Avtal om visst kostnadsansvar för insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Proposition 2000/01:6

Regeringens proposition
2000/01:6

Avtal om visst kostnadsansvar för insatser enligt
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade

Prop.

2000/01:6

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den den 14 september 2000

Göran Persson

Ingela Thalén

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att kommunerna ges möjlighet att träffa avtal om
nytt eller i vissa fall bibehållet kostnadsansvar för insatser enligt 9 §
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, i
en annan kommun än hemkommunen för en enskild person som genom
insatser enligt 9 § 8 eller 9 blivit folkbokförd i den andra kommunen.
Sådana avtal far träffas med en annan kommun än hemkommunen eller
en enskild vårdgivare i en annan kommun. Tillägget görs i syfte att
underlätta för enskilda, t.ex. personer som har en ovanlig diagnos eller
som har komplicerade funktionshinder, att få tillgång till anpassade
boendelösningar och särskild kompetens som det kan vara svårt att till-
handahålla i små kommuner. Tillägget ger också möjlighet för kommuner
med ett litet befolkningsunderlag att samverka om bl.a. gemensamma
gruppbostäder för att kunna erbjuda fler boendealternativ än vad som
annars varit fallet.

1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 6

Innehållsförteckning

Prop. 2000/01:6

1    Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3

2   Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade...............................................................4

3   Ärendet och dess beredning..............................................................5

4   Bakgrund...........................................................................................5

5   Avtal mellan kommuner....................................................................6

6   Ekonomiska konsekvenser..............................................................10

Bilaga 1 Utdrag ur Ds 1999:72 om kostnadsutjämning.......................12

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser..........................................13

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den

14 september 2000...................................................................................14

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshind-
rade.

Prop. 2000/01:6

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) ProP- 2000/01:6
om stöd och service till vissa

funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade skall införas en ny paragraf, 17a §, av föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	17a§ Utan hinder av 16 § första stycket för en kommun om synner- liga skäl föreligger träffa avtal om kostnadsansvar för insatser enligt 9 § för en enskild som genom insats enligt 9 § 8 eller 9 inte längre är eller inte kommer att vara bosatt i kommunen. Sådant avtal får träffas med en annan kommun eller med en enskild vårdgivare i en annan kommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

Ärendet och dess beredning

Prop. 2000/01:6

Våren 1999 gav regeringen en arbetsgrupp i uppdrag att utforma förslag
till ett statsbidrag för utjämning mellan kommuner av kostnader för verk-
samhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions-
hindrade (LSS). Arbetsgruppen har bestått av företrädare från Regerings-
kansliet, Socialstyrelsen, Statskontoret och Svenska Kommunförbundet. I
november 1999 överlämnade arbetsgruppen promemorian Förslag till
utjämning mellan kommuner av kostnader för LSS-verksamhet (Ds
1999:72). I promemorian föreslås att kommunerna skall ges en utvidgad
rätt att fa träffa avtal om kostnadsansvar för personer som efter den 1
januari 1996 flyttat till annan kommun för att ta del av LSS-verksamhet
där (bilaga 7). Promemorian har remissbehandlats. En remissammanställ-
ning i ärendet finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fil999/4579)
och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2.

I propositionen om vissa kommunalekonomiska frågor (prop.
1999/2000:115) föreslog regeringen att ett statsbidrag införs för kommu-
ner med höga kostnader för verksamhet enligt LSS. För särskilt dyra
insatser enligt LSS föreslogs därutöver att ett extra statsbidrag införs.
Riksdagen beslutar senare i höst om förslaget. Statsbidragen finansieras
genom medel från utgiftsområde 25, anslaget Generella statsbidrag till
kommuner och landsting samt Bidrag för särskilda insatser i vissa kom-
muner och landsting. I propositionen aviserade regeringen dessutom ett
förslag om utvidgad rätt att träffa avtal om kostnadsansvar för personer
som genom insatser enligt 9 § 8 eller 9 LSS är eller kommer att bli folk-
bokförda i annan kommun.

