Östersjön

Motion 2003/04:MJ334 av Maud Olofsson m.fl. (c)

1 Sammanfattning

Centerpartiet har under de senaste åren med förskräckelse följt utvecklingen i Östersjön, vårt sårbara innanhav, och tagit del av larmrapport efter larmrap-port. I olika sammanhang har vi lagt förslag om frågor som berör havet. Hoten mot Östersjön är ett gemensamt problem för de angränsande länderna men Sverige har ett särskilt stort ansvar och bör ta konsekvenserna av ett ohållbart brukande under flera decennier. Det är tydligt att dagens beslutsstrukturer inte fungerar för en klok förvaltning av Östersjön, varför vi utifrån federalismens principer väljer att släppa ifrån oss makt uppåt och föreslår därför att man inrättar en särskild Östersjöregering och Östersjödomstol.

Östersjöregeringen kommer att få ett stort ansvar för att komma tillrätta med Östersjöns miljösituation. I denna motion föreslår vi en rad åtgärder som vi anser nödvändiga att en Östersjöregering genomför. Det handlar om kemikaliepolitik, transporter, övergödning och fiske. Vi föreslår även att inrättandet av marina skyddsområden intensifieras. Riksdagens beslut om att ansöka hos IMO om att få Östersjön klassad som ett särskilt känsligt havsområde måste snarast verkställas av regeringen. Östersjöns miljö är så allvarligt hotad att det är hög tid att gå från ord till handling!

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 2

4 Inledning 5

4.1 Det är allvar nu 5

5 Östersjöregering och domstol 5

6 EU-angelägenhet 6

7 Miljöbistånd 7

8 PSSA-klassa Östersjön 7

8.1 Krav tillhörande PSSA-klassningen 8

9 Marina skyddsområden 9

10 Undantagstillstånd för fisket i Östersjön 10

10.1 Fiske på nationellt uppdrag 10

10.2 Åtgärder för ett uthålligt fiske 10

11 Transporter och hamnar 12

11.1 Oljeutsläpp 12

11.2 Fritidsbåtar 12

12 Kemikalier 12

12.1 Dioxinutsläpp 13

12.2 Giftiga båtbottenfärger 14

12.3 Läkemedelsrester 14

13 Övergödning 15

13.1 Åtgärder för minskad övergödning 15

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förstärka Östersjöns ställning i den politiska debatten genom att Östersjöns miljö görs till ett eget politikområde.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall verka för att inrätta en Östersjöregering med kraftfull beslutskompetens.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall verka för att införa en särskild miljödomstol för Östersjön.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att straffen för miljöbrott mot Östersjöns ekosystem måste stå i relation till skadan.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att värnandet av miljön i och kring Östersjön är en gemensam europeisk angelägenhet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samordning och fördelning av miljöbistånd inom Östersjöns avvattningsområde kan komma att bli en viktig uppgift för den föreslagna Östersjöregeringen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att så snart som möjligt gå in med en PSSA-ansökan till IMO med bredast möjliga stöd och kraftfulla åtgärder.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ge berörda myndigheter i uppdrag att i samarbete med myndigheter i övriga Östersjöländer arbeta fram nya och kraftfulla åtgärder som tillsammans med befintliga regler kan kopplas till en ansökan om PSSA-klassning för Östersjön.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta flera marina reservat eller andra former av ekomarint skydd efter samverkan mellan fiskenäringen, länsstyrelse, forskare och kommuner.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att säkerställa fiskbestånden i Östersjön.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utbytesprincipen liksom försiktighetsprincipen på kemikalieområdet skall tillämpas i svenska regler såväl som i EU:s.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att begränsa spridningen av dioxin från förbränning och deponi.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU bör ta initiativ till ett brett åtgärdsprogram för att minska dioxinutsläppen och därmed minska risken för dioxin i maten.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljöprövning av läkemedel samt att försiktighetsprincipen även skall gälla läkemedel.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fortsatt forskning, utveckling och rådgivning inom jordbrukets område krävs för att ytterligare minska läckaget av näringsämnen från jordbruksmark.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ för att inom EU införa gemensamma minimiregler för fungerande avgasrening på dieselfordon.1

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en miljöfond för kostnadseffektiva investeringar, gällande utsläpp av närsalter till vatten.

1 Yrkande 16 hänvisat till TU.

4 Inledning

4.1 Det är allvar nu

Centerpartiet har under de senaste åren med förskräckelse följt utvecklingen i Östersjön, vårt sårbara innanhav, och tagit del av larmrapport efter larmrapport. I olika sammanhang har vi lagt förslag om frågor som berör havet och vi har under det senaste året hårt drivit frågan om klassning av Östersjön som ett s.k. Särskilt känsligt havsområde eller Particularly Sensitive Sea Area (PSSA). Men detta är inte på långa vägar tillräckligt för att vi skall kunna vara nöjda med vår Östersjöpolitik och ärligt säga till kommande generationer att vi gjort allt som står i vår makt för att även de skall kunna äta fisk från havet, bada om somrarna och kunna uppleva ett rikt djur- och växtliv i Östersjön.

