Motioner i Andra Kammaren, N:o 49

Motion 1884:49 Andra kammaren

Andra kammaren

Motioner i Andra Kammaren, N:o 49.

7

N:o 49.

Af Herr F. T. Borg: Om ändringar i 14 och 19 §§ af

Riksdagsordningen, rörande valrätten.

Tvenne riksdagsperioder äro snart tilländalupna, sedan frågan om
den politiska rösträttens utsträckning inträdde i sitt senaste skede. Med
allt större röstpluralitet och slutligen utan omröstning har Andra Kammaren
uttalat sig för denna reform, vilkoret för de fleste andra reformer
af dess mera vigt. Första Kammarens bleklagda nej har dock varit
lika envist som Andra Kammarens vidhållande af sitt reformsträfvande
i denna punkt. Hufvudskädet bland motståndsmännen är, att de hysa
betänklighet försatt öka antalet af valmän så betydligt, att tyngdpunkten
för den politiska makten i ena Kammaren komme att öfverflyttas från
de nuvarande maktinnehafvarne till nya, för hvilkas politiska qvaliflkationer
män tror sig icke ega tillräckliga garantier, ehuru denna betänklighet
saknar grund i erfarenheten, alldenstund de hos oss i det
närmaste politiskt rättslösa klasserna i intet afseende framstått såsom
ovärdige fulla politiska rättigheter, utan tvärtom genom en aktningsvärd
utveckling af sin ekonomi, sin intelligens och sin moral visat sig deraf
förtjenta, helst sedan en allmän upplysning blifvit bland dem spridd
genom skolan, pressen, föreningar m. m. Så länge emellertid nämnda
betänklighet förefinnes hos Riksdagens ena Kammare, kan man ej påräkna
framgång åt reformen.

En dylik tveksamhet borde ej kunna möta i fråga om den politiska
valrättens utsträckning till en viss afdelning af en annan medborgareklass,
nemligen den afdelning af myndiga qvinnor, som skattar för inkomst
af minst 800 kronor, för taxeradt egendomsvärde af minst 1,000
kronor, eller för arrende af minst 6,000 kronor i taxeringsvärde, enär
dessa qvinnors antal är så ringa, att de nuvarande politiskt röstberättigade
männen ej lära behöfva frukta att sålunda af dem öfverflyglas i
politiken, ej heller att af dem lida intrång i sina ekonomiska rättig -

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 49.

heter, något som man ännu här och hvar befarar, t. ex. i fråga om
föreslagen utvidgning af gift qvinnas eganderätt.

De steg, som i Sverige de senaste årtiondena tagits för att bereda
qvinnan fri- och rättigheter, som motsvara hennes anlag och förmåga,
ingifva förhoppning om att man skall vara benägen att tillerkänna myndig
qvinna, hvilken skattar lika mycket till kommun och stat som mannen,
samma politiska rättigheter som denne. Qvinnan hos oss innehar redan
på tjenstemannaområdet, i industrien, i vetenskapen och konsten en bemärkt
och aktad ställning; mången qvinna intager till och med på ett
och annat af dessa områden en plats, hvarifrån hon sprider Sveriges ära
äfven utom fosterlandet; är det då rätt och billigt att man undanhåller
henne, oaktadt myndig och lika med mannen bidragande till det allmännas
behof, en rättighet, som mannen eger endast på grund af dessa
hans bidrag? Man har omsider gifvit qvinnan samma kommunala rättigheter
som mannen, hvarför då ej också gifva henne rättighet att deltaga,
på samma vilkor som den politiskt röstberättigade mannen, i valet
af dem, som skola stifta de lagar, hvilka äfven hon skall lyda och hvilka
inverka äfven på hennes lif? För min del förmår jag ej upptäcka någon
skymt af skäl för tillbakasättande af ifrågavarande kategori af qvinnor
och tillägger, i detta fall stolt öfver mitt fosterland, att mera värda och
värdiga qvinnor, än Sverige i gångna tider haft och än i dag eger, har
ingen nation att uppvisa. Hvarför skulle vi då icke också vara de förste
att anvisa qvinnan den högsta offentliga hedersplatsen vid vår sida, den
politiska fullmyndighetens och likställighetens? Det är, i sanning, vi, ej
hon, som deraf skola skörda den största äran.

Jag dristar derför föreslå, att början af § 14 i Riksdagsordningen
erhåller följande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der de bosatte
äro, en hvar i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man och qvinna, hvilken, o. s. v.;

samt § 19:

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast
väljas personer

Om remiss till Konstitutions-Utskottet anhålles.

Stockholm den 26 Januari 1884.

F. T. For:/.

f