Till innehåll på sidan

med anledning av propositionen 1978/79:109 om ändring i datalagen (1973:289)

Motion 1978/79:2611 av Olle Wästberg i Stockholm

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1978/79
2611-2617

Motion

1978/79:2611

av Olle Wästberg i Stockholm

med anledning av propositionen 1978/79:109 om ändring i datalagen
(1973:289)

Inledning

Användningen av datorer för att skriva och skicka brev,cirkulär, tidningar
och andra meddelanden ökar starkt. Datainspektionen har i ett par beslut
tolkat nuvarande datalag så att innehållet i sådana meddelanden är personregister
i datalagens mening. Detta innebär, såsom datainspektionen tolkar
lagen, att inspektionen noga måste föreskriva innehåll, användning och
ändamål för meddelanden som hanteras i en dator. I ett fall har t. ex. en
organisation för att få tillstånd från datainspektionen tvingats föreskriva att
politiska och religiösa åsikter inte får förekomma i meddelanden och att
datorlagrade brev automatiskt skall raderas efter högst en månad.

Denna icke avsedda följd av datalagen överensstämmer inte med yttrandefriheten.
Grundlagen säger att rätten till vidaste möjliga yttrandefrihet i
politiska och religiösa frågor särskilt skall skyddas. Det är också mycket
tveksamt om en utomstående skall ha rätt att läsa andras brev på det sätt som
denna tolkning av datalagen leder till. Datalagen var aldrig avsedd att på detta
sätt hindra yttrandefriheten och brevhemligheten. Brev, cirkulär, tidningar
etc. är ju inte egentliga ”register”. De innehåller ju vanligen inte sådana
systematiska sammanställningar av personuppgifter som datalagen är avsedd
att reglera.

I ett fall används inte datalagen för att reglera meddelanden, nämligen när
vanliga tidningar använder datorstödda textsättningssystem. Datalagen
används alltså inte för att hindra tryckta tidningar att publicera politiska
åsikter utan bara för att hindra datorbefordrade tidningar. Detta undantag
bygger på ett uttalande i propositionen om datalagen (1973:33 s. 118) om att
datalagen inte skall tillämpas för tidningars textsättningssystem.

Genom ett liknande riksdagsuttalande att inte heller brev, datorlagrade
tidningar etc. är personregister i datalagens mening kan detta problem enkelt
lösas utan att föreslagen lagtext behöver ändras. Så snart datorlagrade brev,
tidningar e. d. innehåller systematiska sammanställningar av personuppgifter
blir de givetvis personregister, för vilka datalagen då kommer att gälla.

Datorlagrad textbehandling

Med ordbehandling förstås att datorer används som hjälpmedel för att
lagra, redigera, ändra i och skriva ut texter. Det blir också allt vanligare att

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2611—2617

Mot. 1978/79:2611

2

datorer används för att sända över texterna till mottagaren. Det kan röra sig
om vanliga brev, som sänds från en person till en eller flera mottagare. Det
kan röra sig om datorlagrade "tidningar”, som redigeras av en eller flera
personer och regelbundet sänds via datorn till sina abonnenter. En användning
är att en grupp av personer håller kontakt genom i datorn lagrade
”tidningar". Alla deltagarna läser regelbundet nya notiser som kommit in i
”tidningen” och kan skriva in sina egna kommentarer och notiser, som då blir
tillgängliga för övriga deltagare. Deltagarna kopplar sig t. ex. till datorn en
gång om dagen och får då läsa nyinkomna notiser och skriva sina egna.
Sådana system har visat sig ge helt nya möjligheter till en regelbunden
kontakt och informationsutbyte mellan geografiskt spridda personer. Detta
har speciell betydelse för informationsutbyte mellan forskare.

Datalagens innebörd för meddelandesändning

Den datacentral som drivs gemensamt av universitet och statliga forskningsanstalter
i Stockholm har sedan 1976 prövat detta slag av datoranvändning
på inititativ av Styrelsen för teknisk utveckling. Den har visat sig vara
mycket värdefull för kontakt och informationsutbyte. Datainspektionen
beslöt hösten 1978 att inte tillåta sådan datoranvändning. Datainspektionen
skrev samtidigt till regeringen och påpekade det problemsom uppstår till följd
av att datalagen i sin nuvarande form inte passar detta slag av datoranvändning.
Efter revision av ansökan gav datainspektionen tillstånd i mars 1979.
För att få tillstånd tvingades sökanden föreskriva bl. a. att brevskrivarna inte
fick uppge politiska och religiösa åsikter i sina meddelanden och att brev
måste raderas efter högst en månad, notiser i teletidningar efter högst tre
år.

