Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa

Motion 2001/02:U312 av Göran Lennmarker m.fl. (m)

av Göran Lennmarker m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall stödja de baltiska staternas önskan om Natomedlemskap.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU:s kvarvarande restriktioner och antidumpningsåtgärder mot Central- och Östeuropa bör avskaffas.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att handeln inte får återregleras mellan EU:s kandidatländer om kandidatländerna blir EU-medlemmar vid skilda tidpunkter.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Polens och Litauens öppna handel med Kaliningrad bör kunna fortsätta när de blir EU-medlemmar.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU:s yttre gränsskydd skall utformas med hänsyn tagen till att människors traditionella kontakter, handel och rörlighet inte får inskränkas på ett orimligt sätt.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de svenska stödinsatserna måste utformas i perspektiv av EU-integrationen av Central- och Östeuropa.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att främja utvecklingen av socialförsäkringar.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör verka för att utsatta barn får gå i skolan.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka skyddet för barn och kvinnor.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att svenskt östbistånd skall stödja smittskyddsarbete, särskilt tbc och hiv/aids.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att frågor som rör barns sociala situation och skolgång bör genomsyra såväl EU:s stöd som det svenska öststödet.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om insatser på energiområdet inom öststödet.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sveriges stöd bör flyttas till nordvästra Ryssland.

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om demokratistöd i Vitryssland.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den svenska regeringens ansvar att kritisera kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter i Ryssland.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fortsätta säkerhetsstödet till Estland, Lettland och Litauen även efter det att de har blivit EU-medlemmar.

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Östersjömiljarden.

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktningen i övrigt av stödet till Central- och Östeuropa.

  19. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 7 anslag 9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa för 2002 50 000 000 kr mer än regeringen eller således 799 000 000 kr.

2 Öststödets utveckling

Inledningsvis handlade det svenska öststödet om suveränitetsstöd till Polen och Baltikum genom bidrag till byggandet av rättsstatens och marknadsekonomins institutioner, liksom demokratiska försvarsmakter och miljöskydd. Inledningsvis förekom också renodlat betalningsbalansstöd.

De nya demokratierna kring Östersjön och i övriga Central- och Östeuropa måste betraktas på samma sätt som våra västliga grannländer. Inom några få år kommer de att vara medlemmar i Nato och EU och förmodligen på en generation nå västeuropeisk levnadsstandard.

Bistånd är inte det naturliga tillståndet, det är i stället fråga om stöd under en övergångsperiod. Handel, investeringar, politisk samverkan och utbyten på alla områden är det långsiktigt naturliga, precis som med våra västliga grannländer.

Utvecklingen har redan kommit långt. Stödet till Polen har i det närmaste upphört och insatserna i Estland är också nära att fasas ut. I Lettland och Litauen har övergången till grannlandssamarbete inletts. Fokus i det svenska stödet flyttas nu österut, från Östersjöns östra strandstater till nordvästra Ryssland, samt till demokratiska krafter i Vitryssland.

3 Avveckla återstående hinder

Östersjöregionen är en av de regioner som vuxit snabbast i världen de senaste åren. Särskilt Polen och Estland, men också Lettland och Litauen, har haft en god ekonomisk utveckling.

Länderna i Central- och Östeuropa är som små, öppna ekonomier starkt utlandsberoende. Detta är särskilt tydligt för länderna i Baltikum. Både importen och exporten är relativt sett mer betydelsefull för dessa länder än för nuvarande EU-länder.

De nya marknadsekonomierna är beroende av goda villkor för marknadstillträde. Handelsmönstren har på kort tid lagts om. Från att tidigare ofrivilligt ha varit integrerade delar i den sovjetiska planekonomin är de nygamla marknadsekonomiernas viktigaste marknad numera EU. EU:s återstående handelshinder, särskilt vad gäller jordbruks- och tekoprodukter och stål, bör därför snarast avvecklas. Antidumpningsåtgärder måste också avskaffas.

