Scenkonsterna

Motion 2003/04:Kr347 av Lennart Kollmats m.fl. (fp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Kulturutskottet

Händelser

Inlämning
2003-10-07
Hänvisning
2003-10-15
Bordläggning
2003-10-15

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stödet till de fria grupperna.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stödet till regionala teatrar.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stödet till nationalscenerna Operan och Dramaten.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anslaget till Drottningholms slottsteater.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till Göteborgsoperan.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regionala musikteatrar och orkestermusik.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nationellt viscentrum i Västervik.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stödet till Dansens Hus.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dansares och sångares yrkesvillkor.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om scenkonsterna för barn och ungdomar.

Stärk scenkonsterna

Scenkonsterna, teater, musik och dans, är centrala för kulturen. De har vissa gemensamma drag, men är samtidigt också olika. Gemensamt för dem är bland annat att de som regel utövas inför publik, kräver en lång tid av förberedelser för varje uppsättning och anpassade lokaler: scener. Dessa förutsättningar ger upphov till en rad problem som är unika för scenkonsterna inom kulturens område. I denna motion kommer Folkpartiet liberalerna att presentera förslag som syftar till att stärka scenkonsternas utveckling och ställning inom det svenska kulturlivet.

Utgångspunkter – en liberal kulturpolitik

Den enskilda människan är utgångspunkten för liberal tanke och politik. Kulturen erbjuder individen möjlighet till bildning, reflektion och personlig utveckling. Kulturen bidrar till nya sätt att förstå och påverka det samhälle vi lever i. Dessa faktorer är utomordentligt viktiga för att bevara, ge inspiration och utveckla det levande demokratiska samtalet. Från dessa utgångspunkter formas den liberala kulturpolitiken med frihet, mångfald och kvalitet som grundprinciper. Den liberala kulturpolitiken presenteras utförligare i Folkpartiets allmänna kulturmotion.

Regeringens budget saknar visioner

Regeringen gör i årets budget begränsade satsningar på kulturens område, men scenkonsterna får inte någon del av dessa satsningar. Nästan hela ökningen av kulturanslagen går åt till fri entré för tre av de statliga museerna. Tyvärr har regeringen valt att inte alls satsa på dans, musik och teater. Totalt får man inom teaterområdet 5 miljoner kronor, utöver pris- och löneomräkningar. Dessa pengar går till Dansens Hus (1 mnkr), arrangerande musikföreningar (2 mnkr) och arrangörs- och turnéstöd för dansverksamhet (2 mnkr). Detta är visserligen välbehövliga satsningar, men av en budget som omfattar 5,2 miljarder utgör 5 miljoner kronor alltså omkring en promille, vilket måste betraktas som otillräckligt.

I pris- och löneomräkningen har regeringen angett att den ska uppgå till 3,3 procent för de statliga institutionerna Operan, Dramaten, Riksteatern och Rikskonserter. Bidragen till regionerna räknar man upp med 4,3 procent. Förlorarna är de fria grupperna som bara blir kompenserade med 2 procent.

Folkpartiet liberalerna föreslår sammanlagt 14 miljoner kronor mer än regeringen på scenkonsterna under 2004, samt föreslår en väsentlig omprioritering för att stärka de regionala teatrarna som finns över hela landet.

Öka stödet till de fria grupperna

De fria grupperna är en stor tillgång för svenskt teaterliv. De utgör ett viktigt komplement till institutionsteatrarna och är konstnärligt berikande för hela teatersektorn. De fria grupperna mottar statliga bidrag motsvarande ungefär tre procent av det samlade statliga stödet till teatern. De har länge levt under stark ekonomisk press. Det är särskilt svårt för de fria teatergrupperna att tillgodose behovet av fortbildning för skådespelare, regissörer och annan personal.

Folkpartiet liberalerna vill därför stärka de fria gruppernas anslag med 8 miljoner kr mer än regeringen för 2004. Fördelningen av resurser mellan de fria grupperna bör göras med såväl kvalitetsmässiga som geografiska hänsyn. Detta bör ges regeringen till känna.

De regionala teatrarna

Det är också viktigt att stärka de regionala teatrarna. År 1974 tog staten, efter ett enigt riksdagsbeslut, ett samlat ansvar för utvecklingen av den regionala kulturen. Detta medförde inte bara att staten ökade bidragsgivningen till regionala kulturaktiviteter, utan genom tuffa krav på medfinansiering av landsting och kommuner skapades goda förutsättningar för ett vitalt kulturliv i landets regioner. Ett bestående resultat av detta är utbyggnaden av länsteatrarna.

Idag är verksamheten vid länsteatrarna dynamisk och mångskiftande tack vare olika prioriteringar och skiftande regionala förutsättningar. Kulturrådet påpekade i en rapport från år 2000 att länsteatrarna i stor utsträckning spelar nyskriven svensk dramatik. En fortsatt profilering av de regionala teatrarna är att föredra framför ett gemensamt ”basutbud”.