Den ansträngda miljösituationen i Östersjön kan i mångt och mycket liknas vid ett klassiskt problem – de allmänna tillgångarnas tragedi. Övergödning, för hårt fisketryck och utsläpp av miljögifter beror på aktiviteter och handlingar som framstår som rationella för enskilda individer eller för enskilda länder, men som sammantaget leder till ett kollektivt slöseri med den gemensamma resursen – Östersjön.

Havsmiljökommissionen konstaterade i sitt slutbetänkande att ” ... dagens sätt att arbeta måste förändras i grunden. Det räcker inte med att lappa och laga i nuvarande system. Sättet att arbeta har fört oss till vägs ände. Dagens regelverk skyddar inte våra hav. Våra hav måste brytas loss från de regelverk som idag begränsar miljöarbetet” (Havet–tid för en ny strategi, slutbetänkande av Havsmiljökommissionen SOU 2003:72). Att miljösituationen är allvarlig i Östersjön är ingen nyhet utan har varit en realitet under årtionden. Centerpartiet vill genom att lyfta fram Östersjöfrågan till en helt egen partimotion, visa på vikten av handling. Åtgärdsförslagen som framförts under årens lopp måste nu också genomföras. Det är allvar nu och det är hög tid att agera!

Vi ställer oss kritiska till hur Östersjöfrågorna hanterats av regeringen. Regeringen har ett ansvar för att frågorna inte fortsätter att förhalas! Skall miljömålet om hav i balans och levande kust och skärgård nås inom en generation, krävs att frågorna kommer upp på agendan. Vi anser därför att Östersjöns ställning i den politiska debatten måste stärkas genom att Östersjöns miljö görs till ett eget politikområde. Detta bör ges regeringen till känna.

5 Östersjöregering och domstol

Nio länder gränsar till Östersjön. Havet är en gemensam angelägenhet för alla dessa länder, men är ändå lite av ett ”ingenmanshav”. Olika lagar och regler gäller inom de länder som gränsar mot Östersjön. Trots att det inom ramen för Helsingforskommissionen (HELCOM) finns ett miljösamarbete för Östersjön och Kattegatt, är efterlevnaden av de gemensamma reglerna dålig och målen långt ifrån uppnådda. Alla vill dra nytta av den gemensamma resursen, men samtidigt är ansvaret otydligt och lätt att glida undan.

Centerpartiet anser att det nu är läge att vi släpper ifrån oss en del av makten till en högre nivå, för att kunna nå största möjliga gemensamma effekt när det gäller Östersjöns miljösituation. Enligt federalismens principer vill vi bygga ett samhälle, där beslut fattas på lägsta möjliga effektiva nivå. Detta synsätt innebär också att beslut som rör t.ex. Östersjön bör delegeras uppåt från statsnivån, för att kunna nå största effekt. Det handlar inte om att springa ifrån sitt ansvar utan om att ta ett gemensamt ansvar.

Östersjön är så allvarligt hotad att berörda länder bör inrätta en särskild ”Östersjöregering” med kraftfull beslutskompetens. En modell är att Helsingforskommissionen utvecklas och stärks. Denna form av ett beslutsfattande organ skulle vara ett helt nytt verktyg för internationellt miljöarbete. En Östersjöregering kräver att nationerna samt EU ger upp en del av sitt beslutsfattande till förmån för en Östersjöregering. Den nya beslutsnivån får mandat att fatta beslut inom områden som berör aktiviteter som påverkar Östersjön, t.ex. transporter, sjöfart, gränsvärden för utsläpp av kemikalier och fiske. Östersjöregeringen bör inledningsvis utarbeta en krishanteringsplan för hela Östersjöns ekologiska situation med utgångspunkt från bl.a. Havsmiljökommissionens slutsatser. Vad som ovan anförts om att Sverige skall verka för att inrätta en Östersjöregering med kraftfull beslutskompetens bör ges regeringen till känna.

För att besluten ska efterlevas krävs även att en särskild miljödomstol inrättas för Östersjön. Domstolen ska tillse att alla miljöbrott mot Östersjöns ekosystem blir straffade. Vad som ovan anförts om att Sverige skall verka för att införa en särskild miljödomstol för Östersjön bör ges regeringen till känna.

Straffen måste stå i relation till effekterna av brottet. Det är orimligt att miljöbrott som får stora konsekvenser både för miljön och ekonomin endast bestraffas med låga bötesbelopp. Trots lagstiftning som förbjuder oljeutsläpp och dumpning av annat slag, drabbas svenska vatten årligen av många skadliga utsläpp. Miljöbrott till havs begås inte för att man vill skada miljön, utan för att man vill minska sina kostnader. Brotten föregås därför ofta av kalkyler där kostnaderna för eventuellt straff vägs mot vinsten av att bryta mot reglerna. Det är därför mycket viktigt att de straffrättsliga sanktionerna fungerar. Likaså ska det vara kännbart att överträda reglerna. Samhällets budskap måste otvetydigt vara att brott mot miljöreglerna aldrig ska löna sig. Vad som ovan anförts om att straffen för miljöbrott mot Östersjöns ekosystem måste stå i relation till skadan bör ges regeringen till känna.

