Kong}. Maj:ts Nåd, Proposition No 8

Proposition 1892:8 - urtima

- urtima

Kong}. Maj:ts Nåd, Proposition No 8.

1

Kong}, Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anslag
under riksstatens femte hufvudtitel med anledning af föreslagna
ändringar dels i värnpligtslagen den 5 juni 1885
dels i lagen angående lindring i rustnings- och r otering shesvären
af samma dag; gifven Stockholms slott den 14
oktober 1892.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver ett sjöförsvarsärende,
vill Kongl. Maj:t, under förutsättning af bifall till de
denna dag aflåtna nådiga propositioner angående förändrad lydelse i
vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885 och angående ändring
i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885

föreslå Riksdagen: .

att för öfvande af de flottan tillhörande värnpligtige under den till
66 dagar förlängda öfningstiden för år 1893 under femte hufvudtiteln
på extra stat anvisa ett anslag å 85,000 kronor,_ att gemensamt med
det ordinarie anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför redovisas; samt

att för beredande af ytterligare lindring utaf tio procent i rustningsocli
roteringsbesvären för de rust- och rotehållare, som utgöra dessa
besvär effektivt, måtte under femte hufvudtiteln för år 1893 på extra
stat anvisas ett anslag af 13,300 kronor, att redovisas gemensamt med
det å ordinarie stat anvisade anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

C. v. Offer.

Bih. till urtima Riksd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd.

1

'' i C* v'' .

: .V''- q

i-

t. tL

U JjJ

v

i

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

3

Protokoll öfver ett sjöforsvarsärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den 14
oktober 1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Bostköm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam och
friherre Rappe.

Departementschefen, Statsrådet herr friherre von Otter anhöll i
underdånighet att, med anledning af Kongl. Maj:ts på föredragning af
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet denna dag fattade
beslut om aflåtande af nådiga propositioner till Riksdagen angående
dels förändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885,
dels ändring i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären af
samma dag, få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om de
kostnader, som för år 1893 under femte hufvudtiteln komme att erfordras
såväl till följd af den i förstnämnde lag föreslagna tillökning i
de värnpligtigos öfningstid som den ytterligare lindring af tio procent

4

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 8.

i rustnings- och roteringsbesvären, hvilken för år 1893 skulle ega rum;
och yttrade herr departementschefen dervid:

»Enligt de föreslagna ändringarne i värnpligtslagen skulle öfningstiden
för de värnpligtige, hvilken enligt gällande bestämmelser utgör 42
dagar, ökas för år 1893 till 66 dagar och derefter till 90 dagar.

Då enahanda förslag till utsträckning af öfningstiden skulle föreläggas
innevarande års lagtima Riksdag, framhöll jag i mitt yttrande
till statsrådsprotokollet angående reglering af utgifterna under femte
hufvudtiteln dels huru betydligt ökade kostnader det skulle medföra att
under hela den sålunda utsträckta öfningstiden öfva sjöbeväringen ombord
å flottans fartyg under ledning af flottans befäl, dels ock att detta
dessutom hvarken vore för de värnpligtiges utbildning nödigt eller ens
utan olägenhet för flottans stammanskaps öfningar möjligt, hvarföre jag
äfven, efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet, föreslog
att, med antagandet af de ifrågasatta ändringarne i värnpligtslagen,
sjöbeväringens öfningar skulle så fördelas, att desamma komme att ega
rum dels i land under befäl från armén men med medel från flottans
anslag under 36 dagar af de 66 och under 60 dagar af de 90 öfningsdagarne,
dels och ombord å fartyg under befäl från flottan under återstående
30 dagar.

En sådan anordning af sjöbeväringens vapenöfningar, i händelse
af en utsträckning i öfningstiden, anser jag under nuvarande förhållanden
fortfarande vara den enda lämpliga och äfven den enda möjliga, så
framt icke så väl kostnaden skall mångdubblas som sjömanskårens utbildning
eftersättas, och då från landtförsvarets sida hinder derför icke
möter, hemställer jag, att beräkningarne af behofvet utaf anslagstillökning
för sjöbeväringens vapenöfningar i följd af ändringarne i värnpligtslagen
må få grundas på förutsättningen af en sådan fördelning af
öfningarne, som den här ofvan omförmälda.

