Skogsbruket i Västmanland

Motion 1992/93:Jo308 av Margareta Israelsson m.fl. (s)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning
1993-01-26
Bordläggning
1993-02-09
Hänvisning
1993-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

I. Inledning
Skogen kan utnyttjas bättre om vi gör progressiva
satsningar. Vårt arbete bör, i högre grad än hittills, inriktas
på insatser som syftar till en ökad naturvårdsanpassning av
olika åtgärder i skogsbruket.
Skogsvårdsstyrelsen i Västmanland har antagit ett
handlingsprogram för miljöfrågor. Det behöver utvecklas,
förankras och framför allt omsättas i praktisk handling om
målet för en rik och varierad skogsmiljö ska uppnås. För att
klara det måste resurser tillföras.
II. Skogsvårdsstyrelsens betydelse
Vi vill understryka betydelsen av en skogsvårdsstyrelse i
länet. Den har förtroende hos skogsägarna och anses
lättillgänglig och kunnig. Arbetssättet med rådgivning --
lagtillsyn -- service i kombination gör att
skogsvårdsstyrelsen blir ett skogspolitiskt medel i sig självt.
Den skogspolitiska utredningen har kommit med förslag
som skär i den viktiga fältverksamheten ute i kommunerna.
Det minskar möjligheterna att fullfölja arbetet trots
att ambitionerna sätts högre.
Dessutom är ju tankarna på att skapa en ny
administrativ nivå alldeles fel. Det tar alldeles för mycket
resurser i anspråk att skapa ett regionkansli med en
regionchef. Om regeringen tänker fullfölja den tanken i den
aviserade skogspolitiska propositionen måste en
kostnadskalkyl finnas.
Då är det bättre att spara och bli effektivare på de
befintliga skogsvårdsstyrelserna. Det har de visat tidigare
att de klarar av. Dessutom kan ju ett utbyggt datanät ge
möjlighet till bättre samarbete över länsgränserna.
III. Bättre skog i Västmanland
Skogens vitalitet har nedsatts på grund av
luftföroreningar och skogsmarken har försurats kraftigt
under de senaste 30--50 åren. Den ökade kvävetillförseln
via atmosfären förvärrar näringsobalansen i marken och
kan leda till ett ökat kväveläckage från skogsmarken till
sjöar, vattendrag, och ytterst till haven.
Andelen skogsmark med oroväckande lågt pH-värde
ökar kraftigt. Hela 45 % av länets skogsmark har så lågt pH-
värde som 4,7 och lägre. 30 % befinner sig i farozonen
mellan 4,4 och 4,7 men hela 15 % av länets skogsmark ligger
under den kritiska gränsen pH 4,4 i B-horisonten. Så låga
värden indikerar en kritiskt låg basmättnadsgrad och att
höga halter löst organiskt aluminium förekommer i
markvätskan. Detta innebär i sin tur negativa effekter på
ekosystemet, skogsproduktionen och grundvattnet på sikt.
Dessutom hotar luftföroreningar som sedda i ett
internationellt perspektiv under mycket lång tid säkert
kommer att förbli högre än vad marken långsiktigt kan tåla.
För att förhindra en fortsatt försämring av
marktillståndet krävs därför kraftfulla åtgärder med syfte
att:
1. skydda skogsmarken mot försurning 2. 
motverka skogsskador 3. 
förbättra yt- och grundvattenkvalitén
Vi ser kalkning som en förebyggande och långsiktig
skyddsåtgärd mot det sura nedfallets effekter på
skogsmarken och skogsekosystemet. Vi föreslår därför ett
försök med skogsmarkskalkning i Västmanlands län.
Försöket bör administreras av skogsvårdsstyrelsen i
Västmanlands län som arbetat fram ett miljöprogram.
Åtgärderna kan finansieras med både privata och statliga
medel. Syftet med försöket skulle vara att:inleda
kalkning av cirka 200 ha av de mest försurade områdena i
länet,få kunskap och praktisk erfarenhet för att klara ett
kontinuerligt och storskaligt kalkningsprogram på ett
ekologiskt rationellt sätt och utan negativa effekter, samt
skapa opinion för och finansiering av en storskalig
verksamhet.
IV. Beredskapsarbeten
Det ovan redovisade skogskalkningsprogrammet skulle
