Regional utjämning och utveckling, Utgiftsområde 19

Motion 1997/98:A403 av Ulf Björklund m.fl. (kd)

1 Inledning 

2 Kristdemokratiska utgångspunkter för regionalpolitiken 

3 Sveriges regionalpolitiska målsättningar i EU 

4 Viktiga faktorer för regional utveckling 

5 Företagsklimatet avgörande för framgång 

6 Småföretagen 

7 Jord‑, skogsbruks‑ och fiskepolitiken 

8 Infrastrukturen 

9 Utbildning och forskning 

10 Kultur 

11 Kommunala fastighetsavgifter för vattenkraftsstationer 

12 Regionalpolitiska stöd 

13 Landsbygdsutveckling 

14 Boende och kultur 

15 Småskalig turism 

16 Kommersiell service och samhällsservice 

17 Kvinnors företagande 

18 Kristdemokraterna avvisar besparingar på regionalpolitiken 

19 Företagsstöden 

20 Hemställan 

1 

Inledning

Regionalpolitiska frågor har kommit alltmer i skymundan i den politiska debatten. Detta trots en kraftig omvälvning under senare år då flyttlassen gått allt tätare från glesbygdsområden till storstäderna.

Orsakerna till regionala obalanser har förändrats över tiden. Efter jordbrukets rationalisering på 1960-talet som ledde till inflyttning till växande industriverksamheter i befolkningscentra bromsades flyttlassen upp under 1970-talet. De inomregionala obalanserna förblev dock stora. Städerna fortsatte att växa medan landsbygden avfolkades. Nya regionala problem dök upp, som exempelvis neddragningar av varvsindustrin och gruvindustrin och strukturomvandlingen inom stålindustrin i framför allt Bergslagen. De regionala effekterna av den pågående strukturomvandlingen motverkades delvis av en snabb utbyggnad av den offentliga sektorn.

Under 1980‑talet stannade tillväxten av inom den offentliga sektorn vilket bidrog till att göra strukturproblemen synliga. Tidsbegränsade regionalpolitiska åtgärdspaket genomfördes med avsikt att genom en koncentrerad satsning under en kort period lösa strukturproblemen. Under högkonjunkturen i slutet av 1980‑talet framstod den regionala problembilden som koncentrerad kring inlandsproblem. Regionalpolitiken inriktades på att kompensera framförallt norra Sveriges befolkning och näringsliv för lägesnackdelar som långa avstånd och små lokala arbetsmarknader.

Nu, när vi närmar oss 2000-talet, har avsaknaden av regionalpolitiska hänsynstaganden varit tydlig när den socialdemokratiska regeringen tillsammans med Centerpartiet genomfört en hårdhänt besparingspolitik. Den regionalpolitiske forskaren Ronny Svensson har beskrivit det som att man nu raserar den regionalpolitik som byggts upp under lång tid. Vissa regioner har drabbats extra hårt av bantningen av den statliga budgeten. Norrbotten, Jämtland och Västernorrland i norr samt Blekinge och Gotland i söder är mest utsatta. Men också kommuner i olika kustområden och i Siljansregionen är exempel på områden som fått betydande problem beroende på bristande hänsynstaganden till regionala effekter av nedskärningspolitiken. Sysselsättning, servicekvalitet och framtidsutsikter för dessa områden har försämrats. Regeringens och Centerpartiets kraftiga nedskärningar i försvarsbudgeten innebär ytterligare svårigheter ur regionalpolitiskt perspektiv. Sammanfattningsvis kan man säga att den statliga servicen snabbt försämras och koncentreras till länens eller i ännu värre fall regioners huvudorter. Detta gäller ex vis polisverksamheten, Vattenfall, försäkringskassan och de nu aktuella länsskattemyndigheterna. Tingsrätterna har tidigare varit aktualiserade och deras fortsatta verksamhet är ännu inte avgjord. De mindre lasaretten håller på att avvecklas liksom vissa andra sjukvårdsspecialiteter i mindre kommuner. Den viktiga detaljhandeln krymper kraftigt i mindre och mellanstora tätorter i hela landet. Detta visar tydligt att regionalpolitik inte bara får handla om det som kallas ”den lilla regionalpolitiken” utan att man i högsta grad måste ha en helhetssyn så att det som kallas ”den stora regionalpolitiken” har rätt inriktning. Det går nämligen inte att justera en felaktig syn på regionala frågor med diverse regionalpolitiska stöd. Det är helheten i politiken som är avgörande för om devisen ”Hela Sverige skall leva” ska bli verklighet.

