Motioner i Andra Kammaren, N:o 11

Motion 1892:11 Andra kammaren - urtima

Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

11

N:o 11.

Af herr J. Mankell, om tillägg sb evillning jemte progressiv tillämpning
af bevillningen.

I motiveringen till min motion om införande af progressiv arfsskatt,
på hvilken jag här får åberopa mig, tror jag mig hafva påvisat
nödvändigheten för innevarande Riksdag att, om densamma gillar den
af herr statsrådet och chefen för finansdepartementet i protokollet öfver
finansärenden den 14 oktober antydda finansplan, i hvad den angår
anskaffandet af nya statsinkomster till ersättning för de afskrifva grundskatterna
och indelningsverket, äfvensom vill hafva, om icke visshet,
så åtminstone någon slags förhoppning, att densamma i framtiden blir
följd, genom särskilda skrifvelser till Kongl. Maj:t härom gifva sin
mening till känna samt anhålla om utarbetande och framläggande af
förslag i de antydda rigtningarna.

Och anser jag dessa skrifvelser i främsta rummet böra gälla:
förslaget till särskild fastighetsskatt och
förslaget till särskild inkomstskatt.

För min enskilda del kan jag ej annat än lemna erkännande åt
herr finansministerns förslag i dessa båda punkter, då de i det närmaste
öfverensstämma med mitt vid föregående riksdag framstälda förslag
angående anlitande af eu tilläggsbevillning till bestridande af de
särskilda kostnaderna för afskrifningen. Såsom en väsentlig förbättring
måste jag derjemte anse det förslag om de med bevillningsafdrag
hugnades befriande från tilläggsbevillningen. Och mot förslaget till
den särskilda fastighetsskatten har jag intet att anmärka.

Emellertid synes det mig dock vara något, som saknades i herr
finansministerns framställning. Med skäl har han fäst uppmärksamheten
vid nödvändigheten af en revision af bevillningsförordningens bestämmelser,
i syfte att dels åvägabringa en mera likformig tillämpning af

12 Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

densamma, dels på ett verksammare sätt, än för närvarande eger rum,
träffa vissa inkomstarter. Och har han såsom sistnämnda inkomstarter
i främsta rummet betecknat afkastningen af skog och åt sågverksrörelse,
äfvensom inkomsten af kapital, utan att likväl närmare angifva, i hvilken
rigtning revisionen med afseende på dessa inkomster borde ske.

Det är med anledning häraf, som jag tager mig friheten erinra,
huruledes på senare tider den åsigten allt mera börjat göra sig gällande,
att den progressiva beskattningen i afseende på de högre inkomstslagen
borde tillämpas. Med anledning häraf var det äfven, som bevillningsutskottet
vid sistförflutna riksdag tillstyrkte:

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla, att, derest
i och för ett fullständigt eller bättre ordnadt försvar eller för annat
statsändamål förhöjning af nu befintliga eller införande af nya skatter
skulle erfordras, Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, dels huru
vida icke den direkta skatt, som för närvarande utgår såsom bevillning
af inkomst, skulle lämpligen kunna höjas och så ordnas, att den bestämdes
att utgå med vissa procent högre för den stora och lägre för
den mindre inkomsten eller olika för olika slag af inkomst, dels ock
huruvida icke för ofvanberörda ändamål arfsskatten skulle kunna i vidsträcktare
omfattning än hittills tagas i anspråk.

Detta yrkande bifölls af Andra Kammaren, men afslogs för tillfället
af den Första. För min del måste jag anse särdeles lämpligt att,
då nu herr finansministern sjelf stält en revision af bevillningsstadgan
i utsigt, i sammanhang med skrifvelsen om tilläggsbevillningen äfven
ofvan nämnda af bevillningsutskottet tillstyrkta skrifvelse, i hvad den
beträffar bevillningen, förnyas. Härvid må det likväl tillåtas mig anmärka,
att, såsom herr finansmiuistern sjelf framhållit, äfven andra ändringar
af bevillningsstadgans bestämmelser vore nödvändiga, bland
hvilka jag ber att få tillägga den, som rörer den degressiva beskattningens
tillämpande äfven med afseende på familjens storlek, såsom
förhållandet är i de flesta länder, der den proportionella beskattningen
i någon vidsträcktare mån blifvit använd.

På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra får jag vördsamt
föreslå,

att Riksdagen, för händelse det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget
till afskrifning af grundskatter och indelningsverk skulle af densamma
godkännas, måtte i skrifvelse till Kong]. Maj:t anhålla:

att Kongl. Maj:t [ täcktes så fort sig görajlåter
framlägga förslag om den tilläggsbevillning, som under

13

Motioner i Andra Kammaren, N:o 11.

namn af särskild fastighetsskatt blifvit af herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet enligt protokollet
öfver finansärenden den 14 oktober ifrågasatt;

att Kongl. Maj:t likaledes täcktes framlägga förslag
om den tilläggsbevillning, som under namn af
särskild inkomstskatt af herr finansministern i samma
protokoll blifvit ifrågasatt;

att Kongl. Maj:t i sammanhang dermed, jemte
af herr finansministern antydd revision af bevillningsförordningen,
i öfverensstämmelse med Andra Kammarens
beslut vid sistförflutna riksdag täcktes taga i
öfvervägande, huruvida icke den direkta skatt, som
för närvarande utgår såsom bevillning af inkomst,
skulle lämpligen kunna höjas och så ordnas, att den
bestämdes att utgå med vissa procent högre för den
större och lägre för den mindre inkomsten eller olika
för olika slag af inkomst, äfvensom huruvida icke
dervid öfriga behöfliga ändringar i bevillningsförordningen
kunde vidtagas.

’• \,u,•/ ::• i m. .

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 24 oktober 1892.

J. Mankell.

<)}V