Folkpartiet välkomnar denna utveckling och vill ytterligare stärka det regionala kulturlivet. Resurser från Riksteatern skulle med fördel kunna föras över till regionteatrarna. Riksteatern skulle ha kvar rollen som samordnare av teatrarnas turnéverksamhet och svara för Cullbergbaletten, Tyst Teater och Unga Riks. En besparing med 10 procent av statsbidraget till Riksteatern skulle även medge goda möjligheter till en fortsatt gästspelsverksamhet. Folkpartiet föreslår att anslaget minskas med 23 miljoner kr år 2004. Tillsammans med en motsvarande neddragning av bidraget till Rikskonserter med 10 miljoner kronor för 2004, frigörs medel som föreslås fördelas till de regionala teatrarna och till länsmusiken. Detta bör ges regeringen till känna.

Stärkt stöd till de nationella institutionerna

En nationalscen för opera, teater eller balett ska vara ett internationellt, mång­kulturellt centrum där det spelas på olika språk, i olika traditioner och där musiken, scenbilden, dramatiken och dansen överskrider alla språkliga och kulturella gränser.

Nationalscenerna Dramaten och Operan har staten som huvudman. Det är staten som har utformat och beskrivit deras uppdrag. Operan och Dramaten har ett konstnärligt ansvar på samma sätt som nationalscener i andra länder. Det konstnärliga utvecklingsarbetet på teaterns, dansens och operans områden vilar i stor utsträckning på nationalscenerna. Det är viktigt att de har reella möjligheter att genomföra gästspel och turnéer både i Sverige och i andra länder. Självfallet har nationalscenerna också en stor inspirativ betydelse för den konstnärliga utvecklingen vid andra teatrar både inom landet och utomlands. Nyskapade verk har sin självklara plats vid nationalscenerna och det uruppförs varje år flera betydande verk av svenska dramatiker och kompositörer vid Dramaten respektive Operan. Man producerar även barn- och familjeklassiker och anordnar speciella visningsföreställningar för barn.

Att borga för hög kvalitet och våga nya djärva konstnärliga satsningar ingår i nationalscenernas uppdrag.

Både Operan och Dramaten har otillräckliga resurser. Folkpartiet föreslår att ytterligare 3 miljoner kronor avsätts till respektive institution. Operan bör få möjlighet att använda textmaskin vid alla framföranden, alltså även de svenskspråkiga operorna.

Många hörselskadade hindras idag från att förstå handlingen i operorna, eftersom de inte alltid uppfattar texten sångarna sjunger trots att de kan höra musiken. Det är viktigt att värna om kulturlivets tillgänglighet för funktionshindrade och Folkpartiet föreslår därför denna satsning.

Drottningholms Slottsteater

Sedan Drottningholm 1991 blev erkänt som världsarv har det internationella intresset för Drottningholms Slottsteater ökat påtagligt. Drottningholmsteatern är unik i världen eftersom den är fullständigt intakt sedan den byggdes på 1700-talet. Man bedriver också en föreställningsverksamhet som ligger på högsta internationella nivå. För att detta ska vara möjligt i fortsättningen, måste anslagen höjas. När regeringen nu presenterat årets budget står det klart att Drottningholmsteatern inte heller inför år 2004 får någon uppräkning av anslagen.

Nivåhöjningen av anslaget under åren 1999–2003 med ett årligt engångsbidrag om en miljon kronor har inte kompenserat det minskade realvärdet sedan 1992. Utöver de kostnadsökningar som kan mätas i konsumentprisindex har gager och löner ökat betydligt. Dessa kostnader är de största utgiftsposterna inom teaterns verksamhet. Tidigare har teatern till stora delar lyckats kompensera det otillräckliga statsanslaget genom ett framgångsrikt sponsorarbete. Sponsorintäkterna har varit högre i relation till både offentliga anslag och resultatomfång än vid någon annan motsvarande scenisk verksamhet. Detta beroende av sponsorer är dock djupt otillfredsställande. Till sin karaktär är finansiering genom sponsormedel nyckfull – oförutsedda betydelsefulla sponsormedel kan plötsligt falla bort. Så inträffade under våren 2002 när verksamheten för perioden 2002–2004 redan var beslutad och offentliggjord. Verksamheten 2002 och 2003 måste därför genomföras med ett budgeterat underskott. Folkpartiet föreslår en uppräkning av teaterns permanenta anslag med 2 miljoner kr.

