Vägsaltanvändning

Motion 1996/97:T331 av Sivert Carlsson (c)

Varje vintersäsong sprids stora mängder salt på våra gator
och vägar. Under de senaste säsongerna har saltmängderna
varierat mellan 240 000 och
470 000 ton, varav kommunerna svarat för ca 40 000 ton.

Vintervägsaltningen ger negativa miljöeffekter. De primära miljöeffekterna
är:

- förändrade markförhållanden,
-
- påverkan på vegetationen (uttorkning, näringsbrist etc.)
-
- förhöjd salthalt i grundvatten och brunnar,
-
- förhöjd salthalt i sjöar och vattendrag,
-
- ökad korrosion (fordon, broar, räcken, stolpar m.m.).
-
Bland de s.k. sekundära miljöeffekterna är de mest negativa
den ökade kemikalieanvändningen (spolarvätskor,
avfettningsmedel, rostskyddsprodukter o.s.v.) och
spridningen av metaller som zink, koppar, krom och nickel
till omgivande recipienter till följd av korrosionen av fordon.

Kända miljöeffekter av saltspridning är endast negativa.

Ett av dagens stora miljöproblem är försurningen av mark och vatten.
Södra Sverige är mest utsatt.

En känd åtgärd som minskar försurningens skadeverkningar är kalkning.

En kombinerad halkbekämpning och kalkning bidrar till att mindre mängd
salt sprids och att naturen tillförs kalk via diken och vattendrag som korsar
vägområdet. Vid användning av kalkprodukter i vinterväghållning erhålles en
pH-höjande effekt i vägens närmiljö samtidigt som saltets skadeverkningar på
miljö, fordon och anläggningar minskas.

Vägverket, Statens väg- och trafikinstitut, Svenska kommunförbundet och
flera kommuner har via olika projekt och försök arbetat för minskad
saltanvändning i vinterväghållningen bl.a. genom användning av kalkstens-
kross och andra kalkprodukter.

Vid en sammantagen utvärdering konstateras att en övergång till
kalkprodukter ger klart positiva effekter ur miljösynpunkt och att en fortsatt
utvecklings- och försöksverksamhet ytterligare kan effektivisera och förbättra
denna metod vid halkbekämpning.

Verksamheter som bevisligen bidrar till bättre miljö, minskad försurning
och mindre korrosion och som befinner sig i ett utvecklings- och
försöksskede, bör på olika sätt stödjas och stimuleras. Övergången från
vägsalt till kalkprodukter vid halkbekämpning är en sådan verksamhet.
Anslag bör riktas till denna utvecklings- och försöksverksamhet. Finansiering
bör ske inom ramen för hållbar utveckling.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd och stimulans till utvecklings- och
försöksverksamhet syftande till mindre saltanvändning vid halkbekämpning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering inom ramen för hållbar utveckling.

Stockholm den 7 oktober 1996

Sivert Carlsson (c)