med anledning av propositionen 1976/77:151 med förslag till bostadsförvaltningslag m. m.

Motion 1976/77:1677 av herr Henrikson m. fl.

av herr Henrikson m. fl.
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1976/77
1677-1678

Motion
1976/77:1677

av herr Henrikson m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:151 med förslag till bostadsförvaltningslag
m. m.

Inledningsvis vill vi uttala vår tillfredsställelse med att den borgerliga
regeringen fullföljt det tidigare inledda arbetet med att förbättra 1970 års
lagstiftning om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Det sker genom ett
förslag till ny lag, benämnd bostadsförvaltningslag. Förslaget är i huvudsak
godtagbart.

Det finns emellertid en allvarlig brist i förslaget som - även om den
kan framstå som marginell - är nog så väsentlig. Det gäller frågan om
att i vissa situationer vid tvångsförvaltning snabbt få fram pengar för att
tillgodose akuta behov.

Bostadsförvaltningsutredningen angav som exempel att fastigheten vintertid
står utan olja för uppvärmning eller att det elektriska systemet satts
ur funktion samtidigt som förvaltaren saknar medel till att köpa ens en
mindre kvantitet olja eller till att nödtorftigt låta laga elsystemet. Utredningen
framhåller också att ifrågavarande "katastrofsituationer" oftast torde
inträffa i anslutning till beslutet om tvångsförvaltning, då fastigheten kan
befinna sig i nedgånget skick och några hyror kanske ännu inte har influtit
till förvaltaren.

Enligt utredningen borde förvaltaren i sådana situationer ha möjlighet
att få visst stöd från det allmänna. Utredningen föreslog därför att hyresnämnden
skulle kunna föreskriva att belopp som ofördröjligen behövs för
fastighetens skötsel skall förskotteras genom samhällets försorg.

När det gäller frågan om vem som skall fullgöra skyldigheten att förskottera
behövliga medel, fann utredningen det ligga närmast till hands
att lägga det primära ansvaret på kommunen. Två av utredningens ledamöter
uttalade emellertid i ett särskilt yttrande att det borde vara en statlig angelägenhet
att ställa medel till förfogande i dessa sammanhang.

Vid remissbehandlingen har behovet av en förskottsmöjlighet vitsordats.

Däremot råder det olika meningar om i vilken ordning förskotteringen skall
ske och om vem som skall svara för förskotten.

Enligt vår mening är det angeläget att bringa denna fråga till en snar
lösning. Bl. a. torde detta påverka möjligheterna att få lämpliga förvaltare.

Det är självklart att förvaltaren inte skall behöva stå risken att lida ekonomiska
förluster.

Föredragande statsrådet säger i propositionen 1976/77:151 att frågan om
en kommunal medverkan i här åsyftade situationer måste övervägas ytler

1 Riksdagen 1976177. 3 sami. Nr 1677-1678

Mot. 1976/77:1677

2

ligare, och därför föreslås inte någon bestämmelse om skyldighet för kommunen
att förskottera förvaltningsmedel.

Enligt vår mening finns inte något ytterligare behov av utredning. I utredningsbetänkandet
redovisas två olika lösningar, en med staten och en
med kommunen som ansvarig. Vid remissbehandlingen har ytterligare varianter
förts fram. Vad det nu gäller är att ta ställning till vilken lösning
som bör väljas.

Eftersom lösningen bör utarbetas i samråd med företrädare för kommunerna,
vill vi inte motionsvägen föra fram ett bestämt förslag. Det bör ankomma
på regeringen att utarbeta förslag i ämnet.

Med hänsyn till angelägenheten av att den nya lagstiftningen snabbt kompletteras
i detta hänseende, bör riksdagen begära att regeringen skyndsamt
lägger fram förslag härom.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att vid
tvångsförvaltning medel som ofördröjligen behövs för fastighetens
skötsel omgående kan ställas till förvaltarens förfogande.

Stockholm den 31 maj 1977

LARS HENRIKSON (s)
OSKAR LINDKVIST (s)
IVAR HÖGSTRÖM (s)

MAJ LIS LANDBERG (s)