6 EU-angelägenhet

I maj 2004 kommer EU att utvidgas till att också omfatta Polen, Estland, Lettland och Litauen. Detta innebär att Östersjön kommer att bli ett innanhav helt omslutet av EU-länder samt Ryssland. Östersjön representerar en unik miljö i Europa, bland annat genom det bräckta vattnet. Den är skyddsvärd, men också hotad av övergödning, för hårt fisketryck och utsläpp av olja och miljögifter. EU borde kunna utnyttjas i betydligt större utsträckning än idag för att skydda miljön i Östersjön. Att värna miljön i och kring Östersjön är en gemensam europeisk angelägenhet. Detta bör ges regeringen till känna.

EU:s gemensamma politik måste generellt ta större miljöhänsyn i sina beslut. I synnerhet jordbruks- och fiskepolitiken utgör inte enbart möjligheter utan även hot mot vissa områden, om besluten fattas utan hänsyn till miljösituationen. Transport- och kemikaliepolitiken är andra områden som har påverkan på Östersjön och därmed bör beaktas i besluten.

7 Miljöbistånd

Ekonomi och social välfärd hänger ihop med ekologisk hållbarhet, fastslår begreppet hållbar utveckling. Dessutom har vi i de rika länderna skapat en rad globala miljöproblem. Vår erfarenhet och vår kunskap av miljöarbete måste användas till att hjälpa andra länder i deras arbete för en bättre miljö. Centerpartiet anser att vi skall bidra till en hållbar utveckling även i övriga delar av världen och samtidigt vara med och göra rätt för oss, varför en allt större del av biståndet borde läggas på miljöbistånd. Vi behöver inte gå så långt för att finna hål i ”miljösatsningsbudgetar”, där svenskt bistånd skulle kunna göra stor nytta. Centerpartiet väljer att lägga sammanlagt 1,9 miljarder kr på miljöbistånd under budgetperioden. För yrkanden om att Sverige måste satsa på miljöbistånd i Östersjöregionen såväl som övriga världen hänvisas till Centerpartiets budgetmotion.

Runt Östersjön och i dess avvattningsområde finns länder vilkas miljöarbete inte är lika långt framskridet som det svenska. Flera av dessa ekonomier är inte lika starka som den svenska och det är av stor vikt för Östersjön att miljöförbättringar verkligen kan bli av. Snålheten får inte bedra visheten när det gäller att rädda vårt gemensamma innanhav. Samordning och fördelning av miljöbistånd inom Östersjöns avvattningsområde kan komma att bli en viktig uppgift för den föreslagna Östersjöregeringen. Detta bör ges regeringen till känna.

8 PSSA-klassa Östersjön

Argumentationen varför Östersjön snarast bör få status som Särskilt känsligt havsområde av FN:s transportorgan, International Maritime Organization (IMO), är överflödig. Redan under förra riksdagsåret fattades beslut om att ansöka om PSSA-klassning av Östersjön. Riksdagens uppdrag till regeringen var tredelat – svensk ansökan, fortsatt arbete med gemensam ansökan genom HELCOM samt arbete med att ta fram åtgärder. Centerpartiet anser att regeringens hantering av uppdraget har gjort att frågan dragit ut på tiden. Att man valde att inte lämna in en ansökan redan i våras, för att gå före med Sveriges del, ser vi som mycket olyckligt. Vi anser att regeringen i fortsättningen skall inse hur akuta hoten är mot vårt känsliga innanhav, och därmed ta riksdagens vilja till skyddsåtgärder på allvar. Så snart som möjligt bör regeringen gå in med en ansökan med bredast möjliga stöd och kraftfulla åtgärder. Detta bör ges regeringen till känna.

Det har under sommaren framkommit att Ryssland motsätter sig en gemensam PSSA-ansökan från Östersjöländerna. Det är viktigt att regeringen visar sin motvilja mot detta och förtydligar att en PSSA-klassning inte är till för att motverka Rysslands expanderande export, utan handlar om att kunna ställa krav på fartygstrafiken för att undvika framtida ekologiska och ekonomiska katastrofer.