Det är orimligt att EU å ena sidan bedriver omfattande stödprogram för att stödja ländernas ekonomiska utveckling, samtidigt som EU å andra sidan inte ger dem fullt marknadstillträde och kan hota med antidumpningsåtgärder. Estland är ett av världens mest avreglerade länder vad gäller internationell handel. EU bör nu låta Estland visa EU vägen i avregleringen av handeln.

4 Bygg inte nya hinder

I samband med utvidgningsprocessen flyttas EU:s yttre gränser österut. EU-länderna har befogad och legitim anledning att söka skydda sig mot brottslighet, knarksmuggling, människosmuggling och illegal invandring genom att inrätta ordentliga gränskontroller och gränsskydd. Detta är ytterst ett villkor för att kunna upprätthålla den fria rörligheten inom unionen.

Samtidigt måste det yttre gränsskyddet utformas med hänsyn tagen till människors traditionella kontakter. Handel och rörlighet får inte inskränkas på ett orimligt sätt. Ett helt Europa byggs inte minst just genom vardagliga kontakter och utbyte mellan människor.

Människor måste också efter EU-utvidgningen kunna besöka varandra över gränsen, turista i varandras länder, bedriva småskalig handel och behålla alla de kontakter som funnits fram till utvidgningen.

Detta måste särskilt uppmärksammas eftersom EU förmodligen snart kommer att omfatta alla de tre baltiska staterna, som har ekonomiskt utbyte med Ryssland och med varandra. Den spontana ekonomiska integrationen mellan EU och närområdet måste fortgå.

Kaliningradområdet gränsar till kandidatländerna Polen och Litauen. Det är viktigt att samarbetet utvecklas mellan Kaliningrad och Litauen, respektive Polen. När Polen och Litauen blir EU-medlemmar är det angeläget att deras öppna handel med Kaliningrad kan fortsätta.

De tre baltiska staterna har sedan januari 1996 ömsesidiga frihandelsavtal. Avtalet gäller också för jordbruksprodukter. Det är viktigt att det regionala samarbetet mellan länderna fortsätter att fördjupas. Det gör dem bättre förberedda för EU-medlemskapet, ökar ekonomiernas konkurrenstryck och därmed levnadsstandarden.

Om något av kandidatländerna kommer in som EU-medlem senare än andra får detta inte innebära att handeln återregleras. Här finns ett viktigt prejudikat. När Sverige förhandlade om EU-medlemskap ställde vi kravet på fortsatt frihandel med de baltiska starerna, vilket ledde till att hela EU-området liberaliserade handeln med dessa tre länder.

5 Social utveckling och hälsa

Knappast på något område har frigörelsen av Central- och Östeuropa betytt så mycket som för människovärdet. De kommunistiska sociala systemen var undermåliga och vi ser deras effekter tydligt än i dag. De länder som snabbast har lämnat de socialistiska systemen har mindre sociala problem än länder som inte reformerats alls, t.ex. Vitryssland, eller länder som reformerats långsamt, t.ex. Ukraina, Rumänien, Moldavien och Ryssland. Genom att skapa moderna västliga socialförsäkringssystem kan medborgarna få ett bättre socialt skydd.

Ingen fråga är viktigare än situationen för barn och deras uppväxtvillkor. Genom det kommunistiska, totalitära systemets sönderfall har fattigdomen dels synliggjorts, dels fördjupats, särskilt i de länder som fortfarande sitter fast i gamla strukturer. Antalet gatubarn och barn som inte får sin grundläggande utbildning tillgodosedd är stort. För S:t Petersburgsområdet finns det uppskattningar att antalet gatubarn uppgår till flera tusen.

I Östeuropa har det beräknats att ända upp till 15 procent av alla barn inte går i skolan. Inte sällan hamnar dessa barn i kriminalitet eftersom det är det enda sätt som står till buds för att överleva. Ofta sugs de upp av den växande organiserade brottsligheten och engageras i knarksmuggling, bedrägerier och bilstölder.