På sätt jag i förberörda statsrådsprotokoll tillika anförde, skulle
för att på nu nämnda sätt öfva det antal, hvartill de flottan tillhörande
värnpligtige antagits högst uppgå eller 1,500 man, enligt beräkningar,
stödda på uppgifter från marinförvaltningen, erfordras en kostnad för
66 dagars öfningstid af 220,410 kronor och för 90 dagars öfningstid
af 252,450 kronor. Då likväl sjöbeväringens antal under åren 1887
1890 endast småningom stigit från 307 till 682 och eu tillväxt till beräknade
1,500 man således icke syntes för de närmast kommande åren
vara att motse, ansåg jag tillräckligt att tillsvidare beräkna anslaget
lör en styrka af allenast 1,000 man. Kostnaden skulle då med tillämpning
af de ofvan omförmälda beräkningarne uppgå för 66 dagars öfning

5

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 8.

till 146,940 kronor och för 90 dagars öfning till 168,300 kronor, hvartill
komme dels rese- och traktamentskostnad samt inqvarteringsersättning
för de officerare af armén, som under öfningarne i land skulle
leda desamma, förslagsvis beräknad till 10,000 kronor, dels den kostnad,
som under öfningarne i land möjligen kunde ifrågakomma för de
värnpligtiges inqvarterande, hvilken senare kostnad jag likväl icke medtog
i "beräkningarne för 1893, enär åtminstone flertalet värnpligtige
torde kunna inlogeras i befintliga kaserner, hvilka under den tid de
värnpligtiges öfningar äro afsedda att ega rum i allmänhet äro delvis
utrymda.

Ehuruväl tillväxten i antalet värnpligtige vid flottan, som instält
sig till öfning, under detta år ansenligt ökats, så att detsamma uppgått
till 915 man, anser jag dock att för år 1893 kostnaderna för sjöbeväringens
vapenöfningar kunna, på sätt här ofvan skett, beräknas efter
ett antal af 1,000 man, eller för 66 dagars öfningstid, oberäknad! möjliga
inqvarteringskostnader för de värnpligtige, till 156,940 kronor.

Utom desse till 1,000 man beräknade värnpligtige, afsedde för flottans
bemanning, komma äfven, sedan innevarande års lagtima Riksdag dertill
anvisat medel, att under år 1893 med kostnad från anslaget till
sjöbeväringens vapenöfningar öfvas det antal värnpligtige, beräknade
till högst 500 man, som äro afsedda för sjöbefästningarne. Dessas
öfvande å Kungsholms fästning under befäl från flottan eller framdeles
från den nya fästningsartillerikåren skulle enligt i marinförvaltningen
gjorda beräkningar medföra en kostnad för 66 dagar af 27,984 kronor
och för 90 dagar af 38,160 kronor.

Totalkostnaden för öfvande af de flottan tillhörige_ värnpligtige
skulle enligt förenämnda beräkningar uppgå för en öfningstid af 66
dagar till 184,924 kronor eller i rundt tal till 185,000 kronor och för en
öfningstid af 90 dagar till 216,460 kronor eller i rundt tal till 216,000
kronor och alltså erfordra en tillökning i det af innevarande års lagtima
Riksdag till 100,000 kronor bestämda anslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar

i förra fallet af 85,000 kronor och

i senare fallet af 116,000 kronor.

För år 1893 skulle sålunda erfordras ett ytterligare anslag af 85,000
kronor och jag hemställer fördenskull att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att för öfvande af de flottan tillhörande värnpligtige under den till
66 dagar förlängda öfningstiden för år 1893 under femte hufvudtiteln

Bih. till urtima Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 A/d. 2

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

på extra stat anvisa ett anslag å 85,000 kronor, att gemensamt med
det ordinarie anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför redovisas.

Jemlikt den föreslagna ändringen i lagen om lindring i rustningsoch
roteringsbesvären skulle, utöfver den lindring af 30 procent i nämnda
besvär, som år 1885 beslutats, ytterligare lindring af 10 procent för år
1893 medgifvas. I det anslag, som under femte hufvudtiteln finnes anvisadt
till beredande af den hittills bestämda lindringen för de rustoch
rotehållare, hvilka utgöra rustnings- och roteringsbesvären effektivt,
och hvilket anslag af årets lagtima Riksdag bestämts till 40,000 kronor,
erfordras således förhöjning med en tredjedel eller i rundt tal 13,300
kronor; och jag hemställer fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t ville
föreslå Riksdagen

att för beredande af ytterligare lindring utaf tio procent i rustningsoch
roterings-besvären för de rust- och rotehållare, som utgöra dessa
besvär effektivt, måtte under femte hufvudtiteln för år 1893 anvisas ett
extra anslag af 13,300 kronor, att gemensamt med det å ordinarie stat
anvisade anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären redovisas.

Hvad herr departementschefen sålunda hemstält
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter, i nåder bifalla; och skulle
i följd häraf till Riksdagen aflåtas nådig proposition
af den lydelse som bilagan till detta protokoll utvisar.

In fidem:
B. Sundin.

Stockholm, K. L. Beckman, 1892.