med anledning av propositionen 1978/79:168 om föräldrautbildning och förbättringar av föräldraförsäkringen m. m.

Motion 1978/79:2482 av Sven Aspling m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1978/79

2482-2483

Motion
1978/79:2482
av Sven Aspling m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:168 om föräldrautbildning
och förbättringar av föräldraförsäkringen m. m.

Inledning

I den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:509 redovisade vi, i
anslutning till den socialdemokratiska partikongressens beslut om ett
familjepolitiskt program, de övergripande målen för denna politik och förslag
till konkreta åtgärder inom familjepolitiken.

De övergripande målen för familjepolitiken bör enligt vår mening vara
följande:

O att ge alla barn goda och likvärdiga uppväxtvillkor i ett samhälle präglat av
värme och gemenskap,
o att skapa förutsättningar för ekonomiskt oberoende för alla och för en
jämnare inkomstfördelning,

O att genom reformer inom barnomsorgen, skolan och fritiden verka för en
samhällsförändring som gör det möjligt för barnen att utvecklas till fria och
självständiga människor som verkar i gemenskap och solidaritet med
varandra,

o att ge föräldrar och barn mer tid för en innehållsrik och utvecklande
samvaro,

o att förverkliga jämställdheten mellan kvinnor och män såväl i hemmen
som i arbets- och samhällslivet och därigenom göra det möjligt att skapa ett
barnvänligare samhälle.

1 vår motion begärde vi förslag bl. a. om en utbyggnadsplan för
barnomsorgen enligt redovisade riktlinjer; Vi har följt upp dessa förslag
genom att begära höjda statsbidrag till barnomsorgen. Vi har verkat för ökade
samhälleliga insatser i skolan och inom missbruksvården samt för en bättre
boendemiljö. Vi har ansett det nödvändigt med åtgärder som förbättrar
barnfamiljernas ekonomiska situation; därför har vi lagt fram förslag om
höjda barnbidrag och förbättrat bostadsstöd.

En viktig del i den socialdemokratiska politiken har varit att ge vidgade
möjligheter för barn och föräldrar till en ökad samvaro. I motionerna
1976/77:257 och 572, 1977/78:327 och 1776 samt 1978/79:509 har vi fört fram
kravet på en utbyggnadsplan för föräldraförsäkringen. 1 den sistnämnda
motionen har vi även ställt oss bakom förslagen från familjestödsutredningen
och barnomsorgsgruppen; det var för oss ett naturligt ställningstagande mot

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2482-2483

Mot. 1978/79:2482

2

bakgrund av både partikongressens beslut och det faktum att det rör sig om
utredningar som tillsatts på grund av socialdemokratiska regeringsinitiativ.

Vi kan nu konstatera att de förslag som läggs fram i propositionen
1978/79:168 befinner sig väl i linje med de ställningstaganden vi tidigare
redovisat för riksdagen. Det är t. o. m. så att folkpartiregeringen nu överger
den konstruktion beträffande föräldraförsäkringens nionde månad som man
inom trepartiregeringen var med om att genomdriva. Mot denna bakgrund
kommer vi därför att i det följande med vissa bestämda reservationer
tillstyrka förslagen i propositionen.

Föräldrautbildning

En god uppväxtmiljö för barnen förutsätter att de sociala och ekonomiska
villkoren för familjerna förbättras. Föräldrarna behöver dessutom stöd i sin
föräldraroll. Genom en föräldrautbildning som utgår från barnens behov och
föräldrarnas vardagliga situation öppnas möjligheter för barn och föräldrar att
utvecklas tillsammans. Genom en förstärkning av föräldraförsäkringen får
barnfamiljerna större ekonomisk trygghet under tiden kring och strax efter
barnets födelse. Mera kunskaper om barns behov och om hur familjens
situation är beroende av samhälleliga förhållanden kan ge föräldrar impulser
att gemensamt påverka sin situation och öka kontakten med andra föräldrar.
Vi hälsar därför med tillfredsställelse att det nu läggs förslag om en första
början på en allmän föräldrautbildning från år 1980. När insatserna för
föräldrautbildning anknyts till landstingskommunala verksamheter som har
skapats till stöd för barnen finns goda förutsättningar för att man på ett
naturligt sätt kan på sikt engagera alla föräldrar, såväl mödrar som fäder, i en
allmän föräldrautbildning.

Vi vill dock starkt understryka vikten av att frivilliga organisationer, bl. a.
studieförbund, ges realistiska möjligheter för att söka engagera föräldrar i en
mera fördjupad förenings- och studieverksamhet kring barn och familj och
familjernas kontakter med samhället.

