med anledning av skr. 1999/2000:14 En hållbar utveckling av landsbygden, m.m.

Motion 1999/2000:MJ5 av Gunilla Tjernberg och Erling Wälivaara (kd)

De senaste årens trend med flyttning från glesbygd till storstäder är ett
resultat av flera åra centraliseringspolitik där man inte tagit hänsyn till
landsbygdens särskilda villkor. Höjda drivmedelspriser,
fastighetsbeskattning och indragning av service är exempel på beslut som
underminerar lands- och glesbygdsboende. En avgörande faktor är den
förda jordbrukspolitiken som i rask takt slår ut svenska
landsbygdsföretag. Basen för landsbygdsutveckling är aktiva
konkurrenskraftiga jordbruks- och livsmedelsföretag. Men det förutsätter
en jordbrukspolitik som ger svenska jordbrukare möjlighet till fortsatt
jordbruksproduktion. Detta är inte minst viktigt för norra Sverige med
sina speciella villkor, som hårdare klimat och långa transporter.

Jordbruk i norra Sverige

Jordbruket i norra Sverige har under lång tid erhållit en regionalpolitisk
ersättning för att täcka de merkostnader som jordbruket i norra Sverige
har. Motiven för ersättningen har varierat men idag torde de väsentligaste
motiven vara att det genom jordbruket finns en möjlighet att bevara det
öppna landskapet i delar av norra Sverige. Genom jordbruket skapas
också ett betydande antal arbetstillfällen både inom själva jordbruket och
inom livsmedelsindustrin. Genom att förädla norra Sveriges viktigaste
gröda, vallen, till kött och mjölk har norra Sveriges konsumenter tillgång
till högklassiga närproducerade livsmedel. Jordbruket spelar dessutom en
central roll i arbetet med att skapa ett kretsloppssamhälle.

Merkostnadsersättning

Merkostnadsersättningen har lett till effektiva jordbruksföretag med stor
geografisk spridning. Tyvärr minskar idag jordbruksföretagen och
därmed också produktionen i norra Sverige, vilket tyder på att
lönsamheten i jordbruket är sämre än på andra håll i landet.
Jordbruksverkets översyn av de regionala ersättningarna visade på att
EU-medlemskapet och övergången till EU:s ersättningssystem medförde
att lönsamheten inom jordbruket, mätt som bruttoförädlingsvärde per
årsarbetsinsats, ökade relativt kraftigt i de nya stödområdena i södra
Sverige medan förändringarna längst i norr var obetydliga.

Det förslag till landsbygdsprogram som varit ute på remiss och som vi nu
har att behandla innebär att norra Sveriges konkurrensläge försämrats
ytterligare; särskilt gäller detta för stödområde 1-3. Tankegången att under
perioden 2000-2006 fasa ut kompensationsersättningen på spannmål gör att
svinproduktionen i norr i stor utsträckning kommer att tappa sin merkost-
nadsersättning.

För att täcka upp de merkostnader som jordbruket har i norra Sverige är
kompensations- och miljöersättningarna två viktiga komponenter. Den tredje
komponenten är den svenska nationella ersättningen. EU-inträdet innebar att
ersättningen för intransport av jordbrukprodukter urholkades för mjölk och
helt försvann för kött och ägg.

Jordbrukets struktur i norra Sverige samt områdets stora avstånd gör att
kostnaderna för insamling av mjölk, kött och ägg är högre än på andra håll i
landet samtidigt som kostnaderna för uttransport av livsmedel genom stor
befolkningsgleshet och många små butiker också är högre.

Intransportstöd

Ett höjt intransportstöd skulle sannolikt leda till ökad stabilitet,
framtidstro och därmed en ökad investeringsvilja bland lantbrukarna i
området. Till detta kommer att kadaverinsamlingen i norra Sverige har
medfört att jordbruket i norra Sverige har drabbats av högre kostnader än
i södra Sverige. Kostnaden för kadaverinsamlingen har inte heller
tidigare beräknats ingå i underlaget för merkostnaderna i norra Sverige.
Eftersom de högre kostnaderna är betingade av naturgivna nackdelar så
borde naturligtvis kostnaden för insamling av kadaver ingå i
merkostnadsersättningen. Dessa för Norrland viktiga särskilda
ersättningar behöver förstärkas vilket bör ske inom ramen för lands-
bygdsutvecklingsprogrammet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en höjd intransportersättning för
jordbruket i norra Sverige där kött och ägg ingår i underlaget,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att kostnaderna för kadaverinsamlingarna ingår i
underlaget för merkostnaderna i norra Sverige,

3. att riksdagen beslutar om utformningen av Norrlandsstödet i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 2 november 1999

Gunilla Tjernberg (kd)

Erling Wälivaara (kd)