Musikteatrar och orkestermusik

Länsmusiken svarar för den största delen av det professionella konsertutbudet i respektive region. Det är en angelägen verksamhet som möjliggör för människor i hela landet att ta del av ett rikt musikutbud. Länsmusiken utgör också i hög grad motorn i det regionala kulturlivet. Riksdagens majoritet minskade anslaget avsevärt för några år sedan, och länsmusiken har på flera håll fortsatta ekonomiska problem. För att garantera att en fortsatt hög ambitionsnivå kan upprätthållas inom länsmusiken och de regionala musikteatrarna föreslår vi att anslaget 28:6 tillförs 30 miljoner kr utöver vad regeringen föreslagit. Av dessa avsätts 5 miljoner kr till Göteborgsoperan, och resterande 25 mnkr fördelas mellan länsmusiken och de regionala teatrarna.

I Statens kulturråds utredning ”Från Sevilla till Duvemåla” (2001) belyses detta ytterligare, och rapporten lyfter särskilt fram Göteborgsoperans behov av utökat statligt bidrag. Göteborgsoperans självfinansieringsgrad är ca 40 procent, att jämföra med Kungliga Operans ca 20 procent. Även besöksfrekvensen är större i Göteborg än i Stockholm. Det är därför inte realistiskt att räkna med att verksamheten kan få ökade intäkter via biljettförsäljning. Mot bakgrund av ovanstående vill Folkpartiet öka driftsanslaget med 5 miljoner kr till Göteborgsoperan, vilket bör ges regeringen till känna.

Stödet till musikteatrar, symfoniorkestrar och kammarensembler bör kompletteras med stöd till andra musikformer såsom jazz- och folkmusik. Sverige har idag många internationellt kända jazzartister och jazzen är en musikform som förtjänar ökad uppmärksamhet.

Nationellt viscentrum i Västervik

Den svenska visan sitter djupt i folksjälen och är en viktig del av vårt kulturarv. Det finns mängder av olika slags visor och de följer oss hela livet, från vaggvisor till visor som sjungs vid begravningar.

Det är också intressant att se att det anordnas ett stort antal visfestivaler i Sverige varje år. Några orter är Märsta, Finspång, Munkedal, Falkenberg, men framför allt upprätthålls vistraditionen vid Västerviks Visfestival. Den hölls i år för 38:e gången och är älskad av både artister och publik.

Det är nu dags att gå vidare för att bevara och utveckla visan i Sverige och det finns ingen ort som kan vara mer lämpad för det än Västervik.

Där bör finnas förutsättningar för att bygga upp ett nationellt kunskapscentrum kring visan. Det innebär att dit kan viss utbildning koncentreras, kunskaper samlas och forskning bedrivas.

Vi föreslår således att riksdagen tillkännager för regeringen att regeringen utreder möjligheterna till att bygga upp ett nationellt centrum för visan i Västervik.

Dans

Dansen har under senare år fått en allt större uppmärksamhet. Svensk dans är av hög kvalitet. Dansen är internationell som konstart i den meningen att den inte kräver några språkkunskaper. Den har lyckats med att nå en ny ung publik. Inrättandet av danskonsulenter i länen runt om i Sverige har varit ett bra sätt att höja intresset för svensk dans.

Det finns sex institutioner som till större delen eller enbart ägnar sig åt dansverksamhet. Det är Cullbergbaletten inom Riksteatern, Dansens Hus, Göteborgsoperans balett, Kungliga Baletten vid Kungliga Operan, Norrdans och Skånes Dansteater. Liksom inom teatrarna finns också en omfattande verksamhet med fria grupper.

Kulturrådet konstaterar i rapporten ”De fria dansgruppernas situation” (2002) att ” De fria dansgrupperna svarar för ca 70 procent av alla dansföreställningar per år i landet och drar till sig hälften av danspubliken – men får bara 7 procent av det offentliga stödet till dans”.

Dansens Hus

Dansens Hus har gett dansen den fasta scen den så väl behöver. Dansens Hus är en nationell institution, men verkar utifrån sina två scener i Stockholm. Verksamheten har tillfört danskonsten i Sverige mycket. Redan från början har Dansens Hus medverkat i flera projekt för att utveckla och sprida dansen som konstart i Sverige. Verksamheten är således mycket värdefull. Löne- och pensionskostnaderna har dock ökat kraftigt, och därför föreslår Folkpartiet att det statliga anslaget ökar med 1 miljon kr.

Dansares och sångares villkor

Dansarnas och vissa sångares situation förtjänar särskild uppmärksamhet. Pensionsfrågan, den största och för tillfället viktigaste frågan för scenkonsterna, berörs knappast i budgeten. Det enda som talas om är att föra diskussioner med arbetsmarknadens parter. Följaktligen kan man inte heller detta år hoppas på en lösning av detta segdragna problem.

Staten har tagit ansvar för tio institutioner, bland dem finns till exempel Operan, Göteborgsoperan och Norrlandsoperan. Dessa tio institutioner räknas som en arbetsgivare och man kan efter upprepade vikariat efter tre år bli ”inlasad”. Pensionsvillkoren bestäms av Finansdepartementet men måste godkännas av Kulturdepartementet.

