Sandviken

Motion 1999/2000:N251 av Owe Hellberg (v)

1 Inplacering av Sandviken i det nationella
stödområdet

Sandvikens kommun har vid flera tillfällen ansökt om att bli inplacerad i
det nationella stödområdet. Dessa ansökningar har avvisats med olika
argument, under senare år främst med argumentet att frågan avgörs av
EU.

Sandvikens kommun är en utpräglad industrikommun, där all verksamhet
mer eller mindre är beroende av utvecklingen vid ett företag, SANDVIK AB.
SANDVIK:s verksamhet är en del av den s.k. basindustrin och samma
utveckling sker här som i basindustrin i övrigt, dvs. produktionen ökar
medan antalet anställda minskar. Under de senaste 20 åren har arbetsstyrkan
vid SANDVIK i Sandviken minskat från 8 300 till 5 800, dvs. en minskning
med 2 500 personer. Till detta kommer förlust av ytterligare minst 1 000
arbetstillfällen i mindre företag (många beroende av SANDVIK), inom
servicesektorn samt inom sjukvården. Sandvikens sjukhus har genomgått en
genomgripande förändring, då all akut verksamhet har flyttats till Gävle.

Utvecklingen med förlust av 3 500 arbetstillfällen och en minskad
folkmängd har inte inneburit några "stora rubriker" och krisstämning. Man
kan dock inte bortse från att det som hänt i Sandviken de senaste 20 åren
skall jämföras med nedläggningen av sju flygflottiljer eller sju enheter
motsvarande VOLVO Flygmotor i Arboga. Det motsvarar fyra
Bengtsforsnedläggningar eller två enheter av den storlek Ericsson
avvecklade i Norrköping.

Det är motiverat att göra dessa jämförelser för att man skall förstå den
situation kommunen befinner sig i. Hade detta skett vid ett och samma
tillfälle och inte successivt hade rubrikerna blivit stora, utrymmet i TV
omfattande och ministrar hade kommit på besök och lagt fram åtgärdspaket.
Så har nu inte varit fallet, utan till och med ansökningar om inplacering i
stödområdet, en åtgärd som måste anses rimlig, har kallsinnigt avvisats.

2 Befolkningsminskning av stora mått

Från 1980 till den 30 juni 1999 har kommunens befolkning minskat från
43 139 personer till 37 749, på 20 år med 5 690 personer. Ett kraftigt
kvinnounderskott, särskilt i de yngre åldersgrupperna, är ett faktum.
Resultatet är alltså en förgubbning. Befolkningsminskningen har
naturligtvis fått stora konsekvenser för kommunen. I dag finns t.ex. drygt
700 outhyrda lägenheter i det kommunala bostadsbeståndet. Detta trots
ombyggnation de senaste tio åren av flera hundra lägenheter till lokaler
för t.ex.. hälsocentraler, kontor och lägenheter för äldreboende samt
rivning av 470 lägenheter. Ytterligare rivningar planeras. Kommunen har
en ansträngd ekonomi på grund av minskad folkmängd och ett ständigt
arbete pågår med nedskärningar i den kommunala verksamheten, där
skola och omsorg drabbas hårt.

I framtiden får man räkna med att SANDVIK:s arbetsstyrka fortsätter att
minska. Dock kan man räkna med att SANDVIK, i och med att de har sitt
huvudkontor i Sandviken och en FoU-enhet, kommer att vara i behov av att
rekrytera allt flera personer med högre utbildning, civilingenjörer, ekonomer,
systemprogrammerare och kvalificerade verkstadsarbetare, vilket ställer krav
på Sandviken som en "levande" ort med god livsmiljö och välutbyggd
infrastruktur. Situationen i Gävle-Sandvikenregionen har i detta
sammanhang stor betydelse. Här kan vi se att även Gävle kommun har en låg
tillväxt om man jämför med andra regioncentra.

