Vissa filmfrågor

Motion 1989/90:Kr376 av Jan Hyttring m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Kr376

av Jan Hyttring m.fl. (c)
Vissa filmfrågor

De grundläggande kulturpolitiska målen måste naturligtvis gälla också för
den svenska film- och biografpubliken. Centerns grundläggande utgångspunkter
på området redovisas i motion 1989/90:Kr255 om kulturpolitiken.

I vår motion om vissa filmfrågor till föregående riksmöte konstaterades
bl.a. att en framgångsrik film- och biopublik förutsätter såväl statliga som
kommunala insatser, förutom det arbete som branschen själv och visningsorganisationerna
utför. Inom ramen för det reviderade film- och videoavtalet
finns det nu också förutsättningar att tala om en statlig film- och biopublik,
även om det finns saker som återstår, t.ex. kraftigt förbättrade insatser för
att den svenska dokumentären, kortfilmen och konstnärliga filmen skall
kunna nå en bredare publik samt för produktion av bra svensk barn- och
ungdomsfilm.

Den framtida film- och biografpubliken

Utifrån nuvarande film- och videoavtal finns det goda förutsättningar att
finna viktiga delar, som sammanvävda med hittills inte avtalade frågor kan
bilda en bra ram för en framtida statlig film- och biografpublik. I detta sammanhang
vill vi endast poängtera några viktiga frågor.

Det krävs fortsatt och ökat kraftfullt stöd till produktion av svensk film av
god kvalitet. För att stimulera men också för att säkerställa tillgången till bra
film för barn och ungdomar bör frågan om kvotering av medel till sådana
filmer noga prövas. Detta bör riksdagen besluta ge regeringen till känna.

Det vore också logiskt med en kvotering till förmån för barn- och ungdomsfilmen
med hänsyn till att parterna i nuvarande avtal bedömt det som
viktigt och angeläget att de statliga medlen för visning och spridning av värdefull
film av Visningsnämnden skall fördelas på två belopp, ett för värdefull
film för barn och ungdom och ett för annan värdefull film.

Det krävs kraftfulla insatser för att främja visning och spridning av värdefull
film i hela landet. Det kräver tillgång till goda visningslokaler, biografer
och liknande miljöer, på många orter, tillräckligt med filmer av god kvalitet
och visningskopior av sådana filmer, samt att det finns ett finmaskigt nät av
film- och biografintresserade människor.

För att säkerställa visning och spridning av värdefull film i hela landet
måste det finnas ett stort statligt engagemang och stödformer som är väl an

passade till detta syfte. Framtiden kommer också att nödvändiggöra, på
samma sätt som för t.ex. teatern, ett aktivt lokalt publikarbete med ett starkt
engagemang men också förmåga till central samverkan.

Filmen som konstart måste utvecklas och människor måste stimuleras att
på olika sätt arbeta med rörliga bilder, bl.a. för att få en ökad bredd på
svenska filmarbetare. Här behöver nya former för samverkan byggas upp
mellan olika utbildningsanordnare, Svenska Filminstitutet och lokala mediaverkstäder.
Dramatiska Institutets roll som högskola behöver t.ex. förstärkas
samtidigt som det måste finnas fler utbildningsmöjligheter i landet som
kan ge filmintresserade människor möjligheter att lära sig mer om filmarbetets
olika delar.

Staten, kommunerna och filmfrågorna

Runt om i landet pågår det också diskussioner om vilka insatser som enskilda
kommuner och landsting kan göra i film- och biografpubliken. Ibland tar
detta sig uttryck i att i nära samverkan med berörda lokala/regionala parter
utarbetas program och stödformer för hur film- och biograffrågorna skall
hanteras i den regionala och lokala politiken. I andra fall startas ett sådant
kommunalt engagemang med anledning av att lokala barnfilmvisare söker
stöd i olika former för att erbjuda barn och ungdomar möjligheter att se bra
film på bio och att fördjupa sina kunskaper om rörliga bilder.

De senaste årens förstärkningar av de statliga insatserna för att främja en
lokal film- och biografkultur hälsar vi naturligtvis med tillfredsställelse. Vi
anser vidare att kommuner och landsting också kan och bör fördjupa sitt engagemang
kring filmfrågorna. Det nyligen inrättade statliga biografstödet
och stödet till lokal filmkulturell verksamhet för barn och ungdom förutsätter
också ett lokalt/regionalt engagemang vilket även talar för att kommuner
och landsting bör utveckla lämpliga handlingslinjer i dessa frågor.

Kommunernas och landstingens roll i ett eventuellt framtida filmavtal bör
bl.a. mot denna bakgrund noga klarläggas.

Ett nytt filmavtal

Det nuvarande film- och videoavtalet mellan staten och vissa av film- och
videobranschens intressenter har sagts upp till den sista juni 1991. Av budgetpropositionen
framgår att det inom regeringskansliet pågår ett arbete
med att förbereda ett nytt avtal. Någon ytterligare information såsom t.ex.
regeringens film- och kulturpolitiska ambitioner för att söka åstadkomma ett
nytt avtal redovisas inte. När och hur riksdagen skall få ta ställning till ett
eventuellt nytt avtal anges inte heller. För vår del anser vi att det är angeläget
att det blir en stark parlamentarisk insyn i det kommande förhandlingsarbetet
för att få ett framtida filmavtal starkt förankrat i riksdagen.