passa väl för skogliga beredskapsarbeten. Vi får möjlighet
till en nödvändig miljövårdsinsats och kan samtidigt skapa
meningsfulla arbetstillfällen för några av länets arbetslösa.
Sammantaget skulle ett sådant här program innebära
sysselsättning för cirka 80 personer under 1 år i skogliga
beredskapsarbeten. Då har vi inte inräknat de extra
uppgifter ett dylikt program innebär för personalen på
Skogsvårdsstyrelsen.
En satsning som denna räddar hotade biologiska miljöer,
samtidigt som den skapar ökade värden i skogen.
V. Skogsmästarskolan 1. 
Bakgrund
Som en följd av budgetnedskärningar beslutade
styrelsen för Sveriges Lantbruksuniversitet i februari 1992
att lägga ned Södra Skogsinstitutet i Värnamo.
Den av rektorsämbetet tillsatta
''Skogsutbildningsgruppen'' avlämnade sitt slutförslag till
styrelsen den 30 november 1992. I linje med direktiven
föreslogs där att en sammanslagning av de båda korta
skogsutbildningarna -- skogsteknikerlinjen och
skogsmästarlinjen -- skulle ske. Den framtida utbildningen
föreslogs benämnas skogsmästarprogrammet.
Dimensioneringen föreslogs bli 90 årsstudieplatser och
utbildningen förlagd till Skinnskatteberg och Bispgården. I
diskussionerna hade förekommit såväl lägre antal
årsstudieplatser (60) som endast en förläggningsort.
Vid sitt sammanträde den 14 december 1992 bordlade
styrelsen hela ärendet.
2. Lokalisering av den framtida
skogsmästarutbildningen
Sett ur ett nationellt och internationellt skogligt
utbildningsperspektiv bör såväl Garpenberg som
Skinnskatteberg anses tillhöra södra Sverige. Här finns
stora variationer i ekologiska och naturgeografiska
förutsättningar inom korta reseavstånd. Såväl Mälardalens
lövskogar som höglägesskogsbruk nås inom avstånd för en-
dagsresor. Brister i förutsättningar avseende skötsel i den
allra sydligaste delen av Sverige kan åtgärdas genom att
förlägga särskilda kurser dit.
Huvudort för den nya Skogsmästarlinjen bör vara södra
Bergslagen, dvs Skinnskatteberg/Garpenbergområdet. De
allra flesta kriterier talar för detta.
Tillvalskurser och examensarbete som medger
profilering bör kunna förläggas till sydligaste Sverige men
också norra Sverige och genomföras i samarbete med andra
enheter eller institutioner inom SLU. Andra
högskolor/utbildningsanordnare, även utomlands, bör
anlitas i det fria valet av kurser.
Om utbildningsvolymen blir mindre än 60--70 per år bör
en enda ort (huvudorten) vara tillräckligt. Vid flera
studerande än 70--90 behövs sannolikt två
lokaliseringsorter.
3. Varför Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg
De begränsade resurser som finns måste utnyttjas
effektivt och inte splittras på för många enheter. Kravet på
kvalitet i utbildningen gör att man måste ha en tillräckligt
stor ''kunskapsmassa=lärare'' och nära tillgång till SLU:s
relevanta resurser. Det har Skogsmästarskolan.
Skogsmästarskolan är den enda enhet som utan
jämförelse mest arbetat med och utvecklat den utbildning
som skogsmästarprogrammet representerar och har
ständigt utvecklat och anpassat utbildningen till förändrade
behov. Detta har rönt stor uppskattning.
Den nuvarande verksamheten, som omfattar
skogsmästarlinjen, skogsteknikerlinjen, skoglig
fortbildning och internationell skoglig verksamhet måste
vara av största värde när den nya skogsmästarutbildningen
skall utformas och genomföras.
Som framgått ovan har södra Bergslagen mycket stor
variation i natur och ekologi, klimatzoner, skogsägande,
industrier m.m.
Förutom resurserna i egna lektorstjänster och en stor
andel forskare/speciallärare i undervisningen utvecklas för
närvarande ett mycket intressant samarbete med Grimsö
forskningsstation som tillhör SLU sedan 1 juli 1992. Vidare
förs samtal med Garpenberg och de båda viktiga