Barn utan läs- och skrivkunskaper och begränsad kunskap om omvärlden är de som är sämst utrustade för att stå emot den organiserade människohandeln. Brist på inkomst och dåliga framtidsutsikter gör kvinnor sårbara och mer benägna att emigrera i hopp om att skapa ett bättre liv. Det är också fattigdom som gör att föräldrar säljer sina barn till människohandlare.

Denna oroande utveckling har sin grund i sönderfallande system och i bristen på respekt för barns och kvinnors rättigheter. Att så många barn och unga kvinnor står vid sidan av samhället hotar demokratins utveckling.

Sverige bör därför i öststödet, i bilaterala kontakter och inom ramen för EU verka för att utsatta barn i Östeuropa får gå i skolan och ges del av det välstånd som växer fram. Sverige bör också främja lagstiftning som ger skydd för utsatta kvinnor och barn. Ett väl utvecklat gränsöverskridande samarbete mellan Europas länder är grundläggande för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

I fattigdomens och den bristfälliga sjuk- och hälsovårdens spår växer epidemier av svåra sjukdomar fram. Rapporterna har varit många om hur resi­stenta stammar av tbc sprids, inte minst i överfulla och undermåliga ryska fängelser. När fångarna kommer ut riskerar sjukdomen att spridas i det omgivande samhället, liksom till andra länder.

Problematiken kring hiv/aids i Ryssland och delar av Östeuropa är ett lika dolt som allvarligt problem. I Östeuropa och Centralasien är kanske en miljon hivsmittade och enbart i Ryssland antas den årliga ökningen vara 50 000 personer. Orsakerna är till stora delar desamma som för tbc: fattigdom och brister i sjukvården. Viruset sprids främst vidare via drogmissbruk och prostitution. Barn drabbas vid födseln om mamman är smittad, men också när föräldrar blir sjuka och får svårt att ta hand om dem.

Svenskt östbistånd bör ha en tydlig inriktning på att stödja smittskyddsarbete, särskilt vad gäller hiv/aids och tbc.

6 Miljö och energi

Infrastrukturen på energisidan behöver byggas ut. En viktig åtgärd är att upprätta en gemensam elmarknad kring Östersjön genom att elnäten binds samman. Projektet Baltic Ring innebär att det nordiska elnätet byggs samman med de baltiska länderna över Finska viken och via Polen. På det viset kan miljömässigt skadlig elproduktion ersättas med renare el och elsystemet optimeras. Det ger också en tryggare energiförsörjning.

Detta projekt bör vara kommersiellt bärkraftigt och måste huvudsakligen komma till stånd genom de olika internationella marknadsaktörernas försorg.

Kärnsäkerheten är på många håll betydligt sämre än vad som krävs i väst. Det beror på att en rad kärnkraftverk är av den underlägsna Tjernobyltypen, som inte uppfyller västliga säkerhetskrav, men också på bristande rutiner och brister i underhåll. En angelägen åtgärd för miljön är EU-medverkan i arbetet för att höja säkerheten i omoderna kärnkraftverk av Tjernobyltyp, under den övergångstid de är kvar, samt i omställningen av energisystemen i Central- och Östeuropa.

7 Vägar, järnvägar och övrig infrastruktur

En modern infrastruktur är viktig både för att skapa samhörighet, binda ihop länderna i Central- och Östeuropa med övriga Europa och för att stärka ekonomins utveckling. I dag är Europa skevt i infrastrukturhänseende, men det bör bli lika lätt att ta sig från Berlin till S:t Petersburg, som från Berlin till Stockholm.

Satsningar på infrastruktur skall i princip finansieras kommersiellt eller via multilaterala finansieringsinstitutioner. Avkastningen på sådana projekt är normalt mycket hög, eftersom ineffektiviteten i befintliga system är stor.

För sådana infrastrukturprojekt som inte kan finansieras kommersiellt bör normalt en bred internationell finansiering eftersträvas. Via Baltica, en vägförbindelse från Helsingfors via Baltikum och Polen, bör hanteras inom ramen för EU:s TEN-projekt.

