Om att planera för klimatkatastrofer och öka krisberedskapen

Motion 2018/19:1798 av Mathias Tegnér (S)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över behovet av ökad insatsberedskap vid naturkatastrofer och kriser i klimatkrisens spår och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en översyn av befintlig lagstiftning, exempelvis plan- och bygglagen, för att kunna hantera långsiktiga effekter av klimatkrisen, såsom höjning av vattennivån, och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Världen står inför en stor mänsklig och miljömässig katastrof på grund av jordens temperaturhöjning. Länge har det förts en diskussion kring i vilken mån temperaturhöjningen är människoskapt, men under de senaste åren har antalet personer som ifrågasätter det faktum att temperaturhöjningen är människoskapt minskat. Oaktat detta har temperaturhöjningen slagit rekord år på år under årtionden.

2018 kan vi som Johan Rockström bland annat konstaterat i sina krönikor i Dagens industri konstatera att ”2018, med 1,1 graders uppvärmning, går till historien som året då global uppvärmning förstärkte extremt väder över hela världen samtidigt”. Rockström fortsätter: ”De värsta skogsbränderna hittills i Kalifornien, matchades av tropisk hetta i Arktis och torka och skogsbränder i Sverige, extrem hetta i Europa, globalt värmerekord i Afrika (51,2 grader), monsunregn som jämnade den indiska delstaten Kerala med marken, värmebölja och översvämningar som dödade över 200 i Japan.”

Den naturliga slutsatsen av detta är att vi måste förbereda oss för extremväder. Även om politiker i somras i samband med bränderna i Sverige menade att det var ”den lägsta formen av populism att göra politik av vädret ett enskilt år”, så måste vi våga acceptera att det mesta tyder på att extremväder kommer bli vanligare. Att vädret är extremt vid ett enstaka tillfälle behöver inte ha med klimatförändringarna att göra, men när extremvädret blir vanligare och vanligare, så blir det mer relevant att tala om en koppling mellan extremväder och klimatförändringar.

Under hösten har forskare som Erik Kjellström, professor i klimatologi, konstaterat att hotet från skyfall har underskattats (https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/framtida-skyfall-kan-bli-dubbelt-sa-kraftiga-an-man-trott/?forceScript=1&variantType=large). Även detta ökar behoven av klimatanpassning och av beredskap för klimatkriser.

När världens länder träffades i Paris i december 2015 och enades om det globala klimatavtalet, så rådde enighet om att den globala temperaturhöjningen skulle hållas väl under 2 grader av förindustriell nivå. Däremot var 1,5 grader målet, vilket i dagens läge måste behandlas som intecknat. Den naturliga slutsatsen av detta måste bli att vi under överskådlig tid måste vänta oss och planera för extremväder. Det kan handla om bränder som under sommaren 2018, men på lite längre sikt om stora höjningar av vattennivåerna.

Konsekvenserna av detta är flera, men två av dem borde vara att öka beredskapen för flera och större kriser samt att se över rådande lagstiftning så byggandet anpassas efter den nya situationen.

Mathias Tegnér (S)