leder till ohälsa. Många invandrade har låg social status i Sverige oberoende av vad de har haft med sig i form av utbildning och arbetslivserfarenhet. Personer med låg social status utnyttjar generellt primärvården i lägre grad än vad deras hälsotillstånd skulle motivera. På så sätt får de sämre möjligheter till adekvat behandling.

Sambanden mellan etnicitet och ohälsa är komplexa, men gemensamt uppvisas ändå en tydlig bild av att utsatthet och social tillhörighet i kombination med etnicitet påverkar hälsan. Folkhälsoinstitutet måste ha en gedigen kompetens i etnicitetsfrågor för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Dessa och fler liknande frågor berörs också i motion 2007/08:So240. Då denna motion ännu inte är behandlad hänvisar vi till de yrkanden som finns i motionen.

Det är positivt att regeringen uppmärksammar bristen på kunskap vad gäller nationella minoriteters hälsa. Dock är det viktigt att lyfta fram alla nationella minoriteter i det kommande arbetet. Vi vill också framhålla vikten av att de nationella minoriteterna behandlas med respekt för sina egna förutsättningar och inte som en enhetlig grupp. Det arbete som ska göras bör också göras i nära samverkan med de grupper det berör.

6Suicidprevention

Det är bra att regeringen fortsätter det arbete som Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet inledde när det gäller förebyggande av suicid. Detta är ett mycket viktigt område, och det brådskar att ta fram åtgärder för att förstärka arbetet. I propositionen saknas dock både nya insatser, genomarbetade förslag och utvärdering av redan existerande åtgärder. Hänvisningarna till psykiatrisamordnaren följs inte upp med konkreta förslag. Remissinstansernas kritik är i många stycken hård. Det saknas även inom detta område evidensbaserad kunskap, vilket måste anses som anmärkningsvärt. Med tanke på att åtgärderna brådskar är det också ytterst märkligt att regeringen väljer att helt förbigå arbetet med Nationella hjälplinjen. Socialstyrelsens utvärdering av hjälplinjens arbete visar tydligt att dess insatser är mycket viktiga för personer i akut kris men att behoven överstiger föreningens kapacitet. Vänsterpartiet anser att det vore lämpligt att i större utsträckning involvera de redan existerande och fungerande strukturer som finns för att snabba på arbetet inom aktuellt område. Detta ska ges regeringen till känna.

7Barns och ungas uppväxtvillkor

Under målområde tre, barns och ungas uppväxtvillkor, föreslår regeringen att stora satsningar ska göras på s.k. föräldrastöd. Vänsterpartiet anser att regeringens skrivningar i propositionen präglas av tyckanden och synpunkter. Det finns t.ex. inga hänvisningar till kunskapskällor ens när det gäller så allvarliga frågor som misshandel av spädbarn.

Självklart är det så att de flesta föräldrar vill sina barn det bästa, men alla familjer har olika behov och förutsättningar. En sådan insikt saknas i regeringens proposition.

Det finns stora grupper av barn vars föräldrar har sämre förutsättningar än andra att erbjuda ett bra stöd. I det perspektivet står det klart att regeringen med sina individuellt riktade åtgärder riskerar att svika stora grupper av barn. Ett exempel på sådana förhållanden är flickor och pojkar som har föräldrar som sitter häktade eller i fängelse. Enligt barnombudsmannen befinner sig i dag flera tusen barn i Sverige i denna situation. Samhället brister i sitt ansvar för dessa barn på flera punkter. Det gäller såväl barnens behov av stöd som deras rätt till en väl fungerande kontakt med sin frånvarande förälder. Ett annat exempel på barn vars föräldrar har sämre förutsättningar är barn till vissa personer med psykiska problem, i synnerhet om de är omhändertagna inom rättspsykiatrin eller i tvångsvård. Svårigheterna för dem är dubbla. För det första innebär det en frånvaro från föräldern på samma sätt som för barn med föräldrar dömda till fängelse. För det andra innebär faktumet att deras föräldrar har en psykisk störning att de är särskilt känsliga och sårbara.

Fler exempel finns och det är beklagligt att dessa grupper av barn glöms bort av regeringen. Flickor och pojkar vars föräldrar har begränsade förutsättningar i sin föräldraroll osynliggörs. För att folkhälsomålet om barns och ungas uppväxtvillkor ska uppnås måste även dessa grupper uppmärksammas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Regeringen nämner i propositionen skolhälsovårdens och ungdomsmottagningarnas roll för barns och ungas hälsa. Däremot nämns inte elevhälsa som en viktig faktor. Även om förslag till reglering av frågan om elevhälsa under året kommer att presenteras inom Utbildningsdepartementets ram kan inte frågan förbigås när det gäller folkhälsa. I dag är det alltför många barn som inte har tillgång till elevhälsovård, framför allt i landets allt fler privatskolor. Detta är ett stort bekymmer. I flera privatskolor har man heller inte tillgång till lokaler för idrott utan i stället väljer man att under en koncentrerad period av en vecka per termin fullfölja timkravet i läroplanen. Detta är givetvis förödande för hälsan och grundläggandet av goda vanor. Dessa och fler frågor berörs i motionerna 2007/08:Ub305 Elevhälsa, 2007/08:Ub309 För en likvärdig skola och 2007/08:Ub353 Nya regler för privata skolor.

