Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 66

Proposition 1892:66

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 66.

1

N:<> 66.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen, angående förhöjning
af anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt
beklädnad och ersättning derför; gifven Stockholms slott den
29 april 1892.

Under åberopande af hosföljande utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförs var särenden vill Kongl. Maj: t härmed föreslå Riksdagen, att anslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
derför måtte förhöjas med 27,600 kronor eller från nuvarande belopp
72,400 till 100,000 kronor.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.

OSCAR.

C. v. Otter.

Bill. till Riksd. Frat. 1892. 1 Sami 1 Afd. 38 Häft. (No 66).

T

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

Utdrag

af protokollet öfver sjöförsvarsärenden hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 29 april

1892.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åicerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Departementschefen, statsrådet herr friherre von Otter anförde i
underdånighet:

l:o.

»I den till innevarande års riksdag aflåtna nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen,
att, under förutsättning af bifall till föreslagen tillökning i öfningstiden
för värnpligtige, det till sjöbeväringens vapenöfningar anvisade
förslagsanslag måtte förhöjas med 112,600 kronor eller från 72,400 till
185,000 kronor.

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

Den ifrågasatta förhöjningen var, såsom af mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 13 januari synes, beräknad för öfning under den för
år 1893 föreslagna öfningstiden af 66 dagar så väl utaf de värnpligtige,
hvilka hittills varit vid flottan vapenöfningsskyldige, antagna till en styrka
af 1,000 man, som äfven utaf de 500 man värnpligtige, hvilka, afsedda
för sjöbefästningarnes vid Karlskrona försvar och förut öfvade vid armén,
skulle tillhöra flottan samt förläggas och öfvas å Kungsholms fästning.

Genom de beslut, Riksdagens kamrar den 6 och 7 i denna månad
fattat, har Eders Kongl. Maj:ts framställning angående förlängd öfningstid
för de värnpligtige blifvit afslagen, till följd hvaraf den förhöjning i
anslaget till sjöbeväringens vapenöfhingar, som beräknats för 1,000 man
under den till 66 dagar antagna öfningstiden, icke vidare blifver erforderlig.
Deremot har Riksdagen genom sedermera fattade beslut i fråga
om uppsättandet af en fästningsartillericorps för sjöbefästningarne vid Karlskrona
samt angående anslag till sängservis och beklädnad för de för sjöbefästningarne
afsedda värnpligtige möjliggjort dessas öfvande vid flottan
redan under år 1893; hvarför det för desse värnpligtiges öfvande beräknade
beliofvet af förhöjning i nu förevarande anslag fortfarande qvarstår,
dock endast med den lägre siffra, som, med användande af de utaf
marinförvaltningen gjorda, i förenämnda statsrådsprotokoll omförmälda
beräkningar, belöper på den enligt gällande bestämmelser för år 1893
stadgade öfningstid af 42 dagar. Denna förhöjning skulle då uppgå till
17,808 kronor.

Då en förändring uti ifrågavarande anslag sålunda nu bör ega rum
samt då, på sätt jag i mitt yttrande till förenämnda statsrådsprotokoll
påvisat, det nuvarande anslagsbeloppet visat sig otillräckligt för den vid
flottan redan vapenöfningsskyldiga styrkan, emedan detta belopp blifvit
beräknadt under förutsättning att öfningarne skulle komma att ske i land,
men dessa, till följd af brist på kasernutrymme, hvartill anslag blifvit
begärdt men af Riksdagen icke beviljats, hittills måst och fortfarande
måste ske ombord å fartyg, hvilket medför _ större kostnader, har jagansett,
att, samtidigt med förberörda, af den tillkomna beväringsstyrkan
föranledda förhöjningen, en ytterligare ökning af anslaget bör ega rum
så att detsamma må komma att närmare motsvara de kostnader, som
deraf skola utgå; och enär anslaget under år 1890 måst öfverskridas med
16,644 kronor samt under år 1891 med 8,618 kronor 37 öre, ehuru den
under dessa år öfvade styrkan icke uppgått till 1,000 man, samt förhöjda
utgifter från anslaget äro att motse så väl i följd af det årligen tillväxande
antalet värnpligtige som af den för år 1893 och följande år till 42 dagar
ökade öfningstiden, synes mig en ytterligare förhöjning af anslaget med

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.

10,000 kronor utöfver ofvanberörda 17,808 kronor vara erforderlig för att
anslaget skall kunna någorlunda motsvara de utgifter, som med detsamma
skola bestridas. Anslaget borde alltså bestämmas till i rundt tal 100,000
kronor.

Med afseende på det nu anförda hemställer jag, att Eders Kornd.
Maj:t måtte i särskild nådig proposition föreslå Riksdagen,

att anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och
ersättning derför må förhöjas med 27,600 kronor eller från nuvarande
belopp 72,400 till 100,000 kronor.»

Hvad herr departementschefen sålunda hemstält
behagade Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter i nåder bifalla; och skulle i följd
häraf till Riksdagen aflåtas nådig proposition af den
lydelse, som bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Carl Silfverswärd.

Stockholm, John Björkmans Tr,, 1892.