Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7

Proposition 1892:7 - urtima

- urtima

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

1

N:o 7.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ändring i
lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den
5 juni 1885; gifven Stockholms slott den 14 oktober 1892.

- '' :a ; i7 .''i,. .i . . / '' ,.4'' .».>){?. 0 h CVx*»- M f;.:V i

Kongl. Maj:t, som denna dag till Riksdagen aflåter nådiga propositioner,
angående förbättrad härordning, angående ändring i vissa delar af
värnpligtslagen den 5 juni 1885 och angående ändring iförordningen den
3 juni 1892 angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, har,
under åberopande af bilagd a protokoll öfver landtförsvarsärenden för
denna dag, härmed velat föreslå Riksdagen att, för den händelse Riksdagen
bifaller omförmälda propositioner, tillika
dels medgifva,

att 1 och 6 §§ i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885 må erhålla följande förändrade lydelse:

§ I I

rustnings- och roteringsbesvären skall, på sätt samt under iakttagande
af de särskilda bestämmelser och undantag, som här nedan i
denna lag omförmälas, lindring ega rum, att årligen utgå från och med
år 1893 med fyratio procent, från och med år 1894 med femtio procent,
från och med år 1896 med sextio procent, från och med år 1898
med sjuttio procent, från och med år 1900 med åttio procent och från
och med år 1902 med nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade
värde, samt från och med 1904 med hela beloppet af samma värde.

Bill. till urtima ltikud. Vrot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 1 [luft.

2

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 7.

§ 6.

Vid bestämmande af det belopp, hvarmed lindring, jemlikt § 1, bör
rusthåll eller rote tillgodokomma, skall följande iakttagas:

A) Beträffande effektiva rusthåll och rotar:

För rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd, skall till grund
för beräkningen läggas fulla värdet å rustningen eller roteringen, sådant
samma värde i § 2 mom. a) blifvit bestämdt, hvaremot för rusthåll eller
rote, som är i åtnjutande af understöd, hvarom i § 5 mom. 1 förmäles,
beräknas allenast det belopp, hvarmed nyssnämnda värde å rustningen
eller roteringen öfverstiger understödet; kunnande, der understödet skulle
uppgå till lika belopp med eller öfverstiga besvärets värde, sådan lindring,
som i denna lag afses, icke ifrågakomma.

B) Beträffande helvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet, vakanta
rotar vid infanteriet samt vakanta rusthåll och rotar vid båtsmanshåll et:

1:°) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl af trosspassevolansafgiften,
då sådan utgår, är lika stor med eller större än det här
ofvan i § 2 mom. a) bestämda värde å rustningen eller roteringen, skall
lör rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd, till grund för beräkningen
läggas vakansafgiftens eller nämnda afgifters sammanlagda
belopp, men för rusthåll eller rote, som är i åtnjutande af understöd,
endast det belopp, hvarmed vakansafgiften eller summan af berörda utgifter
öfverstiger understödet; och kommer alltså, der understödet uppgår
till lika belopp med eller öfverstiger afgifterna, lindring, hvarom i
denna lag är fråga, icke att ega rum.

2:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl af trosspassevolansafgiften,
då sådan utgår, är lägre än det i § 2 mom. a) satta
värde.å rustningen eller roteringen, skall den lindring, som, enligt hvad
här ofvan är stadgadt, skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret
varit effektivt, minskas med skilnaden mellan nyssnämnda värde
och afgiftsbeloppet, men skulle denna skilnad vara lika stor med eller
större än berörda lindring, kommer, så länge detta förhållande fortfar,
någon lättnad i rustningen eller roteringen enligt denna lag icke att
ega rum.

C) Beträffande halfvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet och vakanta
rusthåll vid infanteriet:

l:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet jemväl för
beklädnad, remtyg och beväpning, är lika stor med det i § 2 mom. b)
eller c) bestämda värde, skall lindring tillgodokomma rusthåll eller rote

3

Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

i de fall och efter enahanda beräkningsgrund, som här ofvan angående
effektiva rusthåll och rotar stadgas.

2:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet jemväl tor
beklädnad, remtyg och beväpning, är lägre än det i § 2 inom. b) eller
c) bestämda värde, skall den lindring, som enligt hvad här ofvan är
stadgadt, skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret varit effektivt,
minskas med skilnaden mellan nyssnämnda värde och afgift, men
är denna skilnad lika stor med eller större än berörda lindring, kommer,
så länge detta förhållande fortfar, någon lättnad i rustningen och roteringen
enligt denna lag icke att ega rum.

3:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet äfven för beklädnad,
remtyg och beväpning, är större än det i § 2 mom. b) eller
c) bestämda värde, skall öfverskottet tilläggas värdet å hela rustningseller
roteringsbesväret och lindring å summan häraf, efter afdrag af
understödet, der sådant utgår, tillgodokomma rusthållet eller roten i
öfverensstämmelse med hvad här ofvan angående effektiva rusthåll och

rotar är stadgadt; och .

dels utöfver det å riksstaten för år 1893 till lindring i rustningsoch
roteringsbesvären uppförda anslag för samma ändamål bevilja ytterligare
443,000 kronor, att äfvenledes under år 1893 utgå.

Kongl. Maj it förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

OSCAR.

Axel Rappe.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 14 oktober 1892.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt

Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren.

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe.

Sedan härefter de ärenden, som finnas upptagna i protokollet öfver
finansärenden för denna dag under mris 3, 4, 5 och 6 blifvit föredragna
och afgjord a, yttrade departementschefen statsrådet friherre Rappe, efter
gemensam beredning med statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet,
vidare:

»På grund af Eders Kongl. Maj:ts, uppå föredragning af statsrådet
och chefen för finansdepartementet, nyss fattade beslut i fråga om afskrifning
af de å viss jord hvilande grundskatter m. m. torde det åligga
mig att afgifva förslag i syfte att lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
motsvarande den successivt fortgående afskrifningen af grund -

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

skatterna, jemväl må komma att utgå; och lärer för sadant ändamål
erfordras dels att i lagen om lindring i nämnda besvär den 5 juni 1885
vidtagas de derför nödiga förändringar och dels att för år 1893 anvisas
ett belopp, motsvarande den förhöjda ersättning till de rustningsoch
roteringsskyldige, som för samma år skulle komma att utgå.

Hvad angår ändringarne i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
är jag, i öfverensstämmelse med hvad mm företrädare
vid föredragning af motsvarande ärende sistlidet och innevarande år
inför Eders Kongl. Maj:t yttrade, af den mening, att bestämmelse om
den olika procent, hvarmed lindringen för framtiden skulle komma att
utgå, bör införas redan i första paragrafen af lagen och att derefter på
de öfriga ställen af densamma, uti hvilka föreskrifter om lind ringsprocentens
belopp förekomma, hänvisning till berörda paragraf lemnas.

Hvad åter beträffar det anslag, som för år 1893 erfordras för beredande
af den lindring i omförmälda besvär, som nämnda år skulle
komma att inträda, torde jag få erinra, hurusom i riksstaten för sagda
år finnes uppfördt ett anslag af 1,330,000 kronor, motvarande en med
30 procent af besvärens värde utgående ersättning; och då ersättningen
under år 1893 skulle utgå med ytterligare 10 procent af berörda värde,
eller med tillsammans 40 procent, lärer utöfver förberörda, i riksstaten
uppförda anslag ytterligare ett belopp af 443,000 kronor blifva för ändamålet
erforderligt.

Slutligen ber jag att få erinra, att år 1883, då fråga om rustningsoch
roteringsbesvärens fullständiga afskrifning förevar, förslag jemväl
till Riksdagen hänskötos om upphörande af extra roteringen och frälserusttjensten
äfvensom presterskapets åliggande att vid inträffande krig
utgöra krigsgärd i spanmål. Det kunde alltså ifrågasättas, att så beskaffade
förslag jemväl nu förelädes Riksdagen, men då Eders Kongl.
Maj:t på de skål, min företrädare anfört och i hvilka jag för min
del instämmer, åren 1891 och 1892, vid pröfning af de då väckta,
med de nuvarande i det närmaste öfverensstämmande förslagen om
lindring i rustnings- och roteringsbesvären, funnit sig böra för det dåvarande
ej upptaga till behandling frågan om extra roteringens upphörande,
och statsutskottet vid innevarande års lagtima riksdag, i anledning
af Eders Kongl. Maj:ts förslag om upphörande af frälserusttjensten
och presterskapets åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd
i spanmål, utan meningsskiljaktighet ansett de skid, som af dåvarande
chefen för landtförsvarsdepartementet åberopats till stöd för bibehållande
tills vidare af extra roteringen, vara tillämpliga äfven i fråga om frälse -

0

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 7.

rusttjensten och presterskapets ofvan berörda åliggande, lärer anledning
saknas att nu återupptaga något af ifrågavarande tre förslag.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen,

att, för den händelse de förut denna dag af Eders Kongl. Magt
beslutade nådiga propositioner angående förbättrad härordning, angående
ändring i vissa delar af värnpligtslagen den 5 juni 1885 och om ändring
i förordningen den 3 juni 1892 angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst varda af Riksdagen godkända,
dels medgifva,

att 1 och 6 §§ i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885 må erhålla följande förändrade lydelse:

: -- § I I

rustnings- och roteringsbesvären skall, på sätt samt under iakttagande
af de särskilda bestämmelser och undantag, som här nedan i denna
lag omförmälas, lindring ega rum, att årligen utgå från och med år
1893 med fyratio procent, från och med år 1894 med femtio procent,
från och med 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med
sjuttio procent, från och med år 1900 med åttio procent och från och
med år 1902 med nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde,
samt från och med år 1904 med hela beloppet af samma värde.