Vi vill starkt understryka att sjukvårdshuvudmännen vid sin utformning
av föräldrautbildningen strävar efter att stimulera faderns aktiva deltagande.
Fäderna bör redan på BB uppmuntras att dela ansvaret för sitt barn, dess vård
och fostran, och inte endast framstå som försörjare i familjen. Under
föräldrautbildningen bör det finnas goda chanser att föra en debatt om
könsroller och strävan till jämställdhet mellan könen.

När det gäller kontakt med svenska myndigheter och andra barnfamiljer
finns det för många invandrarföräldrar språksvårigheter och skillnader i
kultur och normer som försvårar deras deltagande i en allmän föräldrautbildning.
Trots dessa svårigheter är det angeläget att insatser av föräldrautbildningskaraktär
snarast erbjuds dessa familjer. Därför är det olyckligt att
regeringen vill avvakta ytterligare socialstyrelsens prövning av utformningen

Mot. 1978/79:2482

3

av föräldrautbildning för invandrarföräldrar kring barnets födelse. Invandrarverket
har varit positivt till barnomsorgsgruppens förslag. En ytterligare
fördröjning med starten av en allmän föräldrautbildning för invandrarföräldrar
bör undvikas. Det är därför angeläget att socialstyrelsens förslag föreligger
klart redan i början av år 1980 och att brist på kontaktassistenter eller
hemspråkstränare eller sjukvårdspersonal kunniga i invandrarspråk inte
omintetgör att föräldrautbildning i någon form kan erbjudas invandrarföräldrar.

Mot bakgrund av en undersökning som visat att en stor del av det
informationsmaterial som mödra- och barnahälsovården överlämnar till
föräldrarna är framställt av kommersiella företag, speciellt inom barnmatsindustrin,
som samtidigt gör reklam för sina egna produkter, har
barnomsorgsgruppen föreslagit att man borde rekommendera mödra- och
barnavårdscentraler samt kvinnokliniker att inte använda eller dela ut
kommersiellt material. Det har även hänt att föräldrar vars barn avlidit eller
vars barn fötts med så svåra handikapp att barnet inte en längre tid kunnat
vårdas hemma automatiskt har fått glättiga broschyrer om lyckliga mödrar
och friska barn.

Regeringen säger i propositionen att frågan huruvida olika företags
material skall komma till användning i verksamheten måste bedömas av
varje sjukvårdshuvudman. Det finns således inte något avståndstagande från
den sammanblandning mellan objektiv hälso- och barnavårdsinformation
och kommersiell reklam som på vissa håll fått stor omfattning och mött
kritik.

Riksdagen bör därför uttala att användningen av kommersiella företags
informationsmaterial inte bör ske i samband med föräldrautbildning eller
hälsokontroll. Företagen bör använda sedvanliga reklamformer för sin
information till sina kunder.

Det är naturligtvis av stor vikt att alla blivande och nyblivna föräldrar kan
erbjudas föräldrautbildning i de former och i den omfattning som föreslagits i
utredningsförslaget. Det synes också ha varit regeringens avsikt. Men
eftersom det ofta påpekas att verksamheten måste anpassas till lokala
förutsättningar och då ingen speciell stimulans i form av riktade statsbidrag
föreslås, kan det råda tveksamhet inför starten av nya former av kommunal
verksamhet. Vi förutsätter därför att socialstyrelsen på lämpligt sätt följer
utvecklingen av verksamheten.

Föräldraförsäkringen

I vår partimotion 1978/79:509 föreslog vi följande riktlinjer beträffande en
utbyggd föräldraförsäkring.

Den särskilda föräldrapenningen har som främsta syfte att möjliggöra en
ökad samvaro mellan barnet och båda föräldrarna. Det är viktigt att tiden för

1* Riksdagen 1978/79. 3 sami Nr 2482-2483

Mot. 1978/79:2482

4

den kan tas ut på det sätt som bäst passar varje familj; genom hel ledighet, sex
timmars arbetsdag eller hal vtidsledighet. Tiden bör successivt förlängas så att
den sammanlagda föräldraledigheten vid hel ledighet kommer att öka från
nio till tolv månader och kunna tas ut, inom vissa ramar, efter föräldrarnas
behov och önskemål. En omedelbar utbyggnad borde ske den 1 januari 1980
genom att ersättning under den nionde månaden utgick helt enligt inkomst bortfallsprincipen.

I ett nytt förslag bör också ingå en höjning av garantinivån i försäkringen.