8.1  Krav tillhörande PSSA-klassningen

Hur stor uppslutningen än blir kring PSSA-ansökan, är det viktigt att klassningen inte bara blir en ny etikett. Klassningen måste åtföljas av tillhörande regler som verkligen kommer att ha effekt för sjöfartstrafiken i Östersjön. Meningen med PSSA-klassningen är att verkligen höja skyddet för Östersjön. Mot bakgrund av den svenska miljöministerns linje vid ministermötet kring havsfrågor i Östersjön i Bremen i juni 2003, att inga ytterligare krav skulle kopplas till PSSA-ansökan, är det viktigt att påpeka att reglerna verkligen måste skärpas. Exempel på regler som bör följa en PSSA-klassning är:

• Krav på dubbel botten och dubbelt skrov, även för äldre fartyg som transporterar miljöfarligt gods i Östersjön.

• Alla oljetankers som trafikerar Östersjön bör under vintertid använda isklassförstärkt tanktonnage.

• Obligatorisk lotsning av oljetankers och andra fartyg med miljöfarlig last i Östersjön.

• Krav på att ett fartyg med miljöfarlig last inte skall få lämna hamn om väderleken kan utgöra en risk.

• Fartyg med miljöfarlig last skall endast få trafikera vissa utvalda farleder, vilket innebär att de inte kommer att trafikera känsliga marina områden.

• Krav på miljökompetens hos personalen på samtliga fartyg.

Regeringen bör ge berörda myndigheter i uppdrag att i samarbete med myndigheter i övriga Östersjöländer arbeta fram nya och kraftfulla åtgärder som tillsammans med befintliga regler kan kopplas till en ansökan om PSSA-klassning för Östersjön. Detta bör ges regeringen till känna.

9 Marina skyddsområden

Sverige har lång tradition och engagemang för skydd av hotade naturområden, arter och ekosystem på land men när det gäller marina eller limniska ekosystem, finns inte samma uppslutning. Det finns över 2 000 naturreservat och 28 nationalparker i landet men än så länge endast 7 marina reservat. Detta trots att hoten är många mot de unika naturmiljöer som finns också under vattenytan. Det handlar bland annat om utsjöbankar, grunda havsområden som ligger långt ifrån kusten och ofta har hårda bottnar. De utgör viktiga miljöer för livet i havet och hotas extra kraftigt att trafiken, fisket och övergödningen. Det handlar även om skärgårdsvatten som utsätts för stor antropogen påverkan.

1995 listade HELCOM tretton områden på svenskt vatten som var i behov av skydd. Några av dem har nu fått skydd men de flesta står än idag utan skydd. Även Naturvårdsverket har föreslagit flera havsområden som Natura 2000-objekt. Delmål 1 i miljömålet ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” är att senast år 2010 ska minst 50 % av skyddsvärda marina miljöer ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 ska ytterligare fem marina områden vara skyddade som reservat och berörda myndigheter ska ha tagit ställning till vilka områden i marin miljö som behöver ett långsiktigt skydd.

Redan nu visar inventeringar att det finns drygt 10 marina områden runt de svenska kusterna som har väl dokumenterade höga skyddsvärden. I Östersjön finns flera avgränsade områden, framförallt vid de känsliga utsjöbankarna, som är i stort behov av skydd i form av marina reservat. Därutöver saknas kunskap om flera områden, som också kan vara hotade. Om dessa miljöer skall bevaras för framtida generationer, krävs att inrättandet av marina skyddsområden intensifieras och att en omfattande kartläggning av potentiellt skyddsvärda områden sker. Det är även viktigt att skyddet blir omfattande och att det även innebär regleringar för fisket. I det förslag som Naturvårdsverket har arbetat fram till förslag av marint skydd till 2005 är det endast ett område som innefattar restriktioner för fisket.

Centerpartiet anser att områden som kräver någon form av skydd av det ekomarina systemet skall identifieras i ett brett samarbete. Det finns goda erfarenheter från processen kring Koster-Väderöfjorden på västkusten och överenskommelsen om skydd av marina områden: en öppen och genomlysbar process med samverkan mellan näringen, länsstyrelse, forskare och kommuner på lika villkor, eftersom den bygger på allas erfarenheter och därmed får en stark legitimitet och starkt försvar av de marina områden man är överens om. För Östersjöns miljö är det viktiga att processen med att skydda känsliga miljöer snabbas på och får en bred förankring.

Vad som ovan anförts om att inrätta fler marina reservat samt andra typer av ekomarint skydd efter samverkan mellan fiskenäringen, länsstyrelse, forskare och kommuner bör ges regeringen till känna.

10 Undantagstillstånd för fisket i Östersjön

Situationen för fisken, fisket och havsmiljön i Östersjön är allvarlig. Detta bekräftas förutom av havsmiljöforskare också av yrkesfiskare som utifrån den egna vardagen ser och drabbas av de förändringar som sker.