Nuvarande film- och videoavtal har sex organisationer (Sveriges Biografägarförbund,
Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Riksföreningen
Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a., Föreningen Sveriges
Filmproducenter och föreningen IFPI-VIDEO, numera Sveriges Videodistributörers
Förening) och staten som avtalspartner. Men det finns också
en rad andra intressenter inom film- och biografsverige som det kan finnas

Mot. 1989/90

Kr376

32

skäl att ta med som parter i ett nytt avtal. Bygdegårdarnas Riksförbund, de
oberoende filmarna, organiserade i Oberoende Filmares Förbund, (OFF),
Teaterförbundet, företrädare för videodetaljisterna är alla intressenter som
enligt vår uppfattning borde vara med som parter i ett nytt film- och videoavtal.
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet skulle också
kunna ha viktiga funktioner som parter i ett framtida film- och biografavtal
med bred förankring.

Riksdagen bör besluta ge regeringen till känna vad som anförts om en utvidgning
av kretsen av parter i ett nytt avtal.

Budgetpropositionen

Årets budgetproposition bjuder inte på några större överraskningar, av förklarliga
skäl, när det gäller film- och videofrågorna. Det sker en viss uppräkning
av anslagen till Svenska Filminstitutet vilket vi är beredda att tillstyrka.

Det nya anslaget för ”lokalt arbete med video” föreslås permanentas samt
erhålla en ordentlig uppräkning. Vidare föreslås att stödet skall inriktas mot
främst verksamheter för barn och ungdom. Den försöksverksamhet som nu
är inne på sitt sjätte år, har vunnit stor uppskattning, vilket också redovisas
i budgetpropositionen. Mot den bakgrunden är det inte särskilt överraskande
att stödet föreslås permentat.

Uppräkningen till sammanlagt 4,5 milj. kr. är angelägen efter en rad års
uppdämnda behov, vilket även vitsordas i den utvärdering av stödet som utförts
på uppdrag av Visningsnämnden för film och video samt i nämndens
anslagsäskande. Förutom de riktlinjer som i allmänna ordalag anges i propositionen
vill vi också peka på det angelägna i att dels Visningsnämnden vid
fördelningen av stödet verkar för en god regional fördelning och att det dels
skapas möjlighet för t.ex. organisationer som arbetar med barn och ungdom
att få stöd till vissa centrala insatser i syfte att stimulera till lokal verksamhet.
Det kan här handla om stöd till utbildnings- och informationsinsatser på
samma sätt som när det gäller visningsstödet.

Under försöksverksamheten har det funnits möjligheter för verksamheter
av distributions- och visningskaraktär och projekt med inriktning på s.k. videokonst
att erhålla stöd. Med den föreslagna inriktningen av det framtida
stödet skall dessa typer av videoprojekt inte fortsättningsvis ha möjlighet att
erhålla någon form av statligt stöd. Vi delar regeringens uppfattning att stödet
framdeles bör koncentreras till insatser för och med barn och ungdom.

Under en övergångsperiod bör dock stöd kunna utgå till projekt som löper
under flera år och som dessutom redan startats med bl.a. stöd från Visningsnämnden.
Ett exempel på sådana projekt är Föreningen Filmens Dags biblioteksvideoprojekt
och Filmcentrums projekt Videotek för Invandrare.
Med tanke på den kraftiga uppräkningen av anslaget borde det vara möjligt
för nämnden att inom ramen för tillgängliga medel få fatta beslut om stöd
för fullföljande av projekt som redan startats. Detta bör riksdagen besluta
ge regeringen till känna.

När det gäller arbete med videokonst bör sådana ansökningar nu kunna
få en positiv prövning av Konstnärsnämnden, då denna sedan ett år tillbaka
erhållit 2 milj. kr. för särskilda insatser på filmområdet. Om inte videokons

Mot. 1989/90

Kr376

33

ten erhöll ett ökat stöd via Konstnärsnämnden skulle det annars innebära att
en spännande konstnärlig uttrycksform stoppades upp i en angelägen och
nödvändig utveckling och där statligt stöd krävs just på grund av de stora
investeringskostnaderna.

Videoprojekt av distributions- och visningskaraktär bör enligt vår uppfattning
fortsättningsvis kunna erhålla stöd av Filminstitutet enligt punkten G
”Stöd till produktion eller distribution av värdefulla videogram” i filmavtalet.

Detta bör riksdagen besluta ge regeringen till känna.

Moms på biobiljetter

I anledning av den stora skatteomläggningen har diskuterats det rimliga i att
införa moms på biobiljetter. Från centerns sida har sedan tidigare redovisats
att vi motsätter oss införandet av moms på biobiljetter, främst därför att en
sådan förändring mycket drastiskt skulle försämra förutsättningarna för de
små biograferna och för de filmer som inte är stora ”kassasuccéer”. Enligt
vår mening bör riksdagen redan nu ge regeringen till känna att biobiljetter
inte skall momsbeläggas.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvotering av statliga medel för produktion av
svensk film för barn och ungdom,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om formerna för beredning m.m. av ett nytt filmavtal samt
om behovet av en utvidgning av avtalskretsen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stödet till lokalt arbete med video,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till videoprojekt av distributions- och visningskaraktär.

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om momsbeläggning av biobiljetter,1]

Stockholm den 25 augusti 1990

Jan Hyttring (c)

Stina Gustavsson (c) Elving Andersson (c)

1 1989/90:Sk700

Mot. 1989/90

Kr376

34