Regeringen aviserar nu att man ska presentera en regionalpolitisk proposition under 1998. Detta kommer att ske utan att en parlamentarisk utredning genomlyst frågan. Detta trots att riksdagen i betänkandet 1996/97:AU2 markerat lämpligheten av en sådan utredning: ”Sammanfattningsvis anser utskottet det vara naturligt med en översyn för det fall att stora förändringar av den nationella regionalpolitiken är påkallade. Det kan likaledes vara lämpligt att en sådan genomförs inom ramen för en parlamentarisk utredning.” Vi finner det beklagligt att regeringen uppenbarligen inte tänker ta några nya grepp avseende regionalpolitiken och vi avvaktar nu med mer detaljerade förslag på detta område i avvaktan på den proposition som utlovats. Därför anges här mer principiella hållningar samt yrkanden vad gäller de olika anslagen.

2 Kristdemokratiska utgångspunkter för regionalpolitiken

Ett välfärdssamhälle kräver en samhällsekonomi i balans. En förutsättning för en god välfärd är en effektiv och ansvarsfull marknadsekonomi. En väl fungerande marknadsekonomi bygger på ett samhälle med en grundläggande etisk samsyn.

Marknadsekonomin är i sig inte tillräcklig för att skapa det goda samhället. Den måste styras av sociala och ekologiska hänsyn. Det är utifrån ett socialt ansvarstagande viktigt att alla människor oavsett var de bor i landet har tillgång till arbete, service och en god miljö. Regionalpolitikens uppgift är att bidra till att utveckla livskraftiga regioner i hela landet.

För att skapa regional balans är det nödvändigt att arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken harmoniseras med regionalpolitiken. I huvudsak krävs en aktiv generell regionalpolitik där näringsliv och offentlig sektor i glesbygd kompenseras för långa avstånd, små lokala marknader, brist på utbildad personal, sämre kringservice etc.

En effektiv regionalpolitik med målsättningen att hela Sverige ska leva motverkar att "flaskhalsar" uppstår i ekonomin i en uppgångsfas och minskar sårbarheten i en konjunkturnedgång.

Den statliga sektorspolitiken måste ta regionalpolitiska hänsyn. Det övergripande ansvaret för detta är samordning och helhetssyn över sektorsgränserna. Det bör finnas med i de statliga instruktionerna till de olika sektorernas verksamheter att man ska ha en helhetssyn där de regionala faktorerna vägs in i beslutsfattandet.

I statliga verk, myndigheter och bolag där staten har ägarinflytande skall dess representanter i beslutsfattandet väga in regionalpolitiska effekter.

För att underlätta detta beslutsfattande bör regionalpolitiska konsekvensanalyser upprättas innan beslut tas som påtagligt kan komma att förändra förutsättningarna i områden som är beroende av en aktiv regionalpolitik.

Ett aktuellt exempel är domstolsväsendet där man nu diskuterar att ta bort de mindre tingsrätterna. Om detta skulle bli verklighet innebär det att man försämrar rättssäkerheten och sysselsättning samt service i just de områden som bör ha regionalpolitisk stöttning. Detta är ett exempel på ärende där man bör genomföra en regionalpolitisk konsekvensanalys innan man går till beslut.

3 Sveriges regionalpolitiska målsättningar i EU

Sverige måste i egenskap av medlem i EU påverka utformningen av de regionalpolitiska stöden. De ska fylla samma funktion bland EU‑länderna som vi menar är avsikten för regionalpolitiska stöd inom Sverige – nämligen att ge alla människor oavsett var de bor tillgång till arbete, service och en god miljö.

Sveriges inriktning vid medlemskapsförhandlingarna var att skapa goda möjligheter för återflödet från strukturfonderna och på så sätt förstärka de nationella satsningarna. Då vi kristdemokrater menar att regionalpolitiken är en ytterst angelägen uppgift bör Sverige utnyttja de regionalpolitiska stöd från EU som kan komma ifråga så långt som möjligt.