Det är framförallt beståndet av torsk öster om Bornholm som är hotat. Det internationella havsforskningsrådet (Ices) rekommenderar att fiskekvoterna för 2004 stannar på 13 000 ton i Östersjön öster om Bornholm och 29 000 ton i västra Östersjön, Öresund och Bälten. Sannolikt är miljöförstöringen ett väl så stort skäl till den kraftiga minskningen av torskbeståndet som fisket i sig. Övergödningen av Östersjön har exempelvis bidragit till att stora bottenområden är syrefattiga och i princip döda. Detta har även påverkat beståndet av torsk eftersom goda syreförhållanden är en förutsättning för torskens reproduktion. Oavsett hur ansvarsförhållandet ser ut mellan förändringar i havsmiljön och fisket, är dagens fisketryck totalt sett för hårt. Den gemensamma fiskepolitiken och därmed fisket i Östersjön måste bedrivs på ett långsiktigt hållbart sätt i fråga om utnyttjandet av fiskeresurserna. I annat fall har varken fiskbestånden eller fiskarna någon framtid.

10.1 Fiske på nationellt uppdrag

Den allt svårare situationen för dem som har havet som sitt levebröd, är en tydlig effekt av Östersjöns försämrade vattenmiljö. Att yrkesfiskarna får försämrade förhållanden är i första hand inte en fråga om arbetstillfällen utan ett problem med det nationella uppdrag som fiskarna har – att leverera fisk till landets konsumenter. Det är en stor rikedom att ha sjöar och hav som kan ge oss sunda och säkra livsmedel, och som inte har transporterats över halva jordklotet innan vi dukar upp den på våra matbord.

Fiskerinäringen måste, liksom andra näringar, ges tydliga regler och konkurrensvillkor. De miljöproblem som drabbar yrkesfiskets utkomstmöjligheter måste samhället ta ansvar för, såväl som tidigare politiska beslut om utsläppsnivåer och fiskekvoter, som orsakar miljöeffekter och hotade fiskbestånd.

10.2 Åtgärder för ett uthålligt fiske

• Biologisk rådgivning och fiskekvoter

Fastställandet och fördelningen av fiskekvoter i Östersjön får inte reduceras till en allmän huggsexa. Fiskekvoterna måste utgå från biologiska förutsättningar och långsiktiga förvaltningsplaner baserade på vetenskapliga rön. En högre kvalitet på den biologiska rådgivningen är dock avgörande för att kunna öka långsiktigheten i fiskeripolitiken. Alla intressenter måste kunna acceptera och respektera den biologiska rådgivningen. Det är också viktigt att ta till vara de gedigna och ytterst värdefulla kunskaper och erfarenheter som de praktiskt utövande yrkesfiskarna får från sin verksamhet till havs. Dessa kunskaper måste i större utsträckning tas till vara genom ett ökat samarbete mellan fiskare och havsmiljöforskare.

• Höjda minimimått

För att säkra ett fortsatt bestånd av torsk i Östersjön är det viktigt att alla individer fått leka minst en gång innan de fångas. Torsken i Östersjön leker när den är ungefär 45–50 cm men minimimåttet är bara 38 cm. Det är därför angeläget att höja minimimåttet för den torsk som får fångas till minst 45 cm, i syfte att garantera reproduktionen.

• Sommarstopp

För att säkra reproduktionen av hotade fiskarter krävs fiskestopp under vissa perioder, så att fisken hinner återhämta sig och växa. Längden på de s.k. sommarstoppen skall baseras på biologiska fakta.

• Förbättrade redskap

Vid nästan allt fiske uppkommer någon form av bifångst och undermålig fångst. Detta är ett enormt slöseri med havets resurser. Genom att utveckla och förbättra fiskeredskapen kan man styra mängden oönskad fångst. Ökade medel bör avsättas för att i nära samarbete med näringen utveckla skonsammare och mer selekterande redskap.

• Främja det småskaliga fisket

Sedan i våras utgår inga svenska stöd till nya fartyg eller modernisering av befintliga fartyg. Det är en helt nödvändig inriktning eftersom fiskeflottans kapacitet redan är för hög. Det offentliga stödet bör istället inriktas på stöd och åtgärder som främjar det småskaliga fisket samt branschgemensamma åtgärder som utbildning, redskapsutveckling och marknadsföring.

• Komplettera EU:s fiskereform

I den nya fiskereformen som presenterats av EU-kommissionen finns inga tydliga tidtabeller eller åtgärdsplaner för att minska fiskekapaciteten. Sedan 1996 har EU ett mål att minska fiskeflottans kapacitet med minst 40 procent. De hittills genomförda nedskärningarna har dock enbart utgått från fiskeflottans tonnage. Samtidigt som tonnaget minskat har fartygens fångstkapacitet ökat genom effektivare fångstmetoder och utrustning, vilket bland annat stimulerats av subventionerna till nya högeffektiva fiskebåtar. Det är inte rimligt att EU har mål och medel som går i helt motsatt riktning. Därför är det viktigt att dels upphöra med subventionerna till nya högeffektiva fiskebåtar, dels komplettera EU-kommissionens förslag till fiskereform med tydliga tidtabeller eller aktionsplaner för att minska fiskeflottans kapacitet. För att uppsatta mål om att minska fiskeflottans kapacitet verkligen ska fullföljas av respektive land, krävs också att det finns ett fungerande sanktionssystem.