institutionerna Skogsteknik och Skogsproduktion om
samarbete inom forskningsanknytning, utbildning och
internationell verksamhet. Avståndet i restid till Grimsö
forskningsstation är 25 minuter, till Garpenberg 1 timma
och till Ultuna ca 1 timma och 40 minuter.
De relativt korta reseavstånden möjliggör en samverkan
och ett utbyte med utbildningar på andra platser.
Skogsmästarskolan kan nyttja forskare/lärare från andra
platser. Skogsmästarskolans lärare kan i högre grad än för
närvarande användas vid den grundläggande
undervisningen av jägmästare i Garpenberg och för
uppdrag och undervisning vid Grimsö.
Det är önskvärt med ett fördjupat utbyte mellan skogliga
(och andra) utbildningar inom SLU. Förutsättningarna är
goda mellan jägmästar- och skogsmästarprogrammen.
Skogsmästarskolans ''heltidsarbetande lärare'' och
Garpenbergs huvudsakligen forskningsinriktade
undervisare kan sammantaget och gemensamt utnyttjas
effektivt. Samarbetet med Gammelkroppa bör också
uppmärksammas.
Skogsmästarskolan har god ekonomi. En tillräcklig
andel studerande och goda intäktsgivande aktiviteter är
viktiga förutsättningar för framtida intäkts- och
kostnadseffektivitet.
Det är känt att såväl ordinarie studerande som
fortbildningsdeltagare vi Skogsmästarskolan uppskattat de
studiesociala förhållandena, ambition, miljö och service.
Närhet till såväl skog/natur/rekreation som tätorter/centra
är uppskattat.
Södra Bergslagen har en naturlig och traditionell
förankring i skogsbruk och skoglig utbildning. Närhet till
befolkningstäta områden och goda kommunikationer gör
att Skinnskatteberg/Garpenberg ligger bra till för
rekrytering av studerande, och har närhet till
arbetsmarknaden.
De internationella kontakterna vid Skogsmästarskolan
är betydande. Institutionen har ett kontaktansvar med
övriga nordiska länder (Nordisk kontaktmannagrupp för
skoglig utbildning på mellannivå). Mångåriga erfarenheter
av insatser i biståndssammanhang (Etiopien, Bhutan,
Tanzania) har under senare år utökats med projekt och
aktiviteter i det forna Östeuropa (Polen, Estland, Ryssland
(Komi)). De gemensamma resurserna i Skinnskatteberg,
Grimsö och Garpenberg utgör en väsentlig grund för ett
fortsatt omfattande internationellt samarbete inom
skogsbruk och miljö.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Skogsvårdsstyrelsens
lokalisering i Västmanland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett försök med
skogsmarkskalkning i Västmanlands län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten i
Västmanland,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skogsmästarutbildningen i
Skinnskatteberg.1

Stockholm den 25 januari 1993

Margareta Israelsson (s)

Lena Hjelm-Wallén (s)

Roland Sundgren (s)

Berit Oscarsson (s)

Göran Magnusson (s)
1 Yrkande 4 hänvisat till UbU


Yrkanden (8)

  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skogsvårdsstyrelsens lokalisering i Västmanland
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skogsvårdsstyrelsens lokalisering i Västmanland
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett försök med skogsmarkskalkning i Västmanland län
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett försök med skogsmarkskalkning i Västmanland län
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 3
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten i Västmanland.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 3
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten i Västmanland.
    Behandlas i
  • 4
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsmästarutbildningen i Skinnskatteberg.
    Behandlas i
  • 4
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsmästarutbildningen i Skinnskatteberg.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.