Infrastrukturen för telekommunikation och informationsteknik behöver moderniseras, vilket bör ske genom privata investeringar på en internationaliserad telemarknad.

8 Svenska stödinsatser

Stödet till Central- och Östeuropa bör i första hand ske genom EU och andra multilaterala organ, som Nordiska rådet, som särskilt på miljöområdet gör betydande insatser.

Det svenska stödet måste fungera som ett komplement främst till EU:s insatser för att stödja demokratins, rättsstatens och marknadsekonomins utveckling i kandidatländerna samt ländernas förmåga att hantera EU:s gemensamma regelverk.

Svenskt stöd har hittills främst gått till Polen och de baltiska staterna. I takt med våra grannländers framsteg bör stödet nu börja flyttas österut till de åtta regionerna i nordvästra Ryssland, bl.a. S:t Petersburg och Kaliningrad, samt Vitryssland. Stödet till diktaturen Vitryssland skall fokuseras på demokratistöd och kanaliseras genom oberoende organisationer. Det senaste odemo­kratiska presidentvalet understryker vikten av demokratistöd till Vitryssland. På områden med speciell svensk kompetens skall dock möjligheten till svenskt stöd inte vara geografiskt begränsat utan även kunna omfatta länder som t.ex. Ukraina eller södra Kaukasus och Centralasien.

Det är av central betydelse att västvärldens samarbete med Ryssland utvecklas och intensifieras. Det ligger både i Rysslands och vårt eget intresse att så sker. Långsiktigt borde det vara naturligt att se Ryssland som en av våra större handelspartner och som ett stort svenskt turistland.

Ryssland får inte avvisas och lämnas att ensamt möta framtiden. Risken för sämre ekonomisk och politisk utveckling är då uppenbar, vilket skulle ge grogrund för social oro, med mänskliga och politiska risker som följd.

Samtidigt måste de politiska kraven på Ryssland vara tydliga. Kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter är fortfarande vanligt förekommande och för detta har den ryska regeringen ett eget ansvar. Det får inte skapas egna regler för bedömningen av utvecklingen i Ryssland. Den svenska regeringens kritik av kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter skall inte vara mildare än den som förs fram från Europarådet och OSSE.

Nu bör stödet till de baltiska staterna fortsätta att inriktas på uppbyggnad av rättsstatens funktioner, förvaltning och marknadsekonomins institutioner, liksom på miljöområdet – allt inom ramen för samverkan med EU:s förmedlemskapsstrategi. Det svenska stödet bör särskilt inriktas på att stödja de områden där EU inte är aktivt, som suveränitetsuppbyggnad och miljöförbättrande åtgärder samt smittskyddsåtgärder.

I stödet bör kunskapsöverföring ges betydande vikt. Kunskapsöverföring bör vara både ett kvalitativt inslag i samtliga projekt och dessutom syftet för enskilda, konkreta projekt. Goda exempel finns i form av Handelshögskolan i Riga, Juristhögskolan i Riga och den privatfinansierade verksamhet som Handelshögskolan i Stockholm driver i S:t Petersburg.

Det är vidare viktigt att utbyten mellan yrkesgrupper som journalister, domare, politiker, forskare, lärare och studenter fortsätter i stor skala som ett led i kunskapsöverföringen.

Det är oroande att regeringen drar ner det anslag ur vilket stöd på kärnteknikområdet, säkerhetsfrämjande insatser och medel till Handelshögskolan och Juristhögskolan i Riga finansieras.

9 Säkerhet och suveränitet

Det är viktigt – både för länderna själva och stabiliteten i regionen – att Estland, Lettland och Litauen bygger trovärdiga demokratiska försvarsmakter, samarbetar med varandra och deltar i västliga samarbeten som PFF. Sverige kan bidra med kunnande, råd och utbildning.

De baltiska länderna önskar alla vinna medlemskap i Nato. Det är också i Sveriges intresse att de lyckas. Vi lever själva tryggare med tryggare grannar.

Sverige måste tydligt stödja de baltiska ländernas ambition att ingå i Nato och därmed bli med i en europeisk säkerhetsordnings alla delar.