Vad som ovan anförts om åtgärder för att säkerställa fiskbestånden i Östersjön bör ges regeringen till känna.

11 Transporter och hamnar

Transporterna på Östersjön har ökat kraftigt under det senaste årtiondet, på grund av bland annat den ökande handeln i Ryssland och Baltikum. Fram till 2017 väntas den totala fartygstrafiken öka med 300 % och tankertrafiken fördubblas. Det betyder att de 2 000 fartyg som i varje ögonblick flyter fram över Östersjön, kommer att få det trängre och transporternas miljöpåverkan kommer att öka i framtiden. Transporterna medför effekter på Östersjön av flera anledningar. Oljehaltigt avfall, olycksrisk, luftföroreningar av bränslet, införsel av främmande växt- och djurarter i barlastvattnet är några exempel. För ytterligare argumentation och yrkanden om en miljöanpassad sjöfart hänvisas till Centerpartiets motion om ”Framtidens transportsystem”.

11.1 Oljeutsläpp

Varje år registrerar den svenska kustbevakningen ca 400 illegala oljeutsläpp, utsläpp som är medvetna och sker vid fartygens normala drift, exempelvis vid rengöring av tankar. Även måttliga oljemängder kan under olyckliga omständigheter vålla omfattande skador på badstränder och sjöfågelbestånd. Dessa utsläpp sker trots att det finns ett väl utvecklat system av internationella regler som förbjuder utsläpp av detta slag och trots att kapaciteten att ta hand om förorenat vatten i svenska hamnar ständigt ökar. Det är uppenbart att risken att åka fast är för liten. Vid sidan av dessa medvetna oljeutsläpp, utgör de olycksriskerna för de omfattande oljetransporterna på Östersjön ett ständigt miljöhot. För yrkanden om en miljöanpassad sjöfart hänvisas till Centerpartiets motion om ”Framtidens transportsystem”.

11.2 Fritidsbåtar

Det är inte bara transportfartyg och färjor som påverkar miljön i Östersjön. Även det rörliga friluftslivet medför negativa miljöeffekter i form av bland annat avgasutsläpp från båtmotorer, utsläpp av närsalter vid tömning av septitankar, spridning av kemikalier från t.ex. båtbottenfärger och spridning av avfall i skärgården. Man förvånas ofta över att de som njuter kanske allra mest av Östersjön inte tar ansvar för att också värna dess miljö. Det är tydligt att regler för att minska också friluftslivets miljöpåverkan behövs och Centerpartiet inser att reglerna i vissa fall kan komma att behöva skärpas ytterligare.

12 Kemikalier

När det gäller utsläpp av miljögifter lider Östersjön mycket av gamla synder. Även om de stora punktutsläppen från industrier i Sverige är åtgärdade, har gifterna som tidigare släpptes ut inte försvunnit. De finns kvar i bottensediment och kan därmed göra skada om sedimentet rörs upp. Dagens utsläpp av miljögifter är inte punktvisa på samma sätt som tidigare utan mer diffusa. Ett tydligt exempel på detta är dioxin, som bland annat släpps ut i små mängder vid förbränning och nedbrytning av PVC. Eftersom dioxin är mycket giftigt och inte bryts ned i naturen, kan många små utsläpp sammantaget ställa till stor skada. För att undvika den ”tickande miljöbomb” som den stora användningen av kemikalier utgör, kräver vi att utbytesprincipen liksom försiktighetsprincipen skall tillämpas i svenska regler såväl som i EU:s. Detta bör ges regeringen till känna.

12.1 Dioxinutsläpp

Utsläpp av dioxin är ofta relativt små och svåra att få kontroll på. Många små utsläpp får dock sammanlagt stora effekter på grund av att dioxin är mycket giftigt och dessutom inte bryts ned i naturen utan istället lagras i djur och människor. Fet fisk från insjöar och Östersjön innehåller många gånger höga halter av dioxin och andra typer av organiska miljöföroreningar. Livsmedelsverket har därför utfärdat kostråd för hur ofta man bör äta sådan typ av fisk. Råden varierar för olika grupper av människor. Sverige har förhandlat sig till undantag för EU:s dioxingränser i fisk för människoföda med anledning av att fisken trots allt är en viktig del av vår allsidiga kost samt att kontrollerna av dioxin inte sker på samma sätt inom hela EU. Centerpartiet vill i detta sammanhang också framhålla vikten av likvärdiga kontroller inom EU med avseende på teknik och tidsintervall. Kärnpunkten är dock att vi måste gå till botten med problemet och minska utsläppen av organiska miljögifter som dioxiner, eftersom många av fiskarterna i insjöar och Östersjön innehåller så höga halter av miljögifter att vi inte längre kan äta dem, i den utsträckning vi vill.