Dansare har hittills haft rätt att pensioneras när de är 41 år och sångarna när de är 52. Tjänstepensionen från arbetsgivaren har då uppgått till 65 % av lönen fram till att de blir 65 år. I det tidigare systemet då de 15 bästa åren räknades kunde naturligtvis en person med 20–25 yrkesverksamma år uppnå en hyfsad ålderspension. I det nya allmänna pensionssystemet är hela livsinkomsten pensionsgrundande, och då blir naturligtvis villkoren sämre för dansare, sångare och andra yrkesgrupper där man inte kan räkna med att vara verksam i yrket under hela den tid som en individ förväntas vara yrkesverksam. Detta är dock egentligen inte en fråga om pensionsvillkoren, utan berör yrkesvillkoren för dansare och sångare.

Huvudlinjen bör även för dessa yrkesgrupper vara att eftersträva en fortsatt yrkesverksamhet, men inte nödvändigtvis i samma typ av arbete. För att stödja dansarna i ett fortsatt yrkesliv krävs särskild kompetens. Det bör därför inrättas ett rådgivningscenter för de här yrkesgruppernas fortsatta yrkesliv. Men när ett kortvarigt yrkesliv, och ofta ojämna inkomster, inte längre subventioneras via det allmänna pensionssystemet måste även staten, när den är arbetsgivare, vara beredd att ta ett ökat ansvar som arbetsgivare och i skälig omfattning kompensera de individer som riskerar att drabbas.

Andra statligt anställda får spara 2 % av lönen till pension i ”Kåpan”- konstruktionen, men det får inte de anställda vid dessa 10 teatrar. Det vore önskvärt att Teaterförbundets medlemmar fick spara i Kåpan på lika villkor som andra yrkesgrupper i det systemet.

En lösning brådskar dock, och regeringens bristande ansvarstagande ska inte kunna skyllas på arbetsmarknadens parter. Därför bör riksdagen kräva att regeringen återkommer till riksdagen före årets slut och redovisar ett förslag till lösning som är långsiktigt hållbart.

Vad som här sagts om dansares och vissa sångares villkor bör ges regeringen till känna.

Scenkonsterna för barn och ungdomar

Musik är en viktig del av ungdomens egen kultur. Musikupplevelser ger glädje och kan vara ett uttrycksmedel för den egna identiteten. Forskning visar att kunskaper i musik också främjar lärandet i andra ämnen, t.ex. matematik. Det är därför extra viktigt att skolorna satsar på musikundervisningen och ser till att anställa lärare som har utbildning i ämnet.

Musik- och kulturskolorna ger barn och ungdomar möjlighet till mer individuellt kulturutövande och främjar deras förståelse av kultur. Ett exempel är att flera frontfigurer i Sveriges nya exportnäring, musikbranschen, har vittnat om att den kommunala musikskolan var betydelsefull i deras utveckling.

Teatern öppnar nya världar och ger upplevelser av spänning, tragik och glädje. Teatern kan hjälpa en ung människa att få en förståelse för andra och kanske ompröva sina egna värderingar och attityder. Det är viktigt att skolan låter eleverna få uppleva, diskutera och lära av teater. Region- och stadsteatrar ska ha ett rikt utbud för barn och ungdomar och Folkpartiet vill ge dem 30 miljoner kr mer än regeringen bl.a. för att underlätta detta uppdrag. Folkpartiet vill också satsa 8 miljoner extra på de fria grupperna. 65 % av de fria teatergruppernas föreställningar är barn- och ungdomsföreställningar.

Svensk dans är av hög kvalitet och har lyckats nå en ny ung publik. Alla elever ska få lära sig dansa i skolan och få uppleva professionell dans. Att uppleva rörelse och rytm främjar både den motoriska och den estetiska förmågan hos en ung människa. Elever med specialbegåvning för dans måste ges möjligheter att ta tillvara den. De som vill satsa på att bli dansare måste börja i tidig ålder och därför måste deras utbildning anpassas redan i grundskolan.

Stockholm den 7 oktober 2003

Lennart Kollmats (fp)

Cecilia Wikström (fp)

Hans Backman (fp)

Torkild Strandberg (fp)

Axel Darvik (fp)


Yrkanden (10)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stödet till de fria grupperna.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stödet till regionala teatrar.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stödet till nationalscenerna Operan och Dramaten.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anslaget till Drottningholms slottsteater.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till Göteborgsoperan.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regionala musikteatrar och orkestermusik.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett nationellt viscentrum i Västervik.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stödet till Dansens Hus.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dansares och sångares yrkesvillkor.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om scenkonsterna för barn och ungdomar.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.