Utreda möjligheter att bekämpa älgflugan

Motion 2016/17:2357 av Carl-Oskar Bohlin (M)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kartlägga vilka smittor och sjukdomar älgflugor kan överföra till människor, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att bekämpa älgflugor i de områden där den finns i mycket stor omfattning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Motivering

Under ett antal år har staten hjälpt till med myggbekämpning kring de södra delarna av Dalälven. Anledningen till detta är att koncentrationen av mygg blivit så stor att den stör och hotar en normal livsföring för människor och tamboskap. Det är en rimlig grundprincip att staten intervenerar när en insektsart breder ut sig på ett så omfattande sätt att den rubbar förutsättningarna för normal livsföring. De senaste åren har myggplågan avtagit. Istället ökar problemen med den såkallade älgflugan, även känd som hjortfluga eller älglus (Lipoptena cervi). Den breder ut sig i södra Sverige men återfinns framförallt i Svealand. Under den senaste femårsperioden har förekomsten ökat lavinartat. Flugan som egentligen är en parasit kännetecknas av att den släpper sina vingar när den landat på sitt värddjur för att med hjälp av värddjurets blod kunna föröka sig. Älgflugan kan inte föröka sig genom att bita människor, men gör det ändå misstagsvis. Den är svår att avlägsna såväl som att avliva när den har landat på kroppen. För 10 år sedan var förekomsten av älgfluga mycket liten medan den idag är så vanligt förekommande att folk undviker att röra sig i skog och mark. Detta verkar hämmande på svenskt friluftsliv i de områden där utbredningen är som tätast. Älgarna påverkas också negativt av parasiten och har i svåra fall rapporterats förlorat stora delar av sin päls. I Norge har så mycket som 18 000 älgflugor återfunnits på en enda älgindivid.

I dagsläget finns mycket lite forskning gjord kring älgflugan och givet dess snabba ökning bör mer forskning på området vara prioriterat. Det är inte klarlagt vilka sjukdomar och smittor som älgflugan genom sina bett kan överföra till människor. I Finland har älgflugan konstaterats bära på bartonellabakterien. Denna bakterie kan under vissa förutsättningar ge människor hjärtmuskelinflammation, vilket i värsta fall kan vara en dödlig åkomma. 

Med anledning av det ovan anförda är det angeläget att det mer ingående kartläggs vilka smittor och sjukdomar älgflugan kan överföra till människor. Vidare behöver det också fastställas vad de senaste årens mycket kraftiga ökning av både antal och utbredningsområde beror på. Som en konsekvens av den kraftiga ökningen bör det också utredas vilka förutsättningar som finns för att bekämpa älgflugan i de områden där utbredningen är så stor att den påverkar möjligheterna att bekvämt kunna vistas i skog och mark.

Carl-Oskar Bohlin (M)