Mobiltelefoner

Motion 1996/97:T413 av Bengt Silfverstrand (s)

Även om det påstås att Caesar kunde diktera ett brev
samtidigt som han läste ett annat visar ett stort antal
vetenskapliga undersökningar att människan under full
koncentration bara kan göra en sak åt gången. Vår hjärna är
så konstruerad att den koncentrerat och intensivt endast kan
ta emot en sinnesmodalitet i sänder.

Enligt en ganska ny undersökning av Mobilteleleverantörerna (MTL) är
Sverige det mobiltelefontätaste landet i Europa - 23,7 % av samtliga
invånare hade mobiltelefon i mars månad 1996, jämfört med 5 % i Tyskland
och 2,5 % i Frankrike.

På marknaden finns det idag också tillgång till ett stort antal mobil-
telefoner försedda med mikrofoner och högtalare som gör att bilföraren inte
behöver lyfta någon telefonlur vid användningen av telefonen. Den teknik
som skulle kunna göra telefonering under pågående bilkörning mer
trafiksäker är med andra ord väl etablerad.

Erfarenheterna, som i första hand bygger på uppgifter från polisen, visar
emellertid att det vanligaste förfaringssättet fortfarande är att många bilister
kör bil med en hand och håller i biltelefonen med den andra under pågående
körning. Polisrapporter liksom en mängd iakttagelser av biltrafikanter talar
också om att sådan telefonering i bil inte sällan sker på motorvägar med
fordonet framfört i mycket höga hastigheter.

Såväl internationella som svenska undersökningar visar att användande av
biltelefon under körning har starkt negativa effekter på förarens reaktions-
förmåga med försämrad trafiksäkerhet som följd. Väg- och trafikinstitutet i
Linköping har i en studie visat att den som talar i telefon vid samtidig
bilkörning i vissa fall fördubblar sin bromssträcka. Studien ger klart vid
handen att den mentala kapaciteten minskar och reaktionstiden förlängs hos
den bilförare som använder mobiltelefon under körning. En vanlig uppfatt-
ning har varit att bilisten ökar sitt säkerhetsavstånd när han/hon talar i
telefon. Linköpingsstudien slår fast att detta är fel. Slutsatsen är alltså
att
sannolikheten för en olycka ökar om föraren talar i telefon.

En workshop i frågan hölls i Oslo 1991 - "Mobiltelefoners og andet
informatikudstyrs inflydelse på trafiksikerheden". Slutsatsen blev här i stort
sett densamma: Användningen av biltelefon under pågående körning har i
flera avseenden en klart negativ inverkan på trafiksäkerheten.

Att förare som talar i mobiltelefon kör sämre än andra konstaterar bl.a.
också Trafiksäkerhetsförbundet i Malmöhus län: Uppmärksamheten blir
sämre och reaktionstiderna längre, slår förbundet fast.

Men trots att det idag entydigt kan fastställas att samtal i telefon i samband
med bilkörning allvarligt undergräver trafiksäkerheten och att bristande
uppmärksamhet vid sådan körning lett till allvarliga olyckor förlitar sig
ansvariga myndigheter fortfarande på att det genom upplysningskampanjer
skall gå att stävja missbruket. Det kan nu klart konstateras att dessa kampan-
jer har varit fullständigt resultatlösa. Mobiltelefon används i allt större
utsträckning under pågående bilkörning, antalet utredda och konstaterade
olyckor har ökat markant, samtidigt som det finns ett stort mörkertal i så
måtto att ett stort antal olyckor förorsakade av ouppmärksamhet i trafiken
p g a mobiltelefonering i polisutredningar och domar döljer sig under
rubriken "vårdslöshet i trafik".

Slutsatsen blir att bilkörning under samtidig telefonering, där ena handen
håller om ratten och den andra om en telefonlur, inte är förenligt med
iakttagande av tillfredsställande trafiksäkerhet. Förfarandet torde därför stå
i
strid med grundregeln för vägtrafik i 5 paragrafen första stycket VTK, där det
klart står uttryckt att "vägtrafikant skall iaktta den omsorg och vaksamhet
som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna".

Sammantaget visar såväl avsaknaden av tillförlitlig statistik över antalet
olyckor förorsakade av biltelefonering som underlåtenheten att från ansvari-
ga myndigheters sida målmedvetet informera om riskerna med sådan telefo-
nering att det nu är hög tid för en av riksdagen initierad undersökning som
gör en genomgripande analys av problem och missförhållanden.

Flera europeiska länder har numera infört en lagstiftning som innebär att
det är förbjudet att använda mobiltelefon som kräver en oupphörlig använd-
ning av händerna under bilkörning. En sådan lagstiftning finns i Spanien,
Portugal och Italien, där överträdelser bestraffas med böter. I Schweiz fast-
ställde landets högsta domstol (förbundsdomstolen) i maj 1994 en dom som
innebär att endast telefonsamtal med hands-free-utrustning är tillåtna.

Trafikutskottet har vid behandling av tidigare motioner på detta tema
utgått från att Polisen och Vägverket med uppmärksamhet följer utveck-
lingen och att uppföljningar och utvärderingar av konsekvenserna för trafik-
säkerheten vid telefonering under bilfärd skall komma till stånd. Vid
förfrågan hos berörda myndigheter meddelas emellertid att sådana undersök-
ningar inte genomförts och inte heller planeras.

Mot ovanstående bakgrund och med hänsyn till att s.k. hands-free-utrust-
ning, innebärande att telefonluren aldrig behöver lyftas, är väl utvecklad
föreslår vi att sådan utrustning skall vara obligatorisk vid telefonering under
bilkörning fr.o.m. med den 1 juli 1997.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en undersökning som belyser
mobiltelefonmarknaden i Sverige och de konsekvenser användning av
biltelefon under körning har på trafiksäkerheten,

2. att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring i
vägtrafikförordningen att telefonering under bilkörning enbart får ske med
s.k. hands-free-utrustning fr.o.m. den 1 juli 1997.

Stockholm den 30 september 1996

Bengt Silfverstrand (s)

Karin Wegestål (s)

Anita Jönsson (s)