Positionering vid nödsamtal

Motion 2017/18:1927 av Maria Malmer Stenergard (M)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra för blåljusaktörer att dela sekretessbelagd information för bästa möjliga effektivitet i insatserna och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av förtydliganden i lagen om elektronisk kommunikation syftande till att Sveriges alarmeringstjänst ska tillåtas att positionera hjälpsökandes mobiltelefoner per automatik, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Motivering

I Sverige värnas den personliga integriteten högt i många sammanhang, ofta av goda skäl. Sekretessbelagda uppgifter kan inte utan vidare delas mellan myndigheter eller andra offentliga aktörer. Denna princip balanseras ibland mot behov och nytta. Ett exempel där man lättar på sekretessen mellan myndigheter är vid samarbete för att bekämpa grov organiserad brottslighet. Ett annat exempel är i ”barnahus” där polis, socialtjänst och vården delar information för att på bästa sätt hjälpa barn som far illa.

På motsvarande sätt bör sekretessbelagda uppgifter kunna delas mellan de hjälporgan som bistår en nödställd person. Det kan röra uppgifter om sjukdomstillstånd där det är av vikt att samtliga som deltar i insatsen har tillgång till informationen för att kunna ge bästa och snabbast möjliga hjälp för den nödställde. Därutöver kan det vara en central del i att undvika hotfulla eller våldsamma situationer för insatspersonalen när de utför sitt viktiga arbete.

Även hinder för automatisk informationsdelning mellan den nödställde och SOS Alarm kan leda till att möjligheterna att hjälpa begränsas. En sådan del är positionering av mobiltelefoner. I en nödsituation kan den hjälpsökandes mobiltelefon positioneras ungefärligt med hjälp av närmast belägna mobilmast. Den möjliga yta som den nödställda kan befinna sig på, kan vara så stor som flera kvadratkilometer. Därför måste den hjälpsökande kunna förklara utförligt var han eller hon befinner sig för att kunna nås av hjälp. Situationen skiljer sig från då någon ringer från fast telefon. Då kan SOS-operatören få den exakta adressen automatiskt och omedelbart.

När det gäller hjälpsökande som ringer från smarta mobiltelefoner, skulle positioneringen kunna ske snabbt och mer exakt. Tekniken finns, men gällande lagstiftning hindrar detta, om inte den hjälpsökande uttryckligen godkänner positionering med hjälp av funktionerna i den smarta telefonen. Det är inte alltid möjligt, exempelvis om den hjälpsökande är mycket allvarligt skadad. Bakgrunden är ett EU-direktiv kring elektronisk kommunikation som flera andra EU-länder har valt att tolka annorlunda. I de länderna skickas mobiltelefonens exakta position automatiskt till larmoperatören, som nästan omedelbart kan börja rikta fokus på vad det är som har hänt och larma ut rätt resurser, i stället för att lägga tid på att positionera inringaren. Positionering kan ta dyrbar tid i anspråk vid tillbud på sjöar, i skogar, i skärgård eller vid trafikolyckor längs med vägar som går långa avsnitt utan att passera orter eller andra landmärken.

En anpassning av dagens sekretessbestämmelser med hänsyn till insatsernas akuta art, är därför en viktig tidsbesparande åtgärd för att undvika onödigt lidande, rädda liv och för att tillgodose insatspersonalens säkerhet.

Maria Malmer Stenergard (M)