I det socialdemokratiska utbyggnadsprogrammet för föräldraförsäkringen
knyts rätten till den nya särskilda föräldrapenningen till varje barn. I vårt
förslag medför varje nytt barn i familjen en rätt till en i tid angiven
föräldraledighet med föräldrapenning. 1 konsekvens med detta bör vid
flerbarnsfödsel räknas med den angivna tiden för vart och ett av barnen.

En lika fördelning av ersättningstiden mellan föräldrarna är en grundläggande
regel i det förslag om föräldraförsäkringens utbyggnad som lagts fram
av socialdemokratin i tidigare motionsförslag. Nu finns en verkningslös regel
om att ersättningstiden fördelas lika mellan föräldrarna, men efter anmälan
till försäkringskassan kan föräldrarna utan att ange några skäl automatiskt
upphäva denna regel. Vi föreslår att ersättningstiden för den särskilda
föräldrapenningen skall delas lika mellan föräldrarna och att undantag från
denna regel får ske endast när det föreligger särskilda skäl.

Vi föreslog vidare en sådan ändring i föräldraförsäkringens nuvarande
regler att rätten både till föräldrapenning och till den nya särskilda föräldrapenningen
överstigande garantinivån knyts till individen. Därigenom ges en
förvärvsarbetande make rätt att utnyttja föräldraförsäkringen med föräldrapenning
över garantinivån, även i det fall den andra föräldern är hemarbetande
och för samma tid inte uppbär föräldraförsäkringens garantibelopp. En
förutsättning skall givetvis vara att föräldern faktiskt har hand om barnet
under den aktuella tiden.

Regeringsförslaget innebär ett tillmötesgående av våra förslag i två
avseenden: under den nionde månaden utgår ersättning under inkomstbortfallsprincipen,
och den särskilda föräldrapenningen skall vid flerbarnsfödsel
utgå per barn.

Våra förslag i övrigt från vårens motion kvarstår dock. Vi vill därutöver
ånyo framhålla vikten av att en översyn görs av föräldraförsäkringen, bl. a. i
syfte att göra den mer förenhetligad. Riksdagen bör nu begära en sådan
översyn.

Havandeskapspenning m. m.

Propositionen för fram till beslut i riksdagen förslagen från familjestödsutredningen
om införande av havandeskapspenning, utvidgade möjligheter
till ledighet i samband med barns sjukdom och förändring av vissa

Mot. 1978/79:2482

5

åldersgränser. Förslaget om havandeskapspenning har sin grund i en
framställning från den socialdemokratiska regeringens jämställdhetsdelegation.
Vi har i motionen 1978/79:509 anslutit oss till de allmänna riktlinjerna
för denna reform. I anslutning till detaljutformningen vill vi dock ta upp vissa
särskilda problem.

Bakgrunden till förslaget om havandeskapspenningen står att finna i det
förhållandet att för främst kvinnor med tungt arbete kan uppstå betydande
problem under graviditeten. De skall då ges möjlighet att under viss tid före
nedkomsten antingen omplaceras eller, om detta inte är möjligt av vissa skäl,
få havandeskapspenning. Efter föräldraledigheten skall kvinnan återgå till
sina ordinarie arbetsuppgifter. Familjestödsutredningens förslag att man för
dessa kvinnor skall införa en möjlighet till ledighet och ersättning löser
problemet för en begränsad grupp och under en fixerad tid. Det är tveklöst ett
förslag med ett gott syfte. Men detta får givetvis inte innebära att arbetsgivarna
i övriga fall inte skulle behöva känna samma ansvar för att anpassa
arbetssituationen. Det ligger i kravet på en god arbetsmiljö att sådana
individuella hänsynstaganden görs vid behov. Det finns enligt vår mening
skäl att uppmärksamt följa frågan om i vilken utsträckning sådana omplaceringar
äger rum. I ett senare skede kan det bli aktuellt att överväga om den
möjlighet till omplacering som nu införs skall utsträckas. I ett sådant
sammanhang finns också skäl att granska praxis beträffande sjukskrivning av
kvinnor under graviditeten.

Det är också viktigt att den fackliga organisationen får ett betydande
inflytande när det gäller omplaceringsfrågan. Den fackliga organisationen
utgör ett stöd för den enskilde arbetstagaren i denna situation men ger också
en möjlighet till en bedömning av om lämpliga arbeten kan finnas och
därmed av att de kostnader som skulle falla på produktionen inte lastas över
på samhället. Detta bör bl. a. ta sig uttryck i att försäkringskassan obligatoriskt
har tillgång till den fackliga organisationens uppfattning som den
kommit till uttryck vid förhandling enligt medbestämmandelagen.