Svenska Kommunförbundet har inkommit med en skrivelse till Social-
departementet (dnr SI999/1520/ST) angående placeringskommunens
ansvar när barn och ungdomar placerats i familjehem eller bostad med
särskild service i en annan kommun med stöd av LSS eller socialtjänst-
lagen (1980:620).

Bakgrund

Nuvarande utjämningssystem för kommuner och landsting baseras på
förslag från beredningen för statsbidrag och utjämning i kommunsektorn
i betänkandet Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och
landsting (SOU 1994:144). Förslaget berörde även utjämning av kostna-
der för verksamhet för funktionshindrade. Frågan om kostnader, utjäm-
ning och avtal har därefter behandlats av flera utredningar.

Socialtjänstkommittén har i sina betänkanden framhållit betydelsen av
att samverkan mellan kommuner underlättas. Den föreslog en ny
bestämmelse i socialtjänstlagen (1980:620), som ger kommunerna möj-
lighet att träffa avtal om vård eller boende för personer som inte längre är
folkbokförda i kommunen. Kommittén framhöll också i sitt betänkande
Rätten till bistånd inom socialtjänsten (SOU 1993:30) att om nya
bestämmelser om kommunernas kostnadsansvar införs i socialtjänstlagen
bör även motsvarande ändringar i lagen (1993:387) om stöd och service

till vissa funktionshindrade (LSS) övervägas. Vid remissbehandlingen
ansåg flera remissinstanser att bestämmelserna i socialtjänstlagen och
LSS behöver harmoniseras.

År 1995 fick en arbetsgrupp inom Socialdepartementet i uppdrag att
lämna förslag till utjämning av kostnader för insatser enligt LSS. Rege-
ringen framhöll i propositionen Vissa frågor om personlig assistans och
kostnadsansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (prop. 1994/95:77) att frågan om en mer genom-
gripande ändring av LSS borde prövas samtidigt med beredningen av
Socialtjänstkommitténs betänkande. Mot denna bakgrund fann arbets-
gruppen i sin promemoria Utjämning av kostnadsskillnader för verksam-
het enligt LSS (Ds 1996:47) inte skäl att lämna några förslag om vidgad
rätt för kommunerna att avtala om kostnadsansvar för insatser enligt LSS.
Arbetsgruppen ansåg dock att om det var svårt att komplettera systemet
med nationell kostnadsutjämning med en faktor som avser LSS-insatser
bör det finnas anledning att ge kommunerna vidgade möjligheter inom
ramen för LSS att avtala om kostnadsansvar för stöd och service. Arbets-
gruppen bedömde att ett vidgat ansvar i en sådan situation var en viktig
förutsättning för att LSS-verksamhet på regional eller riksnivå skulle
kunna etableras och fungera. Arbetsgruppen kunde också tänka sig en
kombination av nationell kostnadsutjämning och en vidgad möjlighet att
avtala om kostnadsansvar. Arbetsgruppens rapport överlämnades till
Kommunala utjämningsberedningen.

Kommunala utjämningsberedningen konstaterade i sitt betänkande
Kostnadsutjämning för kommuner och landsting - en översyn av stats-
bidrags- och utjämningssystemet (SOU 1998:151) att kostnadsskillna-
derna mellan kommunerna avseende verksamhet enligt LSS var så stora
att någon form av utjämning behövs.

Prop. 2000/01:6

5 Avtal mellan kommuner

Regeringens förslag: Kommuner ges möjlighet att om synnerliga skäl
föreligger träffa avtal om kostnadsansvar för insatser för stöd och ser-
vice enligt 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade, LSS, för en enskild person som genom insats enligt 9 §
8 eller 9 LSS inte längre är eller inte kommer att vara bosatt i kom-
munen. Sådant avtal far träffas med en annan kommun än hemkom-
munen eller en enskild vårdgivare i en annan kommun. Ändringen
föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, bl.a. Svenska
Kommunförbundet påpekar bristen på samordning mellan LSS och
socialtjänstlagen och att det förslag som arbetsgruppen lagt fram inte är
tillräckligt tydligt. Några remissinstanser, t.ex. Länsstyrelsen i Västman-
land och Kommunförbundet Sörmland, föreslår att ett liknande kostnads-
ansvar som uttrycks i 72 a § socialtjänstlagen bör införas i LSS. De

