Upphandla innehåll

Motion 2018/19:1572 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den nya upphandlingsmyndigheten bör se över förutsättningarna för att ta fram en vägledning för upphandling av innehåll för kvalitativ verksamhet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om avvikelserapportering och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Offentlig upphandling har betydelse för människors vardag när det exempelvis gäller mat i offentliga miljöer, sjukvård och medicin samt nybyggnationer för kontor och bostäder. För att kunna uppnå resultat som motsvarar tänkta mål är det viktigt att de statliga myndigheterna arbetar med upphandlingsprocesser som fokuserar på vad som ska åstadkommas med de inköp som ska göras, d v s att man frågar efter innehåll och ber den som ska leverera att beskriva hur det kommer att ske.

Detta gör man genom att låta leverantören beskriva hur man arbetar från morgon till kväll och på nätterna i sin verksamhetsplan för att åstadkomma goda resultat för de som ska bo där. Som exempel kan nämnas kriterier som svarar mot det som ska åstadkommas såsom välmående, meningsfullhet, trygghet, säkerhet, integritet, att klara sin skola, hur relationer byggs, hur språket blir en del av dagen. För äldre kan det vara hur man arbetar med aktiviteter, kost och måltidssituationer, frukostmiljö, lunch och middag och vad man gör för att skapa gemenskap.

I dag finns det boenden som arbetar med avvikelserapporter som en del av kvalitetsarbetet. Det är viktigt att exempelvis äldreboenden tydligt redogör för vilka koncept, kompetens och vilken vård och trygghet man erbjuder och tillhandahåller inom olika områden – demens, fallprevention och vård i livets slutskede. Tragiskt nog så har det kommit på skam då det bästa har blivit det godas fiende i att t ex kommuner inte vill visa upp rapporterna för politiken och media då det blivit en hetsjakt på fel och brister. Det gör då att verksamheter uppvisar fasader av att vara 100 procent fria från att det sker händelser som skulle kunna innebära olyckor och skador. Att då kunna berätta om vad man lärt och ta in det i arbetet som en lärdom är den väg som svensk välfärd måste gå. Alternativet med att ”dölja” och eventuellt inte rapportera in händelser för lärande och kvalitetshöjning avskräcker.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)