Motioner i Första Kammaren, N:o 50

Motion 1895:50 Första kammaren

4

Motioner i Första Kammaren, N:o 50.

N:o 50.

Af herr Grundberg, om införande af helsovdrdslära såsom

läroämne vid rikets folkskolelärareseminarier.

'' r-11 i v i. . i !> i > 1 j

Herr J. Andersson i Lysvik hemställer i motionen n:o 135,
väckt detta år i Riksdagens Andra Kammare, »att Riksdagen för sin del
ville besluta införande af s. k. samaritkurser och helsovårdslära såsom
läroämnen vid rikets folkskoleseminarier samt för detta ändamål för år
1896 anvisa erforderliga medel» , och han motiverar denna sin anhållan
dermed, att som kunskap i den första behandlingen af olycksfall
och vården i allmänhet af helsan vore af största praktiska betydelse,
borde undervisning i dessa ämnen lemnas vid våra folkskoleseminarier,
för att derefter undervisning i samma ämnen i våra folkskolor kunde
ega rum. i . ;

Utan att vilja förringa värdet af dessa motiv för införandet af
åtminstone det ena af dessa läroämnen, nemligen helsovårdsläran, i våra
folkskoleseminarier och derefter i folkskolan, vill jag påpeka, att ett
enligt min tanke ännu långt vigtigare motiv för helsovårdslärans införande
som läroämne i folkskoleseminarierna föreligger i det faktum,
att i dessa läroanstalter för närvarande ingen som helst undervisning
lemnas i skolhygien. Enligt Kongl. Maj:ts kungörelse den 20 december
1894 angående förändrad lydelse af vissa paragrafer i nådiga stadgan
för folkskolelärare- och lärarinneseminarierna i riket den 29 januari 1886,

Motioner i Första Kammaren, N:o 50.

o

ingår i lärokursen i ämnet naturkunnighet under första läseåret eu
»framställning af menniskokroppens byggnad, lifsyttringar och vård», och
utgör en sådan elementär kurs i fysiologi och helsolära för närvarande
det enda, som i detta vigtiga ämne vid dessa läroanstalter inhemtas.
Att i en sådan elementär kurs någon plats ej kan förefinnas för eu
framställning af nutidens skolhygien faller af sig sjelf, och icke heller
inrymmes en sådan undervisning enligt omtalade stadga i det läroämne,
pedagogik och metodik, under hvilket skolhygienen äfven kunde hafva
blifvit subsumerad. Häraf framgår alltså, att eleverna i dessa läroanstalter
för närvarande äro i fullständig afsaknad af hvarje undervisning
i detta för skolans rätta vård ytterst vigtiga läroämne.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskolelärareförening föranstaltade
år 1888 en hygienisk undersökning af våra folkskolor genom
att till lärarne vid rikets alla folkskolor utsända frågoformulär angående
de vigtigaste af alla de förhållanden, som röra skolans hygien. Svar
från icke mindre än omkring 1,400 folkskolor ingingo, och detta vidlyftiga
material föreligger nu bearbetadt. i ett arbete, som i dessa dagar
lemnar pressen. Det utgör den första tillnärmelsevis rigtiga framställning
af vår folkskolas nuvarande hygieniska tillstånd, och i afseende
på detta ämne kan jag hänvisa till detta arbete. För mitt ändamål
behöfver jag i detta sammanhang endast anföra följande.

Dessa undersökningar hafva visat, att i de vigtigaste af de frågor,
formulären framställa, t. ex. dem om skolornas belysning, ventilation,
uppvärmning och renhållning äfvensom om skolmaterielen, det hygieniska
tillståndet i landsbygdens skolor är långt sämre än i städernas, specielt
storstädernas, samt att det på en mängd ställen både i städernas och
landsbygdens, men framför allt i den senares skolor är i hög grad
otillfredsställande. Detta framgår ock af folkskoleinspektörernas år 1804
utgifna berättelser om folkskolorna i riket för åren 18871802, till
hvilka berättelser jag i detta ämne alltså också kan hänvisa. Åt de
redan citerade undersökningarna framgår äfven, och detta bekräftas i
vidsträcktaste mån af nu anförda folkskoleinspektörers berättelser, att
den hygieniska vården af skolan (ventilations- och uppvärmningsanordningarnas
skötsel, tillsynen öfver renhållningen in. m.) på en mängd
ställen lemnar mycket öfrigt att önska.