Av följande skäl passar datalagen inte för meddelandesändning:

• § 4 datalagen säger att särskilda skäl skall finnas för tillstånd till
personregister med uppgifter om politiska och religiösa åsikter. Men det är
tvärtom angeläget att skydda och säkerställa medborgarnas rätt att
framföra åsikter i bl. a. politiska och religiösa frågor. Man inser det
orimliga, om man tänker sig att man försökte lösa problemen med risk för
obehörig avlyssning av telefonsamtal genom att förbjuda folk att yttra
politiska och religiösa åsikter i telefon!

Tidningarnas Telegrambyrå och de politiska nyhetsbyråerna överväger att
börja använda datorstödd meddelandesändning för att distribuera artiklar till
sina tidningar. Det vore mycket olämpligt om man försökte tillämpa
datalagen för att t. ex. förbjuda politiska och religiösa åsikter i dessa
system.

• § 6 datalagen säger att datainspektionen skall meddela föreskrift om vilka
personuppgifter som får förekomma, alltså vad man får skriva och inte
skriva i meddelanden. Det olämpliga i detta inser man om man tänker sig

Mot. 1978/79:2611

3

att datainspektionen skulle åläggas ge föreskrifter för vad som fick stå i
vanliga brev, tidningar etc.

• Datalagen bygger på att det skall finnas en registeransvarig, som har
datainspektionens tillstånd att föra register. När det gäller meddelanden är
det dock i de flesta fall lämpligast att samma ansvarsregler gäller som för
icke datorlagrade meddelanden, där den som skriver meddelandet har det
primära ansvaret.

• Att det enligt datalagen skall finnas en registeransvarig ger också den
registeransvarige rätt att granska privata brev på ett sätt som strider mot
brevhemligheten.

• § 10 datalagen om rätt till underrättelse är också tveksam för brev skrivna
på en dator. Skall verkligen en person ha generell rätt att få se på alla
privata brev i vilka han/hon nämns? Strider inte det mot brevhemligheten?

• Enligt datalagen skall datainspektionen meddela föreskrift om gallring av
personregister. En sådan utifrån påtvingad gallring kan komma att
uppfattas som en form av censur. (Jämför med om man lagstiftade att alla
böcker i folkbiblioteken skulle brännas efter en viss tid). Det är däremot bra
om den som skriver meddelanden själv skall ha rätt (men inte skyldighet)
att ange en giltighetstid, efter vilken tid meddelandet automatiskt raderas
ur datorn.

Risk för intrång i personlig integritet

Givetvis finns det risk för intrång i personlig integritet när datorer används
för meddelandesändning. Det är samma slag av risk för intrång i personlig
integritet som finns t. ex. genom att telefonsamtal kan avlyssnas, brev kan
öppnas, personliga uppgifter publiceras i tidningar på ett sätt som den berörde
uppfattar som otillbörligt. Riskerna var alltså väl kända långt innan datorer
användes för meddelandesändning.

Datorer kan innebära både en ökning och en minskning av dessa risker.
Datorer kan innebära ökade risker genom att det är tekniskt möjligt att låta
datorn automatiskt söka reda på vissa uppgifter. Sådan automatisk sökning är
dock betydligt svårare att få en dator att klara automatiskt, om det handlar om
vanliga texter och inte om systematiskt ordnade databaser. Å andra sidan kan
datorer innebära minskade risker genom att man i datorn kan bygga in skydd
mot obehörig åtkomst, t. ex. genom lösenord och kryptering, så att det t. ex.
blir omöjligt för en utomstående att läsa andras brev.

Liksom vi har särskild lagstiftning för att reglera brevhemligheten,
telefonhemligheten, telegramhemligheten, pressfrihet och uppgiftslämnares
anonymitet osv., kan det behövas särskild lagstiftning för att reglera
användning av datorer för meddelandesändning, datorlagrade ”tidningar”
etc. Men en sådan lagstiftning bör inte bygga på den nuvarande datalagen,
som varken är avsedd för eller lämpad för att reglera meddelandesändning.

Mot. 1978/79:2611

4

Lagen bör framför allt skydda dem som skriver och läser meddelanden, t. ex.
genom att ge dem rätt att radera och ange giltighetstid försina meddelanden.
Brevhemligheten bör skyddas även för datorbefordrade brev. Däremot bör
lagen inte föreskriva vad som färskrivas eller begränsa vem som färskriva till
vem. Det är också mycket tveksamt om lagen skall ange en maximal
lagringstid för texter annat än när författaren själv begärt sådan maximal
lagringstid.

Det är viktigt att praktiska erfarenheter från användning av datorer för
meddelandesändning får spela stor roll vid utformning av en sådan lagstiftning.

Några skäl för och emot datorer för meddelandesändning

Datorer används redan i dag i stor utsträckning för att skriva, lagra och
sända textmeddelanden. Sådan användning kommer med säkerhet att öka
starkt i framtiden. Därför behövs under alla förhållanden en lämplig
lagtillämpning för sådan datoranvändning. Egentligen behövs alltså ingen
diskussion om huruvida sådan datoranvändning är lämplig eller inte i den här
motionen. En sammanfattning av vanliga synpunkter följer dock nedan.