För svenskt vidkommande är det viktigt att kommuner i samverkan med länsstyrelser och andra regionala organ och sammansatta arbetsgrupper kan finna former för ett effektivt samarbete kring regionala utvecklingsprojekt. Det har varit vissa problem i inledningen av detta samarbete, och det är nu angeläget att man kan trimma organisation och administration kring EU-stöden så att inte Sverige i onödan tappar de möjliga stöd som finns att tillgå.

4 Viktiga faktorer för regional utveckling

Regionalpolitiken kan inte ses isolerad. Insatser från och förutsättningar inom flera olika politikområden påverkar den regionala utvecklingen långt mer än de förhållandevis små anslag som finns för regional utveckling över statsbudgeten och de något större som nu finns via EU:s strukturfonder. De direkta anslagen till regionalpolitiken kan trots allt ha en stor betydelse för den regionala utvecklingen om de satsas på rätt ställe i rätt tid.

Utifrån subsidiaritetsprincipen är det i första hand ett ansvar för regionerna att själva ta ansvar för sin utveckling. Ökad kommunal självstyrelse och regional självstyrelse genom direktvalda regionala fullmäktige stärker kommunernas och regionernas möjligheter att ta detta ansvar.

Staten har i första hand ett ansvar att skapa grundläggande och goda förutsättningar för den regionala utvecklingen genom att garantera utbildning, infrastruktur och goda villkor för företag och företagande.

5 Företagsklimatet avgörande för framgång

En framgångsrik ekonomisk politik för hela landet får positiva konsekvenser även för den regionala utvecklingen. Det skapar också utrymme för särskilda regionalpolitiska satsningar. Dessvärre har regeringens politik inte bidragit till ett gynnsamt företagsklimat vilket därmed också missgynnar den regionala utvecklingen. Kristdemokraterna presenterar särskilda motioner som rör den allmänna näringspolitiken och dessa förslag är också en del i en regional utveckling och tillväxt.

6 Småföretagen

För att de nya jobben ska komma hela landet till del är det viktigt att villkoren för ny‑ och småföretagande är gynnsamma. Nya arbetstillfällen på landsbygd och i glesbygd måste i huvudsak tillkomma inom småföretagen. Ju fler småföretag desto mindre sårbarhet vid konjunkturnedgång och desto bättre förutsättningar att klara av strukturomvandlingar. I en särskild motion presenterar Kristdemokraterna en småföretagspolitik som gagnar landsbygd och glesbygd.

7 Jord‑, skogsbruks‑ och fiskepolitiken

Trots att antalet jordbruk dramatiskt har minskat under de senaste decennierna utgör just jord‑ och skogsbruken en betydande del av småföretagen i glesbygd och på landsbygd. Villkoren för dessa näringar får alltså stor betydelse för den regionala utvecklingen.

Ur regionalpolitisk synvinkel utgör en livskraftig fiskenäring en viktig förutsättning för en levande skärgård.

I särskilda motioner utvecklas Kristdemokraternas syn på dessa frågor.

8 Infrastrukturen

En grundläggande förutsättning för ett Sverige i regional balans är väl utbyggda och fungerande kommunikationer. Näringslivet, tillgången till arbete och service kräver en god infrastruktur.

Under flera decennier var investeringarna i väg- och järnvägsnäten eftersatta. Under den förra mandatperioden vände den dåvarande fyrklöverregeringen utvecklingen. Investeringarna tredubblades. Den upprustningen måste fortsätta och självklart bygga på noggranna samhällsekonomiska bedömningar av olika investeringars lönsamhet. Framväxten av det gränslösa Europa leder bland annat till att svenska företags transportkostnader blir relativt större än europeiska konkurrenters. Det gäller i synnerhet för företag i Norrland. Ett effektivt transportsystem är därför nödvändigt för att göra näringslivet i hela Sverige konkurrenskraftigt.

Infrastrukturen omfattar även telekommunikationerna. Utnyttjandet av modern informationsteknik skapar ständigt nya möjligheter att effektivisera näringsliv, utbildningsväsende och offentlig förvaltning. Det skapar också helt nya förutsättningar för att utveckla glesbygdsregioner. Möjligheterna att decentralisera verksamheter och lokalisera företag i glesbygd förbättras genom användningen av modern informationsteknik.