Det svenska suveränitetsstödet till Estland, Lettland och Litauen bör fortsätta. Det är en uppgift som inte hanteras inom ramen för EU:s förmedlemskapsstrategi eller stödprogram. I både byggande av demokratiska försvars­makter och civil säkerhet kan de nordiska länderna spela en viktig roll i regionens utveckling.

Detta stöd bör inte automatiskt avvecklas när de baltiska staterna blir EU-medlemmar, utan fortgå så länge behovet kan bedömas kvarstå.

Vi oroas av att regeringen drar ner det anslag ur vilket säkerhetsfrämjande stöd finansieras.

10 Östersjömiljarden

Den s.k. Östersjömiljarden hanteras helt vid sidan av det övriga östbiståndet. Östersjömiljarden är ett sätt att ställa medel till statsministerns förfogande för internationella utspel.

En intern utredning på UD visar att det funnits stora brister i hanteringen av projektmedlen inom Östersjömiljarden. Det råder oklarhet om den övergripande målsättningen med Östersjömiljarden samt om vilka kriterier som skall gälla för att projekt skall beviljas medel. De uppställda målen med satsningen är tämligen vagt formulerade och det finns otydligheter i vilka sorters projekt som förväntas. Det brister i kopplingen mellan mål och medel och det finns stora brister i administrationen.

Inledningsvis låg ansvaret för Östersjömiljarden hos Statsrådsberedningen, i det av statsministern tillsatta Östersjörådet. 1997 flyttades dock ansvaret för Östersjömiljarden över till Närings- och handelsdepartementet. Under hösten 1998 flyttades ansvaret över till den exportfrämjande enheten vid UD för att 1999 placeras hos enheten för Central- och Östeuropa. Oklara ansvarsförhållanden har således präglat hanteringen.

Det har bl.a. visat sig att det brustit i kontrollen och uppföljningen av projekten såtillvida att det saknas en regelbunden utvärdering och enhetlig rapportering. I vissa fall saknas det t.o.m. projektansökningar och ibland har man inte ens krävt att det skall ske en ekonomisk redovisning. Slutligen saknas också rutiner för återbetalning av outnyttjade medel. Hanterandet av dessa frågor förefaller att ha lett till att skattebetalarnas pengar använts på ett mindre ändamålsenligt sätt.

Detta är allvarligt eftersom Sverige särskilt inom öststödet måste föregå med gott exempel och ha en korrekt hantering av skattemedel.

Socialdemokraterna erkänner numera att den första Östersjömiljarden hade betydande brister. Samtidigt hävdar man att bristerna har rättats till i den andra Östersjömiljardens hantering. Detta påstående görs utan att något stöd presenterats för detta. Men även om de formella felen undanröjts, så kvarstår de principiella problemen.

Det sägs numera öppet att Östersjömiljarden är en fråga om att försöka maskera företagsstöd som bistånd. Stöd till svenska företag kan knappast anses höra hemma inom ramen för öststödet.

Östersjömiljarden bör därför upplösas och medel tillföras det ordinarie anslaget Samarbete med Central- och Östeuropa.

Då flera länder beräknas vara EU-medlemmar år 2004 görs en översyn av stödinsatserna fr.o.m. detta år. Vi anslår för utgiftsområde 7 anslag 9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa för år 2002 50.000.000 kronor mer än regeringen eller således 799.000.000 kronor.

Stockholm den 28 september 2001

Göran Lennmarker (m)

Bertil Persson (m)

Liselotte Wågö (m)

Sten Tolgfors (m)

Karin Enström (m)

Roy Hansson (m)

Birgitta Wistrand (m)

Gustaf von Essen (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Lars Tobisson (m)

Henrik S Järrel (m)

Lennart Fridén (m)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

Hänvisningsförslag: 2001-10-05 Utskottsförslag: 2001-10-05 Granskning: 2001-10-05 Inlämning: 2001-10-05 Hänvisning: 2001-10-11 Bordläggning: 2001-10-11
Yrkanden (19)