Som skäl för datorstödd meddelandesändning har man sagt att det ger en
mycket snabb kommunikation utan att man därför måste hitta en tidpunkt då
alla deltagare kan ställa upp samtidigt. Personer med geografiskt spridd
placering kan ha kontakt och utbyta erfarenheter på ett sätt som ökar likheten
i tillgång till information i olika delar av landet. Det skulle därmed med de nya
hjälpmedlen bli enklare att decentralisera verksamheter och behovet av att
samla en verksamhet till en enda central myndighet skulle minska.

Man säger också att erfarenheterna visar att datorstödd meddelandesändning
ökar möjligheten att sprida information om kommande beslut och samla
in synpunkter. Personer i underordnad ställning på olika håll inom en
organisation kan fä kontakt och upptäcka gemensamma intressen och på det
sättet lättare fä gehör för sina synpunkter. Fackföreningarna kan också
använda datorerna som hjälpmedel för kontakt t. ex. mellan fackliga
funktionärer.

När datainspektionen hösten 1978 beslöt förbjuda försöken med detta slag
av system vid universitetsdatacentralen i Stockholm, gjorde de tre fackföreningarna
vid en av de berörda myndigheterna (LO, SACO och TCOföreningen)
gemensamt en enkät med 124 personer som prövat detta slag av
system. 99 svar kom in. 92 % av dem som svarade ansåg att förbudet innebar
en nackdel, 55 % att förbudet innebar en allvarlig nackdel. 63 % ansåg att
förbudet innebar en kränkning av yttrandefriheten. Bara 2 % ansåg att
systemet inneburit någon kränkning av deras personliga integritet, och ingen
enda ansåg att denna kränkning var så stor att sådana system inte skulle få
användas. Något av en folkstorm uppstod bland användarna. Över 300 inlägg
skrevs i en datorlagrad tidning med diskussion av datainspektionens beslut

Mot. 1978/79:2611

5

under de två veckorna från det att beslutet var känt till det att beslutet
effektuerades och systemet stängdes av.

Mot datorstödd meddelandesändning har man anfört att möjligheterna
skulle öka att "med hjälp av systemet göra värderingar av kolleger och

underställd personal bl. a. kan man med hjälp av dataterminal studera

vilka som deltar i debatterna, vad de säger, hur de uttrycker sig, hur pass
kreativa de är osv.” Utformarna av systemen har försökt försvåra sådan
användning genom skydd mot att använda datorn för vissa slag av sökningar
och sammanställningar och genom att med hjälp av lösenord och kryptering
se till att utomstående inte har möjlighet att t. ex. läsa andras brev.

Man har också sagt att datorstödd meddelandesändning skulle kunna leda
till att enskilda personer i central beslutandeposition kan få ett instrument för
styrning och kontroll av verksamheten. Anhängarna har sagt att erfarenheterna
hittills tvärtom är att möjligheten ökar för personer i underordnad
ställning att göra sig hörda.

1 denna motion föreslås bara att själva meddelandetexterna inte skall
betraktas som personuppgifter i datalagens mening på samma sätt som i dag
gäller för meddelanden i tidningarnas textsättningssystem. Om någon ville
skapa datorlagrade register för central styrning och kontroll, t. ex. register
över vem som får kommunicera med vem, skulle dessa register fortfarande
vara personregister kontrollerade via datalagen.

Man har också sagt att personer som är ovana att kommunicera skriftligen
kan få det svårare att göra sig hörda. Mot detta har anförts att det visat sig, när
man använder datorstödd meddelandesändning, att det också finns personer
som har lättare att göra sig gällande skriftligen.

Sammanfattningsvis kan man säga att det uppenbarligen finns både föroch
nackdelar med datorstödd meddelandesändning. Förhoppningsvis
kommer vi så småningom att lära oss när detta medium fungerar bra och
mindre bra och använda det när det passar bra. Många av de skäl som anförs
mot det nya mediet är lika giltiga som argument mot böcker, bibliotek,
tidningar, brev, telefon etc. Dessa välkända medier har också vart och ett sina
fördelar och nackdelar, men ingen skulle därför komma på tanken att tillämpa
en lag av datalagens typ för att censurera i dessa medier.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen uttalar att datalagen inte är tillämplig på texterna i
sådana datorförmedlade meddelanden som inte innehåller
systematiska sammanställningar av personuppgifter,

2. att riksdagen uttalar att datainspektionen bör ta hänsyn till
yttrandefrihet och brevhemlighet, när den tar ställning till
ansökningar om tillstånd för detta slag av datorsystem,

3. att riksdagen hos regeringen begär att Datorlagstiftningssak

Mot. 1978/79:2611

6

kunniga får i tilläggsuppdrag att utreda om någon speciell
lagstiftning behövs för att reglera datorstödd meddelandesändning.

Stockholm den 23 april 1979

OLLE WÄSTBERG (fp)
i Stockholm

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.