Detta bör uttryckas genom ett formligt krav i 3 kap. 9 § i lagen om allmän
försäkring. Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderliga
författningsändringar.

Enligt vad vi kan finna torde försäkringskassan som regel tvingas godta en
arbetsgivares uppgift att omplacering ej kunnat ske. Bestrider den fackliga
organisationen detta kan frågan anhängiggöras i arbetsdomstolen, vilket
knappast - bl. a. på grund av tidsförhållandena - torde bli vanligt. Det ligger
en risk i den starka ställning arbetsgivaren fått genom lagstiftningens
utformning i denna del, bl. a. därigenom att kriterierna för utgivande av
havandeskapspenning kan komma att påverkas av arbetsgivare som vill
undkomma den skyldighet som åvilar dem att göra en omplacering. En
möjlighet att stävja ev. missbruk vore att föreskriva att den fackliga
organisationens godkännande av att omplacering ej kunnat ske skulle krävas
vid ansökan om havandeskapspenning. I nuvarande läge bör dock ett sådant

Mot. 1978/79:2482

6

krav inte införas. Det är därför nödvändigt att riksförsäkringsverket noga
följer verksamheten med havandeskapspenning. Detta bör ges regeringen till
känna.

En annan fråga som familjestödsutredningen hade att pröva gällde en
utökning av antalet ledighetsdagar med ersättning från försäkringskassan vid
vård av sjukt barn. Utredningen prövade olika alternativ och stannade för ett
system som bl. a. innehöll en begränsning genom karensdagar. Vi uttryckte i
motionen 1978/79:509 tvekan inför just denna del av utredningens
förslag.

I propositionen läggs nu fram ett förslag där föräldrarnas möjligheter att
själva vårda sjukt barn i hemmet utan att vidkännas inkomstbortfall kraftigt
vidgas. En gräns om 60 dagar per barn fastläggs dock. Tekniskt innebär
regeringsförslaget en förbättring, varför vi i sak tillstyrker det. Dock finns
vissa problem som det finns anledning att ta upp.

Något material som belyser den föreslagna tidsgränsen finns inte. Det
material som familjestödsutredningen lagt fram ger inte någon upplysning
om konsekvenserna vid ett genomförande av propositionens förslag. Man
borde i detta sammanhang närmare ha sökt överväga effekterna i fråga om
kommunernas service när det gäller barnvårdarverksamheten. Det kan
nämligen ligga en betydande fara i att kommunerna avstår från en sådan
verksamhet - i varje fall att bygga ut den - om den allmänna försäkringen nu i
stället kan utnyttjas. Enligt vår mening borde det vara naturligt att man från
regeringens sida genom en redovisning av bl. a. verksamhetens omfattning,
problem och planerad utbyggnad samt möjliga följder av regeringsförslaget
hade gett riksdagen ett underlag för bedömning av denna fråga. Regeringen
bör få i uppdrag att ta upp överläggningar med Svenska kommunförbundet
kring de problem vi här tagit upp.

Familjestödsutredningen hade slutligen föreslagit en höjning av vissa
åldersgränser. I propositionen har man på ett, men dock viktigt, undantag när
följt utredningens förslag. Detta undantag är att föräldrapenning för tillfällig
vård av barn höjs till tolv i stället för tretton år som utredningen föreslagit,
även om givetvis vårdbehovet generellt sett är lägre ju högre upp man
kommer i barnens ålder. Likväl finner vi den gräns som utredningen förordat
vara principiellt riktig, med dess anknytning till den kommunala
barnomsorgen. Riksdagen bör därför begära att regeringen återkommer med
förslag om en höjning av denna åldersgräns till 13 år.

Hemställan

Med stöd av vad som anförts hemställs
att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om användande av kommersiella företags informationsmaterial
i samband med föräldrautbildning m. m.,

Mot. 1978/79:2482

7

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om föräldrautbildning för invandrare,

3. begär en översyn av föräldraförsäkringen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kommunal barnvårdsverksamhet,

5. beslutar att försäkringskassan obligatoriskt skall tillställas
uppgift om facklig organisations ställningstagande i samband
med ansökan om havandeskapspenning,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om uppföljning av praxis beträffande havandeskapspenning,

7. begär förslag om höjning av åldersgränsen för tillfällig vård av
barn i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 17 april 1979
SVEN ASPLING (s)

DORIS HÅVIK (s) LENA ÖHRSVIK (s)

ANNA-GRETA SKANTZ (s)