remissinstanser som förordar en avtalslösning vill hellre att lagstiftningen
uttrycker en skyldighet att teckna avtal om kostnadsansvar. Socialstyrel-
sen instämmer med arbetsgruppens förslag och lyfter även fram
möjligheterna som kommunerna har att samverka genom gemensam
nämnd eller kommunalförbund för att bygga upp speciella verksamheter
när underlaget är för litet i respektive kommun. Denna lösning innebär att
berörda personer kan vara folkbokförda och fullvärdiga kommuninnevå-
nare där de bor samtidigt som kommunerna delar på kostnaderna och
ansvaret för verksamheten. Statskontoret tillstyrker arbetsgruppens för-
slag, men anser att ett sådant system bör ses som en försöksverksamhet
och utvärderas efter tre år. Svenska Kommunförbundet efterlyser en
utredning av de oklarheter som finns rörande ansvaret för barn och ung-
domar som placerats i familjehem med stöd av LSS, socialtjänstlagen
eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
(LVU). Målsättningen bör vara ett sammanhållet kostnadsansvar för
insatser enligt LSS och socialtjänstlagen för placeringskommunen.
Gnesta kommun föreslår en permanent förändring i LSS så att place-
ringskommunen far en skyldighet att ersätta bosättningskommunen för
kostnaderna. Luleå kommun anser att möjligheten att träffa avtal mellan
kommuner är en förutsättning som särskilt gynnar framväxt av specialise-
rade boende- och stödformer där underlaget är litet i respektive kommun,
men rätten att flytta till annan kommun far inte kopplas samman med
avtalsmöjligheten. Örebro kommun menar att det vore principiellt felak-
tigt att ge kommunerna möjlighet att avtala om ett framtida kostnads-
ansvar för en person som flyttat till annan kommun. Kommunen menar
att det skulle innebära en omständlig och tungarbetad administration.

Skälen för regeringens förslag

Effekter av bosättningskravet i LSS

Avsikten med införandet av lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade (LSS) var att trygga svårt funktionshindrades rätt
till god service och stöd utifrån sina specifika behov oavsett var man bor
i landet. Som framgår av 16 § LSS är den grundläggande utgångspunkten
att insatserna skall tillgodoses i den kommun där man är bosatt, alltså
hemkommunen. Enligt förarbetena (prop. 1992/93:159 s. 185) skall man
vid bedömningen av om en person skall anses vara bosatt i kommunen se
till bestämmelserna i folkbokföringslagen (1991:481). Innebörden i folk-
bokföringslagen är att en person skall anses vara bosatt i den kommun
där han har sin huvudsakliga dygnsvila och att han skall vara folkbokförd
i denna kommun. Om en enskild person önskar flytta till en annan kom-
mun finns möjligheten att begära förhandsbesked enligt 16 § LSS om de
insatser enligt denna lag hon eller han anser sig behöva i inflyttnings-
kommunen.

När en person beviljas bostad med särskild service enligt 9 § 8 eller
9 LSS övergår ansvaret enligt nuvarande regler till den kommun där
bostaden är belägen eftersom personen enligt folkbokföringslagen måste
betraktas som bosatt där han eller hon har sin dygnsvila. Den praxis som
vuxit fram mellan kommunerna är emellertid annorlunda. Kommuner
betalar i vissa fall för boendeplatser i andra kommuner eller hos enskilda

Prop. 2000/01:6

vårdgivare i annan kommun trots att personen blivit folkbokförd i den
kommunen. Dessa köp regleras i avtalsform. De avtal som finns inom
detta område är vanligtvis tidsbegränsade och löper tills dess någon part
säger upp det. I dag finns inget egentligt lagstöd för att träffa dessa avtal.

