Metallbiologiskt centrum i Uppsala

Motion 1992/93:Ub665 av Rosa Östh och Marianne Andersson (c)

Under flera år har det funnits ett intresse av att inrätta ett
forskningscentrum i Uppsala med tungmetallproblem som
huvuduppgift. Det har bl a
kommit till uttryck i riksdagsmotioner.

Sedan den 1 juli 1992 har Metallbiologiskt centrum i
Uppsala inrättats vid matematisk-naturvetenskapliga
fakulteten vid Uppsala universitet efter ett förarbete som
stötts av landstinget i Uppsala län. I centrum ingår
dessutom Sveriges lantbruksuniversitet, Akademiska
sjukhuset, Sveriges geologiska undersökning och Statens
veterinärmedicinska anstalt. Ett nära samarbete finns med
amalgamenheten vid Akademiska sjukhuset. Sammanlagt
deltar forskare från ett tjugotal institutioner och
avdelningar i centrums arbete.

Metallers kretslopp i naturen, inkluderande människor
och djur, är det samlande begreppet för de mång- och
tvärvetenskapliga arbeten som pågår och planeras. Det
innebär allt från kunskaper om geokemins och olika
samhällsaktiviteters betydelse för tillgång, upptag,
fördelning och hälsoeffekter av metaller till kliniskt
diagnos- och behandlingsarbete.

Människor och djur påverkas av metaller i vår
omgivning, på gott och ont. Metallerna har alltid funnits
och kommer alltid att finnas i vår miljö och vi kan inte
undgå att påverkas av dem. Många är nödvändiga för vår
hälsa, medan andra är skadliga. Mänskliga aktiviteter har
lett till att metaller omfördelas från lägen där de är relativt
ofarliga till miljöer där de ackumuleras och utgör en
hälsorisk för människor och djur. Särskilt allvarligt är att
försurningen påskyndar processen så att tungmetaller som
kvicksilver och kadmium kan bli tillgängliga för upptag i
näringskedjan. Ännu en följd av försurningen är att
livsnödvändiga spårelement som selen blir otillgängliga.

Flöden av metaller, särskilt i storstadsområdena, är ett
forskningsfält där Metallbiologiskt centrum kan bidra med
ökad kunskap. Centrum bedriver och planerar
forskningsaktiviteter för att öka möjligheterna för
bedömning av hälsorisker vid exponering för metaller, söka
vägar att diagnostisera metallöverbelastning, utveckla
metoder för att avgifta människor och djur samt metoder
för rening av utsläpp av olika slag av tungmetaller. De
metaller vars biologi studeras är sådana grundämnen som
ofta kallas spårelement. Dessa förekommer i låga
koncentrationer i vävnader och kroppsvätskor. Ett
femtontal av dem anses vara livsnödvändiga för däggdjur, t ex
järn, koppar, zink och selen. Selen har visats kunna
skydda mot giftverkan från sådana spårelement som vi vet
bara har giftverkan, t ex
kadmium och kvicksilver.

Metallbiologiskt centrum samlar unik kompetens som
finns i Uppsalaregionen. Den korta och direkta vägen
mellan forskningen vid det två universiteten och
myndigheterna, den kliniska verksamheten vid
Akademiska sjukhuset och veterinärmedicinska fakulteten
ger möjligheter att snabbt öka kunskaperna om sjukdom
och hälsa och hur resultaten kan tillämpas i praktiken. I
samarbete med företag vill Metallbiologiskt centrum också
utarbeta användbara lösningar för att forskningsresultaten
så snabbt som möjligt skall komma i produktion och
därmed samhället och medborgarna till del.

Centrum verkar för utökade kontakter mellan
universitet, myndigheter och industri, samt för bredare
forskningssamverkan. Metallbiologiskt centrums analytiska
kompetens utgör därutöver en stark resurs för näringsliv
och samhälle när det gäller mätningar av metaller.
Centrums uppgifter utgörs således av forskning,
information, utbildning och av att skapa underlag för
politiska beslut inom det metallbiologiska område som rör
miljö och hälsa.

Nyckelpersoner som skall informeras i första hand är
politiker, journalister, miljöansvariga inom län och
kommuner, lärare, läkare, tandläkare och övrig
vårdpersonal. För de aktuella verksamhetsåren planeras
följande informations- och utbildningsaktiviteter:
Metallers kretslopp i miljö och samhälleKunskapsläget
på amalgamområdet i Sverige och internationellt
Spårelement, sjukdomar och geokemisk miljö.

Information och utbildning avses bedrivas i form av
seminarier och kurser riktade till de ovan nämnda
målgrupperna. Det planeras också för att läromedel till
kurserna skall utarbetas. Dessa skall alltid hållas aktuella
med de nyaste kunskaperna inom det metallbiologiska
forskningsfältet.

En satsning på centrum nu, i form av ett basstöd och ett
forskningsanslag, innebär en inteckning i en
kunskapsberedskap som på sikt kan visa sig vara ovärderlig.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar tillgodose det behov av stöd till
forskning och forskningsinformation som föreligger hos
Metallbiologiskt centrum i Uppsala inom
forskningsanslaget.

Stockholm den 25 januari 1993

Rosa Östh (c)

Marianne Andersson (c)