Det är angeläget att få bättre kontroll på och kunna åtgärda alla små utsläppskällor av dioxin. Förbränningsanläggningar, deponier, allt måste kartläggas och åtgärdas! Centerpartiet har vid upprepade tillfällen krävt skatt på förbränning av osorterat avfall för att stimulera till minskad förbränning av avfall där dioxinhalterna kan vara höga. I vårens motion med anledning av regeringens proposition, Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp (2002/03:117) Tid att agera för Östersjön, framställdes problemet med dioxiner i rökgaser och om att kunskapsluckan om flödet av dioxiner till miljön är stor. Det vore därför rimligt att av försiktighetsskäl skärpa kraven på kontroll av dioxinutsläpp från förbränning och deponering, tills att vi säkrare vet vilka halter som sprids. Vad som ovan anförts om att begränsa spridningen av dioxin från förbränning och deponi bör ges regeringen till känna.

Larmen om dioxin i vår mat gäller inte bara fisk och skaldjur. I Italien och Belgien har det även förekommit skandaler med dioxin i mjölk. Därför bör Sverige inom EU ta initiativ till ett brett åtgärdsprogram för att minska dioxinutsläppen och därmed minska risken för dioxin i maten. Detta bör ges regeringen till känna.

12.2 Giftiga båtbottenfärger

Problemet med giftiga båtbottenfärger är exempel på att både utbytesprincipen och försiktighetsprincipen måste gälla. Begränsningarna i användningen av båtbottenfärger innehållande tennorganiska föreningar har lett fram till en kraftig utveckling av alternativ och alternativa metoder för att undvika algpåväxt på båtarnas skrov. Det har dock visat sig att vissa av de alternativa färgerna också medför miljöeffekter. Centerpartiet anser att det är viktigt att man får fram långsiktiga ersättningar till ”tenn-färgen” och välkomnar de satsningar på forskning som görs.

12.3 Läkemedelsrester

Att de flesta kemikalier på ett eller annat sätt är skadliga för miljön är känt och allmänt vedertaget. Att även läkemedel, som är till för att göra oss friska, skadar ekosystemen och i förlängningen också oss själva, är däremot inte lika vedertaget. Det är framför allt hormoner och antibiotika som pekas ut som ”tickande miljöbomber”. Hormoner som härrör från p-piller och andra preventivmedel läcker förr eller senare ut i vattnet och kan då medföra sterilitet hos fiskar och andra vattenlevande organismer. De effekter som biologer kunnat påvisa av antibiotika är att den leder till antibiotikaresistens hos bl.a. bakterier, varvid även bakterier som orsakar sjukdomsepidemier kan bli antibiotikaresistenta.

För att kartlägga läkemedelsrester i miljön pågår en rad olika kartläggningar och forskningsprojekt inom EU och i Sverige. I Göteborg pågår exempelvis ett flerårigt EU-projekt för att ta reda på vilka läkemedelsrester som sipprar igenom avloppsreningsverken och vilka konsekvenser de kan få för miljön. På Naturvårdsverkets uppdrag undersöker forskare vid Umeå universitet rester av antibiotika i avloppsvatten. Även läkemedelsföretag har på senare år börjat intressera sig för läkemedelseffekter efter att de passerat människokroppen.

Än så länge finns dock inga regler eller lagar för hur mycket läkemedel man får släppa ut i naturen. Hittills har inte ett enda läkemedel stoppats av miljöskäl. Centerpartiet anser att det vore olyckligt om debatten kom att handla om att stoppa vissa läkemedel med hjälp av förbud. Istället vill vi se en debatt om hur man ska komma tillrätta med problemet och om den uppnådda hälsoeffekten av läkemedlet står i proportion till miljöriskerna. Det finns t.ex. experter som menar att genom kraftiga oxidationsprocesser skulle de flesta läkemedelsrester kunna oskadliggöras i avloppsreningsverken. Ett annan metod är att samla upp problemet redan vid källan genom att urin från patienter som får starka mediciner på sjukhus separeras från övrigt avloppsvatten.

Inom kort kommer två nya typer av preventivmedel att släppas i EU-länderna. Dels är det ett p-plåster, dels en vaginalring, som skall vara ett alternativ till p-piller. Gemensamt för de båda produkterna är att den största mängden östrogen inte tas upp av kroppen och därför kan medföra betydande miljörisker om de inte hanteras på rätt sätt. Det är inte svårt att tänka sig hur man kan råka tappa sitt plåster i duschen eller i vågorna i badviken.

Vi menar att en form av miljökonsekvensbeskrivning skall genomföras innan nya läkemedel släpps ut på marknaden. Efter en sådan kan man belägga läkemedlet med restriktioner/skyddsåtgärder och skyldighet till information för användaren, för att minimera den negativa miljöpåverkan. Utvecklingen av nya läkemedel borde även ske med en större miljöhänsyn. Vad som ovan anförts om miljöprövning av läkemedel samt att försiktighetsprincipen även skall gälla läkemedel bör ges regeringen till känna.

