Nedsättning av avgifter för lantmäteriförrättningar

Motion 1999/2000:Bo202 av Eskil Erlandsson (c)

Enligt gällande förordning om avgifter vid lantmäteriförrättningar (SFS
1995:1459) får förrättningskostnaden sättas ned om förrättningen medför
förenklingar i fastighetsregistret. För förrättningar sökta efter 17 mars
1997 utgår nedsättning endast i mån av tillgång av medel, vilket i
praktiken medfört att nedsättning upphört efter detta datum. Denna
medelsbrist har fått olyckliga konsekvenser eftersom många angelägna
förrättningar med syfte att förbättra och förenkla fastighetsindelningen
och därmed fastighetsregistret blivit så dyra för fastighetsägarna att ingen
är beredd att initiera dem längre.

Fastighetsregistret består av dels en skriftlig del (fastighetsdata), dels en
karta. Både det skrivna registret och kartregistret saknar regelmässigt mycket
viktig information. Bland annat saknas uppgifter om servitut tillskapade vid
lantmäteriförrättning före 1972. Samfällda vägar och diken, som i regel finns
i stor omfattning inom de flesta byar, finns ingen redovisning av annat än
inom tätorter. Dessa omständigheter medför i nuläget att det för fastigheter
belägna på landsbygden krävs omfattande utredningar i gamla lantmäteri-
handlingar för att få reda på vilken mark som hör enbart till fastigheten och
vilka delar/områden som utgör samfälld mark och som kan vara belastade av
"gamla" servitut.

En mycket stor del av de samfälligheter och servitut som anges ovan är
bildade på 1800-talet för de förhållanden som rådde. Detta medför att de
flesta har spelat ut sin roll. Framför allt har många vägar fått ny sträckning
vilket innebär att många samfällda "vägar" idag är belägna i produktiv mark
och tomtmark.

Denna brist i fastighetsregistret skapar stora problem. Detta problem kan
angripas på i vart fall två skilda sätt. Ett sätt är att komplettera registret
med
information om de samfälligheter, servitut med mera som saknas. Ett annat
sätt är att genom lantmäteriförrättning ta bort alla de samfälligheter, servitut
med mera som är onyttiga samtidigt som man i samma förrättning som
ersättning kan tillskapa "moderna" rättigheter och därmed införa relevant
information i registret.

Det senare sättet har med framgång tillämpats i t ex Kronobergs län. Cirka
hälften av länets byar har "uppdaterats" genom byvisa lantmäteriförrätt-
ningar som initierats av fastighetsägare i byn. Genom bristen på nedsätt-
ningsmedel har dock verksamheten avstannat och frågan uppkommit hur
resterande byar i skall hanteras. Det först nämnda alternativet att komplettera
registret ter sig ganska avlägset då befintliga anslag inte räcker till löpande
registrering av idag slutförda lantmäteriförrättningar.

Med andra ord finns enbart ett realistiskt alternativ: att genom viss sub-
vention få till stånd lantmäteriförrättningar med syfte att avveckla onyttiga
samfälligheter, servitut med mera. Efter en genomförd förrättning, som rätt
genomförd skapar mycket goodwill för lantmäteriet, håller fastighetsregistret
en helt annat kvalitet. Detta kan genomföras med en subvention som normalt
uppgår till 10-20 tkr per skifteslag. Medel för detta torde finnas tillgängliga
inom Lantmäteriverkets ram. Regeringen bör därför genom en ändring i
förordningen och i regleringsbreven till Lantmäteriverket för de kommande
åren tillse att en sådan subvention kommer till stånd.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en subvention av lantmäteriförrättningar i syfte
att avveckla onyttiga samfälligheter och servitut m.m.

Stockholm den 24 september 1999

Eskil Erlandsson (c)