När regeringen drog ned på anslaget till kommunala flygplatser i skogslänen har det hårt drabbat just sådana regioner som är beroende av aktiv regionalpolitik. Det är angeläget att man snarast höjer detta anslag och också i denna fråga har långsiktigt hållbara spelregler. Vi föreslår i vårt budgetalternativ att anslaget ska höjas med 15 miljoner kronor.

Vi utvecklar vår syn på IT‑utveckling och infrastruktur i särskilda motioner.

9 Utbildning och forskning

För den regionala utvecklingen är det av stor betydelse att det finns tillgång till väl utbildad arbetskraft i hela landet. De mindre och medelstora högskolorna har en viktig uppgift i detta avseende. Dessa högskolor har också visat sig kunna ta tillvara och koppla ihop utbildning med de olika regionernas särskilda förutsättningar. Initiativ för att främja utbytet mellan högskolor och näringsliv ska uppmuntras.

Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också större krav på fortlöpande kompetensutveckling. Förutom högskolorna är även gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen viktiga resurser i detta arbete.

10 Kultur

Ett rikt kulturliv bidrar till att göra orter och regioner attraktiva för såväl arbetskraft som företag. Det kan dessutom direkt innebära att arbetstillfällen skapas inom exempelvis turistnäringen. Det är viktigt att de insatser som görs inom kulturområdet från olika myndigheter och kommuner samordnas och sker utifrån en samlad och långsiktig strategi.

Ett exempel på regeringens planerade neddragningar inom detta område är anslagen till länsmusiken. Detta anser vi är en felaktig nedskärningspolitik inom kulturområdet.

11 Kommunala fastighetsavgifter för vattenkraftsstationer

I och med att uttaget av skatt på elström som produceras av vattenkraft nu gjorts om till en fastighetsskatt aktualiseras ett kristdemokratiskt förslag som skulle gynna de vattenkraftsproducerande länen. Vårt förslag är att fastighetsskatten, som nu skall belasta vattenkraftsstationer, växlas över till en kommunal fastighetsavgift. Detta skulle i ett slag bli en mycket kraftfull regionalpolitisk insats för de län som producerar el baserad på vattenkraft.

Skatteväxlingstanken vad gäller fastighetsskatten utvecklas närmare i en annan motion.

12 Regionalpolitiska stöd

Som vi tidigare slagit fast är de direkta insatserna för regionalpolitiska stöd tämligen begränsade. I och med EU-medlemskapet kommer Sverige nu i åtnjutande av ett antal nya stödformer i mån av nationella, regionala, kommunala och privata delfinansieringsformer. Denna möjlighet bör användas fullt ut för att öka möjligheterna till arbete och boende i hela landet. Regeringen bör också sluta med stödformer som har direkt motsatt effekt, exempelvis de flyttningsbidrag som regeringen infört och planerar att införa.

Målsättningen med det regionalpolitiska stödet måste vara att det ska ge en så hög utväxling som möjligt mot de regionalpolitiska målen. Ett litet stöd som placeras på rätt ställe i rätt tid kan få stor betydelse för den totala utvecklingen.

13 Landsbygdsutveckling

Att skapa en livskraftig landsbygd med människor i alla åldrar och med arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och rik kultur är ett centralt mål i regionalpolitiken. Det bör betonas att det ska vara en politik för förnyelse där landsbygdens resurser tillvaratas på ett ansvarsfullt sätt.

I detta sammanhang menar vi kristdemokrater att det är av särskild vikt att det ideella engagemanget stimuleras. Motsatsförhållande får inte finnas mellan offentlig och privat service å ena sidan och ideella initiativ å andra sidan. Det är istället viktigt att skapa förutsättningar för ett utökat samarbete där det ideella engagemanget tillvaratas och att undanröja hinder för föreningar, kooperativ och enskilda till ett ökat ansvarstagande.