Behov av enskilda insatser

I undantagsfall kan det individuella behovet av anpassade lösningar och
särskild kompetens i omvårdnaden vara så speciellt, t.ex. för personer
som har ovanliga diagnoser eller har komplicerade funktionshinder, att
det kan vara svårt att utforma insatser med god kvalitet i den egna kom-
munen. Behovet av mycket särskilda insatser kan bl.a. uppstå under sär-
skilda skeenden i livet eller den tid som kommunen behöver för att bygga
upp motsvarande stöd på hemorten, t.ex. utbilda erforderlig personal. Det
kan t.ex. gälla dövblinda personer som har behov av personal som kom-
municerar på dövblindas teckenspråk och behöver fa vistas i en tecken-
språkig miljö.

Det tillfälliga boendet i en annan kommun än hemkommunen bör
enligt regeringens mening ingå som en del i en individuell plan enligt
LSS. Målet i planen bör vara att den enskilde efter en kortare eller längre
tid skall flytta hem och att hemkommunen under tiden skapat ett stöd
med god kvalitet på hemmaplan.

I kommuner med ett litet befolkningsunderlag och få personer med
funktionshinder kan det i vissa fall vara svårt att anordna även permanent
bostad med särskild service med god kvalitet för dem som är bosatta i
den egna kommunen. Framförallt kan det uppstå svårigheter att erbjuda
valmöjligheter för den enskilde mellan olika boendegrupper, t.ex. vad
gäller åldersfördelning och personalens kompetens. Det kan därför
undantagsvis finnas behov för sådana kommuner att samverka med ett
antal grannkommuner om gemensamma gruppbostäder för att tillsam-
mans kunna erbjuda fler alternativ som passar för funktionshindrade med
olika behov av stöd.

Enligt kommunallagen (1991:900) far kommunerna endast svara för
insatser som ges till den egna kommunens medlemmar. En kommun far
således inte betala för vård eller omsorg som ges åt någon som är bosatt i
en annan kommun. Kommunallagens bestämmelser gäller om inte annat
är föreskrivet i speciallagstiftning.

Länsstyrelsen far fr.o.m. den 1 juli 2000 förelägga en kommun eller ett
landsting vid vite att följa en lagakraftvunnen dom som ger en enskild
rätt till vissa insatser enligt LSS. Huvudmännen dröjer i dag i vissa fall
med att vidta åtgärder enligt domstolsbeslut som ger enskilda personer
rätt till insatser enligt LSS och socialtjänstlagen. Regeringen anser att
kommunerna måste fa en möjlighet att kunna verkställa besluten genom
att upphandla de insatser som krävs för boende i en annan kommun eller i
enskild verksamhet under tiden man planerar för åtgärder på hemmaplan.

Prop. 2000/01:6

Bibehållet kostnadsansvar i annan lagstiftning

Enligt 17 § första stycket LSS får en kommun, med bibehållet ansvar,
sluta avtal med någon annan om att tillhandahålla insatser enligt LSS till
personer som är bosatta i kommunen. Kommunen kan uppdra åt någon
annan (enskild, stiftelse, foretag, annan kommun, etc.) att tillhandahålla
insatser genom avtal. Det skall vara fråga om själva utförandet av stödet
eller servicen. Myndighetsutövning innefattas inte i de uppgifter som kan
överlåtas till någon annan. Någon motsvarande rätt att träffa avtal om
insatser för personer som inte bor i kommunen finns inte i LSS.

Arbetsgruppen konstaterar att en kommun kan ha ett bibehållet kost-
nadsansvar för personer som flyttat från kommunen om lagstöd finns för
ett sådant ansvar. Sådana möjligheter finns redan i dag i socialtjänstlagen
(1980:620), skollagen (1985:1100) och lagen om betalningsansvar för
medicinskt fardigbehandlade (1990:1404). För barn och ungdomar under
18 år som har sitt egentliga hemvist tillsammans med föräldrar eller andra
anhöriga gäller enligt 11 § folkbokföringslagen att dessa anses bosatta
där även om de till följd av skolgången regelmässigt tillbringar sin
dygnsvila på annat håll. Denna bestämmelse tillämpas även efter det att
eleven fyllt 18 år så länge hon eller han genomgår grund- eller gymna-
sieskola eller motsvarande utbildning. Enligt 4 § lagen (1993:388) om
införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions-
hindrade ges kommuner en möjlighet att träffa avtal för personer som
flyttat från kommunen före den 1 januari 1996. I övrigt ger LSS i dag
inga sådana möjligheter.

