Statlig förhandlingsman för trafikinvesteringarna i Stockholmsregionen

Motion 1997/98:T322 av Mats Odell (kd)

Regeringens samarbete med Centerpartiet om trafikinvesteringarna i Stockholm har efterlämnat ett kaotiskt moras för länets trafikanter och skattebetalare. Avstannade projekt, underfinansiering av ordinarie investeringar och underhåll, havererad finansiering för de stora projekten, politiskt kaos mellan regeringen och regionens medborgare och politiker är exempel på effekterna av denna politik.

Kommunikationsministern och regeringen har nu helt tappat greppet om utvecklingen och det är dags för riksdagen att ingripa genom att kräva att regeringen tillsätter en ny statlig förhandlingsman med ett brett mandat att tillsammans med regionen förhandla fram en ny långsiktigt hållbar trafiklösning. Symptomatiskt är att trafiklösningarna i storstäderna ägnas följande rader:

Under år 1998 planeras inga ytterligare nystarter av vägprojekt i Stockholm och Göteborg utöver vad som riksdagen tidigare beviljat statliga lånegarantier för. Däremot fordras nya garantier för de fortsatta förberedelsearbeten som planeras genomföras under år 1998.

För år 1998 planeras planerings- och förberedelsearbeten samt information inom ramen för de nya trafiklösningarna i Stockholm respektive Göteborg till en kostnad av 60 miljoner kronor respektive 100 miljoner kronor.

Sanningen är att trafiken blir mer och mer kaotisk medan infrastruktur som Tranebergsbron vittrar sönder i brist på rimliga statliga anslag. Stockholm riskerar att proppas igen till något som liknar en parkeringsplats när strypningen av innerstadstrafiken genomförs samtidigt som kringfartslederna lagts på is. Problemen förvärras ytterligare av den beslutade hastighetsbegränsningen till 30 km/tim med otaliga farthinder på vissa gator.

Nu visar det sig att Stockholmsregionen inte heller får några extra pengar för att gräva ner Centralbron. Den utlovade miljarden skall nu tas från de magra regionala anslagen. Här verkar positionerna fastlåsta, även mellan staden och landstinget.

Eftersom Centralbrons rivning och tillkomsten av tunneln gjorts till villkor för tredje spåret står regeringen även här inför ett moment 22. Hela den stora järnvägs- och kollektivtrafiksatsning som knyter samman regionen med Mälardalen och Arlanda flygplats, hotas av den kapacitetsbrist som uppstår söder om Stockholms Central. Detta är ett problem som inte bara kommer att beröra alla kollektivtrafikanter i Stockholmsregionen, utan även resenärer på de nybyggda och upprustade järnvägar som knyter ihop huvudstaden med resten av landet. Underutnyttjandet av de gjorda järnvägsinvesteringarna som då kan uppstå, drabbar hela folkhushållet.

Man skall komma ihåg att Stockholms län bara får 10 procent av landets regionala väganslag, men har 20 procent av befolkningen och hela 17 procent av trafiken. Vägnätet i Stockholms län håller egentligen en förvånansvärt låg standard.

Länsstyrelsen uppskattar investeringsbehovet till 5,5 miljarder kronor, exklusive den utlovade miljarden till centraltunneln. Hela 350 kilometer väg är varje vardag starkt överbelastade under rusningstid, samtidigt som befolkningen i länet ökar varje år.

Problemen hopar sig för Stockholmsregionen. Regeringen måste snart fatta beslut om Norra länken sedan Regeringsrätten slagit fast att den beslutade dragningen strider mot lagen om nationalstadsparken. Projekteringen har hittills kostat 500.000.000 kr, samtidigt som en ny dragning nu utreds.

Finansieringen av snabbspårvägens fortsättning mellan Slussen och Gullmarsplan och de s k miljöförbättrande åtgärderna i innerstadens gatunät återstår också att lösa.

Det finns numera även en politisk majoritet i Stockholms stadshus som vill stoppa arbetena med vägtunneln Södra länken. Vägverket har under fem år nu lagt ner drygt 400.000.000 kr i projektering av den påbörjade sträckningen. Tanken är nu att i stället ha en billigare och bantad version som skall dras fram som en fyrfilig motorväg genom bostadsområden i Årsta, Johanneshov och Södra Hammarbyhamnen.

Socialdemokrater i den nuvarande regeringen jagade den borgerliga fyrpartiregeringen med hejdlösa överbud i infrastrukturpolitiken under förra mandatperioden. Men när man väl fått makten har förväntningarna även på detta område svikits. Anslagen och ambitionsnivån har hårdbantats och kommunikationsministern har misslyckats med att genomföra projekten i Stockholmsregionen. Detta har gjort tusentals människor arbetslösa i onödan, allt medan tiden går och problemen förvärras. Miljardbelopp har i onödan lagts ner på projektering av numera spolade projekt. Vi är nu i slutet av en förlorad mandatperiod för Stockholmstrafiken.

Dennisöverenskommelsen upphörde att gälla i februari i år. Men först i augusti tillsatte regeringen statssekreteraren i Kommunikationsdepartementet som förhandlingsman med ett alldeles för smalt mandat. Det gällde bara frågan om hur kostnaderna för centraltunneln skulle fördelas mellan stat, landsting och Stockholms stad. Den förlorade helheten, alla de övriga utestående finansiella och trafikpolitiska frågorna lämnades däremot därhän.

Inget talar för att det går att nå en bra helhetsuppgörelse utan att staten medverkar. Problemen hänger så intimt samman, låsningarna är så svåra att det krävs en ny statlig förhandlingsman som kan ta tag i det moras som Ines Uusmann och Andreas Carlgren lämnar efter sig. Regeringen har misslyckats att på egen hand lösa sin uppgift. Nu är det dags att riksdagen ingriper.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utse en statlig förhandlingsman för trafikinvesteringarna i Stockholmsregionen.

Stockholm den 5 oktober 1997

Mats Odell (kd)