Utifrån subsidiaritetsprincipen anser vi kristdemokrater att det är önskvärt att kommunerna får ett ökat ansvar och inflytande över det regionalpolitiska stödet. Detta måste självklart ske i samarbete med länsstyrelserna och Glesbygdsmyndigheten, som har det övergripande ansvaret för samordningen av insatserna för glesbygdens utveckling. En viktigt förutsättning är att kommuner och regioner har väl utvecklade landsbygdsprogram utformade nedifrån och upp. I detta sammanhang vill vi gärna lyfta fram byalagen och byutvecklingsgrupperna som redan aktivt arbetar med att formulera mål och program för sin bygd på olika platser runt om i Sverige. Vi vill vidare uppmärksamma samernas betydelse för en levande landsbygd i inre Norrland och fjällregionen samt vikten av att samernas organisationer ges möjlighet att delta i framtagandet av regionala planer. Rennäringen och andra samiska näringsgrenar behöver stärkas och utvecklas. Ett utvecklat samiskt näringliv innebär de facto också en stärkt social trygghet och ytterligare möjligheter för samebyarna att överleva.

14 Boende och kultur

Närheten till naturen, en god livsmiljö och möjlighet till egen odling och djurhållning är faktorer som innebär livskvalitet för många människor. De som väljer att leva på landsbygden har låtit dessa faktorer få större vikt än att tillförsäkras den närservice som kan ges i större samhällen. Trots detta har självklart även landsbygdens människor rätt till en grundläggande service.

Det betyder mycket att det finns lokaler som kan fungera som en samlingspunkter för de olika aktiviteterna som kan förekomma i en bygd. Inte minst olika kulturella aktiviteter såsom teater och bygdespel förutsätter att det finns tillgång till en samlingslokal.

15 Småskalig turism

Sverige är ett naturskönt land med stor variationsrikedom i landskapet. De milsvida skogarna, sjöarna, älvarna och fjällen lockar människor från mer tätbefolkade områden i landet och även från andra länder. Även det odlade landskapet med hagarna och ängarna och den bygdespecifika kulturen är attraktivt. Intresset kommer med all sannolikhet att öka i framtiden.

Det regionalpolitiska stödet har haft och har en stor betydelse för turistnäringen i många områden, inte minst när det gäller uppförande och drift av turistanläggningar i olika fjällområden. Den småskaliga landsbygdsturismen har dock inte dragit någon större nytta av dessa stöd. För att landsbygdsturismen ska utvecklas på ett positivt sätt krävs en målmedveten samordning mellan de olika intressenterna. De goda exempel som finns – t.ex. bondgårdsturism, sameturism och levande fäbodar m.m. – utgör fina förebilder som måste vidareförmedlas och utvecklas. Detta bör lyftas upp på ett nationellt plan till ett programarbete som ger bygdeturismen profil och den status den är värd. Arbetet måste koncentreras på produktutveckling och marknadsföring.

Ett unikt samarbete som bör stå som förebild är det samarbete som etablerats genom IEF, Inlandskommunernas Ekonomiska Förening, där ett 20‑tal kommuner från Vänern i söder till Gällivare i norr aktivt samarbetar med Inlandsbanan och Inlandsvägen som de sammanhållande banden. Detta har vidareutvecklats i samarbete med kommuner söderut och ett aktivt samarbete pågår nu längs med hela sträckan Gällivare–Halmstad.

16 Kommersiell service och samhällsservice

En förutsättning för gles‑ och landsbygdens fortlevnad är att det finns en dagligvaruförsörjning på rimligt avstånd. För att lanthandeln ska kunna fortleva och utvecklas krävs ett ännu bättre samarbete och ett samlat agerande av alla aktörer – på lokal, kommunal, regional och central nivå. Det stöd som finns till kommersiell service måste bevaras.

För landsbygdens utveckling är det också av stor betydelse att samhällsservicen, dvs utbildning, kultur, samlingslokaler, kommunikationer etc, hålls på en rimlig nivå. Servicen måste dock anpassas just till glesbygdens förhållanden och då blir det absolut nödvändigt med sektorssamordning. Samutnyttjande av lokaler och personal, utnyttjande av modern informationsteknik etc är viktiga inslag i en sådan samordning.

17 Kvinnors företagande

Utvärderingar av regionalpolitiska stöd visar att företag som drivs av kvinnor är underrepresenterade bland de företag som fått regionalpolitiskt företagsstöd.

Jämställdhetsfrågorna har en särskild dimension i det regionala utvecklingsarbetet. Ensidiga lokala arbetsmarknader ger inte kvinnorna rimliga möjligheter till jobb och utveckling. Den nya tekniken, ett decentraliserat utbildningsutbud och ett ökat kvinnligt företagande kan ändra på detta. Insatser för kvinnor skall prioriteras i länsstyrelsernas utvecklingsarbete.