Bibehållet kostnadsansvar bör vara möjligt enligt LSS

Vid tiden för arbetsgruppens arbete fanns det drygt 1 000 personer med
insatsen särskilt boende enligt LSS för vilka det finns en annan betalande
kommun än hemkommunen. Arbetsgruppen föreslog därför att kommu-
nerna bör ges en utvidgad möjlighet att skriva avtal om kostnadsansvar
mellan kommuner för LSS-insatser.

Regeringen föreslår således att en ny bestämmelse införs i LSS, med
innebörden att en kommun får teckna avtal om kostnadsansvar för insat-
ser enligt 9 § LSS för en enskild person som är eller har varit bosatt i
kommunen om denne beviljats insats enligt 9 § 8 eller 9 LSS i en annan
kommun och därmed blir folkbokförd där. Regeringen föreslår att sådant
avtal får ingås med en annan kommun eller en enskild vårdgivare i en
annan kommun. Den utvidgade möjligheten skall till skillnad från lagen
(1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade omfatta även personer som flyttar till annan
kommun efter den 1 januari 1996 samt personer som ingår i personkret-
sens tredje grupp enligt 1 § LSS. Om den enskilde senare själv väljer att
stadigvarande bosätta sig på den nya orten kan dock detta inte ifrågasättas
med hänvisning till det upprättade avtalet. I sådana fall övergår ansvaret
till den nya kommunen.

Möjligheten för en kommun att teckna avtal med en annan kommun
eller en enskild vårdgivare i en annan kommun förändrar inte den grund-
läggande utgångspunkten i LSS. Den är att insatserna i första hand skall

Prop. 2000/01:6

tillgodoses i den kommun där man är folkbokförd dvs. i hemkommunen.
Kommunerna har ett grundläggande ansvar för sina invånares tillgång till
bostäder med god tillgänglighet, och standard oberoende av stöd- och
vårdbehov. Bestämmelsen i 9 § 9 LSS ger dessutom den som tillhör
lagens personkrets rätt till en personligt anpassad bostad med nödvändigt
personellt stöd och service. Den utökade avtalsmöjligheten innebär inte
heller någon förändring vad gäller rätten att flytta till en annan kommun.
Avtalsmöjligheten påverkar inte den enskildes rätt att ansöka om för-
handsbesked enligt 16 § LSS. Om han eller hon önskar flytta skall ansö-
kan liksom som tidigare behandlas som om den enskilde var bosatt i
kommunen dit ansökan lämnas. För personer som själva väljer att flytta
till en annan kommun föreligger inget ansvar hos den ursprungliga hem-
kommunen.

Samordning av socialtjänstlagen och LSS vad gäller kostnadsansvar?

Flera remissinstanser har föreslagit en samordning av kostnadsansvaret
mellan socialtjänstlagen och LSS. Detta skulle förutsätta att kommuner-
nas kostnadsansvar enligt LSS ges en utformning motsvarande den i
72 a § socialtjänstlagen, vilket innebär att placeringskommunen, som
beslutat om biståndet, har kvar ansvaret under tid som den enskilde vistas
i en annan kommun. Socialtjänstlagen utgår vanligtvis från att place-
ringen i en annan kommun är tillfällig och att den enskilde skall åter till
hemkommunen medan beslut enligt 9 § LSS i normala fall utgår ifrån att
den enskilde som fatt beslut om insatsen flyttar till den nya kommunen.
Endast undantagsvis är det fråga om ett boende under begränsad tid.

En harmonisering mellan LSS och socialtjänstlagen vore i och för sig
önskvärd. Utgångspunkten ifråga om de LSS-insatser i en annan kommun
som regeringen nu avser är dock att dessa i flertalet fall kommer att vara
tidsbegränsade till sin karaktär, även om det gäller en längre tidsperiod
och att kommuner bygger upp verksamheter för sina invånare i stället för
att köpa dem av andra kommuner. Regeringen föreslår således ingen
samordning i denna del.