13 Övergödning

Stora tillflöden av närsalterna kväve och fosfor har resulterat i en ökande övergödning av Östersjön. Under 1900-talet har den mänskliga tillförseln av kväve fyrfaldigats och fosfortillförseln åttadubblats. Övergödningen har lett till en ökad algproduktion och återkommande blomning av giftiga alger. När algerna blommat sjunker de till botten och bryts ned. Vid nedbrytningen förbrukas syret i bottenvattnet och de bottenlevande organismerna slås ut. Detta påverkar även torskbestånden, eftersom goda syreförhållanden är en förutsättning för torskens reproduktion.

De huvudsakliga antropogena källorna till övergödningen av Östersjön är utsläpp av kväveoxider från trafik och industrier, läckage av närsalter från jordbruksmark samt utsläpp direkt till vatten via industriavlopp och kommunala reningsverk.

Tillförseln av närsalterna kväve och fosfor till havet från luftnedfall, olika punktkällor och jordbruket i Östersjöns avrinningsområde har generellt sett minskat under de senaste 15 åren. Detta beror på kostsamma ansträngningar på miljöområdet men är också en effekt av Sovjetunionens fall och den därpå följande minskningen av jordbruk i Baltikum. Trots den minskade tillförseln har inga förbättringar kunnat konstateras (med undantag för vissa lokala effekter) på grund av att näringsämnena lagras i marken och tillförs havet successivt.

De långvariga effekterna av övergödningen är svåra att förutspå. En rad olika faktorer avgör t.ex. när frigörelse av näringsämnen från bottensediment sker. Centerpartiet vill betona vikten av fortsatt forskning för att kunna förutsäga långsiktiga effekter av tillförsel av olika närsalter.

13.1 Åtgärder för minskad övergödning

Åtgärderna för att minska övergödningen måste alltså fortsätta och intensifieras för att vi skall kunna se resultat. Det är också viktigt att Sverige tar ett stort ansvar för minskade utsläpp av närsalter. Men jordbruket på andra sidan Östersjön, i Polen, Ryssland och Baltikum måste också systematiskt förändras och miljöanpassas för att reducera utsläppen av miljögifter och närsalter.

Inom jordbruket behövs åtgärder för att läckaget av närsalter ska fortsätta att minska. Inriktningen bör vara att stimulera användning av fånggrödor samt minska kvävegivorna genom rådgivning och ökad användning av växtnäringsbalanser. För att minska näringsläckaget krävs också en annan regional fördelning av djurhållningen för att få en mer effektiv recirkulering av växtnäring. En fortsatt forskning, utveckling och rådgivning inom jordbrukets område krävs för att ytterligare minska läckaget av näringsämnen från jordbruksmark. Detta bör ges regeringen till känna.

För ytterligare yrkanden rörande minskat näringsläckage från jordbruket hänvisas till Centerpartiets jordbruksmotion.

Transportsektorn står för 60 % av Sveriges totala kväveoxidutsläpp i luften. Trots att utsläppen har minskat i och med kraven på katalytisk avgasrening på nya bensindrivna bilar, är de fortfarande betydande från dieseldrivna bilar och även från alternativbränsle-bilar. Därför är det angeläget att arbetet med att utveckla katalysatorer som fungerar på dieseldrivna fordon intensifieras. Ett sådant utvecklingsarbete är också viktigt för att få fram katalysatorer som fungerar tillsammans med bensinmotorer med låg förbrukning. Sverige bör därför ta initiativ för att inom EU införa gemensamma minimiregler för fungerande avgasrening på dieselfordon. Detta bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet har tidigare föreslagit att ett system för handel med utsläppsrättigheter för klimatpåverkande utsläpp, framförallt koldioxid, ska införas. Det svenska system som finns för NOx-avgifter har visat sig effektivt och uppskattat av branschen. Nu vill vi gå vidare med ett system för utsläpp av kväve- och fosforföreningar till vatten från kända punktkällor. Krav på rening av fosfor i processvatten från en svensk industri kan då antingen genomföras som en investering på den aktuella industrin eller att motsvarande investeringsbelopp läggs i en miljöfond, som då kan användas mer kostnadseffektivt på andra sidan Östersjön. Detta kan ses som en utvecklad ”Polluters Pay Principle”, där förorenaren betalar för rening av sina utsläpp, men där åtgärderna skulle hamna där de medför störst utsläppsreducering. Även rening av avloppsvatten från kommuner bör kunna ingå i detta samarbete. Vad som ovan anförts om en miljöfond för kostnadseffektiva investeringar, gällande utsläpp av närsalter till vatten, bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 2 oktober 200
Maud Olofsson (c)
Agne Hansson (c)	Åsa Torstensson (c)
Kenneth Johansson (c)	Margareta Andersson (c)
Lena Ek (c)	Eskil Erlandsson (c)