För Sandvikens kommun gäller det att vara aktiv i alla avseenden för att
skapa goda förutsättningar för att SANDVIK skall kunna ha huvudkontor
och andra liknande funktioner kvar i Sandviken. Denna "lilla" ort måste vara
intressant och attraktiv. Att bibehålla och utveckla t.ex. en bra skola, ett
rikt
kultur- och fritidsliv samt en god infrastruktur i övrigt i form av bl.a.
kollektivtrafik, optiskt fibernät och flygförbindelser kräver en god ekonomi,
vilket i sin tur kräver ett stopp för befolkningsminskningen och fler
arbetstillfällen.

3 Aktiva näringspolitiska åtgärder

Kommunen har sedan mitten på 1970-talet arbetat aktivt med
näringspolitiska åtgärder. Resultatet av dessa insatser har naturligtvis inte
tillnärmelsevis motsvarat de 3 500 arbetstillfällen som försvunnit i
kommunen. Den kommunala näringspolitiken har omfattat de
traditionella insatserna med mark och lokaler. I samarbete med
grannkommunerna och ett 20-tal företag har ett industriellt
utvecklingscentrum (IUC) etablerats i Sandviken. Det är viktigt att ge
stöd och service till de företag som finns i kommunen för att möjliggöra
en god utveckling hos dessa.

Ska Sandviken lyckas vända den negativa utvecklingen under de senaste
20 åren krävs nyetableringar. Utbyggnaden av stadsnätet har t.ex. gett
nyetableringar inom IT-sektorn. Det arbetas också för att få en större
etablering till kommunen. Ett sådant exempel är försöken att få en
mikroelektroniketablering till stånd, en produktionsenhet för mikrochips. I
kontakter med ATMEL, ett amerikanskt företag, och vid förhandlingar, där
Näringsdepartementet var mycket delaktigt, var resultaten långt gångna, men
nedgången i branschen innebar att projektet lagts på is tills vidare.
Konjunkturen har nu vänt och arbetet kommer att återupptas. I detta
sammanhang stärks arbetet av regeringens satsning på ett
mikroelektronikcenter i Norrköping. Det kan ha betydelse i överläggningarna
med ATMEL.

Dessa exempel på näringspolitiska insatser visar vilja att lösa kommunens
problem. Detta arbete skulle dock få helt andra förutsättningar om
Sandvikens kommun placerades in i det nationella stödområdet. Sandvikens
kommun har ingått och kommer att ingå i EU:s Mål 2-område. I
diskussionerna om att tillhöra det nationella stödområdet hänvisar alltid
Näringsdepartementet till den gemensamma arbetsregionen
Gävle/Sandviken. Det är riktigt att se Gävle/Sandviken som en gemensam
arbetsmarknadsregion, men det innebär inte att den negativa utvecklingen i
Sandviken kompenseras av närheten till Gävle. Orterna har i många
avseenden en olikartad struktur. Sandviken är en industriort, med
samhörighet till bruksorter som Hofors, Borlänge och Avesta, en del av
Bergslagen. På samma sätt som andra industriorter, t.ex. Skellefteå,
Örnsköldsvik, Piteå, Sundsvall, Söderhamn, Fagersta, Hällefors, Avesta,
Ludvika, Karlskoga, Degerfors, Arboga och Ronneby, ligger inom
stödområdet är det logiskt att också Sandviken ingår i detta system.

4 Utan stödområde inget ATMEL

Nu kan man tycka att det inte skall vara avgörande att ingå i stödområdet
utan stöd kan erhållas även i andra former. Så är emellertid inte fallet,
vilket blev påtagligt i arbetet med att få ATMEL till Sandviken. Här är
stödområdesfrågan helt avgörande. Allt arbete på Näringsdepartementet
fokuserades på det faktum att kommunen inte tillhör stödområdet. Att
tillhöra stödområdet är en avgörande faktor för att lyckas med detta
projekt.

Kommunen för en aktiv näringspolitik för att medverka till att fler
arbetstillfällen skapas. Kommunen har ett gott samarbete med ortens företag
och arbetar för att få fler nyetableringar. Förutsättningarna skulle förbättras
avsevärt om kommunen blev inplacerad i det nationella stödområdet B.

5 Hemställan

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sandvikens kommuns inplacering i det nationella
stödområdet B.

Stockholm den 2 oktober 1999

Owe Hellberg (v)