§ 6.

Vid bestämmande af det belopp, hvarmed lindring, jemlik! § 1, bör
rusthåll eller rote tillgodokomma, skall följande iakttagas:

A) Beträffande effektiva rusthåll och rotar:

För rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd, skall till grund
för beräkningen läggas fulla värdet å rustningen eller roteringen, sådant
samma värde i § 2 mom. a) blifvit bestämdt, hvaremot för rusthåll eller
rote, som är i åtnjutande af understöd, hvarom i § 5 mom. 1 förmäles,
beräknas allenast det belopp, hvarmed nyssnämnda värde å rustningen
eller roteringen öfverstiger understödet; kunnande, der understödet skulle
uppgå till lika belopp med eller öfverstiga besvärets värde, sådan lindring,
som i denna lag afses, icke ifrågakomma.

B) Beträffande helvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet, vakanta
rotar vid infanteriet samt vakanta rusthåll och rotar vid båtsmanshållet:

7

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 7.

l:o) Der vakansafgiften, med ^beräkning deri jemväl af trosspassevolansafgiften,
då sådan utgår, är lika stor med eller större än det här
ofvan i § 2 mom. a) bestämda värde å rustningen eller roteringen, skall
för rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd, till grund för beräkningen
läggas vakansafgiftens eller nämnda afgifters sammanlagda
belopp, men för rusthåll eller rote, som är i åtnjutande af understöd,
endast det belopp, hvarmed vakansafgiften eller summan af berörda afgifter
öfverstiger understödet; och kommer alltså, der understödet uppgår
till lika belopp med eller öfverstiger afgifterna, lindring, hvarom i
denna lag är fråga, icke att ega rum.

2:6) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl af trosspassevolansafgiften,
då sådan utgår, är lägre än det i § 2 mom. a) satta
värde å rustningen eller roteringen, skall den lindring, som, enligt hvad
här ofvan är stadgadt, skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret
varit effektivt, minskas med skilnaden mellan nyssnämnda värde
och afgiftsbeloppet, men skulle denna skilnad vara lika stor med eller
större än berörda lindring, kommer, så länge detta förhållande fortfar,
någon lättnad i rustningen eller roteringen enligt denna lag icke ätt
ega rum.

C) Beträffande halfvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet och vakanta
rusthåll vid infanteriet:

l:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet jemväl lör
beklädnad, remtyg och beväpning, är lika stor med det i § 2 mom. b)
eller c) bestämda värde, skall lindring tillgodokomma rusthåll eller rote
i de fall och efter enahanda beräkningsgrund, som här ofvan angående
effektiva rusthåll och rothåll stadgas.

2:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet jemväl fotbeklädnad,
remtyg och beväpning-, är lägre än det i § 2 mom. b) eller
c) bestämda värde, skall den lindring, som enligt hvad här ofvan är
stadgadt skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret vant effektivt,
minskas med skilnaden mellan nyssnämnda värde och afgift, men
är denna skilnad lika stor med eller större än berörda lindring, kommer,
så länge detta förhållande fortfar, någon lättnad i rustningen och roteringen
enligt denna lag icke att ega rum.

3:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet äfven för beklädnad,
remtyg och beväpning, är större än det i § 2 mom. b) eller
c) bestämda värde, skall öfverskottet tilläggas värdet å hela rustningsellcr
roteringsbesväret och lindring å summan häraf, efter afdrag af
understödet, der sådant utgår, tillgodokomma rusthållet eller roten i

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.

öfverensstämmelse med hvad här ofvan angående effektiva rusthåll och
rotar är stadgadt;

och dels utöfver det a riksstaten för år 1893 till lindring i rustnings-
och roteringsbesvären uppförda anslag för samma ändamål bevilja
ytterligare 443,000 kronor, att äfvenledes under år 1893 utgå.

Till hvad departementschefen sålunda hemstält behagade
Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan af statsrådets
öfriga ledamöter, lemna nådigt bifall; och skulle
nådig proposition i ämnet, sådan den finnes detta protokoll
bilagd, till Riksdagen aflåtas.

Ex prot.ocollo
Eugéne Peyron.

Stockholm, K. L. Beckman, 1892.