När det gäller barns och ungas uppväxtvillkor förbigår också regeringen det faktum att många barn i Sverige växer upp i fattigdom. Att växa upp i fattigdom påverkar självklart folkhälsan. Asylsökande, papperslösa och gömda barn har en mycket utsatt situation när det gäller hälsoaspekter. Det handlar både om fysisk och om psykisk hälsa. I Vänsterpartiets motion med anledning av regeringens skrivelse om barnpolitiken utvecklar vi vår syn på dessa frågor. Folkhälsopropositionen bör kompletteras med en analys av barnfattigdomens inverkan på folkhälsan. Detta ska ges regeringen till känna.

8Hälsofrämjande arbete för äldre

Precis som i allt folkhälsoarbete är den generella välfärdens och samhällsstrukturens utformning väsentlig. Ur ett äldreperspektiv handlar det om bostäder som är utformade så att man lätt kan komma ut eller att bostadsanpassning medges, serviceinrättningar finns i närområdet och träffpunkter och aktiviteter görs tillgängliga på tider som passar äldre. Förebyggande arbete är mycket viktigt; här kan framhållas det arbete som görs för att minska fallolyckor och liknande. Vi menar att förutom det lokala folkhälsoarbetet i kommuner och landsting som bör göras på bred front finns det skäl att i denna motion särskilt lyfta fram hemtjänstens roll i folkhälsoarbetet med äldre. Vi menar att hemtjänstens lokalkännedom och karaktär skulle passa väl in i ett system med uppsökande verksamhet, hälsosamtal, skapande av mötesplatser t.ex. för matlagning och hjälp med bostadsanpassning. Vi vet också att det finns stor ohälsa bland personalen som arbetar inom vård och omsorg varför ett pilotprojekt med s.k. hälsofrämjande hemtjänst skulle kunna utgöra en modell för utveckling av folkhälsoarbete med både personal och äldre. Uppdrag bör ges för att stimulera verksamheter som vill pröva modellen hälsofrämjande arbetsplats i kombination med folkhälsoinsatser för äldre. Självklart bör även primärvården involveras i detta arbete. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

9Smittskyddsfrågor

När det gäller smittsyddsfrågor så ser vi i dag en oroande utveckling. Fler unga personer smittas t.ex. av klamydia och andra sexuellt överförbara sjukdomar. I folkhälsopropositionen läggs allt mer ansvar på ungdomsmottagningar och skola, vilka naturligtvis är viktiga aktörer i detta arbete. Men sådana krav på dessa institutioner måste följas upp med ekonomiska förutsättningar för att möjliggöra ett preventionsarbete som är både målgruppsanpassat och långsiktigt. Om mer ansvar läggs på skolan och ungdomsmottagningar, måste de tilldelas ändamålsenliga resurser. Det går inte att endast lita på att arbetet omorganiseras. Vi har till och med sett nedskärningar på skolhälsovården de senaste åren. Som nämnts ovan har flera skolor inte ens tillgång till elevhälsovårdspersonal, och en effekt av det är att eleverna har allt mindre möjlighet till samtal om exempelvis sexualitet med skolsköterska eller kurator, vilket naturligtvis är negativt i arbetet med att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar.

Det är nu ytterst angeläget att regeringen visar att man förstår allvaret i frågan och omgående skjuter till resurser för olika preventionsinsatser för dessa sjukdomar. Vi vet att Socialstyrelsen har fått en rad uppdrag kopplade till denna fråga, men situationen är akut och regeringen måste agera, inte bara utreda. Om inte de ekonomiska förutsättningarna finns för ett starkt preventionsarbete får regeringen svårt att leva upp till kraven i målområde 8 Sexualitet och reproduktiv hälsa. Det kommer också att vara svårt att vända den negativa trend Sverige nu är inne i med en kraftig ökning av smittspridning, vilket har negativa konsekvenser för den svenska folkhälsan.

10Särskilda insatser för gravida kvinnor med missbruk

Vänsterpartiet är enigt med regeringen om det övergripande målet när det gäller att barn inte ska riskera att födas med skador på grund av alkohol eller narkotika. I propositionen beskrivs också att socialtjänstens metoder för att hjälpa gravida kvinnor med missbruksproblematik inte alltid fungerar. Socialstyrelsen har i en rapport lyft fram tillämpningen av LVM som ett problem.

Vänsterpartiet är avvisande till mer tvångsvård som lösning på detta problem. Vi anser i stället att en fungerande vårdgaranti är en mer framgångsrik väg. Det finns redan i dag utrymme för tvångsvård, och en framtida utredning borde snarare inrikta sig på hur vården för dessa kvinnor ska utvecklas än på mer tvång. Detta ska regeringen ges till känna.

Stockholm den 31 mars 2008
Elina Linna (v)
Rossana Dinamarca (v)	Egon Frid (v)
Siv Holma (v)	Eva Olofsson (v)