Enligt regeringens förslag att ge rätt att teckna avtal om kostnadsansvar
för bostad med särskild service enligt 9 § LSS i en annan kommun eller i
en enskild verksamhet skall sådana avtal även kunna omfatta andra LSS-
insatser som kan bli aktuella.

Prop. 2000/01:6

6 Ekonomiska konsekvenser

Regeringen bedömer att förslaget att ge kommunerna möjlighet att träffa
avtal om kostnadsansvar enligt 9 § LSS för personer som genom insats
enligt 9 § 8 eller 9 inte längre är eller inte kommer att vara bosatta i
kommunen inte medför några ekonomiska konsekvenser för vare sig sta-
ten eller kommunerna. Avtalet reglerar endast vilken kommun som
ansvarar för de faktiska kostnader som uppstår i samband med
tillhandahållandet av insatser enligt LSS.

10

Uppföljning och utvärdering

Regeringen kommer att noggrant följa utvecklingen av tecknande av
avtal och vilka effekter dessa far för den enskilde. Regeringen avser där-
för att ge Socialstyrelsen och länsstyrelserna i uppdrag att under åren
2001-2002 tillsammans göra en utvärdering av effekterna.

Prop. 2000/01:6

11

Utdrag ur Ds 1999:72 om kostnadsutjämning

Utvidgad möjlighet att träffa avtal om kostnadsansvar

Som komplement till ovanstående föreslagna utjämning, modell 1, före-
slår arbetsgruppen också en utvidgad rätt för kommunerna att träffa avtal
om kostnadsansvar för personer som flyttar till annan kommun för att ta
del av LSS-verksamhet där.

Behov av sådan ersättning kan föreligga där den nationella utjäm-
ningen ger otillräcklig kompensation och när det sker inflyttning till
kommuner som byggt upp specialresurser eller när mindre kommuner
samverkar för att bygga upp kompetens och insatser. Det gäller t.ex. för
kostnader som är högre än schablonersättningen, men lägre än vad som
ersätts med det särskilda bidraget. Det gäller då också för personkrets
3 om dessa personer inte omfattas av utjämningen.

En kommun kan fortsätta att ha kostnadsansvar för personer som flyttat
från kommunen om lagstöd finns. I socialtjänstlagen finns detta i §72a.
Lagstiftning om kostnadsansvar i förhållande till annan kommun eller
landsting finns på andra områden också i skollagen (1985:1100) och
lagen om betalningsansvar för medicinskt fardigbehandlade (1990:1404).

I dagsläget finns drygt 1 000 personer med insatsen särskilt boende
enligt LSS för vilka det finns en annan betalande kommun än boende-
kommunen. En sådan betalning från tidigare hemkommun fungerar idag
som en typ av ekonomisk utjämning mellan kommuner med olika mycket
verksamhet. I 4 § införandelagen till LSS (lag 1994:1703) ges kommuner
möjlighet att träffa avtal för personer som flyttat från kommunen. De per-
soner som avses är endast de som flyttat före den 1 januari 1996.

I ett system med en nationell kostnadsutjämning utifrån kostnadsansva-
rig kommun kan de avtal om direkt betalning som tecknats mellan kom-
muner för LSS-insatser i många fall kunna upphöra, om det inte är fråga
om köp av vissa speciella typer av insatser. Det mest naturliga utifrån
LSS är att boendekommunen både svarar för och bekostar insatserna.
Utjämningssystemet är dock neutralt till fortsatt kostnadsansvar eftersom
ersättningen i utjämningssystemet går till kostnadsansvarig kommun.

Arbetsgruppen föreslår att denna möjlighet utvidgas till att omfatta
även personer som flyttar till annan kommun efter 1 januari 1996 samt
personer som ingår i personkretsens tredje grupp. En komplettering av
lagstiftningen (LSS) föreslås och bör ha ungefar följande lydelse:

17a §

Utan hinder utöver vad som sägs i 16 och 17 §§ lagen om stöd och ser-
vice till vissa funktionshindrade (LSS) får en kommun träffa avtal om
kostnadsansvar för insatser enligt 9 § samma lag för enskild som är eller
tidigare har varit bosatt i kommunen. Avtal far ingås med annan kommun
eller enskild vårdgivare i annan kommun.