Då det nu synes mig vara uppenbart, att, när staten pålägger
hela det uppväxande slägtet obligatorisk skolgång under eu följd af
år, den äfven^bör göra sitt bästa, för att denna skolgång ej måtte lända
denna ungdom till men i afseende på helsan, och då all erfarenhet till
fyllest har bevisat, att bristfälliga anordningar med hänseende till skol -

Motioner i Första Kammaren, N:o 50.

hygienen inverka menligt på lärjungarnes helsa, och detta i den mån
dessa hygieniska brister äro stora, så blifver den nödvändiga följden
af kunskapen om såväl ofvan citerade undersökningar som om folkskoleinspektörernas
berättelser den, att en liflig önskan uppstår att, så
godt omständigheterna det medgifva, råda bot för de hygieniska missförhållandena
i våra folkskolor.

Al de många förslag, som i detta syfte kunna framställas, synes
mig särskilt ett vara beaktansvärdt, dels emedan dess förverkligande
är förenadt med så ringa kostnad, dels ock emedan det utan tvifvel
kommer att hafva till följd, att en väsentlig förbättring af folkskolans
hygieniska tillstånd åvägabringas, och detta oafsedt, om förbättringar i
skolornas byggnader och utrustning vidtagas. Det förslag jag åsyftar består
i införandet af hygienen, med särskild hänsyn till skolhygiene»,
såsom läroämne i våra folkskolelärare- och lärarinneseminarier.

Af hvad jag ofvan redan yttrat framgår, att en del af de hygieniska
missförhållandena i våra folkskolor beror på, att den hygieniska
omvårdnaden om våra folkskolor mångenstädes lemnar så mycket öfrig!,
att önska. Detta åter beror till väsentlig grad tydligen derpå, att folkskolelärarecorpsens
medlemmar oftast icke ega de kunskaper i skolhygieuen,
hvilka dels skulle hos dem väcka och underhålla ett lefvande intresse
och nit för denna omvårdnad, dels ock äro nödvändiga för det rätta
handhafvandet af denna omvårdnad. Detta lefvande intresse för skolans
hälsovård och dessa sakkunskaper kunna endast erhållas genom undervisning
i skolhygienen. Och i detta sammanhang vill jag äfven påpeka
den för öfrigt sjelfklara stora betydelsen af skolhygienen särskildt för
lärarne, för deras helsa och arbetsförmåga.

Mot detta förslag att införa skolhygien såsom läroämne i våra
folkskoleseminarier skulle till äfventyrs kunna invändas, att detsamma
synes obehöfligt, då ju ej lärarne vid statens allmänna läroverk erhålla
en sådan undervisning. Häremot bör påpekas, dels att mångfaldiga
gånger vid såväl lärare- som läkaremöten allmänt framhållits önskvärdheten
deraf, att lärarne vid sådana läroverk erhölle eu dylik undervisning,
dels ock att, då af påtagliga skål folkskolorna arbeta under långt
ogynsammare hygieniska förhållanden än de allmänna läroverken, en
sådan undervisning i främsta rummet bör komma folkskolelärarecorpsen
till del.

Mot förslaget torde ock kunna göras den invändningen, att det
blefve svårt att vid folkskoleseminarierna åvägabringa en duglig sådan
undervisning. Häremot bör erinras, att, sedan i den nuvarande läkarebildningen
hygienen ingår såsom undervisningsämne, någon svårighet

7

Motioner i Första Kammaren, N:o 50.

att erhålla dugliga lärare i ämnet ej torde förefinnas, detta så mycket
mindre, som alla våra folkskoleseminarier äro (med undantag af ett
enda) förlagda till städer, i hvilka förste provinsialläkare, således i ämnet
specielt sakkunnige, äro stationerade. Ej heller torde, om staten
inför detta läroämne vid folkskoleseminarierna, någon som helst svårighet
förefinnas att erhålla af sakkunnige författad lärobok i ämnet, särskilt
afsedd för den kurs, som kan befinnas lämplig.

Skolhygienen utgör en del af helsovårdsläran och måste undervisas
i samband med denna. Att eu sådan, i förhållande till den nuvarande
elementära, utvidgad undervisning i helsovårdslära redan nu
är af behofvet påkallad, synes mig framgå deraf, att redan nu på en
mängd ställen i vårt land helsovårdsläran, till följd af sin egen inneboende
kraft, förstått skaffa sig insteg som läroämne i de högre klasserna
i våra folkskolor, särskildt i de s. k. fortsättningsklasserna. Skall
härstädes en god undervisning i helsovårdslära kunna bedrifvas, böra
lärarne hafva erhållit en grundligare utbildning i detta läroämne än som
nu kommer dem till del.

På grund af det anförda får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att helsovårdslära med särskild
hänsyn till skolhygien måtte som läroämne blifva införd
vid folkskolelärare- och lärarinneseminarierna i riket.

Om remiss till utskott anhålles.

Stockholm den 27 mars 1895.

Leonard Grundberg.