Kravet att minst 40 procent av antalet nya arbetstillfällen skulle avse vardera könet vid företagsstödsinsatser har inte uppnåtts. Det är bra att NUTEK får i uppdrag att finna nya vägar att uppnå detta mål.

18 Kristdemokraterna avvisar besparingar på regionalpolitiken

Kristdemokraterna avvisar regeringens föreslagna besparing på 90 miljoner kronor avseende regionalpolitiska insatser. De medel som tillförs enligt vårt budgetförslag kan användas för att förändra stödområdesindelningen.

De stödområdesgränser som nu gäller har gällt under lång tid. Stora förändringar har dock skett de senaste åren vad gäller strukturen för arbetsmarknaden i stödområdena och dess gränsområden, inte minst förhållandet mellan stödområde 1 och stödområde 2. EU:s strukturfonder har också påverkat situationen. Det är därför rimligt att av regeringen begära förslag om reviderad stödområdesindelning. I avvaktan på detta vill vi anföra Norsjö som exempel på en kommun som drabbats hårt av att stödområdesgränsen mellan stödområde 1 och stödområde 2 lagts så att denna kommun missgynnats. För denna kommun bör detta rättas till snarast, och vi föreslår att regeringen särskilt granskar Norsjös situation och kommer med förslag som innebär att missgynnandesituationen upphör.

De delar av landet som ska placeras inom stödområdena ska vara sådana som har speciella lägesnackdelar och andra regionalpolitiska problem.

Möjligheten att placera in regioner som drabbas av problem vid kraftiga strukturomvandlingar i tillfälliga stödområden är också viktig.

19 Företagsstöden

I avvaktan på den regionalpolitiska propositionen har vi idag inga synpunkter på de förändringar och förenklingar av företagsstöden som regeringen förespråkar.

De regionalpolitiska stöden ska kunna utgå till såväl aktiebolag som enskilda näringsverksamheter och företag som drivs i kooperativ form.

Det landsbygdsstöd som riksdagen beslutat införa bör bibehållas. Det är viktigt att länsstyrelserna även fortsättningsvis ges rätt att avgränsa de landsbygdsområden som – utöver de regionalpolitiska stödområdena – ges rätt till detta stöd.

I detta sammanhang vill vi även betona vikten av en generös behandling av de landsbygdsområden som betecknas som skärgårdsområden. Från stödsynpunkt är det viktigt att länsstyrelserna vid avgränsning av glesbygds‑ och landsbygdsområden tar stor hänsyn till de lokala förutsättningarna inom varje skärgårdsområde.

Det är också helt nödvändigt att projekt och program utformas utifrån den verklighet som råder. Att anlägga ett nedifrån-och-upp-perspektiv är en förutsättning för lyckade satsningar.

20 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för regionalpolitiken som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sektorernas ansvar för regionalpolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statens representanter i statliga verk, myndigheter och bolag skall väga in regionalpolitiska aspekter i beslutsfattandet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regionalpolitiska konsekvensanalyser skall genomföras innan beslut fattas som får regionalpolitiska konsekvenser,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges regionalpolitiska målsättningar i EU,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad kommunal och regional självstyrelse för ett ökat ansvar för den regionala utvecklingen,1

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till kommunala flygplatser i skogslänen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsmusiken,2

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteväxling från statlig fastighetsskatt på vattenkraftsstationer till kommunal fastighetsavgift,3

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slopa bidragsformer som motverkar satsningar på arbetstillfällen och boende i glesbygd,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om landsbygdsutveckling,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byalagens betydelse för landsbygdsutveckling,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt programarbete för bygdeturism,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av stödområdena,

15. att rikdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt uppställning:

Anslag	Regeringens förslag	Anslagsändring
A 1 Regionalpolitiska åtgärder	1 597 517	+ 90 000

Stockholm den 28 september 1997
Ulf Björklund (kd)
Dan Ericsson (kd)	Rose-Marie Frebran (kd)
Holger Gustafsson (kd)	Göran Hägglund (kd)
Mats Odell (kd)	Michael Stjernström (kd)

1 Yrkande 6 hänvisat till KU.

2 Yrkande 8 hänvisat tillKrU.

3 Yrkande 9 hänvisat till SkU.