Prop. 2000/01:6

Bilaga 1

12

Förslag till utjämning mellan kommuner av kostnader
för LSS-verksamhet (Ds 1999:72)

Prop. 2000/01:6

Bilaga 2

Förteckning över remissinstanser

Remissyttranden har avgetts av Kammarrätten i Jönköping,
Ekonomistymingsverket, Riksförsäkringsverket, Riksrevisionsverket,
Socialstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Statskontoret, Borlänge
kommun, Botkyrka kommun, Bräcke kommun, Danderyds kommun,
Ekerö kommun, Eslövs kommun, Falkenbergs kommun, Finspångs
kommun, Gnesta kommun, Gällivare kommun, Halmstads kommun, Hjo
kommun, Kalmar kommun, Karlskoga kommun, Kristianstads kommun,
Lindesbergs kommun, Linköpings kommun, Ljungby kommun, Luleå
kommun, Mariestads kommun, Melleruds kommun, Norsjö kommun,
Perstorps kommun, Sollefteå kommun, Stockholms kommun, Säters
kommun, Södertälje kommun, Tingsryds kommun, Torsby kommun,
Tyresö kommun, Umeå kommun, Vaggeryds kommun, Vännäs kommun,
Växjö kommun, Örebro kommun, Östersunds kommun, Östhammars
kommun, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Svenska Kommunförbundet,
De Handikappades Riksförbund, Föreningen Sveriges Dövblinda, Handi-
kappförbundens samarbetsorgan, Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn, ungdomar och vuxna, Riksföreningen Autism, Riks-IFS, Riks-
förbundet av Intresseföreningar för schizofreni.

Därutöver har yttranden inkommit från Pingstförsamlingarnas
Handikappverksamhet, Tranås kommun, Norbergs kommun, Kommun-
förbundet Stockholms län, Värnamo kommun, Habo och Mullsjö
kommun, Kommunförbundet Skaraborg, Sundbybergs kommun, Simris-
hamns kommun, Sölvesborgs kommun, Malmö kommunstyrelse,
Jokkmokks kommun, Gnosjö kommun, Sävsjö kommun, Burlövs
kommun, Lessebo kommun, Bjurholms kommun, Älmhults kommun,
Höganäs kommun, Nora kommun, Dals-Eds kommun, Alvesta kommun,
Kommunförbundet Skåne, Täby kommun, Piteå kommun, Olofströms
kommun, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Kalix kommun,
Kommunförbundet Sörmland, Karlskrona kommun, Norrtälje kommun,
Nykvarns kommun, Svenska Parkinsonförbundet, Älvsbyns kommun,
Göteborgsregionens kommunalförbund, Grästorps kommun, Kommun-
förbundet Norrbotten, Kungsörs kommun, Övertomeå kommun, Östra
Göinge kommun, Individuellt Liv i Gemenskap, Staffanstorps kommun,
Resurscenter Mo Gård AB, Lilla Edets kommun, Bodens kommun,
Socialförvaltningen i Karlskoga, Hultsfreds kommun, Solna kommun,
Storfors kommun, Markaryds kommun, Arvidsjaurs kommun, Skellefteå
kommun, Karlstads kommun, Helsingborgs Stad, Göteborgs kommun-
styrelse, Bollnäs kommun, Vellinge kommun, Haparanda kommun,
Stiftelsen Årsta Gård, Svalövs kommun, Kungsbacka kommun,
Strömstads kommun, Sunne kommun, Lerums kommun.

13

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 september 2000.

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Freivalds, Thalén, Ulvskog, Sahlin, von Sydow,
Pagrotsky, Messing, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm

Föredragande: statsrådet Thalén

Prop. 2000/01:6

Regeringen beslutar proposition 2000/01:6 Avtal om visst
kostnadsansvar for insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade.

14